Det tragiska dramat när bogserångaren Ferm sjönk 1906
|
I början av 1900-talet, när Stockholms stad redan forslat ut stadens sopor och avfall till Lövsta i snart tjugo år, kom en man vid namn August Svensson med sin hustru och två döttrar till Lövsta från Ånimskog i Älvsborgs län, och han tog tjänst som timmerman på ”Riddersviks och Löfsta Renhållningsbolag”. Kanske de fick en bostad i ett av bostadshusen i den gamla Lövsta by som bilden visar.
Den ena dottern, Gerda Kristina Svensson, hade 1906 blivit 26 år och förlovade sig med en man på 44 år vid namn Rickard Gustafsson. Han jobbade som maskinist på Ferm, en bogserångare som bland annat drog latrinpråmar från innerstaden ut till Lövsta. Eftersom Gerda Svensson ännu inte hade något jobb passade det bra när man på bogserbåten behövde någon som skötte mathållningen. Hon fick tjänsten som restauratris ombord. Så en onsdag, den 31 oktober 1906, tog Gerda som vanligt farväl av sina föräldrar och begav sig ner till hamnen där bogserbåten Ferm låg klar för avfärd. Hennes föräldrar anade inte att det var sista gången de skulle se henne. Ombord på ångaren fanns den ordinarie besättningen med kapten Kilander, rorgängare Nyström, eldare Björkroth och de två förlovade maskinisten Gustafsson och restauratrisen Svensson. Denna dag skulle även sex pråmstyrare följa med, eftersom man hade kopplat ihop ett släp med sex pråmar. På varje pråm placerades en pråmkarl som styrde pråmen. Pråmarna var lastade med stallströ, det vill säga halm som använts till djuren på bondgårdar och blivit uppblandat med djurens gödsel och urin. Det var perfekt som trädgårdsgödsel och köptes av trädgårdsmästarna runt Mälaren. Kapten Kilander berättar om den kvällen: |
(Bilden visar bogserångaren Ferm vid ett annat tillfälle med en latrinpråm på väg genom Slussen i Stockholm.)
|
Kaptenen hade gått ner i aktersalongen för att få några timmars sömn. Restauratrisen Gerda Svensson låg och sov i sin hytt, och de fem styrkarlarna sov i skansen. Rorgängare Nyström skötte navigeringen i höstmörkret. Nere i maskinrummet var det maskinistens frivakt, så eldaren Björkroth skötte maskinen medan maskinisten Gustafsson vilade.
Bogserångaren Ferm dunkade fram i mörkret över Mälarens vatten med sin tomma pråm på släp. Det var bara rorgängaren och eldaren som var vakna på Ferm, och pråmkarlen Karlsson på den tomma pråmen. Det var ett rutinjobb, och allt var normalt. Samtidigt var ångaren Transit I på väg till Köpenhamn via Södertälje. Kapten Söderberg hade blivit försenad när man skulle lasta på vid Riddarholmskajen, och fartyget hade inte kommit iväg förrän en bra bit efter midnatt. Nu var det full fart som gällde och man plöjde över Mälarens vatten för att komma till Björkfjärden, där man skulle gira söderut mot Södertälje. |
De två fartygen hade korsande kurs. Rormannen på Ferm höll i enlighet med sin instruktion åt styrbord i farleden. Då Ferm tillryggalagt ungefär halva vägen mellan Viksberg och Borns huvud, iakttog Nyström en mötande ångares röda och vita landtärnor i segelleden. Ferm höll ännu mer åt styrbord. Samtidigt såg Nyström att den mötande ångaren ändrade kurs så att dennes gröna landtärna blev synlig. Nyström styrde då ytterligare styrbord. På den mötande båten Transits kommandobrygga befann sig i det här ögonblicket både andre styrmannen och rorgängaren, men ingen av dem såg att de var på kollisionskurs med ett annat fartyg. Plötsligt rände Transit I rakt in i Ferms babordssida. Ferm träffades med full fart mitt för aktersalongen, akter om maskinen, så att ett väldigt hål uppstod. Vattnet strömmade genast in med oerhörd kraft. Vid den våldsamma stöten vaknade kapten Kilander på Ferm. Han såg det inrusande vattnet som snabbt fyllde aktersalongen. Innan han lyckats få upp en dörr som ledde ut från salongen, stod vattnet till bröstet på honom. Han vadade fram genom korridoren fram till trappan och lyckade till slut ta sig upp på däck. Då kollisionen inträffade stannade eldaren kvar vid maskinen för att invänta order, men anade, då ingen sådan kom, att något var på tok. Han stannade maskinen. Men så försökte han att få igång maskinen igen för att få fartyget närmare land, men nu var maskinrummet så vattenfyllt att han inte lyckades. Han sprang därför upp på däck. Där mötte han kapten. De tog sig upp på taket för att försöka få loss livbåten. |
Ferm låg nu mycket djupt med aktern. Eldaren Björkroth hade vaknat och tagit sig upp på däck. Även Gerda Svensson, restauratrisen, kom upp på däck, klädd i bara underkläderna. Hon skrek ”Vi sjunker!”. Kapten Kilander ropade åt henne att klättra upp till dem på taket, men hon såg sig förvirrat omkring, och vände sedan ner i båten igen. Vad hon tänkte på kommer vi aldrig få veta, men kanske hon ville hitta mer kläder att ta på sig, eller så ville hon hämta sin fästman, maskinisten, som inte syntes till någonstans på däck. Det var sista gången man såg henne. Hon hann aldrig komma upp igen.
|
Av de fem styrkarlarna, som låg i skansen, hann två ta sig upp genom skansluckan och lyckades därmed rädda sig.
Båten lutade alltmer och rorgängare Nyström föll i vattnet. Han fastnade i några linor. Förste styrman på det andra fartyget, Transit I, hoppade ner på den sjunkande båtens tak och lyckades hjälpa Nyström upp ur vattnet. De fem man som trängde ihop sig på det sluttande taket fick fatt i Transit I:s lejdare och tågändor och kunde med hjälp av den andra ångarens folk komma över dit. Då, knappt två minuter efter kollisionen, sjönk Ferms akterända rakt ned, och ögonblicket efteråt försvann båten helt under vattenytan. Endast några brädstumpar, lösa inventarier och en sjudande virvel visade var bogserångaren flutit. De två förlovade från Lövsta, maskinisten Rickard Gustafsson och restauratrisen Gerda Svensson drunknade när bogserångaren Ferm sjönk den natten i Mälarens vatten. Dessutom drunknade de tre av pråmkarlarna som inte hann ta sig ut genom skansluckan innan båten sjönk: |
Om kaptenen på bogserångaren Ferm,
Evald Leopold Kilander finns lite mer att tillägga: Han föddes 5 december i Bro, Värmland. År 1900 hade han blivit maskinist och bodde på Sjöträdgården i Hässelby, som låg där Maltesholmsbadet ligger i dag. Där bodde han med hustru och nio barn. Sedan flyttade han till en villa (Hässelby st 858) i villastaden. Kapten Kilander var med och hjälpte till vid bygget av föreningen Rätt och Sannings kyrka Tabernaklet, som numera kallas Bergskyrkan. Bara en månad innan den tragiska olyckan med Ferms förlisning hade man haft taklagsfest på kyrkobygget och den 16 december 1906 invigdes den då ännu inte riktigt färdiga kyrkan. Ett par år senare var kapten Kilander med om att bilda baptistförsamlingen i Hässelby. Han dog 20 januari 1942 och är begravd på Hässelby begravningsplats. |
Av Henrik Henrikson. Uppgifter från diverse svenska och utländska dagstidningar plus egen efterforskning.
|
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.