Text: Henrik Henrikson 2017
Bilder: Henrik Henrikson, diverse tidningar, vykort och minnesskrift.
och med sjöutsikt mellan träden över Mälarens vatten.
Detta var under många år Ljusglimtshemmet.
(Foto: Henrik Henrikson)
Det var detta hus som, efter omfattande ombyggnader, under 50 år skulle bli Ljusglimtshemmet.
Det började en höstdag, den 12 november 1907, med att några damer i Stockholm träffades för att bilda en förening, som skulle hjälpa gamla uttjänta, självförsörjande kvinnor av den bildade klassen, att få en trygghet på ålderns höst när orken sinade. På den här tiden var det ovanligt att kvinnor lyckades skrapa ihop till en pension, utan man fick förlita sig på den allmänna, lite skamliga fattigvården.
Det var fröken Augusta Ludwig, fru Svea Karlsson, född Lindell, fru Hulda Signeul. född Westerling och fröken Gerda Rydgren, som stiftade föreningen som fick namnet Ljusglimt.
"Föreningen Ljusglimt har till uppgift att genom medlemsafgifter, frivilliga bidrag från för föreningens syfte intresserade personer samt på andra lämpliga sätt åstadkomma en fond, af hvilkens räntor själfförsörjande bildade kvinnor skola kunna på sin ålderdom erhålla understöd, därest de styrka sig icke ega för sitt uppehälle tillräckliga medel, på det de må kunna undgå att anlita den allmänna fattigvården".
Föreningen fick genom åren flera donatorer, och bland dessa kan nämnas grosshandlare Isaak Hirsch och konsul A. G. Boström. Genom konserter, basarer och dylikt fick Ljusglimt under årens lopp in pengar från den stora allmänheten till sin verksamhet.
Som en stående inkomstkälla sålde Ljusglimt egna tändstickor, vilka tillverkades av Jönköpings tändsticksfabrik med en speciell Ljusglimts-etikett. Av varje sålt paket erhöll föreningen ett öre.
Vid ett tillfälle satt två herrar på en restaurang och klagade på den allt sämre kvaliten på dåtidens tändstickor. I synnerhet de ifrån en liten fabrik som hette Ljusglimt var särskilt usla, ansåg den ene mannen.
”Nej, tacka vet jag Jönköpings, de är de enda som duger”, sade han. - Ett omedvetet, ofrivilligt erkännande åt de från Jönköpings fabriker utsläppta Ljusglimt-tändstickorna.
Efter tre år hade man lyckats få ihop så pass stort kapital att man kunde börja betala ut ett årligt understöd. Man började med att hjälpa fyra kvinnor. Räntorna räckte till ett årligt understöd av 400 kronor till de fyra pensionärerna. Från år 1920 hade dessa understöd höjts till 500 kr.
Föreningens grundare, Augusta Ludwig, dog 1916.
Året därpå, den 1 juni 1917, kunde man äntligen köpa en synnerligen lämplig byggnad för sin verksamhet. Man hade fastnat för Berglunda i Hässelby villastad.
I en jubileumsskrift beskrivs Berglunda i Hässelby:
”I en liflig, vacker trakt invid en vik af Mälaren ligger sålunda det första Ljusglimtshemmet, ej långt från Stockholm, dit såväl ångbåts- som järnvägsförbindelse finnes.”
Året efter köptes även den intilliggande byggnaden - Sjöberga.
Vad som möjliggjorde köpet av de två byggnaderna var en större donation på 50,000 kr. efter framlidne grosshandlare C. A. Molander och att byggnaden erhölls på synnerligen förmånliga villkor.
För att kunna ha råd att driva husen behövde dock Ljusglimts fonder ytterligare ökas, varför hemmet inte kunde öppnas genast. En hel del möbler, husgeråd m. m. började skänkas till det blivande hemmet av välvilliga personer.
Berglunda hyrdes av en högt aktad schweizisk vetenskapsman och hans svenska hustru. De bodde i huset och betalade punktligt sin hyra varje månad. Men så övergav de plötsligt huset och flyttade brådstörtat till Schweiz utan att meddela någon, och huset stod tomt och öde en längre tid. Då man våren därpå upptäckte detta förhållande tecknades kontrakt med en ny hyresgäst som genast kunde flytta in i fastigheten.
Efter tjugo år hade föreningen Ljusglimt vuxit till drygt 1800 medlemmar. Man betalade ut ett årligt understöd till 25 äldre behövande damer. Man hade nu råd att bygga om Berglunda så att nio av Ljusglimts skyddslingar kunde flytta in sommaren 1927. Efterhand kunde man ge plats för ytterligare tre pensionärer.
Föreningen Ljusglimts hem för ensamstående gamla kvinnor i Hässelby invigdes så officiellt söndagen den 27 november 1927. Styrelsens ordförande, fröken Louise Hagberg, hälsade de inbjudna gästerna välkomna. Det var representanter för Hässelby samhälle, och det hölls tal och det bjöds på sång och kaffe. Sedan visades kyrkoherde Johannes Källander och de övriga inbjudna på en rundvandring i lokalerna.
Kronprinsessan Louise, som 1950 skulle bli Sveriges drottning, åtog sig i november 1929 att bli beskyddarinna för Ljusglimtshemmet i Hässelby, och hon gjorde på hösten ett besök på hemmet tillsammans med sin hovfröken de la Gardie. Givetvis var kronprinsessan ständig medlem i föreningen.
Föreningen ljusglimts ambition var att ge medellösa bildade kvinnor en sorgfri ålderdom, ett verkligt hem utan ett spår av anstalt. De gemensamma utrymmena inreddes med stilenliga möbler, som skänkts av välvilliga, och den vackra villan hade till och med sådana moderniteter som centralvärme och badrum. En sjuksköterska förestod hemmet.
Den gamla gården var synnerligen praktiskt inredd av arkitekt Folke Zettervall. Rummen var alla olikt inredda. Här fanns nu tolv pensionärsrum, där de gamla blottställda damerna i egna rum med egna möbler erhöll allt kostnadsfritt. Man hade sådana bekvämligheter som piano, radio och öppen spis. Måltiderna åt man gemensamt i en stor matsal.
Det andra huset, som föreningen ägde, på samma tomt skulle också ställas i ordning för Ljusglimts syfte, så snart bara ekonomin tillät.
Men det skulle dröja ända till hösten 1935 innan man fick råd att färdigställa Ljusglimtshem nummer två – Sjöberga gård.
Föreningen Ljusglimts andra hem för gamla i Hässelby villastad invigdes den 24 november 1935 i närvaro av styrelse, pensionärer, ett stort antal för föreningen intresserade personer, bland vilka märktes landshövdingskan Marja Edén, arkitekt och fru Folke Zettervall, not. publicus A. von Hedenberg med flera.
Nu disponerade Ljusglimtshemmet två pampiga byggnader intill varandra på Berghamnsvägen i Hässelby villastad.
I det nya huset hade man iordningställt plats för 14 nya pensionärer, vartill kom bostad åt föreståndarinnan och vaktmästaren samt slutligen en sjukavdelning, vilket förut inte funnits.
Sveriges allt kärvare ekonomi, och de rådande ränteförhållandena, tvingade dock föreningen att ta ut en mindre månadsavgift på 50 kronor av de äldre damer, som fick plats i det nya huset. I övrigt hade de samma förmåner som i det första hemmet, även fri läkarvård.
I båda hemmen fanns ett kokvråarrangemang där pensionärerna när de fick besök kunde koka en liten kaffetår att bjuda sitt främmande på eller laga en kopp te när de så önskade.
"Trevnaden riktigt lös ur varje rum, där de prydliga gamla damerna satt fullt upptagna med sin stickning och sin virkning."
föreningens hem för gamla i Hässelby villastad, där hon hälsade på samtliga pensionärer i deras rum och ”samtalade vänligt med alla”.
Stiftelsen Ljusglimt drev sitt hem för äldre förmögna fröknar fram till 1976 då verksamheten lades ned. Denna annons från 1969 visar att man ständigt sökte nya hyresgäster till de två fina villorna i Hässelby.
I samband med detta köp totalrenoverades fastigheten. Fastigheten byggdes om till tre lägenheter, en per plan varav en på vinden.. Varje lägenhet fick en egen entré och elmätare, förråd och tvättstuga i källaren. Denna planritning visar hur huset inreddes i markplanet.
De stora utrymmena innehöll flera inponerande detaljer, som denna öppna spis med sin vackra överdel.
(Foto: Christer Magnusson)
Fastighetsägarens förslag innebär en utökning av dagens tre lägenheter till totalt nio lägenheter. Huvudbyggnaden utökas med två nya lägenheter samt att två nya parhus tillkommer. Fastigheten ges en sammanhållen och enhetlig gårdsplanering avsedd för en bostadsrättsförening. Hiss ska installeras och entréer göras tillgängliga.
Huvudbyggnaden är enligt stadsbyggnadskontoret ett bra exempel på ett exklusivt vårdhem från 1910-talet. Stadsmuseet har inventerat fastighetens kulturhistoriska värden och kommit fram till att det motsvarar en grönklassning – det näst högsta kulturhistoriska värdet.
(Foto: Henrik Henrikson)
De boende har egna rum med egna möbler. Maten lagas i ett eget kök av speciell personal. Alltså helt i samma stil, som på Ljusglimts tid.
De boende som önskar får gärna hjälpa till med matlagningen.Man låter på Sjöberga Gård hundar vara en del i den pedagogik som bedrivs.
Det ger ”en varm nos som buffar och söker kontakt, glada tillrop och mycket skratt vid bus och lek”.
(Foto: Henrik Henrikson)
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.