 |
Ganska nära Riddersviks gård ligger två kvarter, Begonian och Snöbräckan, med relativt nya radhus.
De ligger vid två små vägar, Enbärsgränd och Oxelbärsgränd,
och dessa två vägar ska jag nu berätta lite om.
Foto: Henrik Henrikson.
|
På den här första kartan, från 1954, ser vi de två kvarteren Begonian och Snöbräckan.
Man ser Riddersviks gård, Folkets hus och Hässelby villastads järnvägsstation. Jag har också markerat var lokstallet ligger.
Enbärsgränd finns inte ännu på denna karta och man kan se att
Oxelbärsgränd ännu inte fått sitt namn utan är fortfarande en del av Granskogsvägen.
|
Nu har vi kommit till en karta från 1972.
Järnvägen är borta men stationshuset står ännu kvar.
Oxelbärsgränd har fått sitt namn.
Enbärsgränd har anlagts och marken i kvarteret Begonian mellan de två gränderna är bebyggt med radhus.
Här kan man se att kommungränsen till Järfälla på den tiden gick utmed Enbärsgränd,
så att Riddersvik och lokstallet hamnade utanför Stockholms stad.
|
Så en karta av idag. Husen utmed de två vägarna Enbärsgränd och Oxelbärsgränd är färdigbyggda.
Järnvägsstationen är borta och Stockholms stad har köpt in den mark där bland annat Riddersviks gård ligger.
Nu ska vi för en stund gå tillbaka till 1935:
|
Detta flygfoto visar vårt område, så som det såg ut 1935.
Uppåt höger ser vi lokstallet invid järnvägen till Lövsta.
Hitom lokstallet ser vi öppna fält och några växthus där man sedan skulle bygga radhusen vid Enbärsgränd och Oxelbärsgränd.
Nedtill höger ser vi vägkorsningen Lövstavägen – Granskogsvägen, som går över järnvägen.
Det är den vägen som till vänster om järnvägen sedan döps om till Oxelbärsgränd.
|
Här är samma område på ett flygfoto från 1967.
Man ser att husen mellan Enbärsgränd och Oxelbärsgränd precis har färdigbyggts.
Fotograf är Erik Claesson.
|
Här har min kompis fotograferat de då nybyggda radhusen utmed Enbärsgränd 1965.
Man kan se att några växthusruiner fortfarande fanns kvar.
Valaffischen med texten "Trygghet i förändringens samhälle" får en lite ironisk ton i den här omgivningen.
Foto: Anders Eriksson.
|
Detta är Enbärsgränd av idag.
Den går som återvändsgata från Riddersviksvägen och är 110 meter lång.
Fram till och med 1974 gick kommungränsen här.
Gatan på bilden låg då i Stockholm och gångvägen, där pojken går, låg i Järfälla.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Radhusen i detta område går i typisk 1960-talsstil,
med flera fina arkitektoniska detaljer, som detta entréparti.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Här ser vi husen kring de två vägarna.
De gulmarkerade ligger på Enbärsgränd.
De jag markerat med blått har adressen Oxelbärsgränd.
|
Ett riktigt gammalt flygfoto, från 1924.
Vägen mitt i bild som går från höger till vänster och över järnvägen är den väg som idag heter Oxelbärsgränd.
Tomterna däromkring dominerades på den här tiden av växthus.
Det var handelsträdgårdarna Gustafslund, Ekbacken 2 och Julienhäll.
Där ligger idag radhusen. Fotograf Oscar Bladh.
|
En del av Ernst Modigs handelsträdgård vid Oxelbärsgränd, som på den tiden fortfarande hette Granskogsvägen.
Denna trädgård började sin verksamhet 1911 och man specialiserade sig på amaryllis.
Bilden visar den mobila ångpanna som man använde för att desinficera jorden.
Fotograf Richard Modig.
|
Denna bild av Oxelbärsgränd tog jag 1965 (vid samma tillfälle som Anders tog sin bild här ovan).
Den 140 meter långa vägen hade fått sitt namn året innan.
Man kan till vänster skymta några av trädgårdsmästare Ernst Modigs växthus
och till höger de då alldeles nybyggda radhusen på den mark där tidigare Teodor Axelssons handelsträdgård låg.
|
Samma vy som jag fotograferade 2009.
Växthusen är borta och järnvägsspåret är borta.
|
|
Under mars 1983 började man bygget av denna bebyggelse
i kvarteret Snöbräckan.
Gatan i högerkanten är Riddersviksvägen och nedtill ser vi Oxelbärsgränd.
Det skulle bli sju radhus med tillsammans 30 radhuslägenheter,
samt tre flerbostadshus i två våningar med tillsammans 16 lägenheter.
|
Radhusen uppfördes som självbyggeri. Husen kostade omkring 400.000 kronor styck.
När självbyggarna började så hade grundplattan redan gjutits, stommen rests och yttertaket pålagts.
Men det var mycket kvar för självbyggarna skulle göra.
De svarade för inredningen. De reste mellanväggar, satte in trappa och innertak, skåp och garderober.
Målning och tapetsering gjorde de också.
På bilden sitter Hans Prenke med sin dotter Stina på den platta som i framtiden skulle bli deras hem.
Foto: Bertil Ericsson.
|
I april 1984 flyttade man in i de trettio varmröda husen.
Man har lyckats skapa idylliska gränder och omväxlande grupphus med harmoniska proportioner.
De flesta av husen hade gillestuga, vilket var högsta mode på den tiden.
Foto: Henrik Henrikson.
|
Man sparade träden på den lilla höjden längst bort i bilden.
Där ligger en mindre byggnad för tvättstuga och hobbylokal.
Foto: Henrik Henrikson.
|
Ett av flerbostadshusen med några pampiga granar i området. Foto: Henrik Henrikson.
|