|
|
|
Lövstatvätten var en anläggning nära sopstationen i Lövsta, som var verksam mellan 1947 och 1992. Till vänster på detta flygfoto syns Lövstatvättens byggnad, och till höger markerar de gator som bildar ett kryss det bostadsområde som byggdes speciellt för anställda på tvätten. Det området kallades Tvättbyn.
|
|
Här följer två bilder av Lövstatvätten, dels som det såg ut när anläggningen var nybyggd, dels som det såg ut när tvätten avvecklades. På den här första bilden ser vi tvättens stora tegelbyggnad när den var nybyggd. I bakgrunden skymtar sopstationens förbränningsanläggning med sin skorsten.
Fotograf Artur Jolin 1952.
|
|
På denna andra bild ser vi samma område 44 år senare. Tvättbyggnaden har på bortre sidan fått en stor tillbyggnad. Det var när landstinget tog över verksamheten som man införde kravet att inte blanda smutstvätt och ren tvätt, och detta krävde större lokaler.
I bakgrunden kan man se att även sopstationen under den här tiden byggt till sin förbränningsanläggning.
Foto: Hans EB Andersson 1996.
|
|
1947 togs Lövstatvätten i drift. Det var Försvarets Fabriksverk som i början drev tvätten. I fredstid ombesörjde tvättanstalten i Lövsta såväl tvätt som textil- och skoreparationer åt försvaret, för Ostkustens marindistrikt. Antalet anställda var 120-130.
Men om det skulle bli krig så kunde inte anläggningen klara sig så bra eftersom den inte hade något skydd mot fientliga anfall. Man sökte därför efter en mer lämplig plats för marinens tvätt och skoreparationer.
1971 hade man ordnat en ny, bättre skyddad, tvätt på annat håll i länet och därmed flyttade försvaret bort från anläggningen i Lövsta.
Stockholms läns landsting övertog verksamheten i Lövsta, och man inriktade sig då enbart på sjukhustvätt. Efter 1985 minskade sjukhusens tvättbehov och verksamheten flyttades från Lövsta i etapper 1988-1992. Sedan stängdes Lövstatvätten helt.
Flygfoto från 1959. Jag har markerat Lövstatvätten med gult.
|
|
En annons från Stockholms Förstadsblad den 3 juli 1948.
Från början fanns det inga som helst kommunala färdmedel ut till den nya tvättinrättningen i Lövsta, men från sommaren 1948 öppnades en busslinje dit ut, speciellt för de som jobbade på Lövstatvätten. Vissa turer på linje 3 gick från Norra Bantorget inne i stan ut till Landstingets tvätteri i Lövsta på vardagarna.
I Stockholms Förstadsblad kunde man den 8 november 1947 läsa: ”Järnvägsstyrelsen har av Kunglig majestät bemyndigats att utsträcka den av SJ bedrivna busstrafiken mellan Stockholm och Hässelby till Lövsta. Framställningen härom hade gjorts av försvarets fabriksstyrelse, som önskade reseförbindelser till den nyanlagda tvättinrättningen vid Lövsta.”
|
|
En annan busslinje som lät vissa turer utsträckas till Lövstatvätten var linje 82. Den bussen gick från Islandstorget, där spårvagn 11 inifrån stan hade sin ändhållplats. Det här var ju innan tunnelbanan byggts.
I tidtabellen från 1950 kan man se att det avgick en spårvagn från Tegelbacken klockan 6,02 på morgonen. Det var den spårvagnen man måste ta om man skulle ut till Lövstatvätten. Efter en halvtimme hade spårvagnen kommit till Islandstorget och där kunde man stiga på den bussen som avgick 6,33. Det var den enda bussturen på hela dagen som gick ända fram till Lövstatvätten.
Under andra tiden gick bussen bara till Hässelby järnvägsstation, och därifrån blev det en promenad på knappa två kilometer till Lövstatvätten.
Det fanns under många år ingen riktig vändmöjlighet för bussrn vid Lövsta, varför bussarna kördes in på tvätteriets område. Där vändes vagnarna genom diverse backningsmanövrer vid tvätteriets lastkaj. Vintertid var det problem, eftersom infarten till tvätteriet hade en kraftig lutning i uppförsbacke. Alternativet då var att fortsätta Lövstavägen ytterligare 100-talet meter till en T-vägskorsning, där man svängde vänster och sedan backade bussen, så att man genom ytterligare en vänstersväng kom tillbaka in på Lövstavägen.
En eftermiddag var det exceptionellt dåligt väglag och därmed också mycket halt och besvärligt vid tvätteriet. Föraren Arne Örth insåg redan tidigt att det inte ens var lönt att prova den "vanliga" vändningen inne på tvätteriets gård. Han fortsatte därför direkt fram till T-vägskorsningen. Arne körde en Scania-Vabis av typen Metropol, som var den första vagntypen med motorn placerad längst bak. Detta medförde vid halt väglag vissa svårigheter att styra fordonet, vilket Arne var väl medveten om. I det isiga väglaget kanade fordonet obönhörligt rakt fram i T-vägskorsningen och ut på en åker där man sommartid odlade rovor. Där fick han sedan invänta hjälp från garaget för att komma loss.
Busslinje 82 blev hösten 1952 ersatt av linje 119. 119 L gick till Lövstatvätten.
541X var den så kallade Tvätteribussen mellan Spånga station till Lövstatvätten. Den gick i trafik mellan april 1974 och februari 1977.
Fotograf: Sven Goliath.
|
|
|
Annons från våren 1953. Man sökte speciellt efter svenska medborgare.
|
|
Sussie Wahlberg har bidragit med flera bilder från mitten av 1950-talet. Det är Sussies far, Bengt Wahlberg, som fotograferat. Några damer tar en solstund på trappan utanför Lövstatvätten. Längst upp på trappan sitter Irene Eriksson. Och damen i andra raden uppifrån, längst till vänster, är fotografens mor, Siri Wahlberg. Men vilka är de övriga?
Mannen. som kikar ut genom dörren och kollar till damerna, är direktören.
|
|
1962 uppförde Försvarets fabriksverkets tvättanstalt en egen panncentral. Tvätteriet hade hittills fått sitt behov av ånga täckt genom leveranser från Stockholms stads sopförbränningsstation Lövsta. Men det avtalet om ångleveransen sades upp och upphörde att gälla från 1 januari 1963.
|
|
Sommaren 1963 gjorde Aftonbladet ett litet reportage om tvätteriet i Lövsta.
På den högra bilden ser vi Eva Markström, som berättade om sitt sommarjobb:
"På den här bilden är jag 15 år. På den tiden hette jag Högberg i efternamn. Jag sommarjobbade två somrar på Lövstatvätten, för att kunna köpa en alldeles egen hund, en grand danois. Han hette Bolzano men jag döpte om honom till Panchoo. Han kostade hela 800:-, en förmögenhet för en 15-åring 1967.
Första sommaren 1966, fick jag vika militärkläder och stoppa i säckar. Nästa sommar 1967 fick jag jobba med sjukhustvätten. Plocka ur torkrumlarna och mangla, det var fruktansvärt varmt. Vi fick ta 5 min rast varje timme och gå ut på lastbryggan och svalka av oss. Jag minns att jag tyckte att det var lite kusligt att plocka ut svepskjortor ur torktumlarna. Det var vita långa skjortor med ett svart kors på bröstet. Dessa klädde man döda personer med på sjukhuset. ”
|
|
Cirka 110 fast anställda arbetade på Lövstatvätten som mest, varav ungefär tio var män. På den vänstra bilden ser vi Elsy Ström, och på den högra bilden några av hennes kollegor, som viker tvätt.
Elsy Ström började på Lövstatvätten 1960, och hon slutade när hon gick i pension 1991. Elsy kunde berätta från försvarets tid då man tvättade all militär tvätt, sängkläder, skjortor och underkläder mm.
Bilder från Hässelby hembygdsblad.
|
|
Gerd Eklund berättade i Hässelby hembygdsblad 111:
”När landstinget tog över tvätten beräknade man att kapaciteten skulle bli 18 ton tvätt per dag. Under denna tid fanns det två avdelningar - den ena var själva tvättverksamheten och den andra var hantering av den rena tvätten, d.v.s. mangling, vikning, packning mm. Man tvättade sängkläder, personal-uniformer, skyddsrockar och handdukar från sjukhusen i länet. Det fanns tre stora manglar. De flesta arbetade med att vika tvätt. Bilar kom med smutstvätt från sjukhusen och körde tillbaka med ren tvätt, som lastades från den stora kajen på framsidan av byggnaden. Man arbetade på ackord till mitten av 1980-talet.”
I det röda huset vid grindarna fanns förutom vaktmästare även läkare och sjuksköterskemottagning vissa dagar.
Bild från Svenska Aerobilder.
|
|
Maria Hellmark berättade 2020:
”Här är en bild från en fest på tvätten i Lövsta där både min mormor och min mamma jobbade.”
|
|
Ytterligare en bild från samma fest. Ann-Cathrin Hjorth berättade:
”På bilden sitter min mamma Barbro Hjorth gift med Anders Hjorth som var förman och företrädde sömmerskorna på Lövstatvätten. Han kallade ofta sig själv för "kronhjort". Tror han blev kallad det av sömmerskorna också.”
|
|
Sjukvårdsstyrelsen köpte 1970 upp Lövstatvätten av Förenade Fabriksverken för 3 750 000 kronor. Man övertog verksamheten den 1 oktober 1970. FFV åtog sig att under de nästkommande två åren skicka i genomsnitt 5 ton militärtvätt per dag till Lövsta.
Landstingen övertog all personal vid tvätteriet utom sådan som accepterade avgång med avgångsvederlag. Anställda med mindre än sex år kvar till pension erbjöds förtidspension. Sammanlagt 19 av de 99 anställda kunde ta sådan förtidspension. På bilden ser vi en av landstingets tvättbussar.
Bild från Hässelby hembygdsblad.
|
|
Paus i arbetet utanför tvätteriet, bredvid en av tvättbussarna sommaren 1970. Pirjo Eriksson berättade i Hässelby hembygdsblad 113:
”Vi var ett flertal finska ungdomar som hade fått sommarjobb på tvätten; vi lär ha haft gott rykte och ville naturligtvis tjäna pengar. Min första arbetsuppgift blev att sortera gröna operationskläder: rockar, lakan, handdukar, munskydd. Arbetet var på intet sätt fysiskt ansträngande, men i kläderna fanns ju både blod och annat, ibland även vassa föremål - vilket inte var så trevligt, men man vande sig. Verkmästare K-G Flodkvist berättade, att timlönen var 9.97 kr. Jag tyckte att det var bra betalt.”
Personerna på bilden är från vänster: Haapamija (?), Pirjo Eriksson, Irja, Mummi, sommarjobbare Kirsti.
Bild inskickad av Pirjo Eriksson.
|
|
Lördagen den 12 april 1979 kl. 04.23 gick larm att brand utbrutit på landstingets tvätteri i Lövsta. Då styrkor från Vällingby brandstation kom till platsen kl. 04.34 kunde konstateras att södra delen av maskinhallen var helt övertänd. En enorm rökutveckling rådde på platsen.
Räddningsarbetet fick omgående inriktas på att hindra brandens spridning till den hotade, men intakta delen av maskinhallen. Förstärkning begärdes omedelbart från Kungsholmens och Brännkyrka brandstationer. Senare fick även förstärkning begäras från Östermalms brandstation.
Tillbyggnaden där branden av okänd anledning börjat, totalförstördes, medan huvudbyggnaden klarades. Skadorna blev stora på såväl maskiner som lager. De totala skadorna beräknades av arbetsledningen uppgå till cirka 20 miljoner kronor.
Under släckningsarbetet brännskadades en brandman, dock ej allvarligt, under sitt arbete som rökdykare. Inga övriga personskador inträffade. Ca kl. 14.00 återvände sista utryckningsfordonet till stationen. Totalt deltog ca 50 man i släckningsarbetet. Så här såg förödelsen ut efter den svåra branden.
Foto: Per Rohlén.
|
|
Vänster bild: Mummi, Sommarvik, Pirjo Eriksson och Irja.
Höger bild: Sylvi, Irene Eriksson och Kristina Andersson. En man som inte ville vara med gömmer sig bakom Kristina.
Det var många ungdomar som sommarjobbade på Lövstatvätten, som upplevde doften, ångan och värmen från manglarna, men även den inte lika behagliga lukten från den inkommande smutstvätten.
När en sändning av smutstvätt anlänt och man tog hand om den kunde man finna alla möjliga saker. Där fanns militära gradbeteckningar, som lossnat från uniformer. I sjukhusrockar kunde det ibland ligga ringar och smycken. Någon samlade på alla nappar som följde med smutskläderna, och av alla säkerhetsnålar som man hittade gjorde man långa kedjor.
|
|
Anne Tuomela till vänster, med arbetskamrat framför nytvättade rockar. Många hade minnen från den tid de arbetade på Lövstatvätten:
Christina Kullenberg: Där jobbade vi ungdomar på kvällar o lov under hela skoltiden!
Ingela Nielsen: Ja det minns man ju... kommer ihåg att vi fick salttabletter för att dricka mer vatten, det var ju så jäkla hett vid strykmaskinerna (ja hela stället var ju varmt) puh!
L-å Lindquist: Där jobbade jag som "störtare" på 1960-talet. Det var en som tömde smutstvätten från säckarna till damerna som sedan sorterade smutstvätten i trävagnar som jag vägde och gav till tvätten.
Thomas Eklund: Jag var chaufför där på 1980-talet. Det luktade inte så gott i tältet som stod på parkeringen när maskinerna knasade och vi tillfälligt ställde in tvätt där.
Gun-Britt Mattsson: Där stod jag och vek/ matade handdukar vid stora mangeln på sommarlovet.
Anne Tuomela: Där jobbade vi i början av 1980-talet. Rockvikningen, skittråkigt jobb för så fort man pratade med någon eller gick på toa så hade det kommit hur mycket rockar som helst. Nä, det var inte min grej.
Kjell Melander: Kan inte varit lika tråkigt som handduksmangeln med den stora klockan på väggen framför som knappt rörde sig mellan rasterna. Har en kompis som skulle sommarjobba på Tvätten, hon bröt ihop efter första dan och kom aldrig tillbaka. Jag gillade tiden på Tvätten, mycket skratt och bra arbetskamrater och ledning.
|
|
1948 byggdes dessa Borohus tidiga kataloghus i det område som kom att kallas Tvättbyn.
Det var 28 identiska små hus, speciellt byggda för Försvarets tvätt- och reparationsanstalt. Jag har markerat de 28 husen med rött.
Villorna blev tjänstebostäder för tvättare, men även andra yrkesgrupper som skomakare, från olika orter runt Mälaren.
Varje hus var i ett plan om 67 kvm och källare; med tre rum, samt kök och badrum. Det mindre sovrummet, som från början innehöll ett litet kokskåp, kunde dessutom fungera som uthyrningsrum. I källaren fanns tvättstuga, matkällare och pannrum. Det var enkelt utrustade, men funktionella hus.
Flertalet av småstugorna har bevarat sin ursprungliga karaktär in i våra dagar med ursprungliga fasad- och takmaterial, fönster, dörrar och färger. Tvättbyn är belägen utmed de vägar som idag heter Odalgränd, Blodboksgränd och Enbuskegränd. Området utgör en viktig del av Hässelbys och Lövstas industrihistoria, och besitter idag ett högt byggnadskulturellt värde.
Bilden visar en plankarta från 1970.
|
|
Gerd Eklund berättade i en artikel i Hässelby Hembygdsblad:
”Man fick hyra husen av Försvarets Fabriksverk. I några bodde ensamstående arbetare och i andra barnfamiljer. Detta innebar förstås en stor inflyttning till Hässelby på 1940-talet. Idag har en del hus rivits och en del byggts om. När tvätten stängdes sade man upp kontrakten. Senare fick hyresgästerna dock möjlighet att köpa sina hus.”
Ett kort citat ur boken Mannen med oxhjärtat:
”Pappan jobbade på Lövstatvätten. Han kom hemcyklande frampå kvällskvisten med en gammal tygkasse dinglande på styret. Ibland låg det föremål i kassen, sådant som han hittat bland smutskläderna. En gång höll han fram ett litet armbandsur i guld mot den polska mamman. Hon skakade avvärjande på huvudet och försvann ut i köket med hårda steg...”
Pirjo Eriksson berättade i Hässelby hembygdsblad 113:
”Vi bodde i tvättbyn, på Kungsljusvägen som sedermera bytte namn till Blodboksgränd. Till tvätten gick vi genom skogen, som började där Odalgränd börjar i dag. Där det nu står kolonistugor växte då vitkål i länga rader.”
Dessa två bilder av de så kallade katalogvillorna på Odalgränd är inskickade av Widell och Pirjo Eriksson.
|
|
1992 lades Lövstatvätten ned. Orsaken var att tvättvolymerna inom landstinget minskade kraftigt de senaste åren. Efter toppnoteringen 1985 med 64,9 ton om dagen räknade man 1992 med 35,2 ton om dagen. På sju år hade tvättmängden nästan halverats och det hängde bland annat ihop med att vårdplatserna på sjukhusen hade minskat betydligt, och att man tvättade mera själva på avdelningarna och att man inte bytte lakan och kläder lika ofta som tidigare.
Bilden inskickad av Pirjo Eriksson.
|
|
Efter att Ragnsells använt före detta tvätteribyggnaden vid Lövsta för elektronikåtervinning under ett antal år revs byggnaderna i slutet av 2010.
Foto: Pirjo Eriksson.
|
|
En marksanering av området där Lövstatvätten legat gjordes under 2011. Man grävde då upp de förorenade jordmassorna.
På den tiden då försvaret bedrev tvätt här så hade man använt mycket varnolen (fotogen) och mycket av det hade hamnat i marken.
När landstinget övertog verksamheten tvättade man bara i vatten.
Idag är all tvättens bebyggelse borta. Endast den kraftiga grinden finns kvar.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
