 |
|
|
|
Egard Erikson var en av Hässelbys allra första trädgårdsmästarna och han var en av de allra största. Han föddes 1872 på Ornö. Började som 14-åring inom trädgårdsyrket och blev trädgårdsmästare och lärare vid Finska trädgårdsföreningen i Helsingfors 1896-1900. Där i Helsingfors blev han kompis med Albert Landberg. De två bestämde sig för att flytta till Hässelby och starta varsin handelsträdgård. Egard Erikson började bygga upp sin handelsträdgård i Hässelby 1901, och Albert Landberg två år senare.
Höger bild: Hässelbys allra första växthus anlades av Egard Erikson 1901.
|
|
|
En bild av det som sedan kallades ”lillstugan”. Här bodde under något år Albert Landberg och Egard Erikson med sina familjer på bottenvåningen i varsitt rum. Köket hade man gemensamt.
|
|
Det var under våren 1926 som Egard Erikson provade på något helt nytt inom trädgårdsodlingen. Hittills hade man i ströbänkar drivit fram späda grönsaker fram på vårkanten när solljuset och värmen kom. Men så hade man i Norge kommit på, av en slump, att elektriska kablar som var nergrävda genom fält, där man odlade potatis, spred värme så att potatisen ovanför kablarna grodde tidigare och snabbare än de övriga på åkern.
Egard Erikson fick höra talas om detta fenomen och han nappade på idén. Han ville prova om det inte var ett bra sätt att förbättra trädgårdsodlingen i Hässelby.
Vänster bild: Han började dra ledningar under sina drivbänkar för att värma upp jorden under växterna.
Höger bild: Elektriciteten kunde användas även på annat sätt. Med hjälp av glödlampor bättrade Egard på det svaga solljuset under den mörkare årstiden. Han gjorde lyckade experiment med gurkor, som snabbt blev stora i glödlampornas ljus. Då hade man belysningen påslagen under ett par timmar varje morgon och kväll. Med elektrisk värme och extra lampbelysning hade gurkorna kommit så här långt i början av februari 1926.
|
|
|
Vänster: På våren 1926 försedde Egard Eriksson sex drivbänkar i Hässelby med elektrisk uppvärmning av jorden. Vid denna första försöksdrift i Hässelby 1926 lades kabeln direkt i bänkjorden. I februari detta år satte Eriksson bland annat 80.000 salladsplantor i dessa elektriskt uppvärmda drivbänkar. De växte över all förväntan och kunde börja säljas redan i slutet av mars. Konsumenterna i Stockholm var inte vana att få färsk sallad så tidigt på året, så det blev en succé.
På bilden syns dessa första av Egard Erikssons salladsbänkar i Hässelby villastad. Med tiden kunde Erikson erbjuda, inte bara färsk sallad, utan även andra grönsaker nästan året om.
Det var bara under den allra mörkaste tiden på året kring januari som det inte gick, då det var så lite solljus att det inte räckte med bara värme i drivbänksjorden.
Höger: Till allt det här behövdes elektricitet. Egard kontaktade vattenfallsstyrelsen för att få igång ett samarbete om leverans av el. Där var man intresserade och lovade att leverera elektrisk ström till ett mycket fördelaktigt pris. Här ser vi Egard Eriksson vid sin transformatorstation som transformerade ner strömmen till en mer hanterbar spänning på 127 volt.
|
|
Ett tvärsnitt genom en av de elektriska drivbänkarna. De elektriska kablarna grävdes ner och skyddades med rännor av lergods. Sedan fyllde man på med den jord som plantorna skulle växa i.
|
|
|
Villa Elfdal, Egard Eriksons eleganta villa, som låg på Carl Bondes väg 25. Idag är adressen Älvdalsvägen 48B.
Vid en inventering 1978 beskrev man huset så här:
”Ett tvåvånings hus med beige grov borstad spritputs. Bruna snickerier. Ej ursprungliga fönster. Bottenvåningen mot söder är utbyggd någon meter. tvåkupigt brunglaserat tegel. Byggt på 1920-talet, enligt brukaren.”
Bilderna är från 1980. Det är denna villa som 1950 gav namn till Älvdalsvägen 1950.
Fotograf: Stig Forslund.
|
|
Sven Rosenberg berättade:
”Den 11 juni 1919 fyllde Egard Eriksson år. Egard var ordförande i municipalnämnden. På födelsedagsfesten diskuterades vad man skulle kunna göra åt Torget, det vill säga dagens Brunnsparken. Torget hade under första världskriget varit upplag för kristidsnämndens vedlager och en hel massa annan bråte. Nu hade här vuxit upp lövträd och sly så att det såg förskräckligt ostädat ut. Här fanns djupa hjulspår kvar i gångarna mellan de tidigare vedtravarna.
Egard Erikssons vänner ordnade en insamling. Man fick ihop 1.443 kronor . Senare bildade man Hässelby planteringssällskap, och man började med att snygga upp Torget, och det beslutades att platsen skulle heta Brunnsparken.”
|
|
Trädgårdsarbetare i Egard Eriksons handelsträdgård. Han hade 17 växthus och där arbetade tolv anställda. Odlingarna bestod av: Nejlikor, syrener, rosor och alla slag av krukväxter.
År 1932 lät Egard Erikson uppföra Mälardalens största växthus för odling av nejlikor.
Foto: Harry Grip.
|
|
Vänster bild: Ett porträtt av Egard Erikson från 1930-talet. Redan innan 1940-talet hade Egard Erikson hunnit bli styrelseledamot i Svenska handelträdgårdsmästareförbundet, ordförande i dess AU, Styrelseledamot i Stockholms Gartnersällskap, ordförande i Sveriges Frukt- och trädgårdsodlares Riksförbund, Av Kgl M:t utsedd ledamot i kommittén för utarbetande av stödåtgärder för trädgårdsodlingen 1937-38. Riddare av Vasaorden, Riddare av den danska Dannebrogorden. Han hade uppdrag inom Hässelby kommunalförvaltning, såsom ordförande i municipalnämnden, i gatustyrelsen och i elektricitetsverket.
Höger bild: Här planterar man syrener i kruka i Egard Eriksons trädgård. Syrenerna stod ute på sommaren och såldes till jul. Det tog 13-14 år att driva upp ett blommande syrenträd. 1938 kostade de 15 – 25 kr. per träd.
|
|
Egard Eriksons mark i villastaden.
Jag har lagt in vad de närmaste vägarna heter idag, som en orientering.
|
|
|
Vänster: En bild från trädgårdsodlarmötet i Stockholm januari 1936. Från vänster friherre Hermelin, trädgårdsdirektör Egard Erikson, och stadsträdgårdsmästare Hammarberg. Foto: Dagens Nyheter.
Höger: Krysantemerna hos Egard Erikson ansades, sommaren 1938. Foto: Svenska Dagbladet.
På en utställning hade Egard Erikson tröttnat på alla damer som nöp av skott från de utställda plantorna, enligt en historia som cirkulerade. Han placerade ut en stor kruka med brännässlor och skrev på en lapp ”Tag gärna ett skott!!”
|
|
|
Slanggurkorna hos Egard Erikson sommaren 1938.
”Gurkorna är som fruntimmer”, sade han. ”Det spelar ingen roll hur väl man sköter dem. Vill de inte växa, så växer de inte.”
Något år senare bröt andra världskriget ut nere i Europa. I Hässelby övergick man i handelsträdgårdarna till någon slags beredskapsodling, mer grönsaker och mindre blommor. Gurkorna hos Egard Erikson skördades två dagar i veckan. Sonen Erik Erikson kunde då skära ned mellan 600 och 700 kilo på timmarna från 6 till halv 10, men det hände också att det blev ända till 1.100 kilo.
Gurkorna var som sagt alltid nyckfulla, men nu blev de svårare att sköta än någonsin. Den minskade bränsletilldelningen tvingade ibland på vårvintern ned temperaturen från obligatoriska 20 grader till både 14 och 12, och det gjorde riskerna för sjukdomar mycket större. Ett dagsverke för en gurkskötare beräknades vara att pyssla om 800 plantor per dag, ett arbete som kunde vara rätt ansträngande på sommaren, när det var 40 grader varmt och fuktig luft i drivhusen hela dagarna.
Foto: SvD.
|
|
|
En unik bild inifrån ett av Egard Eriksons växthus 1940. Denna bild har aldrig tidigare publicerats.
Egard Erikson hade detta år 46 växthus. Man var denna sommar alldeles särskilt flitiga för att öka den sommarproduktion, som sedan kunde lagras för vinterns matbehov. Vissa grönsaksslag, som t.ex. vitkål, hade man ökat med över 25 procent. Likaså hade man denna krigssommar försökt gått in för ”beredskapsproduktion” och lade om odlingen med tanke på denna, men Erikson betonade samtidigt, att ”man ej får glömma bort blommorna, de hör också till beredskapen, var säker på det, blommor ger andlig beredskap mer än man tror!”
|
|
|
Krigsvintern 1942. Den stränga och ihållande kylan gjorde trädgårdsodlarna i Hässelby bekymrade. Man såg med oro hur bränsletillgångarna krympte. ”Det är uppvärmningen av drivhusen med nuvarande bränslerestriktioner som är det stora bekymret”, sade trädgårdsmästare Egard Erikson. ”Fruktträden ha säkerligen lidit skada. Köldknäppen kom ju i år hastigare än förra året.”
Bild SvD.
|
|
|
Vänster bild: De praktfulla syrenerna behövde värme för att slå ut. Man eldade för fullt i pannan för att klara växterna från kylan.
Höger bild: Denna bild, som tidigare aldrig publicerats, är från Egard Eriksons växthus denna kalla vinter 1942. Det är den anställde trädgårdsarbetaren Einar Olsson som planterar orkidéer i krukor.
Bränsleproblemet var nog det mest aktuella för en trädgårdsmästare i dessa kristider. Herr Eriksons siffror talade för sig själva. I hans 49 drivhus gick det i vanliga fall åt 1.100 ton stenkol per år.
Stenkolen kostade 1938 19 kronor per ton. 1942 hade priset stigit till 65 kronor per ton. Men tilldelningen av stenkol var begränsad, och man tvingades i stor utsträckning använda ved. Och den vedmängd som alstrade lika mycket värme som ett ton stenkol kostade 130 kronor.
Bränsletilldelningen under den gångna vintern var dessutom endast 60 procent av den normala årskvantiteten, vilket gjorde att endast 11 av de 49 drivhusen kunde hållas uppvärmda över vintern.
Vid 4-tiden på natten gick trädgårdsmästarna i Hässelby upp för att lasta gårdagens skörd på åkarbilarna, som skulle vara inne vid Klarahallen klockan 6 på morgonen.
Eriksons hade egen bil och kunde därför sova en timme längre. Mellan 5 och halv 6 började dagens arbete. Då skar man gurkor och de tomater som mognat under senaste dygnet och tog upp rotfrukterna och andra produkter som skulle säljas nästa dag. De forslades in till stan i sällskap med blommor som skurits under natten och sorterats i morgonstunden av Egard Erikson och sonen Einar.
|
|
|
Även Egards son Erik jobbade på trädgårdsanläggningarna. Bilder från en tidningsartikel 1942.
|
|
|
En vy över Egard Eriksons anläggningar. I ett hemmahos-reportage från Svenska Dagbladet sommaren 1938 kunde man läsa:
”Klockan 4 på morgonen börjar arbetet i en trädgårdsstad. Bilarna står redo att forsla in markens gröda till Klarahallen, stadens torg och återförsäljare. Ute på fälten syns däremot icke en människa, ty allt skördearbete har gjorts undan redan föregående eftermiddag och kväll.
Tomaterna ligga packade i sina lådor sedan föregående dag, de vita och fina kålhuvudena likaså gurkorna äro plockade och förpackade och rosorna ha tillbringat en sval natt med stjälkarna i isvatten. Det enda som återstår är sorteringen, och den sker med vana och flinka händer.
Vi följa ett par trädgårdskarlar in i växthusens heta temperatur, där rosenvegetationen är sydländskt yppig. Med långa saxar kapas de blommande stänglarna av, klipp, klapp, ökas förråden i korgar och lådor. På samma sätt skäras nejlikorna flera gånger om dagen och förvaras svalt och mörkt.
- Ett och annat har förändrats under de mer än 35 år jag sysslat med trädgårdsodling i Hässelby, säger min ciceron på tal om blompriserna. För, låt oss säga, 40 år sedan hade en trädgårdsmästare 25 kronor i månaden, nu har han 98 öre i timmen. Men blommorna, åtminstone vissa slag, äro billigare nu än omkring 1910. I maj månad för trettio år sedan kostade en ros 1 krona styck – nu äro vi glada om vi får 50 öre vid samma årstid.
Att det ändå kan löna sig att vara blomsterodlare beror givetvis på den ofantligt mycket större konsumtionen samt på de förbättrade hjälpmedel, tekniska och andra, som nu står trädgårdsmästaren till buds. Vad som sagts om den ökade konsumtionen av blommor gäller i ännu högre grad om vissa slag av grönsaker. Tomater, numera en stor artikel, fanns knappast att se på torget för tre decennier sedan.”
|
|
|
Hässelby planteringssällskap firade 25-årsjubileum sommaren 1944. Sällskapet, som bildats 1919, hade till uppgift att verka för förbättring och plantering på allmänna platser. 25-årsjubileumet firades med att Egard Erikson (i hatt och mörk kostym på bilderna) planterade ett vårdträd i Brunnsparken. Mannen i vit skärmmössa, och som utför allt grovarbete, är inte namngiven. Kan det vara Albert Landberg?
|
|
|
I den självbiografiska boken Herr Isakowitz skatt berättar Danny Watin om sin judiska släkt, och hur de kom till Hässelby i slutet av andra världskriget. De hade flytt från Nazi-Tyskland till Skåne. När tyska plan allt oftare flög in över Skåne, så flydde den judiska gruppen vidare norrut.
Danny Watin skriver i sin bok:
"Vi åkte till Stockholm", förklarade Ruth. "Vi fick inte, men det struntade vi i. Och det var ingen av svenskarna som försökte hindra oss. Dom hade väl fullt upp med sitt."
I huvudstaden gick de direkt till centralsaluhallarna, som låg i de gamla Klarakvarteren, och frågade varifrån grönsakerna kom. Det närmaste stället var Hässelby, så gänget tog sig dit och gick från trädgård till trädgård och sökte jobb.
Till en början gick det trögt. Inte för att de var judar, utan för att de hade tyska pass. Och bönderna i Hässelby hatade tyskarna.
"Dom var mycket otrevliga och bemötte oss väldigt illa", sa Ruth. "Till sist gick vi till Egard Erikson, som var storbonde där på den tiden. Han var dryg och tjock, och när han såg våra pass sa han åt oss att han inte ville ha några tyskar på sin mark."
Då blev Ruth så förbannad att hon drämde näven i bordet. "Tyskarna vill inte ha oss för att vi är judar, och ni vill inte ha oss för att vi är tyskar", skrek hon. "Så kan man inte behandla folk. Då skulle ni inte ha tagit hit oss."
Storbonde Erikson bara stod där och tittade på den ursinniga lilla kvinnan och den knutna näve som hon drämt i bordet framför honom. Sedan sa han: "Kan man verkligen arbeta med så små händer?" "Låt mig åtminstone försöka", svarade Ruth.
Och det var så det kom sig att mina släktingar började arbeta för Hässelby trädgårdsstads storbonde. Det var första gången de jobbade på samma villkor som svenskarna och för samma betalning. Kvinnorna fick fyrtiotvå öre och männen en krona och trettiotvå öre i timmen, vilket var en normal trädgårdslön på den tiden."
|
|
|
Julbrådska i Egard Eriksons packhall. Julstjärnor och vita syrener emballeras omsorgsfullt innan de med lastbil forslas in till Klarahallen.
Foto: Harry Grip.
|
|
|
1. Ett av Egard Eriksons växthus.
2. Doktor Fredrik Nilsson i samspråk med Egard Erikson 1943.
3. Egard Erikson 1950. Han dog samma år.
|
|
|
Efter Egards död fortsatte sonen Einar Eriksson driften av den stora handelsträdgården.
Björn Andersson berättade till denna bild:
”De två villorna som ses ovanför växthusen ligger på norra sidan av dåvarande Carl Bondes väg mellan Majdalsvägen och Älvdalsvägen. Det ena huset är väl Östbergs.”
Janne Strömberg berättade:
”Granen till vänster är början på häcken uppför Majdalsvägen. Huset till höger efter växthusen är det som jag och några kompisar hyrde och skruvade med bilar i.”
Monica Uhmeier berättade:
”Detta är Einar Eriksons trädgård, vägen till vänster om fotografen går mot Granskog och vägen till höger mot stationsområdet. På höjden ser man Eriksons villa. 1959 var han ordförande i internationella trädgårdsförbundet och åkte till exempel till Frankfurt i sin Cadillac. Det fanns tre sådana totalt i Sverige. Hemmavid sågs han med Cadillacen, gummistövlar och hatt.
Min kamrat Gunilla Becker och jag sommarjobbade här för att bli bruna denna vackra sommar. Jag placerades i växthusen till höger att tjuva nejlikor. Gunilla i packhuset vid skorstenen. Vi blev inte jättebruna, men där såg jag min likaså sommarjobbande prins för första gången. Vi är nu gifta i 53 år.”
|
|
|
Detta fotografi från 1970 visar trädgårdsmästare Einar Erikson med fru Margit på en middagsbjudning.
Bilden är inskickat av Anna Nygren.
|
|
|
Så kom 1960-talet, och lönsamheten för alla handelsträdgårdar i Hässelby minskade snabbt. På denna bild från 1975 syns de förfallna växthusen efter Egard Eriksons handelsträdgård.
Foto: Staffan Nilsson.
|
|
|
Egard Eriksons handelsträdgård inritad i ett flygfoto av idag. Den låg alltså ganska nära den plats där Åkermyntans affärscentrum ligger.
|
|
|
Villa Älvdal, som var Egard Eriksons eleganta bostad,
har idag adressen Älvdalsvägen 48B. Foto: Henrik Henrikson.
|
|