|
|
Från 1888 fanns en järnväg ut till Lövsta där Stockholm hade sin sopförbränning. Dit gick tågen med sopor från Stockholms innerstad. Från 1889 startade man persontrafik från Spånga till Riddersviks station i Hässelby villastad.
Ganska snart insåg man att det behövdes ett lokstall där man kunde låta tåget stå kvar under natten.
År 1909 anvisades pengar till en vändskiva och uppförande av ett lokstall i närheten av järnvägsstationen. Så 1910 byggdes lokstallet med plats för ett lok. Huset uppfördes i rött tegel. Det var naturligtvis mera ekonomiskt att tåget fick stå kvar där mellan nattens sista och morgonens första tåg än att varje kväll behöva köra loket till Sundbyberg.
På detta flygfoto syns lokstallet intill den dubbelspåriga järnvägen till Lövsta.
|
|
Två ånglok trafikerade den här järnvägen mellan Spånga och Lövsta. Det större loket, som drog soptågen, var stationerat vid Tomteboda. Det mindre loket, som drog persontåget, placerades på natten i det här lokstallet.
Där sköttes lokets service av en vagn- och stallkarl vid namn Anders Blom. Han kom från Dalarna, och i järnverkskretsar var han känd för sin plikttrogenhet.
Anders Blom såg till att loket på morgonen var klart för dagens arbete. Ångtrycket skulle vara uppe och fyren utbredd. Samtliga fotogensignallyktor skulle tändas. Dessutom krävde loket smörjning. Det var därför som det fanns en smörjgrop i lokstallet.
Att under natten förvara loket inne i lokstallet gjorde att vattnet höll sig varmt och man var snabbare igång nästa dag, speciellt på vintern. Att elda en nedkyld panna tog längre tid än en ljummen.
Loket fyllde på vatten från den ångpump som fanns nere vid Lövstabadet, vid sopstationen i Lövsta.
På den här ritningen syns lokstallet markerat med gult. Vid vändskivan står det 15 m, men den blev bara 12 meter i diameter. Det extra stickspåret, som anslöt till vändskivan, verkade aldrig ha blivit förverkligat.
|
|
Det lok som körde persontrafiken mellan Spånga och Hässelby villastad fick benämningen SWB 47, och var ett tenderlok tillverkat 1900.
SWB beställde 1898 fem lok från Sharp, Stewared & Co i Manchester. De skulle vara kraftiga nog för godstrafik men samtidigt vara snabba nog för att även kunna användas i persontrafik. Ett av dessa lok, med nr SWB 47, användes här mellan Hässelby och Spånga. Detta lok skrotades sedan 1956.
|
|
Så kom den fatala olyckan 1914.
Loket skulle till Lövsta för att fylla på vatten. Det backades ut ur lokstallet förbi växlarna vid Hässelby stations bangård. Växeln skulle sedan läggas om så att loket kunde åka rakt fram i riktning mot Lövsta.
Men den som skulle lägga om växeln hann inte med. Lokföraren trodde att den var omlagd och satte full fart framåt. Loket gick tillbaka in på det stickspår som de precis hade lämnat. Lokföraren Carl Cedervall märkte att de var inne på fel spår, och såg att de var på väg rakt mot lokstallet. Han lade snabbt in bromsen men visste att bromssträckan inte skulle räcka till. Från växeln var det 77 meter till stallets bakre vägg. Loket fortsatte med full fart över vändplattan. Förskräckt hoppade han av loket och hamnade oskadd bredvid spåret. Loket gick med hög fart in genom de öppna portarna och brakade igenom den motsatta väggen. Eldaren Johan Axel Löfstrand hade stått kvar på sin post men även han klarade sig utan skador.
|
|
En järnbalk inne i tegelväggen slog av skorstenen när loket brakade genom väggen. Skorstenen hamnade precis nedanför väggen.
14-årige Harry Grip som snart fick höra om olyckan sprang hem och hämtade sin lådkamera för att föreviga händelsen. När han kom till olycksplatsen med sin kamera och skulle ta ett foto av olyckan, tyckte han att det skulle bli en bättre bild om skorstenen låg framför loket. Några karlar hjälpte till med att bära fram skorstenen, så att den skulle synas mer på bilden.
Några män med spadar poserar framför loket. Jag undrar vad de skulle gräva fram med de spadarna, vilka verkar så små i förhållande till det stora loket.
|
|
Johan Axel Löfstrand var eldaren som stod kvar i loket när det gick igenom tegelväggen. På denna bild från 1912, som är tagen på Riddersviks station, står Johan längst till vänster.
|
|
Här står den andre mannen på loket vid olyckan - Carl Cedervall. Han står i mitten med mustasch och hakskägg på en gruppbild ett par år före olyckan.
Carl Cedervall var lokförare på ångloket när det körde genom tegelväggen. Efter olyckan gick det illvilliga rykten om att han skulle varit berusad när det hände, men det är omöjligt att utröna så här långt efteråt. Det finns inga rapporter kvar som kan ge upplysningar. Alla gamla papper från SWB-tiden har förstörts.
Efter olyckan tog det flera dagar att få ångloket på rätt köl och tillbaka på spåret igen.
|
|
Det finns en gammal historia, en skröna, om en man som kallades Ap-Kalle och som bodde i detta lilla hus på Torevägen 5, inte långt från järnvägen. Huset var enkelt byggt av murade väggar och skulle ha haft stampat jordgolv, och dessutom saknat värme och vatten.
Det berättades att det var denne Ap-Kalle som kört loket genom lokstallsväggen. Den lokförare som körde loket vid olyckstillfället hette Carl Cedervall, och då kan man undra om det var han som kallades Ap-Kalle.
Men historien går inte riktigt ihop. En man som Carl Cedervall, vilken hade ett fast jobb med en bra lön, skulle nog knappast bo i ett skjul utan vatten och värme. Dessutom var skjulet inte byggt när olyckan inträffade. Det ska, enligt uppgift, byggts först många år efter olyckan. Så den historien är knappast sann.
Bilder av Kjell Bävergren.
|
|
En karta från 1954. Man ser lokstallet upptill, inte långt från Riddersviks gård. På den tiden låg lokstallet utanför Stockholms stadsgräns, i Järfällas kommun.
|
|
På detta flygfoto kan man se den stora porten på lokstallet. Bilden är från 1935 och fotograf är Oscar Bladh.
Den 1 oktober 1934 övergick man till att förvara tågen i Sundbyberg under nätterna. Därmed blev lokstallet i Hässelby helt överflödigt.
Den ändringen i rutinerna ställde också till det för den lokpersonal som hade bosatt sig i Hässelby villastad. Förut hade de ju sin arbetsplats på gångavstånd. Nu fick de ta sig till Sundbyberg de dagar de skulle starta upp loket på morgonen.
|
|
Lokstallet fotograferat över det öppna fältet mellan stallet och konsumbyggnaden. Den vänstra bilden är från 1952. Fotograf Artur Johlin. Den högra bilden är från 1965.
|
|
Lokstallet gjordes 1949 om till garage, och 1965 inrättades en personallokal i huset. Gatukontoret använde lokstallet som förråd, kontorslokaler och för uppställning av renhållningsmateriel.
Man ansåg på den tiden att huset inte var så mycket att spara. Gatukontoret tyckte att huset kunde rivas vid första bästa tillfälle. Men Stadsmuseet ansåg att byggnaden ägde ett visst kulturhistoriskt värde och såg till att den fick vara kvar som ett minne av traktens tidigare historia.
|
|
1993 fick Harald Walczok arrendera lokstallet på Riddersviksvägen 186. Sedan dess har han blivit ”Harald i Lokstallet” med hela Hässelby.
Harald Walczok har sysslat med återbruk sedan han var tio år. ”Jag letade saker ute och sålde dem. Det handlar inte bara om att tjäna pengar, utan också om att visa för folk att det faktiskt går att ta vara på saker och ting”, sade han.
När Harald flyttade in 1993 installerades en helt ny port i lokstallet. Den gamla porten var sliten, gisten och vinden drog rakt in. Huset rustades upp så att övervåningen kunde användas som bostad.
Till vänster ser vi Harald som yngre på en bild från 1970-talet.
Området kring lokstallet är avsedd som park och där har det funnits önskemål att anlägga banor för tennis. Enligt Britt Wist på Stadsmuseet är lokstallet, liksom de närliggande Konsumbutiken och brandstationen, grönmärkta, det vill säga de anses ha stort kulturvärde och får inte förvanskas till utseendet.
|
|
Detaljplan för området runt lokstallet 1999. Markområdet vid byggnaden inhägnades med ett stängsel. Området är ca 1700 kvm.
Lokstallet fick ett skydd mot förvanskning och ett förbud mot rivning. I planområdets sydöstra del, diagonalt mot lokstallet, ordnades en möjlighet att kunna bygga ytterligare en verkstadshall i en våning. Denna byggnad skulle i så fall bli större än själva lokstallet, men fasadmaterial och färgsättning måste väljas så att den nya byggnaden inte dominerade och överglänste lokstallet.
|
|
Arrendatorn till lokstallet Harald Walczok fick 2001 möjlighet att köpa byggnaden. Köpeskillingen för fastigheten uppgick till 1,2 miljoner kr. Köpeavtalet godkändes den 20 november 2001. Därmed blev Harald ägare till lokstallet.
På bilden står Harald framför lokstallet med sin DeSoto Fireflite Explorer från 1957.
|
|
Det var Harald som förespråkade att man skulle anlägga en minigolfbana på den intilliggande tomten. Bland kringboende hade det länge funnits önskemål om att granntomten skall kunna nyttjas till något positivt för invånarna i stadsdelen. En idé, som var praktiskt genomförbar, var just att anlägga en minigolfbana. Förslaget vann tyvärr inget gensvar och är väl struket nu från agendan.
Fotograf: Henrik Henrikson.
|
|
Många större och mindre föremål har här samlats runt omkring lokstallet i avsikt att räddas för eftervärlden.
Fotograf: Henrik Henrikson.
|
|
Harald med sin bilverkstad har etablerat sig som ”Bysmeden i Hässelby”.
|
|
Harald Walczok var en av initiativtagarna till Harald Nielsen Memorial det årliga mopperallyt som Hässelby hembygdsförening anordnar. Detta rally arrangeras varje år, utom de senaste åren på grund av Coronarestriktionerna. Bilden är från rallyt 2015.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Här sitter Harald Walczok och jag.
Vi tar en paus under rallyt 2015.
|
|
Harald i arbetartagen utanför lokstallet 2015.
Bild från Harald Walczoks samling.
|
|
Lokstallet sett från norr 2018. Det var den här väggen som loket brakade igenom för drygt 100 år sedan. Sedan dess har man inrättat en övervåning i byggnaden och infogat ett fönster på varje gavel.
Vid Gatu- och Fastighetsnämndens sammanträde den 5 september 2000 kom det upp ett förslag om att det borde byggas 10-15 lägenheter på granntomten mellan lokstallet och den gamla konsumbutiken.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Lokstallet sett från väster då syrenerna blommade 2019.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Så slutligen en jämförelse hur omgivningen såg ut, dels 1932, när jordbruksmark och växthus dominerade trakten kring lokstallet, dels av idag 2022, när radhus och villor blivit de vanligaste inslagen i de närmaste omgivningarna. Dessutom har det, under de nästan hundra åren som gått mellan bilderna, blivit avsevärt mycket mer grönska och flera träd runt lokstallet. Högra bilden är från Google.
|
|