 |
|
|
|
Den 1 januari 1890 fick Hässelby villastad för första gången en egen poststation - Riddersvik. Till föreståndare utsågs Carl August Lindau, som också var stationsföreståndare vid järnvägsstationen. Det blev då naturligt att också poststationen förlades i samma byggnad. Riddersvik hade ju bara två tågförbindelser om dagen så Carl Lindau blev därför den rätte mannen att även ansvara för postgången till och från Hässelby.
|
|
|
Hässelby villastad växte snabbt och mängden postförsändelser ökade. Detta är Hässelby villastads järnvägsstation och det var där man tog hand om den post som skulle till de som bodde i Hässelby.
Invånarna var dock inte nöjda med postens skötsel och det blev ideligen klagomål. Personalen som ansvarade för posten, skulle i första hand sköta järnvägens arbete, och posten i den mån de hann med. Posthanteringen betraktades som en bisyssla och blev därför mycket eftersatt.
Man försökte lösa det med att man sände en packe brev till varje handelsbod i området, i hopp att vederbörande adressater där slutligen skulle finna dem.
Det var en nödlösning som inte fungerade i längden, så från den 1 december 1912 började man med att låta brevbärare gå runt och dela ut posten sex gånger i veckan inom Hässelby villastad. Brevbärarna skulle på dessa postturer även besöka Riddersviks gård, som på den tiden låg på andra sidan kommungränsen.
Foto:Harry Grip 1919.
|
|
Tågtrafiken till Hässelby fortsatte att öka, och så gjorde också volymerna av brev och paket. Posten behövde större utrymmen och man ansåg att posten borde förflyttas från järnvägsstationen.
Den 1 juli 1913 flyttade därför posten till ett litet hus på höjden alldeles intill Tabernaklet på Brändövägen. Här bodde barnmorskan Signe Andersson och hon fick förtroendet att ta hand om det nya postkontoret.
Gunilla Malmberg berättade:
"Huset i bildens förgrund låg på Brändövägen 1 till 3 (dagens numrering). Det var till detta hus som postkontoret flyttades. När jag växte upp var det ett bostadshus, en lekkamrat till mig bodde där. Jag minns ej när det revs, men det bör ha varit på 1960-talet. Vägen till höger i bild är nuvarande Riddersviksvägen ( då Hässelbyvägen).”
En annan sak som man i Hässelby villastad inte var nöjd med var att deras postadress fortfarande var Riddersvik, och generalpoststyrelsen insåg att det var tokigt att posten till Hässelby villastad skulle adresseras Riddersvik. Därför bestämdes att poststationen från och med den 1 oktober 1913 skulle benämnas Hässelby Villastad.
|
|
|
På bilden hämtar Andersson post från järnvägen upp till poststationen på Brändövägen.
Under år 1924 började det hända konstigheter på poststationen i Hässelby villastad. Man upptäckte en del oegentligheter, några så allvarliga så att generalpoststyrelsen beslutade att avstänga föreståndarinnan, fru Signe Maria Lindholm, 44 år, och hennes biträde, fröken Edris Maria Karlsson, 22 år, från tjänstgöring, och de åtalades för brott.
Poststationsbiträdet hade manipulerat med begagnade frimärken, som hon använt på försändelser, vilka expedierats från poststationen. Vidare hade hon för att dölja brist i postkassan förfalskat postanvisningar. På de begagnade frimärken, hon använt hade hon tjänat in 700 kr.
I en rapport den 10 september 1924 hade postmästaren märkt att en del kvittenser på postanvisningar faktiskt liknade poststationsbiträdets egen handstil. Samma iakttagelser hade gjorts i fråga om några andra postanvisningar.
Vid en ny inventering, som företogs i anledning av denna upptäckt, hade konstaterats en brist i kassan på kr. 456:38. Biträdet hade vid detta tillfälle erkänt, att hon förfalskat adressatens namn på en av de ifrågavarande postanvisningarna. Då hade biträdet omedelbart avstängts från tjänstgöring.
Vid polisförhören hade biträdet vidare uppgivit, att föreståndarinnan allt emellanåt kommit in på poststationen och tagit pengar ur kassan utan att uppge hur mycket hon tagit eller lämnat kvitto därpå. Biträdet hade uppgivit, att hon en gång av föreståndarinnan uppmanats att använda ett makulerat frimärke. Föreståndarinnan skulle då ha sagt: ”Det är ingen synd. Postverket tjänar så mycket och vi har så dåligt betalt.”
Någon tid därefter hade föreståndarinnan lämnat stationsbiträdet en plåtask med uppmaning att i den lägga alla de pengar hon kunde erhålla genom att använda begagnade frimärken vid frankering. Föreståndarinnan förnekade att hon tillgripit några medel från postverket. Hon påstod att pengarna i stället försvunnit genom felräkning eller dylikt. Även föreståndarinnan avstängdes från tjänstgöring på poststationen.
|
|
Hösten 1925 byggdes det nya kommunalhuset i närheten av Hässelby villastads kyrka. I bottenvåningen skulle det bli kommunalexpedition och ett sammanträdesrum. Då kom posten och begärde att också få utrymme i byggnaden. Då gjorde man om ritningarna så att det skulle bli plats för en poststation, vilket ju väl behövdes, då den tidigare postlokalen var alldeles för liten. Dessutom ordnade man ett postsorteringsrum och ett enkelrum samt ett gemensamt förrum.
1926 flyttade posten in i detta nybyggda kommunalhuset (där museet i dag är inrymt).
När man alltså kom in i det nya kommunalhuset från gatusidan, hade man kommunalkontor till vänster med bakomliggande sammanträdesrum och postkontor till höger med bakomliggande postsorteringsrum.
|
|
|
Hässelby Villastads kommunhus stod färdigt 1926 – i samband med att municipalsamhället Hässelby fick köpingrättigheter. Från början hade de styrande i Villastaden tänkt sig att bygga ett betydligt större ”rådhus” men man valde till sist ett blygsammare alternativ för att spara på skattebetalarnas pengar.
I Svenska Dagbladet kunde man den 12 maj 1928 läsa följande notis med rubriken Trasslet med Larssönernas post i Hässelby:
”De besvär, som handelsträdgårdsmästare Karl Larsson på Glädjevägen i Hässelby villastad, anfört i fråga om behandling av vissa postförsändelser, har ogillats av kunglig majestät. Då det finns tre handelsträdgårdsmästare Karl (Carl) Larsson i Hässelby villastad, hade generalpoststyrelsen förklarat, att alla försändelser utan närmare bostadsadress skulle behandlas såsom obeställbara. Klaganden, som låtit inregistrera namnet Karl Larsson som firmanamn, hade velat få generalpoststyrelsens beslut undanröjt.”
|
|
På 1930-talet följde en bevakningsman för posten med tåget som gick från Stockholm ut till Hässelby. Han övervakade de postsäckar och postpåsar samt lösbrev som togs emot från postanstalterna utefter linjen. Han tömde också brevlådorna på järnvägsstationerna som tåget stannade vid.
|
|
Från och med den 1 juli 1934 fick posten i Hässelby, efter önskemål, förändrade posttider. I stället för sönderstycka dagen i tre olika tider blev det två. Poststationen hölls från detta datum öppen vardagar kl. 8:30-12 och kl. 17-18:45. Detta innebar att man som kund lättare kunde passa dem.
På söndagar och helger hölls poststationen öppen på förmiddagarna kl. 8:30-10:30.
Strax efter andra världskriget hade posten åter igen vuxit ur sina lokaler. Utrymmena i kommunalhuset var mycket små och trånga, både för allmänheten och för postpersonalen. Man behövde desperat större lokaler.
|
|
1949 kunde Hässelby poststation flytta in i nya, modernare lokaler i den nybyggda fastigheten på nuvarande Riddersviksvägen 113. Nu fick man bättre utrymmen, med både stationsmästarrum och brevbärarrum.
Detta posthus hade tre entréer. Den första ledde till postlokalerna. Den andra var personalingång för postens anställda samt ingång till lägenheterna på andra våningen, och den tredje porten var till en fiskaffär.
Bild från Svenska Aerobilder.
|
|
Postexpeditionen Riddersviksvägen 32 A och året är 1954. Stationsmästare Zaida Anna Charlotta Berglund i Hässelby villastad står och sorterar post vid ett postfack bortom stämpelbordet och i förgrunden syns kassaplatsen.
Zaida Berglund, 1912-1980, föddes i Stockholm och växte upp i Bie, Katrineholm. Efter realexamen i Malmköping började hon i postverket, var under 40 år verksam vid poststationen Hässelby villastad, där hon efter utbildning till stationsmästare tjänstgjorde till pensionen 1977.
Foto: Gösta Ask.
|
|
|
En bild av postens entré 1953. Adressen var då Riddersviksvägen 32 A. Man kan se att man då hade en dubbelsidig upplyst post skylt i plåt och brevlåda infälld i väggen. Funktionen med brevinkast direkt i väggen var en helt ny idé när huset byggdes.
Foto: Gösta Ask.
Bilden till höger är från 1955 och visar brevbäraren Sven T. Larsson som cyklade runt i Hässelby villastad, under alla årstider och i alla väder. Han kallades för Lasse i postkretsar.
Sven-Göran Larsson berättade:
Härifrån utgick brevbärarna med post till hässelbyborna på cykel under många år. Senare flyttades brevbäringen till posthuset i Vällingby i slutet på 1950-talet. Gösta Eriksson var arbetskamrat till pappa och båda flyttade senare till posthuset i Vällingby. Pappa arbetade i början av 1950-talet på tåget och postkupen mellan Stockholm C och Hässelby villastad.”
Anna Nygren berättade:
”Zaida Berglund minns jag och åtminstone i mitt område cyklade Gösta Eriksson ut med posten två gånger om dagen, har jag för mig. Förmiddagspost och eftermiddagspost. En gång på lördagar. Gösta Erikssons tomt låg utefter Carl Bondes väg, men de hade nog adress på vägen som gick vinkelrätt mot den. Vi kallade honom för Pärongubben eftersom han hade många päronträd på tomten. Han hade två döttrar i min ålder, Inga-Lill och Kerstin.”
|
|
|
Entrén till posten på Riddersviksvägen 113 så som den såg ut 1977. Observera frimärksautomaten och brevlådan i väggen under det åttkantiga fönstret.
Foto: Rune Melander.
|
|
|
Klockan visar på 13:30. Tjänstgörande postpersonal vid detta tillfälle var Kerstin Tegnander i kassan till vänster (delvis skymd bakom ett anslag) samt Maj-Lis Dolk i kassan till höger. Dessutom syns Brita Melander (fotografens fru) stående under klockan.
Foto: Rune Melander.
|
|
|
Zaida Berglund och postmästare Lagerwall dricker kaffe i det lilla personalrummet på posten i Hässelby villastad.
Detta postkontor på Riddersviksvägen utsattes för flera rån. Den 21 maj 1968 blev det riktigt tumultartat. Rånet genomfördes vid en tidpunkt på eftermiddagen då postkontoret endast var bemannat med en kassörska. En kund hade just lämnat posten när rånaren kom in. En lång, snygg och välvårdad man. Han kastade sig upp på disken och blev liggande över skyddet. Han försökte öppna glasluckan från insidan.—
Fröken Berglund befann sig ett par meter från kassan när mannen vräkte sig upp på disken. Hon försökte hindra honom från att öppna luckan och rånaren tog då tag i hennes hår och slet så att stora tussar lossnade. Mannen fick i alla fall upp luckan så mycket att han kunde rafsa till sig några sedlar.
Efter rånet försvann mannen i en Volvo. Polisen fick kontakt med ett vittne, en fastighetsskötare, som sett bilen vid posten. Han kunde upplysa att medan rånaren genomförde kuppen satt en kamrat till denne körklar bakom bilen.Värdet av det tillgripna uppgick till närmare 5 000 kronor, däri inbegripet en hel del värdehandlingar som rånaren inte har någon nytta av.
|
|
|
|
|
Bilden till vänster: Personerna på bilden är Alice Karlsson, Zaida Berglund, Kerstin Tegnander och Maj-Lis Dolk. Bilden tagen i samband med Zaidas pensions-avgång i mars 1977.
Höger bild: Postmästare Lagerwall, Ingrid Jansson och Inga Wästfeldt från huvudpostkontoret i Vällingby avtackar Zaida Berglund med blommor efter drygt 30 års tjänst i Hässelby.
|
|
|
Den allt ökande volymen av postförsändelser gjorde att det med åren blev trångt, stökigt och rörigt i postlokalerna på Riddersviksvägen. Bilden visar röran på postenkontoret strax innan man skulle få flytta till nya lokaler i det alldeles nybyggda centrumet Åkermyntan.
Foto troligen Rune Melander.
|
|
|
Klockan på bilden avslöjar att bilden är tagen 13:25. Postbilschauffören Odd kommer med den allra sista leveransen till detta postkontor.
Foto: Rune Melander.
|
|
|
1977 flyttade postkontoret till det nybyggda Åkermyntans centrum.
|
|
|
Maj-Lis Dolk och Alice Karlsson (skymd bakom blomman) installerar sig i det alldeles nya postkontoret i Åkermyntan.
|
|
|
1990 råkade postkontoret i Åkermyntan ut för att en personbil körde rakt genom väggen in i postkontoret. Ann-Sofi Oscarsson var, tillsammans med väninnan Csilla Toth, på väg att lämna affärscentrumet då det blev fel på hennes bil.
”Det började direkt när jag satte nyckeln i startlåset”, sade Ann-Sofi. ”Motorn lät som en traktor.” När hon lade in backen for bilen med våldsam fart in i fyra bilar som stod bakom. ”Sedan vände bilen och skenade framåt. Jag vet att jag borde dragit ur startnyckeln. Men det gick så fort alltihop, man hinner inte tänka.” Ann-Sofi hade en sekund på sig att välja: glasdörrarna eller tegelväggen. ”Jag valde väggen. Gasen måste ha hakat upp sig. Jag bromsade för allt vad jag var värd, men bilen for rakt in i väggen. Jag drog en lättnadens suck när bilen stannade.”
Inne på postkontoret såg postkassörskan Kerstin Bergsten hur bilen kom in genom väggen. ”Jag hörde några smällar från parkeringen. Sedan var det som om en bomb exploderade, det yrde plåtdelar och halvvägs in genom väggen stod en bil”, berättade hon.
|
|
|
När postkontoren avvecklades i Sverige så övertogs Hässelbypostens funktioner av Åkermyntans Lek & Spel i Åkermyntans Centrum, som på så vis blev ombud för posten och Postnord.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Våren 2012 skedde en denna olycka inne i Åkermyntans centrum. En förare tappade kontrollen över sin bil och körde rakt in i den neddragna jalusien till Åkermyntans Lek & Spel, som var posten ombud. Olyckan påminde ganska mycket om den snarlika olyckan drygt 20 år tidigare.
|
|
|
Innevånarna på Lambarön, som ligger utanför Hässelby villastad, får sin post via en liten obemannad anhalt på fastlandssidan. Posten till Lambarön levereras till ett brevlåderack på Sjöbacken alldeles vid vändplan. Adressen är Lambarö 100, 165 71 Hässelby.
Foto: 2018 Henrik Henrikson.
|
|