HÄSSELBYKONSTNÄREN PER-ERIK WILLÖ

Per-Erik Willö fyllde 90 år
den 7 april 2011

Per-Erik Willö är en av de allra folkkäraste konstnärer vi har här i Hässelby. Han bor i Hässelby tillsammans med sin hustru Eivor i en villa som de byggde 1962 och senare byggde till så att den blev mer än dubbelt så stor. Samtidigt uppförde de ett separat hus som används som ateljé.

"Vi har ju en stor tomt så jag kan ju jobba utomhus också om jag vill", berättade han, när jag för tre år sedan besökte honom och hans hustru.

I dag är ateljéhusets två våningar, bostadshusets vind och källare fulla med skulpturer, modeller, skisser och andra arbeten från Willös alla produktiva år som skulptör, målare och konstnär i alla tänkbara material.

Många av alla konstverken bygger på samma tema - det mosaikmönster som han kallar ”Husiestilen”. Skulpturen Flora II som kan beskådas vid Lilla torget i Hässelby gårds centrum är ett typiskt verk med detta mönster.

Här i Hässelbys omgivningar kan man se flera andra av hans verk, som portalen vid Hässelby idrottsplats, Livets gång i Backluraskolan, och trägaller och relief i stadsdelskontoret Hässelby. I Vällingby finns de mönstrade cementplattorna i fasaden på Mathuset, f.d. Tempohuset, och en skulptur i smidesjärn utanför entrén till S:t Tomas kyrka.

För övrigt kan man se hans konst överallt i Stockholm och i Sverige, till exempel mässingsgaller på Karolinska Institutet, kopparport på stadsarkivet, fontänen i Farsta centrum, predikstolen i Västerås domkyrka, ”Våta stenen” i Uppsala och så vidare.

Bilden visar hur portalen vid idrottsplatsen tidigare var placerad över norra ingången till idrottsplatsen.

Bilden visar Per-Eriks barndomshem. Han berättade:

”Jag började redan i tolvårsåldern med att skära trägubbar i skolslöjden. Så jag har hållit på non stop i hela mitt liv med skulptur."

När Per-Erik som fjortonåring åkte med på en skolresa till Stockholm tänkte han att det här var en stad som han måste återvända till. Men innan dess utbildade han sig till bildhuggare, så gick han i skulpturskolan i Lund. Sedan jobbade han fem år på en möbelfabrik i Malmö.

”Då var det modernt med bastarder av gamla stilar, så jag gjorde många möbler i rokoko och barock.”

”Signerade du dina möbler?” frågade jag.

”Nej, det var en fabrik, så jag bara tillverkade möbler. Det är ingen som vet att det är jag som gjort just de möblerna, men jag lärde mig hantverket.”

Första året när han kom upp till Stockholm för att börja på Konstfackskolan 1945 bodde han hos en kompis på Reimersholme. Allt var mycket enkelt då. De hade varsin madrass på golvet att sova på. Han mindes att han såg många hästar här i Stockholm. Det var en tid då det fortfarande fanns mycket hästar på Stockholms gator.

När han gått två år fick han de betyg som han skulle fått först efter fem år. Lärarna tyckte att han hade gjort mer än de andra och de kunde inte lära honom mer. Så 1947 åkte han hem till Skåne och hyrde en slöjdsal där för att göra ett jobb. Han hade sin mor och sin syster i Skåne.

Han längtade emellertid till Stockholm och flyttade upp igen för att fortsätta på Konstfack 1949 - 1954, nu som specialelev. Han kom detta in år som enda elev på skulpturavdelningen.

Sedan fortsatte han fem år på Konsthögskolan. Han jobbade i det gamla Sergelhuset där Hötorgscity idag ligger. Han var där samtidigt som Bror Hjort. Per-Erik Willö behöve aldrig ha några studieskulder. Han tjänade tillräckligt på de uppdrag han fick under studietiden. Han fick tag i topparkitekten redan från början när han kom till Stockholm och blev rekommenderad av sina lärare. Därför klarade han sig nio år på Akademien utan studieskulder.

”Eftersom jag hade en lång utbildning bakom sig så fick jag ju hela tiden jobb med det samma. Mina lärare rekommenderade mig så att jag fick göra en predikstol till Ängelholms kyrka. Jag har gjort många predikstolar, bland andra till Västerås domkyrka. Det var den första jag gjorde i det materialet.”

Predikstolen i Västerås domkyrka från 1960 är av keramik i gröngul glasyr.

Vid mitt besök visade Per-Erik bland annat en tre meter hög skulptur av en man.

”Den här skulpturen av trädgårdsarbetare Arvid Hagberg vill hembygdsföreningen att vi ska sätta upp någonstans här i Hässelby villastad.”

Tanken är att skulpturen ska bli en solid bronsstaty och för all framtid minna kommande generationer om stadsdelens tidigare trädgårdshistoria.

En annan av alla modellerna i Willös ateljé är en fontän.

”Den här fontänen satte man upp i Täby sjukhus, men den porlade för mycket så de vågade inte ha den kvar”, berättade Willö.

”Hur kom du till Hässelby, Per-Erik?" frågade jag.

”Jag var bekant med arkitekten som ritade en del av husen i det nya Hässelby som skulle byggas. Han sade att han hade tre lokaler på Kvarnhagsgatan som han inte visste vad han skulle göra med. Det var tre lokaler på baksidan av ett hus. Han sade att om jag ville ha en ateljé så skulle han gärna rita in en sådan till mig. Så blev det. Jag var först med att flytta in i Hässelby gård 1954. Det var en lokal med stora fönster, högt i tak, toalett och ett pentry. En liten sovalkov där man inte kunde ligga rakt, men det gjorde ingenting. Det var riktig idyll på den tiden. Jag flyttade in i smyg för man fick ju inte bo i husen innan det var färdigbyggt. Det fanns ingen riktig dörr utan jag fick ju låsa med ett hänglås. Ibland kom någon och sade att jag inte fick vistas där. Då gick jag iväg och återvände lite senare. Jag var ju den enda som bodde där i den delen av Hässelby, så det var lite kusligt på kvällarna.”

”Sedan flyttade ni till villastaden?”

”Ja, det stämmer. När vi flyttade hit så kände inte grannarna här omkring varandra. Vi tänkte som så att vi tar ett svep runt, och bjuder hem dem allihopa, och på det viset blev alla bekanta med varandra. Innan hade de inte ens hälsat på varandra.”

”I början var det väl inte många hus här?”

”Vi var de första som byggde här i det här området. Vi var de första som fick dispens att bygga innan stadsplanen var färdig."

Här demonstrerar Per-Erik några av alla de kombinationer som kan bildas med mosaikmönstret "Husiestilen" han gjort.

I slutet av 1960-talet skapade Willö "Så minns jag Husie", ett verk som består av ett 90-tal grant bemålade figurer i epoxiplast, föreställande människor som han en gång kände och umgicks med i sin barndoms by Husie i Malmös utkant. Individ för individ har han skulpterat byborna så som han mindes dem 40 år efteråt. Figurgruppen köptes in av Malmö stad, och visades första gången på Malmö museum 1971.

Per-Erik har varit med i hembygdsföreningen sedan starten 1978. Museet har sammanlagt fem dockor i naturlig storlek tillverkade av Willö. På bilden ses arrestanten Rulle och polismannen Manne i en äkta arrestlokal från den tiden då huset, där museet nu är inrymt, delvis var en polisstation. I museet kan man också se dockfigurerna trädgårdsmästaren Albert, torgmadam Frida och en brandsoldat Viktor. Alla dockorna är designade av Per-Erik Willö.