Svenne Vigergård var på 1970-talet känd för sitt engagemang för ungdomar i Backlura och alla hans lådbilsbyggen tillsammans med dem. Eva Holmgren berättade: "Svenne var min morfar, han kallades Köttis. Ingen visste varför han kallades så." Gustaf Rooth, författaren till boken ”Backlura, en del av Hässelby”, kanske är lösningen på spåret. Namnet hade felaktigt uppfattas som Köttis. Det skulle egentligen ha varit Tjötis, från det göteborgska ordet tjöta som betydde prata, diskutera, tjata. Svenne hade tidigt fått detta smeknamn eftersom han gärna pratade och diskuterade med alla om allting och länge. Det fanns flera göteborgare i Backlura, så det var inte så konstigt att de gav honom det smeknamnet.

Sven Olof Vigergård föddes 20 juli 1930 i Solna, men växte upp i Hässelby. Svenne Vigergårds far var vagnkarl vid järnvägen och kom från Västerås. Han hette Artur Elof Ivan Andersson och var gift med Elsa Maria. 1937 kom familjen första vändan till Hässelby och bodde ett par år vid Riddersvik. 1943 kom familjen till Backlura, det som då hette Olovsvägen. Där hade tidigare varit häståkeri. Det fanns ett större och ett mindre bostadshus på tomten. Fadern steg i graderna på järnvägen och blev järnvägstjänsteman. Sven hade en äldre syster och ett par halvsyskon från pappans första äktenskap. Hösten 1958 ansökte man om att få byta efternamn från Andersson till Vigergård. Klippet är från Svenska Dagbladet 1958.

Familjen bosatte sig därefter på Glädjevägen 140, som senare fick adressen Blåsklöverbacken 32. När föräldrarna flyttade till Glädjevägen bodde Svenne kvar på Backluravägen tillsammans med ett antal skrotbilar. På Svennes tomt på Backluravägen var det alltid full med gamla bilar och motorprylar. Bilden visar Backluravägen 1965. Hasse Ekman berättade: "På 1950-talet kunde man vid Allmänna badet se Svenne Vigergård och Harry Lundberger, som kom för att tvätta sig. Båda var jämt skitiga av allt meckande med motorcyklar. De tvättade sej med Surfs tvättmedel. Det var bra mot skitigt hår, sade Svenne." Mona Odelstrand berättade: "Vi som bodde i Skälby cyklade ofta genom Backlura till Hässelby. När man cyklade förbi Svennes trampade man för livet. Han hade aldrig gjort något, men av någon anledning var man rädd för honom." Foto: Lars Gustafsson jr.

Birgitta Johansson berättade: "Svenne var min styvfar från och med 1967. Vi bodde från 1969 på Glädjevägen 140 i Backlura, det som sedermera blev Blåsklöverbacken 32." Anders Fagerlund svarade: "Jag kommer ihåg din morfar mycket väl. En underbar "gubbe". Han spolade fotbollsplanen vid Backluraskolan och svetsade ishockeymål åt oss i början av 1970-talet." Anders Johansson kommer ihåg: "Sist jag var hos honom bodde han vid ändhållplatsen för busslinjen 119. Det var ett gult hus med en buss i garaget. Jag var en del i hans garage och lärde mig trimma moppen på det bästa sättet."

Hasse Ekman berättade: "Det är säkert många äldre Hässelbybor som kände Svenne, ett original som bodde övre Glädjen vid GAIS-plan där man körde motor kross." Göran Östergren svarade: "Yes. Klart man känner till Svenne. Kollade på motocross upp i skogen mot Skälby." Göran Karlsson: "Minns Klotas och Svenne tävla från stationen och vände vid lövsta." Anders Johansson kommer ihåg: "Han körde go-kart på Blomsterkungsvägen så det rök om det. En mycket snäll gubbe. Kaj Gustavsson: "Han var en del hos Nisse Hedlund i Spånga, vilket slutade med att Nisse förbarmade sig över honom och byggde en sidvagnsmaskin som han körde ett tag under mitten av 60- talet. Var det inte han som körde genom staketet och sedan av Harry fick hålet uppkallat efter sig? Vid Lövsta hade dom alla recepten och ingredienserna för Dynamiten dom blandade för att fylla tanken med på Solvallas 1000 meter, Inte konstigt att det gick undan när Svenne for genom staketet." Karl Svensson: "Jag såg honom köra av med en sidvagnshoj på Solvalla på 70-talet." Vänster bild är inskickad av Peter Hg. Höger bild är ett tidningsurklipp från 30 juni 1975.

Birgitta Johansson berättade: "Svenne Vigergård blev min styvfar 1967. Jag var nio år gammal då han kom in i vår familj. Han var den bästa, snällaste och roligaste styvpappan vi kunde ha fått. Svenne gillade själv inte att bli kallad Köttis. Däremot gillade han själv att sätta namn och epitet på folk. Svenne gav mig min första cykel. Den var visserligen begagnad men det gjorde inget. Han gav mig också en go-cart, en moppe och en lätt motorcykel när det var dags. Han övningskörde med mig både för motorcykeln och sedan för körkort för bil." Gustaf Root berättade: "I början på 1970-talet hjälpte jag honom ibland med att ploga bort snö framför Backluraskolan så att han kunde spola isbana där. Jag hade kvar en traktor efter CG:s åkeri." Detta porträtt är från 19 november 1978. Foto: Lasse Carlsson.

Hasse Ekman berättade följande anekdot 2016 på Facebook: "En sjöbild som jag tagit. Man ser Lambarön och Svartsjölandet som verkar så nära. Jag och min kompis satt på bryggan och metade för 65 år sedan. Då kom Svenne och rodde förbi i en roddbåt. Jag ropade ”vad ska du ha för båten” och han svarade ”tio spänn”. Jag köpte båten så med den rodde vi över till Svartsjölandet för att meta. Det var då vi upptäckte hu långt det var dit ut." Foto: Hasse Ekman.

Svenne Vigergård var med och startade pingistävlingar i Hässelby strandbads dansrotunda. Mikael Öqvist berättade: "Jag minns honom väldigt väl! Han hängde på Hässelby Värdshus. Han pratade i stup i kvarten och la sig i samtal med gästerna! Nyfiken var han också om vad som hänt sen sist på badet." Bernth Eklund berättade: "Jag kommer ihåg alla dom där från badet. Vi lyssnade många gånger på historier som Svenne berättade under tiden kaffet skulle ner." Sven Würtz berättade: "Ja, hans hustru "Kulan" jobbade i köket på Strandbadet. Det var på Jackis och Curres tid."

I Dagens Nyheters bilaga ”Nordväst” kunde man se denna artikel den 23 november 1978: ”Här ute vet alla vem Svenne är. Går man någonstans så känner alla igen en. Det säger Svenne själv, Sven Vigergård i Backlura. Och får medhåll, inte minst av de många unga Backlurabor som brukar köra hans hembyggda bilar. Svennes lådbilar är inte vilka hembyggen som helst. De har styranordningar och stålkonstruktioner som riktiga tävlingsbilar, skottkärrehjul och diverse finesser. Poliser som har varit och tittat har blivit imponerade, säger Svenne. Det hela började förra hösten när Svenne byggde en bil åt sina fyra barnbarn och grannarnas barn. Det blev en sådan kö till den bilen att barnbarnen knappt fick en chans. Så Svenne byggde en bil till. Men köerna blev inte kortare. Svenne fortsatte att bygga fler och fler bilar... I höst har ett 50-tal unga tävlat varje helg i 5-6 lådbilar i Blåsklöverbacken, där Svenne bor. I söndags gick säsongens sista lopp. Att Svenne vet en hel del om bilar är ingen tillfällighet. Han är busschaufför och kör charterbussar. Mellan säsongerna är det tunt med körningar. Då hinner han med både lådbilarna och att vara övervakare åt vuxna som har problem. Tidigare körde Svenne själv racertävlingar med sidvagn. Nu står en miniracer med sidvagn i hans rymliga garage. När Svenne jobbar i garaget är det alltid en hord ungar omkring honom. Det ligger mycket arbete, tid och intresse bakom Svennes lådbilar. Men det är en satsning som också ger mycket, tycker han. ”Det är stimulerande att se ungarnas intresse. De kan så otroligt mycket. Är oerhört tekniska. Jag är säker på att många föräldrar skulle bli överraskade om de visse hur tekniska deras barn är”, säger Svenne. Pengarna som gått åt har Svenne lagt ut själv eller tiggt av företagare. Några kommunala bidrag söker han inte. ”Jag kör efter eget mönster. Skall man köra som samhället vill, så lirar det inte riktigt som jag tycker att det ska göra.”

Eva Holmgren berättade: "Det var min morfar Svenne Vigergård som ordnade de här lådbilstävlingarna. Det är jag som kör på ena fotot (högra bilden)." Tomas Åkerlund kommenterade: "Vi hade skitkul med din morfar. Vi körde lådbil, fick svetsa i hans verkstad och kom tvåa i tävling där han hade fixat fina priser. Det var en fin man, din morfar."

Sven Vigergård hade alltid varit motorintresserad och körde speedway och motorkross. Smågrabbarna lyssnade andäktigt när Svenne höll hov nere vid järnvägsstationen i Hässelby och berättade om alla fantastiska motorcykelprojekt han hade på gång. I tidningen Västerort fanns följande artikel den 20 december 1978: ”Köra lådbil är det nya fritidsnöjet bland barn och ungdom i Backlura. De åker i en 230 meter lång backe bakom fritidsgården. Mannen bakom lådbilsverksamheten heter Sven Vigergård och ställer helhjärtat upp och arrangerar tävlingar på sin fritid. Sven Vigergård byggde sin första lådbil i våras. Han tänkte överraska sina barnbarn – men den överraskningen fick större konsekvenser än han kunnat ana. ”Det började med att grannarnas ungar blev nyfikna och stod och hängde runt omkring den”, berättar han ”Så kom det fler och ville provåka. Till slut såg inte barnbarnen till sin lådbil längre.” Då byggde han en till och den väckte lita stor uppmärksamhet. ”Ungarna blev bara fler och fler så det var bara att bygga på”, säger Sven Vigergård och småskrattar. Hela tiden har det strömmat till nya fantaster. Vid det här laget är han uppe i sex lådbilar och är omgiven av ett femtiotal entusiaster, däribland sex, sju flickor. ”Det värsta var att det blev så dyrt med bilbyggandet”, fortsätter han. ”Materialet till en bil går på närmare en tusenlapp. Bara däcken kostar 200 kr per styck.” Nu har de ekonomiska problemen löst sig, åtminstone för en tid framöver. Flera företag har ställt upp som sponsorer. De står för de materiella kostnaderna för de nya bilar som Sven ska bygga under våren. Bilarna kommer att bära de olika firmanamnen och målas i deras färger. ”Jag är jätteglad över företagens engagemang”, säger Sven. ”Nu kan vi vidga verksamheten och flera ungar får nu möjlighet att åka.” Barnen som kör lådbil är mellan 7 och 14 år. De är indelade i två klasser. I B-klassen kör 7-10-åringarna och i A-klassen 11-14-åringarna. Men är man flicka sitter man fast i B-klassen för gott. Varför? ”En marig fråga”, säger Sven. ”Men jag tror att de har lättare att hävda sig där.” Skillnaden är att B-klassarna kör en kortare sträcka och kommer alltså inte upp i lika hög fart som A-klassarna. B har dessutom bara en kurva på sin sträcka medan A har tre och det är där de största riskerna för sladd uppstår. ”De riktiga vildhjärnorna i A-klassen hinner komma upp i omkring 50 km/tim. Det kan låta farligt, men hittills har det inte hänt en enda olycka med skador som följd.” Men så har Sven också lagt ner stor möda både på bilarna och planeringen. Alla måste använda hjälm. Det kravet införde han från första början. Han har också vidtagit säkerhetsåtgärder vad gäller banan. Lyktstolpar har vadderats, så stöten blir mjukare om någon skulle få sladd mot en. ”Körsträckan går att göra ännu säkrare”, säger han, ”genom att vi flyttar på en stor sten, och asfalterar en mycket kort bit vid en kurva, så att den inte blir så tvär. Men det kräver kommunens samtycke.” 25 tävlingar har Sven hittills anordnat under hösten, och flera väntas så snart snön försvinner. Vinnarna för riktiga priser som kan bestå av pokaler, plaketter eller pengar. Till våren hoppas Sven Vigergård kunna arrangera serier där barn från Hässelby villastad och krokarna däromkring kan vara med och tävla.” Foto: Lasse Carlsson.

Tomas Åkerlund berättade: "Sven Vigergård var en snäll farbror!!! Vi åkte som galningar med bilarna. Minns en tävling, jag och Stebbe Grapenmark åkte och vi kom tvåa eller trea. Svenne hade "riktiga" priser också. Vi var med i hans verkstad och jag fick svetsa med gas... det var kolt." Eva Holmgren: "Jag står längst till höger på bilden. Jag fick medalj som jag ännu har kvar. Jag var ju jämt där. Nummer tre och fyra på bilden tror jag heter Peter båda två. Han i hjälm Peter L." Kicki Ericsson kompletterar: "Tomas Lindh står längst till vänster." Foto: Lasse Carlsson.

Jag har fått det fantastiska erbjudandet att dela bilder ur Eva Holmgrens privata fotoalbum. Eva, barnbarn till Sven Vigergård, visar här ett antal unika bilder ur Svennes vardag. På den högra bilden visar Svenne ett konstverk, som han svetsat ihop för att pryda trädgården. (Bilder ur Eva Holmgrens privata samling)

Svenne mekade alltid med något. (Bild ur Eva Holmgrens privata samling)

Den vänstra bilden visar Svennes privata Amazon, som han mekade med. (Bilder ur Eva Holmgrens privata samling)

Här mekar Svenne med en motorcykel. (Bild ur Eva Holmgrens privata samling)

Eva Holmgren berättade: "Svenne och min moster på vändplan för bussen innan man byggde utmed gatan." (Bild ur Eva Holmgrens privata samling)

Svenne tyckte om att skoja med styltor. Den högra bilden visar de stödhjul som Svenne byggt ihop till Evas lillebror. (Bilder ur Eva Holmgrens privata samling)

Gustaf Root berättar: "I början på 1980-talet flyttade Sven Vigergård till Mönsterås och strax därefter till Högsby." Bilden visar villan på Mellbyvägen 9 i Berga, Högsby, där Sven bodde. (Bild från Googles)

Ytterligare en bild ur Eva Holmgrens privata album. Bilden visar den buss som Svenne körde i Småland. Kaj Gustavsson berättade: "Sven Vigergård körde buss i Oskarshamn, och blev så omtyckt så passagerare till och med väntade till nästa buss, för att få åka med just honom ”för han var så rolig”, och alla passagerare skrattade." Sven Vigergård dog 13 september 2011.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.