 |
|
|
|
Svinvillan som låg på Lövstavägen 151 brann ned till grunden den 20 oktober 2021. Huset byggdes i slutet av 1800-talet av aktiebolaget Särimner, en firma som försökte sig på att driva en svinfarm.
Bild från Arkiv Digital 1977.
|
|
|
Detta flygfoto visar Lövsta sopstation 1959. Jag har markerat AB Särimners kontorshus med gult.
Särimners affärsidé var att föda upp svin med de hushållssopor som på den tiden levererades varje dag till Lövsta sopstation med järnväg från Stockholms innerstad. Svinvillan hette egentligen Lövstaborg, och uppfördes som Särimners kontorshus.
Firman Särimner släppte ut drygt två tusen grisar på sopstationens område. Tyvärr var allt inte nyttigt som förtärdes, råttorna var besvärliga mot kultingarna och kylan gick hårt åt djuren som dog i stora mängder. På sommaren under seklets sista år tvingades företaget lägga ner verksamheten. Under första världkriget gjordes ett nytt försök men även detta misslyckades.
|
|
Svinvillan var Särimners kontorshus, men verkade också under 1900-talet hyst familjer som arbetat vid sopanläggningen och på Riddersviks gård. Huset var framåt 1990-talet fortfarande bebodd.
Foto: L Öhrström 2001.
|
|
|
Vid Påsk 2004 kom det till Byalagets kännedom att Villa Lövstaborg hade inköpts av Stockholms stad för att rivas. Vid en besiktning av villan befanns den i gott skick och väl värd att bevara för att kunna användas av föreningslivet.
Foto: Henrik Henrikson 2018.
|
|
|
Stadsdelsnämnden startade 2005 en återbruksverksamhet i villa Lövstaborg i samarbete med Hesselby Byalag. Lövstaborg skulle då enligt ansökan ställas till förfogande för förenings- och kulturlivet.
Man hade dock vid det första mötet mellan stadsdelsnämnden och Hesselby Byalag vissa funderingar kring att kommunikationerna till huset var ett problem, byggnaden låg ju vid en mörk och enslig väg, särskilt höst och vintertid.
Även frågor kring ut/infartsväg till Lövstaborg kom upp. Detta föreslog Hesselby Byalag skulle kunna lösas genom att en ny infartsväg byggdes direkt från sopstationsområdet, med tanke på återbruksverksamheten. Detta bygge skulle dock innebära en merkostnad som inte fanns med i kalkylen, och kom aldrig igång.
Foto: Henrik Henrikson 2018.
|
|
Politikerna i Hässelby-Vällingby stadsdelnämnd stötte förslaget och från juni 2005 hyrde Byalaget Villa Lövstaborg.
För att klara hyra och drift har delar av husen på tomten hyrts ut till Byalagets medlemmar. Huset hyrdes även ut för fester.
Eva Oivio i Kommunfullmäktige påpekade våren 2006:
”Vi har haft ett nära samarbete med Hässelby byalag både i stadsdelsnämnden och i renhållningsnämnden. Vi har hjälpt byalaget med att få fram ett hus i närheten av Lövsta återvinningscentral som heter Lövstaborg. Där var vi överens i nämnden. Det är ett nätverk som består av många olika föreningar där ute. Genom olika skrivelser har vi hjälpt Hässelby byalag att få fram Lövstaborg-huset."
Foto: Henrik Henrikson 2018.
|
|
2011 skrev Annika S Granat i sin blogg ”På vår gränd”:
”Näst efter sopstationen ligger vår ateljé, Lövstaborg där jag hyr en plats tillsammans med min vän och granne, Madde. Huset byggdes i slutet av 1800-talet och kallades i folkmun för ”Svinvillan”. Huset är i två våningar, har vackra gamla golv, kakelugnar och spröjsade fönster. På nedervåningen innanför köket huserar Stina i sin syateljé. På övervåningen har vi vårt stora, ljusa rum och på vinden repar ett rockband.”
Foto: Annika S Granat.
|
|
|
Annika fortsätter sin blogg: ”Staden har börjat riva industribyggnaderna bredvid vårt hus. Vi andas, hoppas att Lövstaborg ska få stå kvar och väntar på ett beslut i stadshuset om att Kyrkhamn ska bli naturreservat.
Foto: Annika S Granat.
|
|
|
Annika skriver vidare i sin blogg: ”Hösten 2011 blev jag svårt sjuk och för mig och mina nära kommer det för alltid att finnas ett före och ett efter oktober 2011, sedan dess står min plats i ateljén tom. Ateljén innebär så klart ett fysiskt rum där jag har alla mina målargrejor, grafikverktygen, gips, lera, gamla urklipp, sådant som inte får plats hemma. Den har också kommit att innebära en plats i mitt medvetande, en tillflykt där jag kan hämta kraft som tar mig genom stormiga dagar.
När det var som svårast var jag beredd att ge upp Ateljéplatsen. Då sa min vän Madde bestämt -Nej, jag kommer betala din del av hyran tills du mår lite bättre. Det är jag oerhört glad och tacksam för i dag, tack Madde! Nu har vi ytterligare en hyresgäst som heter Eldina. Jag mår lite bättre men jag kan fortfarande inte åka till ateljén.”
Foto: Annika S Granat.
|
|
|
En bild av några besökare i ateljén 2011.
Foto: Annika S Granat.
|
|
|
Efter några år upphörde kontraktet med Hesselby Byalag, och huset blev lämnat åt sitt öde. Det stod helt obebott i flera år.
Fönstren var trasiga och på tomten fanns en del skrotbilar. Sedan ett tag tillbaka hade man beslutat att huset skulle rivas i samband med bygget av det nya värmeverket i Lövsta. Detta är den sista bilden jag tog av Villa Lövstaborg.
Foto: Henrik Henrikson 2019.
|
|
|
Så natten till den 20 oktober 2021 fattade Villa Lövstaborg eld av okänd anledning.
Larmet kom vid 03.50-tiden. Sveriges Television ringde mig på morgonen och frågade vad jag visste om byggnaden, om den hade något kulturhistoriskt värde. Jag sade att det är visserligen sorgligt att ett av de gamla husen i Lövsta brunnit, men huset i sig själv var väl inte speciellt kulturellt värdefullt.
Bild från Brottsplats Stockholm.
|
|
Brandkåren beslutade att huset skulle få brinna ner helt och hållet. Enligt polisen hade ingen skadats vid branden. Brandkåren lämnade platsen vid 08-tiden på onsdagsmorgonen. Då fanns endast skorstensstocken och grunden kvar.
Tidningen Mitti skrev:
”Huset var en av tre byggnader från den ursprungliga sophanteringen i Lövsta som ännu fanns kvar. I en rapport från 2019 bedömde Sweco "Svinvillan" som kulturhistoriskt värdefull. I planerna fanns ändå en rivning eftersom huset bedömts ligga i vägen för bygget av Lövsta kraftvärmeverk. Huset ägdes av Stockholms stad och ska inte ha varit bebott, utan hyrdes senast ut till Hässelby byalag.
Polisen ska nu utreda hur branden uppstått och om den kan vara anlagd. Händelsen rubriceras som mordbrand, men enligt polisen har ingen skadats vid branden.”
Foto: Lasse Hannell.
|
|
|
Nu är Svinvillan ett minne blott. På Facebook skrev några ner sina minnen av huset:
Roger Persson: Ja där lekte man som barn sommaren 1968.
Thord Tanneståhl: Tråkigt, där bodde en stor familj där fadern och en son arbetade på Riddersviks gård. Jag själv kände dem väldigt väl och umgicks med sonen Thomas. Oj vad kul vi hade.
Annika Johansson: Det var vårat barndomshem. Thomas är vår bror. Vi var åtta syskon.
Conny Johansson: Där har jag bott en gång i tiden.
Harald Walczok: Det enda som återstår enligt Anders, fastighetsdirektören, vilken talade med Räddningstjänsten i morse, är bara skorstensmuren.
Martin Moeschlin: Helt nedbrunnen! Trist!! Det står en väktare där nu och vaktar.
Ingrid Holmqvist Född Westling: Så sorgligt. Om jag minns rätt bodde Birgit, Arne och deras barn där för längesedan...
Jocke Berglind: Finns inget för väktaren att vakta, så jag såg honom gå och titta på golfen och gymmet istället...
Inger K Johansson: Jag har bott där.
Sussie Wahlberg: Så sorgligt när vår gemensamma kulturhistoria försvinner.
|
|