Evald Napoleon Kilander var en sjökapten som bosatte sig i Hässelby. Evald föddes den 5 december 1855 i torpet Rasten i Bro socken, Värmland. Han bodde i det fattiga torpet tillsammans med föräldrarna Anders Kilander och Maria Carlsdotter Hall och nio syskon. Det var svårt att försörja sig i hembygden, så som sjuttonåring flyttade Evald Kilander hemifrån till torpet Aspengren, och han fick till och från jobb som dräng på gården Hammar.
Tillsammans med sin syster och hennes make begav han sig ut på en vandring norrut till Forsa socken, för där hade några bröder redan fått jobb. Evald kom fram till Forsa och där blir han anställd på träpappfabriken.
Där träffar han stenhuggardottern Anna Margareta Blomqvist. De två ungdomarna fattade tycke för varandra, men hon var tvungen att följa med sina föräldrar till Stockholm 1878, som var på jakt efter ett jobb, och de två ungdomarna skiljs åt.
Evald Kilander fick ett arbete på en bogserbåt som drog timmer på Dellensjöarna för Forsa Ångsåg. Han sökte sig sedan ner till Stockholm och fick anställning i Stockholm stads tjänst 1880, då han antogs såsom maskinist på renhållningsverkets bogserbåt Nya Kraften.
Evald blir kvar där till 1881 då han lyckas få anställning som maskinist på en av Stockholm Stads Renhållningsverks mindre bogserbåtar. I sitt nya arbete lär han sig snart farlederna både i Mälaren och i skärgården.
Han sökte upp Anna Margareta och den 18 oktober 1881 gifte de sig i Storkyrkan.
Paret fick många barn: Karl David (f 1882), Evald Jonatan (f 1884), Gustaf Daniel (f 1885), John Napoleon (f 1887) och Rut Sofia (f 1889). År 1887, när familjen Kilander hade fyra barn, flyttade de till torpet Karlshamn i Hässelby. Evald Kilander hade nu fått tjänst som maskinist på Lövsta sopstation. Han avancerade till att bli kapten. Den 1 juni 1891 befordrades Evald Kilander till befälhavare på bogserbåten Nya Kraften.
Villan Karlshamn som låg vid stranden i Hässelby strand målades 1944 av J. Hårdstedt. Tavlan skänktes av ättlingar till Evald Kilander till Hässelby museum.
1905 sålde han Karlshamn och köpte en tomt nära Berghamn, där han byggde en ny villa. År 1906 var det dags för inflyttning i nya huset. Detta var precis i början av utbyggnaden av Hässelby villastad och det var ännu glest mellan husen. Familjen växer ytterligare då barnen Maria Magdalena (f 1892), Märta Regina (f 1893), Anna Elisabet (f 1896), Ester Kristina, (f 1898), Karin Rebecka (f 1901) och Sven Natanael (f 1903) föds. De fick alltså elva barn.
Bilden visar familjen Kilander framför huset i Hässelby någon gång omkring1906.
Birgit Mörling berättade sommaren 2002:
”Här på Rosbacken 41 ligger huset som min morfar Evald Kilander byggde. På tomten var det fullt med jordgubbsland och hallonbuskar.”Anders Möller berättar:
”År 1906 flyttade familjen Kilander in i nya huset, som Evald Kilander då hade byggt. Senare blir Evald befälhavare på en bogserbåt. År 1909 flyttar svärmodern Magdalena Olsdotter Blomkvist och med henne Anna Margaretas äldste bror Frans Johan in i huset.”
Evald Kilander var en av tillskyndarna av baptistförsamlingen i Hässelby Villastad och var aktiv vid byggandet av dess kyrkolokal Tabernaklet, som senare skulle kallas Bergskyrkan. Bara en månad innan den tragiska olyckan med Ferms förlisning hade man haft taklagsfest på kyrkobygget och den 16 december 1906 invigdes den då ännu inte riktigt färdiga kyrkan.
Anders Möller berättade:
"På sin fritid lägger Evald mycket tid på etablera en baptistförsamling i Hässelby. För honom blir församlingen central i livet och han var både drivande inom församlingens arbete och innehade genom åren flera förtroendeposter."Vid besök från andra svenska baptistförsamlingar lät Evald Kilander besökarna bo i familjens hem i Hässelby. Hans barn präglades naturligtvis av Evalds stora engagemang i församlingen och hans djupa och religiösa tro.
Bogserbåten Ferm var en av Stockholms stads renhållningsverks tre bogserångare och hade hunnit bli en rätt gammal och ärrad båt. Ferm hade en maskin på 25 hästkrafter. Den användes att bogsera pråmar från Lövsta till olika platser vid Mälaren. Dess värde uppgick till drygt 20000 kr. Evald Kilander blev 1906 befälhavare på Ferm. Familjen som nu både bor rymligt och har god ekonomi drabbas av sorg då sonen Gustaf Daniel dör endast 20 år gammal.
Ångbåtsbefälhavaren Evald Kilander och hustrun Anna Margareta samt två döttrar och barnbarn i gröngräset utanför huset i Hässelby.
Vid Lövsta sopstation hade man två bogserbåtar redan från 1859. Båtarna hette Ferm och Riddersvik. Sopor och latrin från Lövsta bogserades i pråmar ut till kunder i Mälaren och i skärgården. Det blev ett utmärkt gödsel till jordbruket och till handelsträdgårdar. En bogserbåt kunde ta med sig sex pråmar på släp.
Verksamheten med gödsel och latrin var som intensivast i början av 1900-talet. Latrintunnorna från Stockholms alla torrtoaletter kördes ut till Lövsta för att där tömmas. Även spillningen från alla hästar som arbetade på Stockholms gator samlades upp och kördes till Lövsta.
Några pråmbyggare och smeder som arbetade på Lövsta har ställt upp sig för ett gruppfoto. I bakgrunden syns bogserbåten Ferm.
Stockholms stads renhållningsverk i Lövsta var en stor anläggning som tog emot stadens sopor och latrin vid Mälarstranden alldeles intill Riddersviks gård.
Här passerar bogserbåten Ferm med en latrinpråm genom Slussen inne i Stockholm.
Hösten 1906, när Kilander just blivit kapten på Ferm och hans familj precis flyttat in i det nya huset i Hässelby, inträffade den ödesdigra katastrofen, då Ferm krockade med en annan båt, sjönk och fem personer dog.
Denna dramatiska olycka återkommer jag till i nästa artikel.
Detta är Evalds son. Han hette Evald Jonatan blev styrman, och kom senare att avancera till kanalskeppare på Göta Kanal och vidare till kapten. Han blev befälhavare på ”Vätterns fånge”, ångfartyget Motala Express. En annan av Evalds söner var Karl David. Han utbildade sig och avancerade till övermaskinist.
Evalds dotter Rut Sofia gifte sig och flyttade till Skåne.
En annan av Evald Kilanders söner hette Johan Napoleon. Han flyttade till Amerika 1905 men återkom till hemmet ett år senare och utbildade sig till ingenjör.
1920, när Evald Kilander fyllde 65 år, önskade han att få gå i pension. Han tyckte att han hade slitit tillräckligt med det tunga arbetet som befälhavare för bogserbåten Ferm, och ansökte om att få gå i pension från och med 1921. Detta blev beviljat av gatunämnden.
”Kilanders tjänstgöring har bestått i att under seglationstiden utbogsera det i pråmar lastade avfallet till renhållningsverkets kunder och hava resorna nästan utan undantag måst börja på kvällen, sedan det under dagen anlända avfallet hunnit lossas och lastas i pråmar, och pågått utan uppehåll till påföljande afton, då ny resa måst företagas.
Då lossningsplatserna för avfallet i regel ej ligga vid utprickad farled, har befälhavarens uppmärksamhet och lokalkännedom satts på mycket hårda prov och har han mot frångående av den vid annan tjänstgöring till sjöss vanliga skiftindelningen måst efter mörkrets inbrott stå till rors vid passerandet av broar och slussar samt vid avlämnande och avhämtning av pråmar.
Givetvis måste den genom långvarig vana uppövade förmågan att vaka eller sova när tillfälle därtill givits, oberoende av tiden på dygnet, i förening med den skärpning av sinnena, som känslan av ansvaret för dyrbar materiel under ovannämnda svåra tjänstgöringsförhållanden krävt, i högsta grad påfresta och nedsätta arbetsförmågan, och har Kilander uteslutande sin ovanligt sunda kroppskonstitution och fullkomliga brist på nervositet att tacka för att han kunnat tjänstgöra till fyllda 65 års ålder.”
Efterhand blev inslaget av skräp i soporna som kom till Lövsta allt större med ökad förbränning som följd.
Hästarna i staden ersattes med bilar, och mängden latrin minskade i samband med att man snabbt byggde ut avloppsledningar och vattenklosetter.
Det betydde att pråmtransporterna blev färre för att helt upphöra då en ny förbränningsanläggning vid Lövsta sopstation togs i bruk 1938.
Under sina 40 års tjänst i Stockholms Stad erhöll Evald Kilander flera erkännanden och belöningar och vid sin pension var han dessutom innehavare av Pro Patrias stora guldmedalj för lång och trogen tjänst. De sista åren ägnade Kilander åt sin familj och ”sin” baptistförsamling. Han fick prostatacancer och lades in på Karolinska sjukhuset, där han avled 20 januari 1942. Han är begravd på Hässelby begravningsplats.
Hans hustru levde ytterligare några år innan det var hennes tur att år 1950 lämna jordelivet, drygt 89 år gammal.
Huset som Evald Kilander byggde har i dag adress Fagerstrand 6.
Foto: Henrik Henrikson.
När sonen Evald Jonathan Kilander 31 januari 1942 fyllde 58 år, så uppmärksammades detta i dagstidningen. Hans far Evald Napoleon Kilander hade då avlidit bara elva dagar tidigare.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.