 |
 |
| I slutet av 1800-talet anlade Stockholms stad en ny sopstation i Lövsta, intill Riddersviks gård. Man började bygga bostadshus för personalen på mark som tillhörde Hässelbygodset. Man insåg redan från början att det behövdes en butik för de allra viktigaste varorna i de nya bostäderna.
1896 bildades en fackföreningen, Lövsta Arbetarförening, av arbetare vid sopstationen och 1897 upprättade man en interimsstyrelse för en konsumtionsförening.
Den 17 november 1897 kunde man börja leverera de första varorna i den provisoriska butiken i marketenteriet i Kyrkhamn. Den 17 januari 1898 var man redo att konstituera Lövsta Handelsförening. Mötet öppnades å interimsstyrelsens vägnar av renhållningsarbetaren K. R. Wallenberg, som också var Lövsta Arbetareförenings förste ordförande.
|
|
| Karl Tingsten var på den här tiden chef för Lövsta sopstation. Han var en barsk och bestämd karl och kom ofta i konflikt med arbetarna. Men det är också alldeles tydligt, att han var en klarsynt och för sin tid modern arbetsgivare, och därför är det inte så förvånande att han blev ordförande för Lövsta Handelsförening.
Den första föreningsstyrelsen bestod förutom av ordförande av J. A. M. Andersson, vice ordförande G. Karlsson, sekreterare E. S. Dahl, vice sekreterare.
|
|
| Man valde också ett verkställande utskott, vars uppgift var att svara för föreningens affärsmässiga skötsel vilket ledde till en mycket tung arbetsbörda för de ansvariga, K. R. Wallenberg. A. R. Smedin och N. Bergqvist.
Den första tiden skötte August Robert Smedin både delningslagret och senare butiken i sin egen villa Linneberg, berättar Hildur Smedin som är Smedins sonhustru. Redan 28 mars 1898 beslöt man dock att anställa ett biträde och den 17 juni samma år "ett mera försigkommet kvinnligt biträde".
Föreningens stadgar var för sin tid moderna men innehöll ändå vissa inslag av skråanda:
"Till inträde i föreningen är varje vid renhållningsverkets avdelning å Lövsta eller vid Aktiebolaget 'Särimner' anställd arbetare berättigad. Även andra personer kunna, uppå därom gjord framställning, bliva intagna i föreningen, därest fyra femtedelar av dess medlemmar därtill givit sitt bifall."
Det fackliga arbetet låg vid denna tid nere; intresset för kooperationen hade temporärt ersatt intresset för det fackliga arbetet. Önskan att förbilliga levnadskostnaderna genom att ta varuförmedlingen i egna händer var gemensam för alla.
Bilden visar villa Linneberg, där man tidigt hade en butik.
|
|
| Hur många var medlemmarna i Lövsta Handelsförening? 1901 var medlemsantalet endast 83, 1902 bara 67. För 1903 saknas uppgift, men 1904 var det fortfarande bara 67. 1905 var det 73, 1906 stiger det till 85, och 1908 är det 114. Sedan håller sig medlemsantalet mellan 100 och 200 ända till 1927, då det är 218. Detta var det antal, med vilket föreningen övergick till Konsumtionsföreningen Stockholm den 1 juli 1928.
Bilden visar några av arbetarna på Lövsta sopstation. Kanske några av dem var medlemmar i Lövsta Handelsförening. Som tidens sed var, bestod medlemmarna i föreningen av män.
I stadgarna 1898 bestämdes minimiinsatsen till 25 kronor. Därutöver kunde 75 kronor inbetalas frivilligt. Redan 1899 beslöts emellertid, att varje medlem skulle ha 100 kronor i insatser, som kunde betalas genom överföring av återbäringen till medlemmarnas insatskonto. 1901 höjdes insatsbeloppet till 150 kronor, 1907 till 175 kronor, och slutligen 1916 till 200 kronor. Minimibeloppet var också maximibelopp. Kraven på insatsbetalning var sålunda mycket stora. Som jämförelse kan nämnas, att minimiinsatsen i Konsumtionsföreningen Stockholm intill 1920 var endast 20 kronor. Den höga insatsen i Lövsta Handelsförening torde ha bidragit till, att föreningen i viss mån stagnerade.
|
|
Rätt snart kunde man bygga första butiksfastigheten i nordöstra änden av allén till Riddersviks gård. Man uppförde denna affärslokal någon gång 1898-1901. Det är den byggnad som fortfarande står kvar mitt för Riddersviks allé (Riddersviksvägen 184) och som nu användes som antikvitetsaffär. Butiken var Stockholms första "Konsum" och tjänstgjorde sedan fram till 1935.
Redan 1901 skaffade man sig kassaregister. Kassaregister underlättade i hög grad arbetet med återbäringen. Därför kom de tidigt till de kooperativa butikerna. Om man betraktar omsättningssiffrorna, som finns från och med 1901 (med undantag för 1903), ser man, att det inte var fråga om något litet företag. Redan 1907 var omsättningen uppe i 120.000 kronor. 1911—1916 sjönk den visserligen under 100.000 kronor, men de flesta enskilda speceri- och diversebutiker hade på den tiden mycket lägre omsättning.
Tyvärr delade man ut hela överskottet i form av återbäring vilket ledde till stor ekonomisk sårbarhet för föreningen.
|
|
| Tidningsklippet till höger är från Svenska Dagbladet 18 mars 1909. Vänstra bilden visar Johan Åberg.
Vid möte den 23 januari 1902 anställde man A. Nyqvist till föreståndare, men mycket kort därefter blev Johan Åberg föreståndare för Lövsta Handelsförening.
Johan Åberg föddes 1852 i Västmanland och jobbade som jordbruksarbetare till 1885, då han flyttade till Stockholm och arbetade som kontorsdräng. 1902 blev han anställd på Lövsta handelsförening. Som handelsföreståndare ledde han där arbetet i Lövsta Handelsförening. Han var även ledamot av kommunalnämnd och kommunfullmäktige i Spånga kommun, dessutom landstingsman 1910-15. Han var ledamot av andra kammaren mandatperioden 1909-1911 för Färentuna och Sollentuna domsagas valkrets.
Han dog 1948 i Hässelby villastad.
|
|
|
År 1906 beslöt man att inrätta en filial i Hässelby, vid nuvarande Albert Landbergs gränd 9, i det hus som senare blev Anstrins charkuteri. Tyvärr ökade inte omsättningen, bara kostnaderna.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
1911 flyttade filialen in i egna nybyggda lokaler vid Hässelbyvägen 31, kallat Centrumhuset, vid korsningen av nuvarande Sandviksvägen och Albert Landbergs gränd, på den plan där radhusen nu har sin parkering. Omsättningsökningen uteblev även nu.
1920 sålde man det hus där filialen låg till Oskar William Jonsson och huset blev då känt som Jontes Kafé. Detta räddade föreningen från konkurs. Bilden visar interiören av filialen i Centrumhuset. Johanna Grip, fotografen Harry Grips mor, agerar som kund.
|
|
| En bild av butikshuset vid gränsen till Riddersvik. Varusortimentet var från början det som en typisk lanthandel hade, alltså speceri- och diversevaror. Ett inventarium från 1906 upptar 450 poster.
Redan 1899 tillsattes en kommitté för att undersöka möjligheterna av att starta eget bageri. Denna fråga synes dock ha fått förfalla. 1903 diskuterade man att starta egen vedhandel. Inte heller detta projekt verkar ha realiserats.
Året 1912 började man avsätta medel i en fond, det första året 356 kr på en omsättning av ca 95.000 kr, men då var krisen redan ett faktum. Ett av skälen till de ekonomiska problemen var en ökande kredithandel. Många medlemmar lånade tillbaka det mesta av sitt insatskapital i form av kredit. En skärpt konkurrens från den enskilda handeln bidrog också. Ett antal butiker hade snabbt vuxit upp längs nuvarande Riddersviksvägen.
De första åren var dock riktigt lönsamma för Lövsta Handelsförening. Redan första året kunde 7 % återbäring fastställas, fastän den överfördes till insatser. 1901 var återbäringen 1,5 %, 1902 6 %, 1903 7 %, 1904 8 %. överskottet var detta år inte mindre än 8.649 kronor, 1905 var återbäringen fortfarande 8 %, 1906 7 %, 1908 4 %, 1909 2 %, 1910 2 %, 1911 2 %. För 1912 kunde ingen återbäring utdelas. Medlemmarna fick 5 % ränta på insatserna. Det var allt.
Vid ett extra möte i december 1912 gav styrelseledamoten G. A. Karlsson en god karakteristik av situationen: "Det kooperativa intresset inom samhället är mycket dåligt. Föreningens dåliga ställning tillåter ej en del fördelaktiga inköp, varför anmärkningarna mot en del priser är motiverade. Föreningen har vid föregående årsmöten ej tänkt på att bilda några fonder utan utdelat all vinst intill sista öret under glansdagarna."
Då medlemmarna inte på flera år fått någon återbäring, vande de sig av med att samla kassakvitton.
I Stockholms Förstadsblad kunde man den 11 mars 1922 läsa:
"Lövsta handelsförening höll i söndags årsmöte i Hässelby folkets hus. Från föregående årsmöte reserverade medel ha överförts till en byggnadsfond, som uppgår till 2.000 kr. Till de arbetslösa anslogs 200 kr samt till Kooperativa Förbundets utbildningsfond 25 kr."
|
|
| Arbetslöshetskrisen i början av 1920-talet satte sina spår även i Hässelby villastad. Handelsföreningen sökte liksom alla andra folkliga organisationer att hjälpa de arbetslösa. Folkets hus behövde tillbyggas, och Lövsta Handelsförening bidrog med ett lån. Redan 1906 hade man bidragit till bygget av den allra första etappen av Folkets Hus. Bilden visar parken framför Folkets hus.
Med åren växte konkurrensen från den enskilda handelns sida. Johan Åbergs sista år som föreståndare medförde ingen förbättring av föreningens ekonomi.
Under första världskriget ökade svårigheterna ytterligare. Åberg övergick 1916 till Samarbete, och till ny föreståndare valdes P. M. Wesslen. I början såg det ut att gå bra, men sedan blev föreningens situation i det närmaste hopplös. 1919 uppgick förlusten till 9.083 kronor.
Kriget drabbade dock inte Hässelbys innevånare lika hårt som stockholmarna. Men nog hade de det tillräckligt besvärligt. Därom vittnar styrelsens protokoll, som finns bevarade fr. o. m. 1916, och en kopiebok från krigsåren, mycket vältaligt. Där finns anhållan hos Folkhushållningskommissionens potatisavdelning om rätt att av Kooperativa förbundet köpa 100 kilo potatismjöl, en skrivelse till Södra Roslags Brödbyrå med begäran om ökad brödtilldelning. I en skrivelse till Livsmedelsnämndens avdelning i Hässelby klagar man över att det är ogörligt att rättvist fördela de små kvantiteterna smör. Kan inte dessa ökas, kräver man, att smörkort införes. Detta var 1917.
Den 19 december samma år, fem dagar före julafton, ber man Folkhushållningskommissionens sockerbyrå om mera kaffe, eftersom många medlemmar blivit alldeles utan.
Föreningen var representerad vid den stora dyrtidskongressen 1916. I varubristens spår drog en våg av stölder över hela landet. Lövsta Handelsförening fick sin beskärda del, vilket medförde vakthållning, polisanmälningar och annat besvär.
|
|
| Löfsta handelsförening gick på 1920-talet upp i Stockholms Konsumförening. Namnet ändrades då från Lövsta Handelsförening till Konsumtionsföreningen Det skulle på så vis alltså vara den allra första konsumtionsföreningen i Stockholm.
Den 18 augusti 1928 skrev man i sitt sista styrelseprotokoll: "När vi nu ser tillbaka på Lövsta Handelsförening från dess början bland pionjärerna för kooperation och till nu, då den upphör att vara, kan vi tryggt påstå, att den under sin växlingsrika tillvaro varit till stor nytta för medlemmarna, för att inte säga hela samhället, genom sin prisreglerande betydelse. Att föreningen nu uppgår i en större är bara en naturlig utveckling, betingad av ett mera rationellt system för varuförmedling."
Därmed upphörde den självständiga Lövsta Handelsförening att finnas till. Den hade verkat i 30 år och hade överlevt alla de ekonomiska och andra problem som storstrejk, krig och social oro hade orsakat.
I Stockholms Förstadsblad kunde man den 6 januari 1932 läsa följande dramatiska referat:
”Natten till onsdagen i förra veckan inträffade en eldsvåda i Konsumtionsföreningens fastighet i Hässelby (f.d. Lövsta Handelsförening), som lätt kunnat resultera i att hela byggnaden strukit med, om icke elden i tid upptäckts.
Det var lokförare G. R. Forss, vilken vid halv ettiden på natten, då han var på väg hem från sin tjänstgöring, observerade ett eldsken i översta fönstren till fastigheten.
Han förstod att eld utbrutit på vinden samt skyndade hem till sin intilliggande bostad och alarmerade brandkåren.
Därpå återvände han med två söner till byggnaden och reste en stege mot taket. De sökte därpå dämpa elden med snö och takpannor och hindra den att bryta igenom på allvar.
Om så skett och elden icke upptäckts i tid, torde byggnaden, som är av trä, nog ha strukit med i den starka blåsten. Brandkåren, som efter en stund anlände, hade svårt att få igång motorsprutan på grund av kölden men begöt sedan elden med vatten från en brunn 200 meter från platsen och lyckades bli herre över elden. Då hade ungefär ¼ av vinden eldhärjats.
Skador för ett 1000-tal kronor uppkommo, mest dock på grund av vattnet.
Man hittade efteråt på vinden en flaska, som innehållit linolja och drar den slutsatsen att elden uppkommit genom att denna flaska spruckit av kylan och vätskan sedan kommit i beröring med något lättantändligt ämne.”
|
|
| På detta flygfoto från 1936 kan man se konsumtionsföreningens byggnad vid pilen. |
|
År 1923 öppnade man en ny filial på Stationsgatan 4, som idag heter Viadukten 9. Detta var Konsums tredje butik i Hässelby. Filialen blev även denna gång en belastning. Den gick med förlust, och den totala omsättningen steg endast obetydligt. Föreståndaren Ernst Jansson, som utfört ett jättearbete i föreningens tjänst, blev föreståndare i Linköping. Hans efterträdare blev Gösta Randström, som fick den svåra uppgiften att handha hela affärsskötseln, alltså även filialen. Randström var endast 24 år, och uppgiften var honom övermäktig.
Bilden från 1920-talet är tagen av Harry Grip. |
|
|
Inredningen i butiken på Stationsgatan 4 1935.
|
|
|
Sex pionjärer i Lövsta Handelsförening. Samtliga har erhållit Rochdalemärket. Från vänster Robert Forss, Carl Kristoffersson, G A Karlsson, Oscar Berglund, Karl Larsson och Carl Eriksson.
|
|
|
92-åriga Johan Åberg, som under så många år varit föreståndare för Lövsta Handelsförening erhåller Rochdalemärket i guld vid ett besök av Albin Johansson och Carl Albert Andersson.
|
|
1844 startade i Rochdale i England en av de första kooperativa föreningarna. Rochdalemärket togs fram till kooperationens 100-årsjubileum 1944.
I denna allra första kooperativa förening i England satsade medlemmarna ett pund var, för att sätta upp en livsmedelsbutik, där medlemmarna kunde köpa varor. Efter ett år hade medlemsantalet växt till 74 personer och gett ett överskott på 22 pund. Från början slogs fast att ingen medlem skulle ha mer än en röst, även om han eller hon hade mycket pengar innestående i föreningen.
|
|
När Konsumtionsföreningen Stockholm tog över stod man inför behovet av att snarast bygga nya affärslokaler. Varken huvudbutiken vid Riddersvik eller filialen vid nuvarande Viadukten fyllde kraven på butiksstandard och butikshygien. Dessutom var splittringen på två lokaler en ekonomisk belastning. Därför köpte man en ny tomt i det dåvarande samhällets centrum vid Hässelbyvägen 24, nuvarande Riddersviksvägen 125. Där byggdes en modern butikslokal som stod klar 1935. I denna var inrymda speceributik, charkuteributik och brödbutik.
I Hässelby hembygdsblad 1999 berättade Roland Stolt om när han var springpojke för Konsum:
”Mitt första arbete var i Konsum, som springpojke på sommarlovet från skolan, 1941 och 1942. Jag var bara tolv och tretton år då jag arbetade på sommaren. Vad jag fick i lön kommer jag inte ihåg. Det var under krigsåren då det var ransonering på matvaror och andra saker, som skor och kläder. Vi hade då kuponger som man måste lämna för det man köpte.
Vi springpojkar hade en liten läderväska med växelpengar och en sax som vi klippte av kuponger från ransoneringskorten. Dom kuponger som då gällde för de varor vi lämnade fick vi inte ta emot lösa kuponger för då kunde det vara fusk. Men man var så liten så man vågade inte säga något om man fick lösa kuponger.
Tunga lass kunde det bli ibland. Jag kommer ihåg en gång när jag skulle köra ut 50 kilo potatis. Potatissäckarna var så tunga då och jag tippade med cykeln på järnvägsspåret och fick hjälp av en farbror att få upp cykeln. Han var så arg att man lät små ungar köra så tunga lass.”
|
|
|
Hemvärnet visar upp sig förbi Konsumbyggnaden på Riddersviksvägen. Bilden är tagen under andra världskriget.
Fotograf: Harry Grip.
|
|
|
På detta flygfoto från 1977 ser vi konsumlängan på Riddersviksvägen.
Bild av Svenska Aerobilder.
|
|
År 1978 flyttade Konsum till affärscentrumet Åkermyntan och där fanns man i nästan trettio år. Och ändå har jag inte lyckats hitta en endaste bild av Konsumbutiken i Åkermyntan!
Den sista februari 2007 stängde Konsum sin butik i Åkermyntan och Lidl tog över lokalerna. Efter det fanns det ingen Konsumbutik längre i Hässelby villastad.
Foto: Henrik Henrikson. Till vänster ICA och till höger Lidl, som tog över Konsums lokaler.
|
|
|
Den före detta Konsumbyggnaden på Riddersviksvägen 125 är idag ett gruppboende.
Fotograf: Henrik Henrikson 2019.
|
|
|
Nu tillbaka till den gamla butikslokalen vid Riddersviks gård. På denna karta från 1955 har jag markerat den med rött. Som synes låg vägen på den tiden norr om byggnaden.
|
|
|
Denna bild från 1965 visar några personer som promenerar på Riddersviksvägen förbi huset där Handelsföreningen hade haft sin butik. Fotograf är Lars Gustafsson Jr.
|
|
|
Exakt samma vy fotograferad av mig 2019. Här kan man verkligen uppleva den lantliga idyll som fanns i Hässelby för hundra år sedan.
|
|
|
På den tiden gick vägen fortfarande norr om huset. På denna bild ser man baksidan av huset där man några år senare skulle dra vägen så att den gamla baksidan skulle bli framsida. Fotograf: Lars Gustafsson Jr 1965.
|
|
|
En notis från Svenska Dagbladet 12 november 1967, där man kan läsa att Ernst Jansson var affärschef i Lövsta Handelsförening på 1920-talet.
|
|
|
Bysmeden Lorenz Edman hade sina lokaler i huset intill Konsumbutiken. På dörren står det ”Kommer snart”. Bilden är från september 1974.
|
|
|
Den 10 juni 1983 visades en film på TV1 som hette ”Bysmeden i Hässelby”. Det hade varit intressant om man kunde hitta denna film idag.
|
|
|
Det gamla konsumhuset stod sedan tomt i många år. Men från 1979 fram till början av 2000-talet öppnades butiken "Lasse-Boden, antik & kuriosa" i de gamla lokalerna.
|
|
|
Lasse-Boden var som synes stundtals välbesökt. Stadsmuseet ansåg att de två byggnaderna ägde ett visst kulturhistoriskt värde och såg gärna att de kunde finnas kvar som minne av traktens tidigare historia.
Foto: Lasse Pettersson.
|
|
|
Här ser man de två byggnaderna där Lasse-Boden och Bysmeden hade sina lokaler.
Foto: Lasse Pettersson.
|
|
Efter att sedan åter igen ha stått tom i ett antal år efter millennieskiftet öppnade två kvinnor en blomsterhandel i Konsums gamla byggnad våren 2007.
De hade tidigare varit anställda i den anrika handelsträdgården Solbacken, men när den stängdes för att rivas bestämde de sig för att öppna eget. De fann den här gamla Konsumbutiken och började renovera upp den.
Det hade någon gång ungefär vid samma tid kommit upp förslag att ett par av Solbackens växthuslängor skulle bevaras och flyttas till en plats mellan den gamla Konsumbyggnaden och det inte långt därifrån liggande lokstallet, men man kom fram till att just de växthusen inte var speciellt värda att bevaras.
Fotograf: Henrik Henrikson 2009.
|
|
|
Den nya blomsterhandeln heter Lönnlövet Blommor & Inredning AB. På deras hemsida kunde man läsa:
”Lönnlövet Blommor är en liten blomsterbutik i den gamla blom- och växthusförorten Hässelby Villastad. Vi håller till i en gammal Konsumbutik i det natursköna Riddersvik. Det är faktiskt den första kooperativa föreningen i Stockholm och den bildades 1896. Därefter har byggnaden agerat som bostad för människorna som jobbade på de alla växthus som fanns på den tiden. Senare blev det den lokala bysmedens verkstad för att så småningom övergå till försäljning av antikviteter och kuriosa. Nu är det en blomsterbutik som även säljer inredning, fritidsmöbler, kläder, smycken och choklad.”
Fotograf: Henrik Henrikson 2009.
|
|
|
I en artikel skriven av Carin Ljung i Spånga Bladet maj 2011 kan man läsa följande:
”Precis vid infarten till Riddersvik, bakom det gamla lokstallet, ligger Lönnlövet Blommor i en faluröd länga. Där huserar två glada flickor/kvinnor som båda heter Susanne. Utanför butiken blommar allsköns växter i krukor och lådor.
Inomhus finns inte bara blommor utan en mängd andra ting. Man kan köpa jättegod ekologisk choklad, kläder av utvalda märken (bland annat en förtjusande päls för en tvååring), smycken och porslin.
Susannorna berättar att båda är florister och således huvudsakligen inriktade på blommor. De har både krukväxter, snittblommor och växter för utplantering. Alla blommor köps från Årsta partihallar, dit de åker minst en gång i veckan.
Utanför butiken ligger bordercollien Rex och vaktar eller snarare välkomnar kunderna med svansviftningar och vänlig uppsyn. Han vill gärna bli klappad och kliad bakom öronen.
Susanne Holmström och Susanne Karlsson berättar att de byggt om mycket inuti butiken och bytt bjälklaget under huset. Eftersom fasaden är K-märkt får den inte ändras.
De planerar att restaurera längan intill och kanske inrätta ett café. Men det blir mycket jobb, så planerna får nog vänta några år.”
|
|
|
Bild från blomsterbutikens hemsida.
|
|
Det är ju bra att byggnaden bevarats och att den används som butik, så att historien hålls levande.
Fotograf: Henrik Henrikson 2021. |
|