 |
 Köpingsvägen är en 170 meter lång återvändsgata, som ligger på baksidan av Hässelby villastads skolas stora byggnad. Namnet på vägen påminner om att Hässelby Villastad under tiden 1926-49 var köping. |
 Från början hette vägen Parkvägen och var 380 meter lång. Den gick då mellan Stationsvägen (nuvarande Viadukten) och Berghamnsvägen (nuvarande Sandviksvägen). Ja, som man ser på denna karta från 1930-talet |
 Samma kartutsnitt från 1954: Gatan hade 1950 bytt namn till Köpingsvägen. Det låg på den tiden många villor utmed båda sidorna av vägen. |
 På dagens karta ser man att vägen numera är halverad och går i stort sett utmed skolans baksida. Resten av vägen har blivit en gångväg fram till Sandviksvägen. |
 På 1920-talet låg Lavéns Kolimport vid Parkvägen 13, som vägen hette då. Ägaren hette Tage V. Stedt. Han sålde ved, kol och koks till hässelbyborna. På 1940-talet hade firman bytt namn till Sundbybergs Ved & Kol A.-B. Efter Tages bortgång övertog sonen Åke Stedt firman. Foto från Rune Melander. |
 Detta hus låg på Parkvägen 5. Bo berglund berättade 2015: "Villan byggdes i början på 1900-talet av familjen Rydstedt. Vi fick köpa huset i början av 1950-talet. Vår familj Bo, Harriet, Lars och Margaretha Berglund bodde här under drygt 12 år. Den inrymde två lägenheter, en stor vind och källare. Lägenheterna hade två rum, kök och veranda. Uppvärmningen skedde med kakelugnar och vedspis i köket. Spisen innehöll en mindre kopparreservoar för varmvatten. Torrdass och vedkällare fanns i ett uthus. Tomten var stor. Där planterades ca 15 fruktträd och ett 20-tal bärbuskar. Det fanns också ytor för potatis och grönsaksodlingar. Vi kunde njuta av vad odlingarna gav under alla år. Där fanns också blommor, vita rosor och flera syrenträd. På bilden är familjen Rydstedt samlad. Pappa Karl Germanius (vagnmakare), mamma Anna (född Gävert) samt barnen Bror, Karin, Hugo och Aina. På bilden finns också de utflugna barnen från ett tidigare äktenskap; Julia med make Edvin, Hildur och min mamma Sara." |
 Samma hus, i det skick det befanns sig i 1972. Byggnaden hade då köpts upp av staten och utrymts. Det skulle, tillsammans med flera andra villor, rivas för att ge plats för det stora skolhuset. Foto G. Fredriksson. |
 Av de villor som nu ligger på Köpingsvägens norra sida är flera byggda 1972. Tidigare låg i det här kvarteret Ehrngrens mjölk där man kunde köpa mjölk i lösvikt. Man hade en mjölkkanna med sig, och den fylldes i butiken. |
 En villa med åtta rum, byggd 1956. |
 Denna villa på Köpingsvägen ska enligt uppgift vara byggd på 1910-talet. Den ser så välvårdad ut, så den har säkert renoverats och byggts om ett flertal gånger sedan dess. |
 Här kan man se alla de villor som revs så att man skulle kunna bygga den stora byggnaden till Hässelby villastadsskolan. De är markerade med rött. Den ursprungliga skoltomten utvidgades under 1960-talet avsevärt genom omfattande tomtköp – flertalet framtvingade genom hot om expropriation. Fastighetskontoret hade kalkylerat med sammanlagt 1,6 miljoner kronor för uppköpen av alla villorna. Fastighetsägarna måste med eller mot sin vilja sälja tomterna till staden. Priserna blev höga därför att staden måste förvärva också bostadshusen – som man sedan måste riva för att skaffa utrymme för skolbygget! En av första förvärvade tomten gick på 105 000 kr. Säljare var hr Adolf Eisse och fröken Anna Eisse. Fastigheten låg vid Köpingsvägen 19. Bostadshuset var uppfört år 1910, på grundmurar av natursten. På kartan, som är från 1951,ser man också att nuvarande Hässelby museum på den tiden inrymde polisstation. |
 Den relativt nyanlagda Hässelby villastads bollplan ligger vid Köpingsvägen. Det är en femmannaplan med konstgräs. På andra sidan vägen ligger Hässelbyhallen. |
 Stora stenar visar var Köpingsvägen numera slutar, vid Hässelbyhallen. Resten av den gamla Köpingsvägen är omgjord till gångväg fram till Sandviksvägen. |
 Hässelbyhallen är en idrottshall med måtten 20 x 40 x 7 meter. På läktaren får det plats 250 sittande och 100 stående. |
 I Hässelbyhallens entré finns ett konstverk, bestående av tre kvadratiska plattor av någon slags olikfärgade plastmassor som är hoppressade och slutligen monterade på gråa socklar. |