Riddersvik ”skall medelst jernbana” förenas med huvudstaden. Det beslutade stadsfullmäktige i november 1885. Sommaren 1887 påbörjades arbetena med järnvägen, från Spånga station till den blivande sopstationen i Lövsta. Vid Riddersviks station började man med pålning och terrassering för en lastkajs anläggande. Arbetena drevs med en styrka av omkring 230 man.

Fredagen den 1 November 1889 öppnades för allmän trafik Spånga-Löfsta Jernväg mellan Stockholm och Hässelby. Klockan 06.26 den 1 november 1889 avgick det första persontåget från Stockholms Central till Hässelby Villastad. Stationen hette då Riddersvik. Hässelby hade vid banans öppnande endast 59 invånare. Varje ”tåg” bestod bara av en personvagn och den innehöll både en andraklass- och en tredjeklasskupé. Färden inifrån Stockholm gick först till Tomteboda, där vagnen kopplades till ett soptåg. Personvagnen fick alltså åka snålskjuts på sin resa till Riddersvik. Där kopplades den av vid det nya stationshuset och så fortsatte resten av soptåget ut till Lövsta sopstation.

En poststation inrymdes i stationsbyggnaden år 1900. Den flyttades till andra lokaler 1913 och i samband därmed gjordes vissa ändringar i byggnaden för att förbättra för stationsbefälet och allmänheten. Denna bild är från 1911.

I och med att man fick särskilda persontåg övergick man till tågbyte – först några år kring sekelskiftet i Sundbyberg, men sedan i Spånga. På bilden ser vi sommarklädda hässelbybor väntande på tåget in mot stan. Mitt i gruppen av personer ser vi en man i landstormsuniform. Under första världskriget mobiliserades Landstormen med män som inte var inkallade för militärtjänstgöring, alltså något som liknade Hemvärnet, och de skulle bland annat bevaka gränser och kuster.

Till och från Hässelby körde persontågen vanligen med tre vagnar. Alla vagnar var tredje klass och oftast fanns en godsvagn i slutet på tåget. Vid Spånga station klev resenärerna över perrongen för tågbyte. Resan mellan Hässelby och Stockholm tog på den tiden 36 minuter inklusive bytet. Avsevärt snabbare än vad samma sträcka tar i dag. På bilden står personal och några passagerare uppställda vid tåget som är klart att avgå från Hässelby villastads station.

Bilden visar hur stationshuset såg ut före ombyggnandet.

En ritning med förslag till denna ombyggnad har hämtats fram ur arkivens djup hos Stockholms gatu- och fastighetskontor. Den är daterad oktober 1918 och på fasaden ståtar namnet RIDDERSVIK. Allt blev inte genomfört. Bland annat tänkte man sig en veranda på gatusidan, som aldrig blev förverkligad.

Den 13 mars 1915 beslutades att järnvägsbolaget skulle bygga en viadukt vid Riddersviks järnvägsstation, så att passagerarna inte skulle behöva gå över spåren.

Sommaren 1919 ansökte Hässelby municipalsamhälle om att få ändra namnet på Riddersviks station till Hässelby eller Hässelby villastad. Järnvägsstyrelsen ansåg att namnformen Hässelby var mindre lämplig, då den kan föranleda förväxling med järnvägs- och poststationen Gotlands Hässelby. Till slut enades man om att stationen skulle få heta Hässelby villastad. Namnet trädde i kraft den 1 juni 1920.

På 1920-talet reste cirka 600 personer varje morgon med tåget från Hässelby in till staden. Här står en klunga förväntansfulla män samlade utanför väntsalen, för åka med tåget in mot huvudstaden. En del med keps, en del med hatt, någon i permisuniform.

Denna bild från1930-talet, som Göran Lindroth skickat in, visar hur järnvägspersonalen i Hässelby på en rast tar igen sig med ett parti kort. Göran Engqvist och Rune Ekegren har, med hjälp av uniformsmössorna, identifierat männens yrken. De tre uniformerade männen är från vänster en stationskarl, ett kontorsbiträde och sedan lokföraren eller eldaren (man ser ju inte om det är två eller tre galoner i märket). De pälsmössmärkena infördes i och med den 1/10 1922 och var giltiga t.o.m den sista december 1937.

Detta är ett privat foto från 1938. Den visar Erik och Signe Ekegren med dottern Margareta utanför stationshuset.

Sussie Wahlberg har skickat in detta kort: ”Ett något suddigt kort men ändå fint på mamma och mormor vid Hässelby station 1943”.

Denna bild av vänthallen på stationen i Hässelby är från filmen ”Musik i mörker” som spelades in på Hässelby järnvägsstation 1947.

I en insändare från den här tiden kunde man läsa: "Det finns en del lokförare på sträckan Spånga—Hässelby (som ju fortfarande trafikeras med ånglok ) som vid Hässelby station alltid stannar med loket precis under viadukten. Det må vara hänt men samtidigt släpper lokföraren iväg moln av ånga och sotig rök upp på passagerarna som är på väg hem över viadukten. Emellertid finns det också hyfsade lokförare som besparar allmänheten obehaget att bli nersotade. Kunde inte de ge de andra en lektion? Undertecknat med signaturen Herrn med den före detta ljusa kostymen."

Lasse Carlsson minns samma episoder på ett helt annat sätt: "Viadukten var en stålkonstruktion där golvbrädorna hade centimeterbreda glipor. Under bron kom ångloken med sina sopvagnar på väg ner till Lövsta. Vi barn stod uppe på viadukten och hängde över räcket när det jättelika ångloket kom frustande och vi gallskrek ånga, ånga, ånga. Vi ville uppmana lokföraren att just vid passagen under bron släppa ut så mycket ånga det någonsin gick. Inte vet jag om det var våra skrik som blidkade lokföraren men ibland lades hela viadukten i en härlig vit varm vattenånga och vi barn sprang runt på bron i den ogenomträngliga dimman och fick en vision av hur det skulle vara att springa bland molnen."

Efter nära 60 år fick banan 1947 ny räls. Den gamla rälsen, som bara var 7 meter per längd, var av engelsk stil och ganska mjuk, vilket medförde att den sjönk i skarven, när ett tåg passerade. Följden blev de täta dunkar, som varje resande på banan så väl kände igen. Den nu inlagda rälsen var i längder på cirka 16 meter och avsevärd grövre, vilket medförde en betydlig skillnad för de resande. Omläggningen gjorde att man kunde öka hastigheten från 40 km i timmen till 70. På bilden ser man den första pressbyråkiosken invid stationshuset.

Ett av stationens uthus med de allmänna torrtoaletterna. Fotograf: Sören Widlert 1971.

Ett foto av stationen 1955 som utstrålar lugn och idyll. Fotograf: Oscar Norberg.

Med undantag för de allra sista åren, då man använde diesellok, drogs tåget av ånglok. Bandelen Spånga –- Lövsta elektrifierades aldrig.

I mitten av 1950-talet, när tunnelbanan invigdes, upphörde persontrafiken på järnvägssträckan mellan Spånga och Hässelby. Strax efter midnatt den 1 december 1956 avgick sista persontåget från Hässelby station. Sedan trafikerades spåren förbi Hässselby bara av soptåg fram till 1970, då även den trafiken upphörde.

Järnvägen mellan Spånga och Hässelby blev aldrig elektrifierad. Tågen drogs av ånglok. Mot slutet användes diesellok som dragare.

En bild av Hässelby villastads station på 1960-talet. Fotograf: Hasse Ekman.

Även efter att persontågstrafiken var nedlagd, kunde det hända att järnvägsentusiaster anordnade en utflykt till Hässelby villastads station med ett hyrt tåg med tidsenligt lok och vagnar. Dessa turer var mycket populära av såväl barn som vuxna.

På denna bild från 1967 syns den nya pressbyråkiosken. Fotograf: G. Fredriksson.

Så äntligen en unik bild av stationens baksida! Denna bild av Hässelby villastads järnvägsstation från gatusidan är tagen 1971 av Sören Widlert. I många år har man efterlyst en bild som visar hur andra sidan på stationshuset såg ut. Nu äntligen kan vi se hur stationens baksida gestaltade sig, tack vare Sören.

Detta är den modernare pressbyråkiosken vid Hässelby station. Bilden är tagen 1973 av fotograf Lasse Carlsson. Anna-Erika Löfqvist minns: "Jag arbetade i Pressbyråkiosken som stod mellan stationshuset och vägen under en period, tidigt 70-tal. Kiosken hade många kunder. En hel drös med trevliga stammisar! Exempelvis sopbilsåkarna, som skulle ut till Lövsta med sin last. Det var ett roligt och soligt jobb på somrarna och helgerna."

Sedan även soptåget gjort sin sista resa den 10 september 1970 revs bandelen Lövsta – Spånga. 1971 tog man upp rälsen.

På denna bild från1971 har man förfallet av stationshuset pågåtten tid. Kiosken fanns fortfarande kvar. Fotograf Sören Widlert.

Så stod stationshuset där, ensamt och övergivet, med spår av snickarglädje och vackra gjutna järnlyktstolpar, allt vandaliserat och öde. I maj 1973 revs huset och järnvägsepoken i Hässelby var helt till ända.

Här ska jag försöka visa var stationshuset låg. Där Älvdalsvägen ansluter till Lövstavägen ligger en anonym byggnad strax norr om Lövstavägen. Exakt där låg Hässelby villastads station. Lövstavägen går där järnvägsspåren gick på den tiden.

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.