Vällingby brandstation är vår station, den som servar Hässelby med omnejd. Den ligger vid Lövstavägen ganska nära Johannelunds tunnelbanestation. Adressen är Krossgatan 4-8.
Foto: Henrik Henrikson.



På detta flygfoto syns Vällingby brandstation vid den gula pilen. Nedanför Lövstavägen ser man Hässelby gårds bebyggelse och nere i högra hörnet syns Hässelby slott.



Detta är dispositionsplanen för 1946. Lövstavägen hette då Hässelbyvägen. I nederdelen av bilden har jag markerat Hässelby slott med rött. Vinsta gård är i överkanten av bilden market med rött.

På den tiden ingick det i planerna att Johannelunds industriområde skulle förses med järnvägsspår, så att tyngre produkter snabbt skulle kunna transporteras. Långtradartrafiken var inte speciellt utvecklad då. Omkring 1954 slopade man planerna att dra järnvägsspår till de olika industrierna i området.

Jag har med rött markerat var man samma år reserverade en tomt för en framtida brandstation, ungefär mitt i bilden.
”Lagen om högst fem minuter tills brandkåren når fram till en eldsvåda” krävde att en brandstation skulle byggas i trakten av Hässelby slott.

Man var bekymrad för brandförsvaret av de ytterst liggande delarna av Hässelby. Börjar det brinna där skulle brandkåren inte hinna fram på fem minuter efter larmet. Brandberedskapen fullgjordes på den här tiden av den omoderna Ulvsundastationen. Om det skulle börja brinna i ett höghus i Hässelby fanns närmaste maskinstege vid Kungsholmsstationen. Hösten 1957 kom man fram till att en station av åtminstone provisorisk karaktär borde uppföras i det här området.

Flera olika alternativ prövades innan man till slut bestämde sig för att bygga en permanent brandstation i korsningen Bergslagsvägen (nuvarande Lövstavägen) och Krossgatan. Den skulle få namnet Spånga brandstation.




I januari 1961 började arkitekten Mårten J. Larsson rita på den nya brandstationen. Tomten var centralt belägen, men marken bestod av gammal sjöbotten, som krävde avsevärd pålning. Det var en nackdel vid ett brandstationsbygge. Utryckningsvagnar är fordon med avsevärd tyngd. Pålningen kom dessutom att kompliceras då varmvattenledningen från kraftvärmeverket i Hässelby strand till Vällingby går under tomten.
Den 18 oktober 1963 togs det första spadtaget i bygget av Spånga brandstation.



Sedan 1918 hade brandbevakningen i Hässelbyområdet alltid skötts av Hässelby frivilliga borgarbrandkår. Den hade ingen fast personal, utan ett antal anställda på Hässelbys olika handelsträdgårdar ställde ideellt upp och de fick rycka ut när det gick larm. Detta system började bli lite omodernt så Hässelbys borgarbrandkår skulle avvecklas i samband med att den nya brandstationen blev färdigställd.
Foto: Harry Grip.



Spånga brandstation skulle få ärva en gammal brandbil från 1940-talet av Hässelby borgarbrandkår. Det var den här Volvo LV125 med en vattentank på 500 liter och den var utrustad med en lätt motorspruta.
Den blev senare utbytt mot en modernare bil hösten 1967.



I tidningen Västerort kunde man läsa 3 juni 1964:
”Svenska flaggor vajade förra veckan över brandstationsbygget vid Bergslagsvägen [nuvarande Lövstavägen]. Takstolarna hade rests, och därmed var första etappen av bygget klart. I slutet av september är byggnaden färdig exteriört, och då vidtar ett tidsödande inredningsarbete. Stationen skall bl.a. förses med en komplicerad teleteknisk utrustning.
Först i början av 1965 räknar brandkåren med att kunna etablera stationen, som skall heta ”Spånga brandstation”. En taklagsfest skall ordnas för jobbarna på bygget – just nu ett 20-tal och en grupp inbjudna gäster. ”Högste brandchefen i sta´n”, gatunämndens ordförande Helge Berglund, blir hedersgäst.”

Det är Helge Berglund som står med ett papper i handen på bilden.




Den nya brandstationen består av ett tre våningar högt övningstorn och en två våningars stationsbyggnad med fordons- och materielhallar i gatuplanet. Stationen fick en ”åkstång” av gammal god brandstationsmodell som snabbförbindelse mellan bostadsrummen och vagnhallen.

Vagnhallen har fem portar och smörjgrop, tvätthall, förråd för denna, förråd för brandmateriel, rum för utryckningskläder, övervakningsrum, brandförmansexpedition, dagrum, kök, matrum, telefonhytter, toaletter, städförråd och soprum.
Portarna öppnades genom att man tryckte på en knapp vid varje port. Sedan fick man åter trycka på en knapp för att stänga porten.




Den vänstra ritningen visar övervåningen där det finns 14 sovrum med två eller tre bäddar, tvätt- och toalettrum, lektions- och TV-rum samt en för brandmästare avsedd avdelning med sovrum, expedition, förråd, dagrum och pentry.

Den högra ritningen visar den övre källarvåningen. Diverse förråd, hobbyrum, mörkrum, batterirum, el-central, tvätt- och torkrum, pumprum, relärum, städförråd samt bastuavdelning med dubbla omklädnings- och tvättrum samt toaletter.

Stationen är ansluten till Hässelby fjärrvärmeverk, varför pannrum i egentlig mening inte finns. Motionshallen, som är två våningar hög, sträcker sig ner till nedre källarvåningen, där det också finns förråd för gymnastikmateriel m.m.
Den 9x18 m stora motionshallen skulle även få användas av föreningar i den mån brandmännen inte behövde den för sin motionsträning. På den västra kortsidan av byggnaden hade arkitekt Larsson ritat in en direktingång till hallen speciellt med tanke på uthyrningen till allmänheten.




Den 9 december 1964 började inflyttningen av de första mannarna i den nya brandstationen. Man kunde börja arbeta på stationen den 15 december samma år. Den stora invigningen skedde dock först den 22 januari 1965.

Bilderna visar invigningen med KG och kårchefen Harald Månsson samt musikkåren. När nu Spångas nya brandstation stod färdig avvecklades borgarbrandkårerna i Spånga och Hässelby villastad.




Våren 1967 gjorde min skolklass i Hässelbystrandsskolan studiebesök på Spånga brandstation. Brandchefen berättade då: ”Stationen är bemannad med 34 personer, varav nio går till utryckningsbilarna. Stationen var från början planerad med en låg flygel utefter Bergslagsvägen, men borgarrådet Berglund sade nej, och så fick man bygga en tvåvånings källare under stationen i stället. Där finns bland annat en mycket fin idrottshall.”
Foto: Henrik Henrikson.



Här kan man se att Lövstavägen på den tiden hette Bergslagsvägen. Utryckningsfordonen skulle från Krossgatan svänga ut på Bergslagsvägen, så i detta gatukors anlade man ett automatiskt trafikljus. Så snart utryckningslarm gick, kopplades lyktorna om till rött, och trafiken på Bergslagsvägen stoppades för att släppa fram bilarna.
På så sätt hoppades man kunna komma undan alla trafikhinder på gatan. Man var speciellt orolig för raggarbilarna på väg till den raggargård som på den här tiden planerades i det närliggande torpet Daltorp.



Interiörbilder från övervåningen då Spånga brandsstation var nybyggd 1965.
Vänster bild visar dagrummet.
På höger bild ser vi ett av personallogimenten, där plats fanns för tre bäddar. Rummen inreddes för två man i varje.



Spånga brandstation skulle i fullt utrustat skick vara försedd med ett flertal fordon:
bilmotorspruta, maskinstege, skogsbrandsläckningsjeep med släpkärra, räddningsbåt, brandsläckningsbåt, spårvagnslyftningsmateriel på släpkärra, länspumpningsmateriel på släpkärra, bogserbart pulversläckningsaggregat, bogserbar motorspruta med mera.

Bilden visar motorspruta Ford 798T årsmodell 1948. Den hade pump som orkade med 1 800 liter per minut. Vattentanken rymde 525 liter och skumtanken 300 liter. Bilen kom till Spånga brandstation när Solhems Borgarbrandkår lades ner 1965. Den skrotades 1970.




Några av de fordon som placerades på den nybyggda brandstationen.
Vänster bild: A91 Maskinstege Maririus Deutz 150D10, Årsmodell 1965. I tjänst mellan 1965-1977. Den stegbilen kände man igen när det någon gång utbröt en eldsvåda i Hässelby.
Höger bild: Motorspruta Volvo 83-34B Årsmodell 1966. Pump: 2700L/min Vattentank 900L. I tjänst mellan 1966-1977.



I och med tillkomsten av den nya brandstationen i Spånga hade man infört ett nytt alarmeringssystem.
Stationen hade från början planerats med tanke på största möjliga personalbesparing, vilket bland annat innebär att televakten slopats och att stationen därmed tidvis kunde lämnas obemannad. Systemet, som ännu inte var fullt utbyggt, fungerade i korthet på följande sätt:
Fem olika larmsignaler kunde sändas direkt från Johannes larmcentral genom intryckning av respektive larmsignalknapp, varvid också högtalarsystemet på understationen automatiskt inkopplas för adressgivning. Larmsignalen erhålles som codesignaler över högtalarna, kompletterad med viss signalbild på lamptablåer. Kvittens på att signalen verkligen gått fram erhålles i Johannes larmcentral genom att tonsignalen även kunde avlyssnas där. Dubbelriktad talförbindelse fanns även, om kompletterande upplysningar behöver begäras.
Överföringen skedde normalt via av televerket förhyrd telefonledning, men vid eventuella fel på linjen skedde överföringen trådlöst mellan radiosändare och mottagare. Såväl tråd- som radioöverföringen hade visat sig fungera bra.

Utryckningsportarna försågs 1969 med automatisk öppnings- och stängningsanordning. Sedan fordonen lämnat stationen stängdes portarna automatiskt. Bild från oktober 1972.




1968 kompletterade man stationen med en tankbil som hade en vattentank på 3 000 liter. Den var närmast avsedd för Hässelby villastad med dess begränsade vattenpostnät. Denna Volvo tankbil kan pumpa 2 500 liter i minuten.



Släckningsområdet 1975. Vaktdistriktet sträckte sig från Abrahamsberg i söder upp till Lövsta i norr samt norrut mot Mälarbanan och Hjulsta. 1977 bytte Spånga brandstation namn till Vällingby brandstation.



Uppvisning på Vällingby brandstation under brandförsvarets dag 1984. Brandmännens arbete var alltid intressant för såväl barn som vuxna. Och det var alltid spännande att få se de stora brandbilarna på nära håll.
Foto: Pernilla Haenel.



Här har jag lyckats fånga släckbil 193 på väg ut från brandstationen vid en utryckning 2003.
Foto: Henrik Henrikson.



På Spånga brandstation fanns 1973 fortfarande kvar en liten och ganska så utsliten motorbåt från 1952. Den användes främst när man behövde rycka ut till Lambarön.
Brandförsvaret föreslog att en ny motorbåt med trailer skulle anskaffas, och strax efter fick man en ny modern räddningsbåt, och i samband med det så erhöll stationens personal en teoretisk och praktisk båtförarutbildning.

Om en eldsvåda skulle uppstå på Lambarön tog det ändå lång tid för brandkåren att komma ut. Därför hade man en motordriven brandspruta ute på ön och husägarna på ön övade med den regelbundet. Brandkårens svårighet att kunna komma ut till ön innebar dessutom att Lambaröborna behövde vara mer förebredda än vid normala förhållanden. Rekommendationen från brandkåren var att alla husen var utrustade med en brandsläckare, en brandfilt samt brandvarnare.
Foto: Henrik Henrikson.




Så här såg stationen ut 2003. Det var innan den nya vagnhallen byggts, och stationens namnskylt satt på den gaveln som vette ut mot stora vägen.
Foto: Henrik Henrikson.



En ritning från 2004 som visar Vällingby brandstations nya vagnhall. Jag har markerat den nya byggnaden med rött. Bygget påbörjades 2007.



Så här blev det när den nya vagnhallen stod färdig. När man skulle placera solceller på det nya huset var tydligen inte taket stabilt nog, så man fick montera solcellerna på ett extra fackverk, vilket gjorde att hela den nya flygeln fick ett otympligt utseende.
Foto: Henrik Henrikson.



Stationens namnskylt placerades på den nya vagnhallen. När man kommer fram till brandstationen så är det svårt att läsa skylten, då en rad med träd står i vägen och skymmer texten.

Man kan se att brandstationen ganska nyligen har blivit inhägnad med ett stabilt stängsel.
Foto: Henrik Henrikson.




En av alla utryckningar gällde en brand i Grimstaskogen. Mycket tydde på att denna brand var anlagd. Den startade ungefär samtidigt på tre platser i skogen en lördagseftermiddag sommaren 2007. På bilden syns släckbil 193 som man satte in vid skogsbranden i Grimsta.
Foto: Henrik Henrikson.



Eftersläckningen i Grimstaskogen pågick under nästan hela påföljande dag. Branden hade bränt av ett område på 30 000 kvadratmeter nära Kanaanbadet och 25 000 kvadratmeter längre västerut plus ytterligare flera mindre områden i Grimstaskogen.
Foto: Henrik Henrikson.



Ambulansen som var stationerad på Vällingby brandstation.
Foto Michael Galmstedt.



Några av de eldsvådor som Vällingby brandstations personal släckt under åren.
Vänster bild: En brand på Ormängsgatan 2018. Foto: Karin Närstad.
Höger bild: Brand på Enspännargatan nr 15 2019. Foto: Anne Aheinen.



2022 fick Vällingby brandstation en ny skylift, Scania 410, en fin orange lyftbom med tre axlar och dubbelhytt. Den kan sträcka sig upp till 37 meter.



Vällingby brandstation så som den ser ut i dag 2023. En lite speciell sak med denna station är att brandmännen är specialtränade på taksprängning och rapellering (höghöjdsklättring).
Foto: Henrik Henrikson.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.