Byggnadens nuvarande karaktär tog form någon gång under 1800-talets andra kvartal. Gården var ursprungligen en av tre som utgjorde Vinsta by. Av ägarna till Vinsta är onekligen Svante Stensson Sture (1517-67) den mest kände. Han var son till riksföreståndaren Sten Sture d.y. och var en av dem som misstänktes för att fika efter kronan, sedan den danske Kristian blivit störtad.
Foto: Henrik Henrikson.

Framför huset skymtar skissen av två träd vilka sannolikt är de två askarna som finns kvar än idag. Askarnas placering och ålder markerar bruket av vårdträd. Sådana placerades ofta framför huset på gårdsplanen, eller på var sida om grinden. Om det stod ett par askar vid grinden ansågs det att ormar inte kunde ta sig in på gården. Vårdträden hamlades för utfordring av gårdens djur och hade därmed även en funktionell användning.

Alldeles intill Vinsta gård hittade man 1963 en gravplats som visade att det bodde folk i det här området för 2400 år sedan. Det var i slutet av bronsåldern.

Framåt 1600-talet fanns det tre gårdar i Vinsta: Norrgården, Mellangården och Upgården.
Riksrådet Carl Bonde började på 1600-talet köpa upp mark för att kunna bygga det gods som numera är Hässelby slott. Då bytte han till sig hela Vinsta av grevinnan Ebba Leijonhufvud den 9 juli 1638. Så från det datumet är Vinsta en del av Hässelby.

Det byteskontraktet börjar:
”Jagh Ebba Leijonhufwudh Boren Greffwinna aff Radzborgh, Frijherrinna till Gräffsnäs Fru till Kiegglaholm, Öreboholm, Ingridtz och Ekebyhoff etc. Giör her med allom them thet wederbör, och thetta mit öpne Breff händher att förekomma witterligit. Att iag af wälberådde mode och godh wilia, Så och med nine käre Barns goda ja och samtyckie, Haffwer ingådt och belofwat ett Lagligitt Jourdeskiffte med Hennes Kongl. May:ts wår aldra nådigste Drothnings Troo Man Rickz och Cammar Råådh den edle och wälborne Her Carll Bonde till Bordsiö och Espelunda, I så måtto; Att iag wälb:te Her Carll Bonde till ett fast och oryggeligit byte updragith hafwer dessa efterskrefne mijne faste arffwegodtz, som ähro uthj Upland, Solltuna Häradt och Sponga sockn belegne, Nämblige, Windestad Trij hella hemman...”

De tre hemmanen i byn beboddes år 1689 av Bengt Olofsson, Erik Persson och Erik Torkelsson. Antagligen kallades de redan då norrgården, mellangården och uppgården eller södergården.

Husen fick 1689 följande bedömningar:
A.”Gården hafwer han wähl bygdt ”.
B. ”En stuga i Gården, dhe andra huusen i Mangården så wäl som Ladugården swars goda. ”
C. ”I Mangården 2 behåldna stugur, men Bodarna något gambla, kunna stå i några åhr ähn, allenast dhe blifwa wäll håldne medh taak. ”

1803 utarrenderades Vinsta på 25 år till en inspektor på Hässelby som hette Anders Möller. Gårdens byggnader var i mycket bristfälligt skick, och han blev ålagd att så snart som möjligt bygga en ny ladugård under sin arrendetid.

Men Anders Möller hade lite svårt att få saker och ting gjorda. Han lyckades aldrig ens påbörja bygget. Med tiden blev han alltmer efter i sina uppgifter på gården och efter några år kunde han inte ens betala den årliga arrendeavgiften. Situationen blev alltmer ohållbar och till slut rymde han från gård och hem.

1811 efterlyste man honom. Hans borgensmän tog hand om boet, och hans hustru Margareta Möller tvingades återlämna gården till jordägaren.

Till en av sina borgensmän, arrendatorn Boström, efterlämnade Möller ett brev med följande text:
”Boström, wördade vän! Ingen, icke jag sjelf har kunnat tänkt det steg jag genom nöd nu nödgas taga och tagit. Men heldre än att gå som ett spektakel för allas smädelser och löje –jag flyr, men hvart – vet jag ej; mina resurser äro uttömda och ingen Credit.
Wördade älskade bror! bestyr om mitt hus, som min vän och fader för min hulda hustru och fattiga men kära barn. Mitt läge gör, att jag icke mer eger någon redig tanke.
Jag har welat skrifva till min hustru,men det är mig omöjel., ty jag föll af stolen; finns ett helfvete, så tror jag, jag känner dess qual.
Min plan är att hon (mamma) får sälja eller pantsätta sitt silfver, för att genast få Contant till arrendet, at hon blir vid stället; hon får genast lägga in och begära boskillnad och låta Creditorer taga resten. Brolin har contractet och han är god; min mening är at han eller Bror lagar att hon får antingen hälftenbrukare eller bonde, som betal. cirka 400 dal. årligen och hon med barn får bo på stället och hvarutaf Brolin kan småningom göra sig betald; har Leczinskii ömhet, så wägras ej detta och kan ej, då arrendet blir godtgjordt, ty han är endast ond på mig och ej på min hustru.
Gustaf får ge sig i salmakarlära om han will; han får min ek-birau, nyckeln ligger bakom; Otto behåller min fiolin; får jag ej annat föda mig med, tar jag murslefven; hwad jag kan förtjena utom mitt nödtorft, skal det okänd skickas dem.
Min bror! du har hjerta, låt dig råda, jag skall ropa Guds välsignelse öfver Eder alla. Jag är olyckligast; trösta mina alla. O! du allwise du goda nådige Fader och gud, styrk min hustru och lätt henne halva, så att, om jag öfvervinner detta, vi få i tiden se hvarandra ännu.
Jag kan endast få i sinnom tid underrättelse om de mina i Stockh:s påst tidningar---lätt ej lysa efter mig.
Din olyckelige A. Möller.
Jag är dubbelt olycklig som ej kan skrifva nu ett ord till min hustru el. barn; helsa och trösta dem. Gud förbarme sig öfver dem i Jesu namn. Redel. Boström — jag kan aldrig få någon tröst icke eller någon glad dag mer.”

Vinsta övertogs då av skräddarmästaren Pehr Åbergh från Stockholm. Han skulle bland annat under de första 15 åren leverera 30 tunnor säd och under de 15 sista 40 tunnor, hälften råg och hälften korn, varje år till Hässelby. För övrigt bestämdes, att eftersom boningshuset var i mycket bristfälligt skick, skulle arrendatorn på egen bekostnad under de första 10 åren bygga ett nytt hus med två våningar.
Åbergh begärde under två år att få slippa bygga ett nytt hus, och det medgavs, mot det att han reparerade det gamla boningshuset.
Pehr Åbergh fick till slut nog av det tunga arbetet och överlät gården till banco-kamreraren C. Huldt, men problemen fortsatte.
C. Huldt brydde sig inte det minsta om att följa något avtal. Han vägrade att betala arrendet. Han rev hus utan att uppföra nya, sålde gröda och inventarier och ”fordrade för arrendets avträdande skadestånd samt ersättning för förment byggnad och uppodling”.
Då vräktes han från gården, och detta verkställdes den 7 april 1855. Kronolänsman med två män kom och handgripligen verkställde vräkningen. De bar ut alla möbler ur huset och ställde dem på gården utanför, alla djuren släpptes fria, och nycklarna lämnades över till en inspektor P. H. Hydman.

Men nu verkade man ha fått nog. Det verkade inte som om det gick att få tag i dugligt folk att ta hand om gården. Vinstas jordbruk arrenderades inte längre ut. Jordbruket lades under Hässelby säteri och endast själva gårdshuset hyrdes ut.

Målningen är av dekorationsmålare Johan Fredrik Isberg 1896. Tillbyggnaden som man ser på bilden vid gaveln är ett växthus med glastak.

Tommy Matsson berättade:
”Min mormor berättade att hon växte upp på Vinsta gård, född Ekholm och gift Sandberg. Hennes mamma och pappa arrenderade Vinsta gård i slutet på 1800-talet. I huset finns det bilder av dem. Min mormorsmor kallades för madam Ekholm och förmodligen berodde detta på att hon var torgmadam på Kornhalmstorg. Det sägs att man drog grönsaker som man odlade på gården ner till Kanan bakom Hässelby slott och därifrån rodde man in till Stockholm. Mormorsmor lär också ha gjort dagsverken åt greve Bonde på Hässelby slott.”

Byggnaden är av parstugutyp.Att köket fått en egen ingång på gavelsidan anses tyda på sydliga inflytelser. År 1900 bodde här jordbruksarbetare Anders Gustaf Vilhelm Andersson (f 1857) med hustrun Sofia och deras son Albin.

Nr 1 är stora boningshuset, det enda huset som står kvar än idag. Där fanns en eldstad.
Nr 2 är ett mindre boningshus, av trä, tegeltak och en eldstad.
Nr 3 är visthus och vedbod, utan eldstad.
Nr 4 är ett växthus med grästak och bristfällig eldstad med värmekanal. Som vi har sett på en tidigare bild, så hade detta växthus från början glastak. Den byggnaden revs strax efter att denna försäkring upprättades.

Parstugorna var traditionellt uppförda i en våning, först under första halvan av 1800-talet blev det vanligare att bygga på dem med en andra våning och möjligtvis är det vad som skett på Vinsta gård.
Parstugan som byggnadstyp var ursprungligen ett enfamiljshus, och den tillbyggnad vi ser i Vinsta gård vittnar om ett växande behov av fler bostäder. Även byggnadens andra våning, som sedan tidigt 1800-tal var inredd med fyra bostadsrum, visar hur huset använts som flerbostadshus.

Siv Lindén berättade:
”Karl och Elvira var min morfar och mormor. Karl brukade kallas Vinsta-Kalle.”

Anita Ericsson berättade:
”Mina morföräldrar Elvira och Karl Andersson var de sista som drev jordbruk på Vinsta Gård. Från 1920 till mitten av 60-talet.”

Britten Westerlundberättade:
”Å min mormor hyrde övervåningen, av Andersson. Har så fina minnen därifrån.”

Efter att Karl Andersson flyttade från Vinsta 1963 stod huset öde och obebott, vilket aldrig är bra för en byggnad. Det är inte bara fukt och skadeinsekter som förstör gamla hus. Man riskerar också vandalisering om fastigheten får stå obebodd längre tid.
Tidningsurklippet är från Västerort 1967.