Låt mig berätta lite om de små industrier som fanns i Hässelby under 1900-talet. Detta är en bild som jag tog 1965 - för över 50 år sedan. I det lilla huset längst till vänster låg Hässelby Mekaniska AB låg på Berghamnsvägen 2. Där tillverkades egna produkter och delar till andra företag.

Huset i mitten har en skylt "Lump och skrot, papper, tomglas". Innehavaren kallades Skrot-Nisse eller Skrot-Nicke. Han köpte av sopbilarna som var på väg till Lövsta. Där kunde man sälja allehanda skrot för att få en liten peng. Ungdomar samlade på 1960-talet kabelstumpar som blivit över vid radhusbyggena för återvinning hos Skrot-Nicke. Kul var det att som barn smyga in på skrothandlarens tomt och utforska fynden bland alla sopor. När man blev bortjagad tyckte man att ”gubben var ilsk”.
Skrothandlaren hade problem med inbrott så han och några av de anställda satte sig vid ett tillfälle i källaren hos Berglunds, som bodde på andra sidan Köpingsvägen, och bevakade några nätter. Det visade sig att tjuven var en anställd i det vaktbolag, som skötte bevakningen av skothandlarens lokaler.

I den högra byggnaden på bilden såldes koks och kol. (Foto: Henrik Henrikson)

---

Ett annat båtvarv var Hesselby Båtvarf, Claes V. Meurling. Man byggde och underhöll nöjesbåtar på den plats där nuvarande Hässelby Sjösällskap ligger. Telefonnumret var Hesselby 258.

Kartongcentralen låg på Sandviksvägen 50, där Bror A. Åström hade sin emballagefabrik.

Hässelby Bakelitindustri på Flötviksvägen 10. G. Håkansson tillverkade plastprodukter.

Hässelby Rör låg på Riddersviksvägen 43. Herbert Victorin var rörledningsentreprenör, och han hade sin verkstad i anslutning till bostaden.

Lindholm Plastic Co låg på Sturevägen 3 (numera Brändövägen 3). På kartan ser man att den lilla fabriken låg nära folkskolan och brandstationen. Här tillverkades produkter i plast och bakelit.

I februari 1951 härjades Lindholms plastfabrik av en eldsvåda. Fabriken förstördes nästan helt.
Eldsvådan upptäcktes av ett äldre par, 75-årige pensionären Gustaf Öberg och hans hustru, som hyrde en lägenhet i byggnaden. De vaknade av att rök trängde in i deras sovrum och larmade fabrikens ägare, fru Signe Lindholm, som i sin tur larmade brandkår. När brandkåren till slut lyckades släcka elden hade en stor del av den enplans trävillan och lagret av färdiga plastleksaker förstörts.
Makarna Öbergs lägenhet var alltjämt beboelig, så de kunde bo kvar. Elden hade troligen uppstått genom överhettning i en kamin.

Nitrammon AB hade sitt kontor inne i stan men fabriken låg i Lövsta, på renhållningsverkets område. Man tillverkade och sålde nitrammonkalk och aluminiumsulfat enligt ingenjör Knut Fryklinds patenterade metod, framställda av latrin och kalk.

Nitrammonkalken var ett effektivt gödningsämne, och det passade alla jordarter och sädesslag. Även trädgårdsgödning.
Ammoniumsulfatet var också ett förträffligt gödningsämne, överträffande den på den här tiden så vanligt använda Chilisalpetern.

Karl Tingsten (far till Herbert Tingsten) berättade om ingenjör Knut Fryklind:
”Han presenterade på hösten 1904 en helt ny metod att ur latrin framställa s. k. nitrammonkalk med biprodukten ammoniumsulfat. Fryklind fick tillstånd att på egen bekostnad vid Lövsta uppföra en mindre fabrik för ifrågavarande tillverkning, vartill renhållningsverket under experimenttiden lämnade råvaran utan ersättning. Produkten hade till en början rätt god avsättning."

Nitrammon AB omtalades utförligt i dagspressen. Nitrammonkalkens underbart växtgivande kraft påvisades i broschyrer och fotografier, men efter några år lade man ned rörelsen. Det visade sig att gödslets kraft inte var så stor, som man påstått.

Firman Nitrammon gick i konkurs 1910. Den ombildades till aktiebolaget Nitrammon AB, som även det avvecklades efter några år.

---

---

Ossator AB var också en industri, med kontor inne i stan och fabrik ute i Lövsta. Under en kort tid 1902 fanns denna firma, som, i samarbete med renhållningsverket, framställde härdningspulver av gamla skor.

Företaget såg rätt lovande ut, pulvret lär ha exporterats till Frankrike. Upphovsmannen var en svensk, som länge vistats i Frankrike. Från den lilla fabriken spreds en ganska obehaglig stank i omgivningarna. Den 29 maj 1903 skrev Bonde på Hässelby slott i ett brev till sin far om AB Ossators tomtköp: ”Fabriken kan komma att läggas ned om det blir obehag för tomtägarna eller negativt för vår övriga tomtförsäljning”. Efter något år upphörde mycket riktigt tillverkningen.

1907 försökte Nya Ossator AB med att framställa det kemiska preparatet ferrosulfat av bland annat gamla konservburkar. Inte heller detta experiment lyckades någon längre tid.

---

Björnbergs krukmakeri har en egen sida:
Läs mer om detta kruk- och kakelmakeri