Allra sista persontåget

Tågklarerare Gunnar Henriksson vinkade farväl till det absolut sista persontåget från Hässelby. Lokförare på turen var Stig Svanås och konduktör Ive Månsson.

Den sista novembernatten 1956 gick det allra sista persontåget på sträckan Hässelby villastad - Spånga.

Både Hässelby- och Skälbyborna hade protesterat livligt mot nedläggningen men förgäves.

Inne på Hässelby Villastads stinsexpeditionen rådde den där sista natten inte precis någon begravningsstämning men nog låg det lite vemod över de församlade. Tjänstgörande tågklarerare Gunnar Henriksson hade nyss skickat iväg den s. k. hässelbystånkan på sin näst sista tur och en stund senare den vara tillbaka för att göra sin allra sista tur ned till Spånga.

Så kom en man in på stationen. Det var hr Erik Djupfelt, som därmed blev den absolut siste biljettköparen. Han skulle till Sundbyberg. En klocka signalerade och en stund senare ångade Hässelbyexpressen in på stationen. Den siste resande hässelbybon som steg av var hr Arne Franzén som kom från sitt jobb i innerstaden, vilket han med tåget åkt till och från under 26 år.

"Tråkigt det här", sade han, "men man får väl lära sig att åka buss."

Hässelbybanans sista passagerare till Hässelby villastad var hr Arne Franzén. Här stiger han av efter att i 26 år varit en trogen resenär.

Det blev så den 1 december och klockan närmade sig 00.19. Röken bolmade festligt ur det lilla lokets skorsten. Fotolamporna blixtrade. Tågklareraren vinkade med sin gröna lampa och i en sky av rök och ånga satte sig tåget i rörelse och gled bort i natten till ackompanjemang av ett halvdussin knalldosor som utplacerats på rälsen. Intet öga var torrt på Hässelby gamla järnvägsstation, när absolut sista Hässelbystånkan tuffade sin svanetur. Muck! och Tack, gamla stånkan! stod textat med krita lite varstans i kupéer och på vagnsidor.

Stationen Hässelby Villastad förändrade till obemannad lastplats och uppläts endast för fraktgods i vagnslaster. Styckegods skulle hädanefter lämnas och hämtas på Spånga station. När det nu endast gick sopvagnar blev det i stället för 20 tåg om dagen bara tre soptåg.

Som en liten ironisk kommentar i sammanhanget kan nämnas att Statens Järnvägar ett par dagar senare firade 100-årsdagen av SJ:s födelse.