Detta är historien om Per Bernhard Pettersson. Han var född 19 april 1882 i Älgarås. Han hade varit stålfabriksarbetare och var ogift. Nu hade han kommit till Hässelby och blivit skoarbetargesäll hos skomakarmästaren Carl Johan Hedberg på Berghamnsvägen 57. Här hade han arbetat i tre år när denna historia börjar.
Huset på Berghamnsvägen 57 byggdes 1909, strax innan Carl Johan Hedberg flyttade in där och öppnade sitt skomakeri.Han hade två anställda lärlingar – Eriksson och Pettersson. Dessa två män var ganska begivna på sprit.
Detta utspelades 30 augusti 1910. Att det var mitt i arbetsveckan, en tisdag eftermiddag, tycktes inte hindra de två männen från att dela på de flaskor med sprit som de hade köpt inne i staden. Klockan var ungefär två på eftermiddagen och de hade redan hunnit få i sig rejäla mängder med sprit. De höll till i skomakarverkstaden och blev alltmer högljudda allteftersom de blev mer och mer berusade. Bland annat fällde de en hel del högst förnärmande omdömen om sin chef och lärare, skomakaren Carl Johan Hedberg.
Carl Johan Hedberg, som också var ägare till skomakeriet, och hans son Carl Arvid Hedberg hade kommit hem på middagen och de befann sig i ett angränsande rum när de hörde oväsendet ute i skomakarverkstaden. De gick ut till de två berusade gesällerna.Sonen Hedberg började förebrå Pettersson, och det uppstod ganska snabbt ett ursinnigt gräl dem emellan. Den äldre Hedberg ingrep och sade att eftersom det var ett sådant bråk så kunde Pettersson ”plocka ihop sina pinaler och ge sig i väg”. Då detta sagts och då den yngre Hedberg försökte att knuffa Pettersson ut i tamburen, började ett handgemäng mellan de två männen. Pettersson, som insåg att loppet var kört, började att packa ihop sina verktyg.
Hedberg den yngre fortsatte att reta upp Pettersson, som plötsligt grep tag i en vass skomakarkniv och högg den i halsen på den äldre Hedberg. Då den yngre Hedberg försökte ta från honom kniven fick han också ett hugg i nacken. Den äldre Hedberg fick ena armen uppskuren från axeln till armbågen och ett gapande stygn i nacksenan. Sonen blev nästan värre skadad och blödde mycket ur flera sår i nacken och vid örat. Då folk skyndade till låg de båda skurna på golvet, där blodet från såren rann ymnigt.Knivskäraren själv, Per Bernhard Pettersson, stod slö och likgiltig mitt på golvet. Men knappt hade folk strömmat in förrän han i sitt berusade tillstånd högg sig själv i låret. Han fick ett stort gapande sår i låret med den påföljd att även han behövde läkarvård.
De två herrarna Hedberg fördes till doktorinnan Mortensson i Riddersvik, som lade ett första förband. Därifrån fördes de två männen till järnvägsstationen för att åka med tåget in till staden. Unge Hedberg var då så medtagen, att han endast rosslade samt yttrade några osammanhängande ord.Ombord på tåget fanns ingen vattenkaraff och de skadade, som led svårt av törst, kunde först i Spånga få ett glas kallt vatten. Ambulans mötte vid Centralstation och förde dem vidare till Serafimerlasarettet. Fadern måste stanna kvar för ytterligare vård, och han var på kvällen i mycket dåligt tillstånd. Sonen kunde efter någon stund lämna lasarettet, sedan han blivit förbunden. Fadern fick ligga kvar ytterligare några dagar, då han alltjämt var mycket svag.
Kronofogden begav sig genast till Hässelby när han fick reda på knivdramat, där Per Bernhard Pettersson snart anträffades. Han hade i sitt berusade tillstånd helt lugnt lagt sig att sova i skomakarverkstaden, trots det gapande såret i låret. Sedan han hade förbundits, fick han på nytt gå och lägga sig. Så berusad som han var, kunde man omöjligen hålla något förhör med honom.
Dagen efter hade Per Bernhard Petterssons tillstånd förvärrats så att det blev nödvändigt att med båt föra honom in till Serafimerlasarettet. Sedan hans sår blivit omsett där kunde han lämna sjukhuset och blev då förklarad häktad samt förd till Länsfängelset, men hans tillstånd var alltjämt sådant att man inte har kunnat underkasta honom något förhör. Han var fortfarande för berusad.
Extra länsman T. Persson i Sundbyberg kunde en vecka senare, den 8 september 1910, hålla ett polisförhör med gesällen Per Bernhard Pettersson, beträffande hur han knivskurit sin chef Carl Johan Hedberg och dennes son. Pettersson visade sig dock vid förhöret slö och likgiltig och sade sig ej minnas något alls av det ödesdigra uppträdet.
Hans kompis, skomakeriarbetare Eriksson, som varit med och supit tillsammans med Petterson, hade dock åtskilligt att berätta. Pettersson hade ofta visat sig vara ytterst inbunden och frågan var om han egentligen var vid sina sinnens fulla bruk.
Hans boendeort lyckades man inte spåra, för trots att han i tre års tid hade arbetat hos Hedberg hade han inte skrivit sig i Hässelby eller Spånga. Den yngre Hedberg var nu efter en vecka nästan återställd från de skador han erhållit, men med fadern har inget förhör kunnat hållas, då han ännu vårdades på sjukhuset och fortfarande var svag av blodförlusten.
Som datum för rannsakningen hade man satt måndagen den 13 september på länscellfängelset. Skomakeriarbetaren P. B. Pettersson, som häktats för att han knivskurit sin chef, skomakarmästaren Hedberg i Hässelby villastad och dennes son, rannsakades den 13 september 1910 av Södra Roslags domsagas häradsrätt i länscellsfängelset.Pettersson var ännu inte återställd efter det svåra knivhugg han tillfogat sig själv i låret och måste så gott som bäras in i rannsakningslokalen. Två vaktkonstaplar höll under hans armar och ledde in och placerade honom i en stol.
Det visade sig att Pettersson tidigare två gånger varit straffad för stöld men han hade inte förut stått tilltalad för någon våldsutövande. Han förklarade, att han inte kunde påminna sig något av vad som inträffat från det han på eftermiddagen kommit hem från staden och till dess han blivit omplåstrad av doktorinnan Mortensson.
Då man ännu ej med bestämdhet kunde säga, om den äldre Hedberg skulle komma att få framtida men av de knivhugg, som tillfogades honom blev rannsakningen uppskjuten till den 27 september 1910. Skomakarmästaren Hedberg fick tillstånd att lämna sjukhuset så som helt återställd efter två veckor och vårdades sedan i sitt hem. Den yngre Hedberg fick sina sår helt läkta efter ytterligare någon vecka.
Åren gick och det visade sig att även skomakarmästaren Carl Johan Hedberg var en man som kunde supa till rejält. En kväll tjugo år senare, den 23 augusti 1930 hade han hunnit bli pensionär och varit inne i stan med vän, handlaren S. A. Paulsson. De hade festat runt ”på lokal” som det hette på den tiden.Sedan bilade de ut till Hässelby. Handlaren Paulsson satte sig vid ratten till sin öppna Ford. Farten var hög på de slingriga vägarna och de två männen var mycket berusade. De tog sig fram på nuvarande Riddersviksvägen. Vägen gick här först ett längre stycke snörrät, varefter den plötsligt böjde av åt vänster i rät vinkel samtidigt som en väg stöter till från höger. De åkte i hög fart, troligtvis på väg till Riddersvik. Förmodligen observerade inte Paulsson den tvära vägkröken, utan bilen fortsatte rakt fram och kolliderade med våldsam kraft mot en brädstapel på andra sidan ett djupt dike.
Bilen krossades fullständigt och hamnade med hjulen i vädret. De båda passagerarna kastades ur och hamnade under bilen, men där denna stöddes av brädstapeln. De blev därmed egendomligt nog inte klämda under bilen, men hade vid själva kollisionen med brädstapeln ändå ådragit sig svåra skador. Från en buss som kom strax efter skyndade man till hjälp och ambulansen rekvirerades.
Skomakare Hedberg fördes till Sabbatsbergs sjukhus och handlaren Paulsson till S:t Görans sjukhus. Båda var hela tiden medvetslösa. Värst däran var Hedberg, medan Paulsson synes sluppit något lindrigare undan.
Chauffören på den buss som följde efter olycksbilen meddelade att han fann de båda männen ligga på rygg sida vid sida under bilen. Från båda kändes en stark spritdoft, och hela deras framfart tydde också på att de varit starkt berusade. Olycksplatsen ansågs vara en fullständig dödsfälla och det var inte många dagar tidigare som en annan bil låg på samma plats i liknande situation.
Vägen byggdes om senare så att den skarpa kurvan togs bort. Skomakarmästare Carl Johan Hedberg återhämtade sig efter olyckan, men han dog ett halvår senare.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.