Namnet kommer av en lägenhet som låg vid Mälaren, på Vinsta ägor. Byggnaden revs i slutet av 1800-talet. Denna karta är från 1954.

Efter Lindaus bortgång användes Lindaugården omväxlande som bostad för privatpersoner och som pensionat.

På 1950-talet rustade man upp Lindaugården för att bli samlingslokal. Ett av rummen en trappa upp inreddes i typisk sekelskiftesstil och kallades "Hässelbyrummet". Meningen var att här skulle läggas upp ett hembygdsarkiv med bilder, böcker och anteckningar etc. Som någon slags föregångare till Hässelby museum. Några fotografier från Hässelbys barndom hann man väl få dit.

Men efter några år tröttnade dåvarande ungdomsrådet, som förvaltade byggnaden, på de gamla möblerna, och hela rasket försvann, förmodligen ut i den gamla vedboden.

Numera har fastigheten övergått i C. A. Lindaus Stiftelses ägo, som från och med den 1 juli 1991 sköter administrationen av fastigheten. Fastigheten är sedan några år uthyrd till ett privat företag.

Roland Börjvall berättade: “1965 fixade pastor Stern så att vi bildade en musikförening (i form av vårt band "The Hooligans") så att vi fick disponera Lindaugården på lördagarna för att repa. Ägdes på den tiden av kyrkan tror jag.”

Ulla Flodin berättade: “När sonen var liten och gick i Maltesholmsskolan på 1970-talet hade vi julfester där på Lindaugården.”
Foto: Hasse Ekman 2015.

Här fanns tolv pensionärsrum, där de gamla blottställda damerna i egna rum med egna möbler erhöll allt kostnadsfritt. Man hade sådana bekvämligheter som piano, radio och öppen spis.

Måltiderna åt man gemensamt i en stor matsal. Det fanns ett kokvråarrangemang där pensionärerna när de fick besök kunde koka en liten kaffetår att bjuda sitt främmande på eller laga en kopp te när de så önskade.

"Trevnaden riktigt lös ur varje rum, där de prydliga gamla damerna satt fullt upptagna med sin stickning och sin virkning."

Huset med gul liggande fasspontpanel byggdes 1906. Bostadshuset är exteriört mycket väl bevarat och utgör genom sin placering ett mycket dominerande inslag i gatubilden.

Peter Söderholm berättade: “Här bor jag sedan -97, och nu är det fint efter många många timmars renovering. Ja, det är kul att höra alla historier om huset, vi hittade ju ett och annat i väggar och trossbotten också. Vi köpte huset av ett av Ekengrens barn.”

Tidigare fanns det ett litet hus på tomten, som inrymde skomakarverkstaden. Men det huset finns inte kvar.

Lars-Erik Widell berättade: “I det lilla huset bodde min farfars bror, den kände bagaren hos Rydsteds Bageri, Hjalmar Pettersson med fru Anna. Wille Ekengren var adoptivson till en av Hjalmars systrar Mathilda och hennes man som var skomakare. Förmodligen togs det skomakeriet över av Wilhelm. Långt senare senare tog han över gamla läkarmottagningslokalerna på Riddersviksvägen och gjorde om dem till skomakeri. Wille Ekengren, som var min fars kusin, flyttade tillbaka skomakeriet till "hemmahamnen" som han sade i samband med att Åkermyntans Centrum byggdes och alla butiker på affärsgatan Riddersviksvägen flyttade dit.”
Foto: Henrik.

På bilden syns Lillängens konditori, samt ett flyttlass med två bilar. På den första bilen sitter två flyttgubbar, och på den andra sitter den tredje flyttgubben och det par som är på väg till sin nya bostad, kanske i en annan villa i Hässelby eller kanske längre bort.