I huvudvåningen blev det kommunalexpedition och ett sammanträdesrum. Dessutom blev det plats för en poststation med ett sorteringsrum. Entrén låg mot gatan ovanför en trappa. När man alltså kom in i det nya kommunalhuset, hade man kommunalkontor till vänster med bakomliggande sammanträdesrum och postkontor till höger med bakomliggande postsorteringsrum.

En trappa ned fanns poliskontor, förhörsrum och två förvaringsceller, dessutom toalettrum, arkivrum och pannrum. Källarvåningen bygges av granit, cement och tegel, andra våningen av trä med tegeltak. Väggarna var hållna i diskret grå ton med panel av plywood, vilket gav rummen ett intryck av gedigen trevnad.

Hässelby köpings nybyggda kommunalhus invigdes söndagen den 21 mars 1926.

Roland Stolt berättade i Hässelby hembygdsblad om en episod på Allmänna badet på 1940-talet som han mindes:
”En händelse som jag väl kommer ihåg var ett inbrott i kiosken. Våran polis Manne Göthson kom med full utrustning för att utreda händelsen. Jag var imponerad av hans väska med olika grejer för bland annat att ta fingeravtryck. Men man lyckades aldrig få tag i någon brottsling. Alla i samhället sa att det var ungarna från Björkahemmet. Det kunde ingen bevisa. Så det fick vara med det, någon större summa kunde dom väl inte stjäla. Möjligen några sega råttor.”

Under förnatten hörde han buller och ljud av glas som krossades. Han klädde sig nödtorftigt, sprang ut och gjorde en rond runt byggnaden. På baksidan av huset fick han se två män som var i färd med att råna postkontoret. Manne ropade till dem att stanna. Hans uppmaning till de flyende att stanna åtlyddes inte. Han sköt därför ett varningsskott i marken, varvid den ene ynglingen vände och rusade mot Göthson med en yxa i högsta hugg. De två kumpanerna hade nämnligen kommit överens om att sätta sig till motvärn, om de blev upptäckta. Göthson, som är en säker pistolskytt, sköt ytterligare ett par lågt riktade skott. Först då kastade ynglingen yxan, vände och sprang efter kamraten.

Göthson var så dåligt klädd att han inte kunde följa efter dem i den starka kylan. Han sprang i stället in på polisstationen och rapporterade i telefon för landsfiskalen vad som inträffat. Landsfiskalen skickade ut ett larm omedelbart, om att alla vägar i trakten skulle spärras av fjärdingsmännen. En halvtimme senare fick landsfiskalen ett telefonmeddelande från Björkahemmet i Hässelby att två av de intagna där varit ute under natten och att en av dem vid återkomsten haft svåra skottskador. Ambulans förde den skadade till Mörby lasarett. Där konstaterades att han fått ett skott i ljumsken och ett i låret.

Den skadade var en 20-årig yngling, diversearbetare Tord Börje Rehn. Skadorna ansågs allvarliga, men efter ett par veckor hade han återhämtat sig så pass att han kunde häktas. Han dömdes sedermera för andra resan stöld till fem månaders straffarbete. Hans kamrat, som också anhölls, var en jordbruksarbetare Gustaf Sixten Carlsson, 19 år gammal. Denne överfördes på tisdagsmorgonen från skyddshemmet till kriminalpolisens station där han erkände att han tillsammans med Green gjort inbrottet. Genom kuppen hade de beräknat komma över en summa på 4.000 à 5.000 kronor, som de visste förvarades i postkontoret.

Landsfogde Wannstedt ansåg att polisuppsyningsman Göthson handlat i nödvärn när han sköt. Men efter rättegången utdömdes böter till Manne och hans chef, stadsfogden, på grund av att Manne använt sin egen privata tävlingspistol.

(Foto: Harry Grip)

Ja, hässelbyborna ville inte bli av med sin polisstation. Den var särskilt viktig för trädgårdsmästarna i trakten, av vilka många sommartid har utländska arbetare i sin tjänst. Dessa måste anmälas till polisen inom 24 timmar efter ankomsten. Det skulle givetvis bli besvärligt för trädgårdarnas arbetsgivare att åka ända till spångastationen varje gång en ny arbetare anlände.

Manne Göthson engagerade sig också i andra av samhällets angelägenheter. 1947 ansåg han till exempel att ett barndaghem borde anordnas i Hässelby.
”Särskilt för trädgårdsnäringen är ett sådant hem behövligt”, sade han, ”så åtskillig kvinnlig arbetskraft kunde frigöras för arbete i trädgårdarna.”

(Foto: Henrik Henrikson)

Arrestlokalerna i källarvåningen hade under åren mest använts för att härbärgera fyllerister över natten, men också förrymda tvångsarbetare från Svartsjö kunde någon gång få vänta i hässelbyarresten på vidare förflyttning. Men i början av 1950-talet fick arrestlokalerna inte användas längre. De ansågs för fuktiga och kalla. Polisuppsyningsman Göthson, som var chef för stationen åtskilliga år före inkorporeringen, förde en hård kamp med myndigheterna för att få en renovering av lokalerna till stånd.

”Luftkonditioneringen behöver förbättras först och främst”, sade polisman Curt S. Svernehem i Hässelby. ”Luften blir dålig efter ett par timmar, vi har svårt att öppna fönstren på grund av deras placering och fläktsystemet är mycket ineffektivt. Belysningen är ett annat svårt kapitel. Nästan hela dagen måste vi ha lamporna tända. De gluggar som i byggritningarna kallas fönster, är så små att de släpper in obetydligt med ljus. Toaletten har vi gemensam med skolbarnen en trappa upp, de vackert gula gardinerna har suttit oppe i 28 år (!) och korkmattan har med åren sönderfallit i lösa delar.”

Spånga och Hässelby slogs 1949, i samband med inkorporeringen, polisiärt ihop med Stockholms tredje polisvaktdistrikt. Spånga polisstation fick en personal bestående av en överkonstapel och tolv konstaplar. En av dessa var avdelad speciellt för Hässelby, som i polishänseende lagts under Spånga.

I Hässelby hade man tidigare haft tre polismän. De två, som drogs in, ersattes av en radiobil, som stationerades på Spånga polisstation och den skulle patrullera i hela Spånga – Hässelbyområdet varje dygn mellan kl. 17 och 01. Övriga tider patrullerade radiobilar från radiopolisen i Stockholm i det inkorporerade området.