 |
 Barnhemsvägen i Hässelby villastad är numera till största delen en genomfartsled från Blomsterkungsvägen in till de relativt nybyggda villaområdena vid Eklövsgränd, Gullvivegränd, Kvickrotsgränd med flera vägar. Det är en väg för bilar. Här i början av vägen har man inte ens anlagt några gångvägar. |
 Detta bostadshus låg tidigare på Barnhemsvägen. Bilden, som är från 1930-talet, är inskickad av Sussie Wahlberg.
|
 Samma hus, så som det såg ut på 1950-talet. Även denna bild är inskickad av Sussie Wahlberg. Det var hennes farmors syster Lalla Hellmark som bodde där tillsammans med Oskar Haglund. |
 På denna karta från 1954 ser vi Barnhemsvägens ursprungliga sträckning. Barnhemmet, som givit vägen sitt namn, låg i det kvarter som heter Eklövet. Det huset finns inte kvar idag. |
 På denna karta av idag ser man att vid ombyggnaden av detta område så gjordes Barnhemsvägen om till en genomfartsled. Jag har markerat vägen med blått. Bostadsområdet Dybladet med sina slingriga gränder tillhör också Barnhemsvägen. Vägen har i öster förlängts och dessutom är en bit av gamla Floravägen numera en del av Barnhemsvägen.
|
 Svenska frälsningsarméns första kår köpte i april 1911 denna villa med fem rum och kök i Hässelby på en vildvuxen tomt med många barr- och lövträd. Fastigheten inköptes för 7.200 kr. Denna villa byggde man om till ett barnhem. En lördag i juli 1911 invigdes barnhemmet Glädjen för 15 "värnlösa barn". Tomten, som från början utgjordes av idel grus och oländig mark, förvandlades snart till “en härlig och idyllisk vistelseort för de omhändertagna småttingarna”. Barnen var i början i åldern 20 månader – 10 år. Den stora tomten som flera gånger tillköpts fick på villans framsida ett trädgårdsland och en mängd fruktträd för hemmets behov. På baksidan behöll man den vackra barrskogen. |
 Snart fann man att lokalerna var väl trånga för så många barn. Det saknades badrum, likaså ventiler i rummen och det var ont om garderober och andra förvaringsutrymmen.. Svenska Frälsningsarmén anordnade flera basarer för att få in pengar till en renovering av barnhemmet. |
 Efter ett år av renovering och tillbyggnad, kunde det nya barnhemmet invigas hösten 1931. Den tillbyggda delen innehöll på nedre botten en stor matsal samt ett nyinrättat badrum, i övre våningen två nya rum. Centralvärme och varmvatten hade införts, köket moderniserats och blivit målat i björk. De övriga rummen förseddes med nya, ljusa tapeter. I källaren installerade man ett pannrum och matkällare. Utvändigt hade verandan, som man tyckte var missprydande, tagits bort. Hela villan hade blivit brädfordrad samt målad i ljusgul färg.
|
 Barnhemsföreståndaren Tyra Hansson ansvarade för hemmets ekonomi, och detta var ingen lätt sak, då mödrarna till barnen i regel inte kunde betala så stort underhåll som erfordras, i många fall betalade de ingenting alls. Därför måste kapten Tyra Hansson ibland vädja till allmänheten om hjälp. Bilden är från Stockholms Förstadsblad 1946. |
 En gruppbild med barnen på barnhemmet. Längst ut till höger står barnhemsföreståndaren Tyra Hensson och till vänster står trotjänaren kapten Hanna Olofsson, som var med från allra första början 1911. Barnen verkade trivas mycket bra på hemmet. Ett annat exempel var en 7-årig flicka, som man tog hand om på barnhemmet. |
 Efter andra världskrigets slut hade man på barnhemmet 14 barn i åldrarna 3 – 16 år. Hemmet var ju från början avsett för ogifta mödrars barn, och mammorna kom då själva dit med barnen. Mot slutet fick man även ta hand om en del skilsmässobarn, och det var barnavårdsnämnden som remitterade barnen till hemmet. Barnen fick stanna tills de fyllt 16 år, och när de då lämna hemmet, Varannan månad besökte doktor Thorfinn hemmet och kontrollerade barnens hälsotillstånd. |
 Denna annons var införd våren 1951. Då visste man tydligen inte att hemmet skulle läggas ned bara ett halvår senare. Barnhemmet var i början självförsörjande men fick efter andra världskriget anslag från kommun och landsting. Per Rune Flemming berättade 1984: Barnhemmet "Glädjen" lades ned i mitten av oktober 1951.Sedan flyttade den kände kompositören och konsertpianisten Carl Axel Dominique och hans familj in i det stora huset. |
 Rune Rotstam berättar: "Barnhemmet Glädjen revs i slutet av 1960-talet. Området köptes upp av byggnadsfirma Kullenberg, som uppförde cirka tio villor där. Villan som ligger på Eklövsgränd 5 är nästan exakt den plats där barnhemmet låg. När vi flyttade dit 1975 i den då nybyggda villan, fanns det en mängd spår som visade att det drivits en verksamhet för barn där, bl.a. järnringar med hemmagjorda nät av grova snören, ringarna satt i två tallar på ett par meters höjd - en hemmagjord basketplan! Det fanns också en mängd spikar i två björkar. De hade förmodligen fungerat som höjdhoppsställning med en ribba mellan sig." Bilden visar den villa som ligger på den plats där barnhemmet Glädjen legat. |
 Så lämnar vi barnhemmet Glädjen och fortsätter utmed den 600 meter långa Barnhemsvägen, som till största delen numera har blivit en genomfartsväg. |
 Till Barnhemsvägen hör samfällighetsföreningen Dybladet, som ligger lite vid sidan om Barnhemsvägen. Det är ett villaområde med slingriga bilfria gränder mellan de idylliska så kallade grändvillorna. Man får en riktig känsla av Byllerbyn. |
 Jag träffade flera av husägarna i den idylliska samfälligheten. Många var nyinflyttade och de uppskattade det lugna, bilfria och barnvänliga området. |
 Vi fortsätter utmed Barnhemsvägen, genomfartsleden som slingrar inåt villastadens bostadsområden. |
 Det här är de enda två villorna som över huvud taget ligger utmed den riktiga Barnhemsvägen. |
 I slutet av Barnhemsvägen ligger en sidoväg, som tidigare var en del av Floravägen. Den tillhör numera också Barnhemsvägen, och där kan man finna denna vackra villa. |