 |
 |
| Daltorpsskolan var en provisorisk skola mellan 1961 och 1993 som låg inne bland bostadshusen mellan Friherregatan och Loviselundsvägen i Hässelby gård.
När stadsdelen byggdes på 1950-talet planerade man en stor skola för mellan- och högstadier, som kallades Centralskolan (nuvarande Hässelbygårdsskolan). Till denna skola byggdes två provisoriska lågstadieskolor med paviljonger. Den ena kallades Norra småskolan (Ekebyskolan) och den andra kallades Västra småskolan (Daltorpsskolan).
Dessutom byggdes en Södra skolan för låg- och mellanstadier (Den heter numera Loviselundsskolan).
|
|
| Redan våren 1953 föreslogs bygget av Daltorpsskolan och man bestämde att den skulle få åtta klassrum. Adressen blev Loviselundsvägen 23-25. Daltorpsskolans tre första röda paviljonger byggdes 1961. De innehöll 6 klassrum, materielrum och ett lärarrum plus elevtoaletter. Skolans paviljonger stod på rad och vände sina gavlar mot den gemensamma skolgården. Ett spjälstak av furu mellan de tre paviljongerna skärmade av mot de intilliggande bostadshusen. |
|
Första klass 1962 i Daltorpsskolan. Bilden är inskickad av Arne Åkerlind. Han berättade:
”Jag skulle börja skolan i Hässelby 1962, men vi var tydligen många ungar i min åldersgrupp, en babyboom kanske. Istället för att börja i Hässelbygårdsskolan, fick vi börja i dom röda paviljongerna som hade uppförts i parken mellan Friherregatan och Loviselundsvägen.
Det låg också ett litet torg i närheten, som jag glömt namnet på. Där fanns några affärer, Prima Livs, Konsum, en tobak bl.a. Den långa ståtliga mannen som drev tobaksaffären på lilla torget, kallade vi ungar för "de Gaulle" för att han var så lik frankrikes president vid den tiden.
Paviljongerna var faktiskt riktigt fina, vad jag kommer ihåg. Det var tre stycken med två klassrum i varje paviljong (man fick inte säga barack), en stor gemensam skolgård vid ena kortändan på paviljongerna med flaggstång och allt. Det här var alltså en skola för lågstadieelever 1-3.” |
|
Inskrivning till andra klass hösten 1962. Bilden är inskickad av Arne Åkerlind, och den visar första skoldagen i augusti 1962 när barnen ställer upp sig på Daltorpsskolans skolgård. Arne berättade:
”Jag minns en episod då en del killar, bland andra jag, hade tillverkat gitarrer och mickstativ i trä, och tränat hemma. Vi skulle uppträda för tjejerna på skolgården som Hep Stars och framföra Cadillac som var så poppis då. Detta skulle ske på Roliga Timmen en lördag, vi gick ju i skolan även på lördagar då.
Vi killar tyckte det gick jättebra och tjejerna skrek och jagade oss, precis som det skulle vara. Men en flicka rev sönder min skjorta, å det var inte lätt att förklara när man kom hem, 8 år gammal och hade groupies, he he.
Vi ungar som gick i den här skolan kände varandra ganska bra även utanför skolan, vi bodde alla i närheten. Men det blev ju lite bråk ibland. Det rådde ju trots allt gårdskrig mellan olika gårdar, och dom som bodde i radhusområdet på Ardennergatan och Friherregatan, dit jag tillhörde.
Vi radhusungar hissade upp en unge från gula gården i flaggstången en gång. Det var inte populärt bland lärarna.
På väg till skolan från Friherregatan 107 gick jag alltid först till min kamrat och hämtade honom, sen gick man förbi gula gården. (den sista gården innan radhusen från centrum sett).
Där låg en pepparkaksfabrik i källarplan, och dit gick man och tiggde pepparkakskross som man tog med till skolan och smygåt på. Det luktade alltid så gott på den gården.
Den här tiden i röda paviljongerna minns jag med glädje, skolsalarna var nya och fina och stora lekutrymmen utomhus, så vi hade det nog ganska bra, trotts att det var ett provisorium som stod kvar ganska länge.” |
|
|
Denna bild av luciafirandet 1962 på Daltorpsskolan
är inskickat av Anders Nilsson.
|
|
| Detta är den mellersta av de tre första paviljongerna. Den innehåller två klassrum och ett materielrum. Dessutom finns tre toaletter. |
|
|
Tredje klass i Daltorpsskolan 1964.
Bilden är inskickad av Arne Åkerlind.
|
|
| På denna ritning har man noga angivit hur blommor och buskar skulle placeras ut runt de tre paviljongerna. |
|
| En fjärde paviljong restes 1965. Den rymde ytterligare 2 klassrum á 60 kvm, ett kombinerat lärar- och materielrum, toaletter och kapprum. Fram till nu hette skolan Västra småskolan. Det var först 1968 som skolan fick sitt riktiga namn – Daltorpsskolan. |
|
| Detta flygfoto visar hur en del av Hässelby gård såg ut 1965. Vägen som går i en båge till höger i bilden är Friherregatan och upp till höger ligger höghusen runt Hässelby gårds centrum. Mitt i bilden ser man Daltorpsskolans paviljonger. |
|
| Daltorpsskolan som den såg ut 1965, där den låg inklämd mellan hyreshusen. De tre paviljongerna med mörka tak byggdes 1961, och den fjärde paviljongen, med ljust tak, var alldeles nybyggt när denna bild togs. |
|
| Eftersom Daltorpsskolan låg på ett par hundra meters avstånd från Centralskolan fick eleverna äta sin mat där. När den skolan byggdes placerade man matsalarna i skolans västra del så att eleverna i Daltorpsskolan och Ekebyskolan skulle få kortare väg att gå när de kom för att äta.
Arne Åkerlind berättade:
”Det fanns ingen matsal i vår skola. När det var dags för lunch och efter bordsbön, fick vi samlas utanför på led, två och två och hålla varandra i handen och vi skulle stå i bokstavsordning. Jag fick alltid gå sist, hette ju Åkerlind. Sen marscherade vi snyggt och prydligt ner till Hässelbygårdsskolans matsal. Där fick vi återigen ställa upp på led, och sedan när fröken tyckte att det var ordning i ledet marscherade vi in för att äta.”
Bilden visar entrén till matsalen i Hässelbygårdsskolan, som på den här tiden kallades Centralskolan.
Fotograf: Henrik Henriksson.
|
|
|
Rektor var Evert Elmqvist.
Han bodde i Bromma med hustru och en son.
|
|
|
År 1978 byggdes ett fritidshem, så kallad barnstuga, på skolans tomt.
1996 hade man planer att bygga radhus på den västra delen av tomten Tapetrabatten. Det skulle bli 17 lägenheter. Om hela tomten skulle bebyggas med radhus så skulle man också behöva riva det här fritidshemmet. De planerna, med radhus, genomfördes aldrig.
|
|
|
En planskiss över fritidshemmet.
|
|
Det var ju aldrig meningen att Daltorpsskolans byggnader skulle användas någon längre tid, så när åren gick och man fortfarande undervisade i de bristfälliga lokalerna började klagomålen komma från elever och lärare om den primitiva miljön i skolan. I tidningen Västerort skrev man 9 juni 1982:
”Daltorpsskolan är enkelt byggd, den består av några träbaracker. Från början var den tänkt som ett provisorium, men skolan har fått finnas kvar år efter år. Arbetsmiljön är dålig. Belysningen i klassrummen är betydligt sämre än vad normerna föreskriver. Man har krävt sedan 70-talet att få förbättringar, men skolförvaltningen hänvisar till att skolan bara är tillfällig och ingenting att satsa pengar på.”
Yrkesinspektionen hade i maj 1982 anmärkt på både dålig belysning i klassrummen. Yrkesinspektionen krävde att belysningen i klassrummen skulle vara lägst 500 lux. Skolförvaltningen svarade yrkesinspektionen att inga åtgärder planerades för att rätta till missförhållandena vid skolan.
Förhållandena i skollokalerna blev sämre och sämre för varje år och hösten 1992 bestämdes det att skolan skulle avvecklas. 1993 stängdes den definitivt.
Byggnaderna stod dock kvar och efter något år började man täcka över dörrar och krossade fönster med masonitskivor. Det var nu som ungdomar i trakten började kasta ett öga på de tomma lokalerna. Idén att ockupera paviljongerna började dyka upp bland ungdomarna. Den 16 april 1994 tog sig en grupp ungdomar in i de tomma lokalerna.
|
|
En av ockupanterna, Kristian Borg, berättade:
”1994, i sviterna av den ekonomiska krisen i decenniets början, genomfördes ockupationen av Daltorpsskolan i Hässelby.
Vi var ett tjugotal gymnasieungdomar från förorterna Hässelby, Vällingby och Tensta, en blandning av personer tillhörande både socialgrupp 2 och 3, med det gemensamma önskemålet om en alternativ mötesplats.”
Det här hade man planerat en längre tid, och den 16 april 1994 inleddes ockupationen. Ungdomarna ville ha ett ställe att vara på, umgås och ordna kulturella aktiviteter för ungdomar av ungdomar.
Robert Thonander skrev:
”Det var en ungdomsgrupp anarkister (i boken vänsteraktivister) som ockuperade Daltorpsskolans stängda lokaler. Det var en udda händelse då ungdomarna som bodde i Hässelbys höghus aldrig varit speciellt politiskt aktiva."
Tonåringarna inredde lokalerna med begagnade möbler och sina egna saker och entusiasmen var stor. Varje kväll kom det nya ungdomar, till slut var de mångdubbelt antalet från början.
En kort tid fick ungdomarna vara i skolpaviljongen tills Skanska – ingrep. Ungdomarna avhystes efter en vecka. Skanska meddelade dock för ungdomarna att om de bildade en förening och fick med någon vuxen i sin verksamhet skulle de kunna komma tillbaka och förhandla om lokalen.
Ungdomarna bildade snabbt en förening, Kulturförening Daltorp, och lyckades få en anställd från Fritid Stockholm att ställa upp. De ville använda lokalerna till kulturella arrangemang, t ex konstutställningar, konserter, teater. Det fanns ju inga andra lokaler i Hässelby Gård för ungdomarna i åldern 16-20 år. Kulturföreningen Daltorp och Skanska upprättade i slutet av juni ett hyreskontrakt, vilket löpte på tre månader i taget, i avvaktan på att pågående arbete med planändring slutfördes. Skanska hade nämligen för avsikt att bebygga fastigheten med bostäder.
Skanska tog inte ut någon ersättning av ungdomarna, men krävde att föreningen svarade för alla drifts- och underhållskostnader. Lokalen rustades upp och fick möbler. En av ockupanterna, Kristian Borg, berättade:
”Skolan bestod av fyra baracker. I en barack hade vi kafé och någon form av sovsal, i en annan huserade de lokala hip-hoparna och i en tredje var det replokal och ett frirum för traktens barn.”
Grannarna och närliggande daghem gav en eloge till ungdomarna; de var ju tydliga med sin vilja att det gemensamma huset skulle vara drogfritt och att ingen skulle behöva störas av dem o.s.v.
En studiecirkel i antisexism drogs igång och föredragscaféet Torpet öppnade med ämnen som fascism, civil olydnad, EU och om kvinnojourer.
När vintern och kylan kom avstannade aktiviteterna i stort, barackerna saknade ju vatten och värme. Det enda som fungerade var replokalerna men det var endast grabbar som använde den. Stämningarna började bli råare och mer sexistisk.
|
|
Kristian Borg berättade vidare om ockupationen:
”Jag var 18 år och det var ett par månader till studenten. Skoltrött, frustrerad och less på att bo hemma drog jag ihop ett gäng punkare och missanpassade från Hässelby, Vällingby och Tensta till en husockupation. Jag såg att Daltorpsskolan i Hässelby gård hade stått öde ett tag. Vi gick in i april 1994 och åkte ut en vecka senare.
Men tack vare god kontakt med en sosse i stadsdelsförvaltningen fick vi efter en tids förhandlingar tillgång till lokalerna. Hyran var helt okej, noll kronor. Det var bara ett gäng ruttna baracker men för oss var det världens fristad.
Ett hus blev kafé och gemensam sovsal. En barack blev replokal. En tredje fick hysa ett barnrum. Barnrum? Ja, många nyfikna ungar ramlade förbi och vi tyckte väl att de skulle bli en del av vår lilla revolution.
Så kom kickersgänget och krävde en bit av kakan. ”Vi vill också ha en lokaaal”, sa Big Fred och Ken Ring. De var störiga och dessutom hip-hopare, men okej. Vi hade ju fyra tomma baracker som vi kunde göra vad vi ville med. Vi kunde gott ge bort en.
Medan punkare diskuterade feminism, lagade linsgryta och var extraföräldrar åt tioåringar lyfte de vikter och rökte på i huset intill” |
|
I slutet på november 1994 eldhärjades två av barackerna. Man misstänkte på goda grunder att bränderna var anlagda.
Söndagen den 20 november 1994 vid 22-tiden larmades Vällingby brandkår om att eld utbrutit vid Loviselundsvägen. Då hade elden fått fäste i en ytterdörr till en av skolbarackerna och kunde snabbt släckas.
Natten till måndagen vid tretiden brann det igen. Nu var det intilliggande barack som fattat eld. Det brann rejält och brandmännen från Vinsta kallade på hjälp från Järfällabrandkåren. På en privat hemsida skrev man: ”Lokalerna utsattes för skadegörelse, barnrummet brändes ner och i december fick [Sisab] nog och slängde ut [ungdomarna] och stället började rivas. Det sista av Daltorpsbarackerna brändes ner i gammal god Ultra-tradition.”
Nu var de sista resterna borta, och Daltorpsskolan fanns inte mer.
|
|
Ur ockupationen av Daltorpsskolan växte Studio 165. Med stöd från Ytterstadssatsningen byggde punkarna och hip-hoparna en musikstudio tillsammans i en gammal tvättstuga intill den rivna skolan.
Det var här i bottenvåningen i det vänstra huset på bilden som bland andra Ken Ring fick fart på sin karriär. Studio 165 fortsatte sedan i källaren i ett annat hus i närheten.
Foto: Henrik Henrikson 2009. |
|
På tomten där Daltorpsskolan legat byggde man 2002 bostadshus med 60 bostadsrätter och ett seniorboende med 20 hyresrätter.
Fotograf: Henrik Henrikson.
Så till sist: Namnet Daltorpsskolan kom efter ett torp som låg lite längre bort, intill Johannelundstoppen. Det hette Daltorp eller Dalkarlstorp: Dalkarlstorpet
|
|