de två gula husen på Loviselundsvägen 155
i Hässelby villastad.Det började sommaren 1911 med att barnkolonin Sparvboet i Hässelby startades av den kristliga föreningen Hjälpsamhet. Det var en koloni för fattiga barn i åldern 3-6 år. Första sommaren mottogs där 12 småbarn och efter ett par år kunde antalet utökas till 24.
De blev ”brunbrända, rundkindade och muntra av att få leka ute i den friska och stärkande luften, av den närande födan och all den kärleksfulla omvårdnad som ägnas dem”.Villan, vid nuvarande adress Loviselundsvägen 155, byggdes omkring 1905. Den ligger ”inbäddad bland björkar, lugnt och skyddat som ett verkligt sparvbo”.
I rummen stod raderna av små bäddar. 1914 kunde man ta emot 32 små barn i ålder från två till sex år. Föreståndaren hette fru Tillström, som till sin hjälp hade fyra sköterskor. Hemmets uppehållande berodde uteslutande av frivilliga bidrag.
På den här tiden, omkring 1914-15, upplevde man i Sverige stora prisstegringar på livsförnödenheter och detta ökade bekymren i de redan förut fattiga hemmen med de stora barnaskarorna. Dessutom var det många ensamstående mödrar som ensam fick kämpa för att hålla den värsta nöden på avstånd.
De tog tacksamt emot denna möjlighet att få sina småbarn ut på landet under några sommarmånader.
Bild från Svenska Dagbladet.
Året är 1914 och de flesta förskolebarnen i Stockholms innerstad tvingades på den här tiden vistas i mörka och trånga lägenheter eller ute i gatans smuts med magen tom, medan mamma var borta på arbete. Här i Hässelby fick småbarnen en möjlighet vara på kollo under en tre månader lång sommarvistelse.
Bild Dagens Nyheter.
Verksamheten Sparvboet avvecklades 1916 och villan, som nu blivit tom, hyrdes ut som sommarnöje 1916. Huset hade fyra rum och kök på bottenvåningen och tre rum och kök på övervåningen, På tomten fanns också en mindre stuga med ett rum och kök, även den för uthyrning över sommaren.
Skyddshemsrörelsen hyrde huset och startade där Björkahemmet 1918. Föreningen Skyddsvärnet bildades 1910 på initiativ av Allmänna svenska prästföreningen och Svenska fattigvårdsförbundet. Den bestod av entusiastiska personer som ville lindra nöden i den tidens samhälle. Man anordnade en insamling och året efter kunde man köpa fastigheten för 25.000 kr. Ett jordområde som låg i närheten, inköptes samtidigt för 18.000 kr. Detta jordområde bestod då mest av mossjord.
Eftersom Skyddsvärnet inte var en stiftelse, så löste man uppköpet av villan genom att skriva egendomen på en privatperson, pastor August Wirén. Han hade tidigare varit slottspastor vid centralfängelset i Malmö.
Direktör Linnros, en av de största handelsträdgårdsmästarna i Hässelby, var närmaste granne till Björkahemmet, och därför engagerade han sig i köpet av Björkahemmet. Jordområdet, som skulle bli trädgårdsmark, lagfördes i Linnros namn.
Sommaren 1927 börjar man upptäcka oegentligheter i samband med köpet av Björkahemmet. Pastor Wirén stod som ägare till villan, och på ett helt år hade inga som helst ungdomar varit inskrivna.
Ändå fortsätter man att samla in pengar under förespegling att verksamheten var i full gång. Under året samlade man in 85.000 kronor, som försvann utan någon redovisning. Dessutom betalades inga amorteringar för husköpet, utan säljaren fick nöja sig med räntorna. Pastor Wirén kunde inte visa någon redovisning och efter massiv kritik kände han sig till slut tvingad att överlåta fastigheten till Skyddsvärnet.Svårigheterna fortsatte. Runtom i Hässelby restes en stark opinion mot den tilltänkta kolonin. Man fruktade att det skulle samlas kriminella ungdomar på platsen.
Uppbyggandet av verksamheten hade hittills helt bekostats av hr Linnros. Den enda hjälp han haft från Skyddsvärnets sida var att villan hyresfritt ställts till förfogande. Tyvärr förde Linnros själv ingen journal över hemmet och dess verksamhet. Det tyckte han att Skyddsvärnet skulle sköta.
När Föreningen Skyddsvärnet mer intensivt började engagera sig i Björkahemmet 1928 fick man igång verksamheten.
Verksamheten kom igång och man tog emot ett tiotal pojkar samtidigt på det nyetablerade Björkahemmet.Föreståndaren hette 1934 Bertil Forsell.
Han berättade: ”För närvarande ha vi möjligheter att ta emot 8-10 ynglingar. Vi har på det hela taget haft goda resultat med pojkarna här. En del omöjliga element ha naturligtvis fått sållas bort, men de flesta ha skött sig bra.”Björkahemmets främsta inkomster kom från trädgård, skog och bidrag från Skyddsvärnet.
I trädgården odlades blommor, hallon och jordgubbar. Vidare odlades havre, potatis och andra köksväxter. Från det stora moss- och skogsområdet, som ägdes av Björkahemmet såldes torvmossejord och avverkad skog. Stubbar och annat som blev över vid avverkning användes som bränsle.
Arbetspremien var 50 öre per dag och genom olika ackordsystem uppmuntrades arbetstakten. Av de 28 ynglingarna som under 1933 bott i Björkahemmet var sex under 18 år, sex i åldern 18-20 år och resterande 16 i åldern 20-25 år.
Vid årets slut bodde sex skyddslingar kvar på hemmet. Av de övriga 22 hade nio fått arbete, en hade fått elevplats på en folkhögskola, två hade gett sig av för att själva söka arbete, sex hade avvisats på grund av dåligt uppförande och fyra hade avvikit.
Bild Dagens Nyheter.
Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm erhöll sommaren 1934 understöd på 25.000 kronor ur allmänna arvsfonden för nybyggnad på sin tomt i Hässelby och 5.000 kronor till inköp av ny tomt.
Marken köptes in omgående och nya rum för skyddslingarna byggdes, liksom matsal och kök, samt en familjebostad till trädgårdsmästaren och hans hustru och en värmecentral.
Björkahemmet kunde nu ta emot 18-20 skyddslingar.Att man hade problem med vissa av de intagna ungdomarna förstår man av denna notis ur Stockholms Förstadsblad 1932:
"En tidigare på Björkahemmet i Hässelby intagen yngling, trädgårdsarbetaren Oskar Bertil Nilsson, har av Spånga landsfiskal häktats för andra resans stöld. Han arbetade nu vid hemmets vedgård i Stockholm men tog sig en tripp ut till hemmet i Hässelby. I ett rum där lade han beslag på 20 kr. i en plånbok och tog även hand om en kavaj, som hängde i rummet. Härpå återvände han till Stockholm, där han pantsatte kavajen. Nilsson, som rannsakas i dag, får även stå till ansvar för förskingring av på avbetalning inköpt gods. Hans rättegångsbiträde kunde icke finna annan förmildrande omständighet än att han tagit 20 kr., ehuru han haft tillfälle att ta 50. För detta brott och för förskingring av på avbetalning inköpt gods dömdes Nilsson nu för tredje resans stöld till 7 mån. straffarbete och ett års påföljd."
Bild från Skyddsvärnets arkiv.
I april 1934 bildades föreningen "Björkahemmets Vänner". En av kvinnorna i styrelsen var konsulinnan Josefine Örn. Föreningen anordnade basarer en gång om året till förmån för sin verksamhet, i konsulinnan Josefine Örns hem på Östermalm i Stockholm. Där hade hon anordnat tombola, lotterier, olika försäljningar och konditoriservering m.m.
1938 hade fru Örn sin femte basar, och lagom till jubileet fick hon motta kungens guldmedalj för medborgerlig förtjänst. På vänstra bilden ser vi fru Örn med sin medalj.
1941 gjorde två av de intagna på Björkahemmet inbrott i Hässelbys poststation, det hus som idag är Hässelby museum. I samma byggnad fanns på den tiden också ortens polisstation.
Just den här natten, när två männen bröt sig in, fanns polisuppsynings-mannen Manne Göthsson inne på poliskontoret. Han hörde inbrottstjuvarna, som flydde när de blev upptäckta. Manne sköt efter tjuvarna och träffade en av dem.
Denna händelse har jag skrivit mer detaljerat om under rubriken ”Manne Göthson och hans polisstation”.
Bilden till vänster visar husmor på Björkahemmet fröken Judith Eulin. Hon svarade för inköp och matlagning samt lagade pojkarnas kläder. Hon såg om pojkarna som en rejäl mamma. På bilden till höger ser vi fru Eva Göransson och föreståndaren Yngve Leander vid dagligrummets populära samlingsplats, ping-pongbordet. Sedan år 1945 var Yngve Leander föreståndare för Björkahemmet. Tillsammans med sin familj bodde han i den byggnad som också inrymde Björkahemmets matsal och kök.
"Kvällarna på hemmet fördriver eleverna med ping-pong, schack och andra spel”, förklarade Yngve Leander. ”Promenader och skidåkning i terrängen förekomma också liksom det på sommarkvällarna blir litet fotboll, badminton och framförallt bad. Några elever ägna även fritiden åt korrespondensstudier, och tillgång till förströelselitteratur finnes i hemmets lilla bibliotek. Ibland beredes eleverna tillfälle till biografbesök i Hässelby eller att åse någon idrottstävling."
Bilder från Svenska Dagbladet 1949.
På denna karta ser man de tre områdena som tillhörde Björkahemmet. Det nedersta området på kartan var i sin sydöstra del höglänt och bevuxet med blandad löv- och barrskog. I övrigt var området låglänt och till stor del sumpigt med gles skog.
Norr om det stora området låg ett plant, låglänt, vattensjukt område med täta buskar.
Det nordligaste av områdena var ett område om cirka 10.000 kvm i korsningen av Loviselundsvägen och Sandviksvägen. På detta område är den befintliga bebyggelsen belägen, och den finns kvar än idag.
De unga klienterna bodde i det gamla tvåvåningshuset med sovrummen på andra våningen och dagligrum på nedre botten.
Den nyupprättade snickeriverkstaden fungerade bra; skyddslingarna visade stort intresse för arbetet och produkterna var lättsålda.Silas, 22 år, berättade 1949 om hur det var att bo på Björkahemmet:
”Jag trivdes ganska bra på Skyddsvärnets upptagningshem. Vi fick arbeta som vanliga fria människor, fast det var förståss disciplin. Det måste väl vara det.
Men ändå! Tänk unga grabbar som jobbar i jordbruk och sköter sig, trivs gott tillsammans med ledningen. Så kommer kvällen och de har sin fritid. Inne klockan 10. Eller lördagskvällen, då det är dans i bygden, och man måste vara hemma klockan 11. Det känns som tvång sådant där, när man är ung och vill ha roligt som andra som är unga.
Föreståndaren på hemmet förstod oss. Han vande sig vid att vakna när vi kastade sand på hans fönster, så att han kunde kasta ner nycklarna.”
Foto Henrik Henrikson.
Här står några av grabbarna på Björkahemmet och ”spisar plattor” i allrumet. Man hade inte någon stor samling jazzskivor men den kom till flitig användning.
Bilder från Aftonbladet.
På Björkahemmet i Hässelby var under året 1942 46 ynglingar intagna längre eller kortare perioder. 1945 hade Björkahemmet 57 ynglingar på hemmet, varav cirka 30 % var hemmahörande i Stockholm. En tidningsnotis i Dagens Nyheter den 8 oktober 1942:
”Inbrott förövades natten till onsdagen i Pressbyråns kiosk på Skälby järnvägsstation invid Hässelby. Cigarretter och tobak för omkring 400 kr. samt en massa tobakskuponger blev tjuvarnas byte. Polisen kunde ganska snart spåra tjuvarna till Björkahemmet i Hässelby.”Roland Stolt berättade i Hässelby Hembygdsblad om en liknande händelse:
”En händelse som jag väl kommer ihåg, ett inbrott i kiosken på Allmänna badet. Vår polismästare Manne Göthson kom med full utrustning för att utreda händelsen. Jag var imponerad av hans väska med olika grejer för bland annat att ta fingeravtryck. Men inte tog han någon brottsling. Men alla i samhället sa att det var ungarna från Björkahemmet. Det kunde ingen bevisa. Så det fick vara med det, någon större summa kunde dom väl inte stjäla. Möjligen några sega råttor.”Detta upptagningshem för ungdomar, som kört lite snett på olika sätt, var ju ett orosmoment i Hässelby. Några invånare i villastaden skickade deputationer till vederbörande myndigheter med klagomål över att hemmet förlagts där det ligger.
Så man måste säga att det var ett fint betyg för ledningen att hemmet efter en tid märktes så litet att många trodde att verksamheten var nedlagd!
I den andra av de två byggnaderna fanns matsalen och köket, I denna byggnad bodde också föreståndaren med sin unga familj. Yngve Leander var föreståndare för Björkahemmet 1946 – 1949. Han berättade:
"Vi påverkar dem inte på annat sätt än genom personligt umgänge, och vi håller styvt på att detta skall vara ett hem utan tryckta ordningsregler och paragrafer."
De flesta kom från trasiga hemförhållanden och Yngve Leander underströk att Björkahemmet arbetade med ungdomsvård. "Det skulle vara barockt att skicka ungdomar, som visat en eller annan kriminell tendens, till stora anstalter, där de sammanföres med mera avancerade typer."
För att utveckla pojkarnas ansvarskänsla fick var och en uppgiften att vara stugchef i en vecka och ansvara för ordningen i klientbyggnaden.
Björkahemmet såldes 1950 till Stockholms stad, men Skyddsvärnet fortsatte sin verksamhet genom att hyra hemmet av Stockholms stad.Föreståndare var nu Erland Sundberg. Här sitter han med kurator Evert Brantsberg. Han försökte skapa en ny form av anstaltsvård för pojkar som byggde på dåtidens nya och humaniserade idéer. ”Anstalten” skulle närmast ha en hemprägel och det är just vad de flesta av pojkarna behövde. –90% av dem kom från splittrade, olyckliga hem.
”Fem av pojkarna, de flesta f.d. billånare, arbetar inne i staden”, berättade föreståndare Erland Sundberg. ”En av dem, liksom de andra i tjugoårsåldern, är till och med hovmästare på en restaurang.”
De övriga fem pojkarna, som hade läggning för trädgårdsskötsel arbetade i Björkahemmets stora trädgård.Men miljön på Björkahemmet var tuff och det var inte alltid man accepterade de som uppfattades som annorlunda. En pojke som var homosexuell berättade:
”Under de cirka två och ett halvt år som jag bodde där fick jag stå ut med en massa saker, som t.ex. mobbning, trakasserier, slagsmål mm. Efter det så fick jag klara mig själv. Flyttade mycket men nu bor jag dock tillsammans med min pojkvän Magnus... ”
Bild Spånga Nyheter 1950.
Ur en tidningsnotis i Dagens Nyheter 6 april 1956: "På tunnelbanan sitter några unga män i 20-årsåldern. Vid Hässelby strand stiger de av. De är arbetsklädda, tydligen kommer de från jobbet. En tomt med två gula villor omgivna av höga björkar är deras mål, de torkar av sina leriga fötter och går in för att äta middag. När den sista kommit är de tio stycken som sätter sig till bords.
De gula villorna är Björkahemmet, Skyddsvärnets övergångshem. Ungefär en tredjedel av dem som dömts till ungdomsfängelse kommer hit, sedan de avtjänat en del av tiden. Här stannar de två till sex månader, sedan är det meningen att de ska klara sig själva, med övervakarens hjälp.
Björkahemmets resurser är begränsade, man har i hög grad måst lita till enskilda personers givmildhet. En del av möblerna har eleverna gjort själva i den lilla snickeriverkstaden. Två rader med trästolar kring ett bord, det är matsalen, en enkel möbelgrupp och en gammaldags radioapparat, stor som en hundkoja, det är vardagsrummet.
De som oroar sig för att ungdomsbrottslingar klemas bort i en luxuös miljö kan känna sig lugna. Trots att här står något så ståtligt som en biljard – skänkt av en ädel välgörare – som kan förvandlas till ping-pongbord.
Rummen är emellertid inte otrivsamma, gardinerna är färgglada, det sitter tavlor på väggarna, och det hela är hembetonat.
Föreståndaren Torsten Rundblom som med sin maka och sina två små barn bor i den ena av de gula villorna har ett vänligt och kamratligt sätt, lika fritt från hurtfriskhet som från kommenderande, och man tror honom utan vidare då han säger att disciplinen inte är något problem. Hans princip är att man ska vara så hygglig som möjlig, men inte slapphänt. Det duger inte att en slarvar med att komma hem direkt från arbetet, att inte använda lönen till att göra rätt för sig, att inte vara punktlig med att återvända efter permissioner – kl. 21 på vardagar, 22 på söndagar. Ett dåligt exempel smittar av sig med detsamma.
Å andra sidan beviljar han gärna lättnader när det finns skäl till det. Här har funnits familjefäder, det är rimligt att en gift man får tillbringa fritiden hos familjen, och en inbunden pojke som hade svårt att få kontakt med kamraterna fick vara hos släktingar som bodde i närheten mest varenda kväll.
Några har dömts för inbrott. Bilstölder förekommer också."
Foto Henrik Henrikson.
Torsten Rundblom var föreståndare 1955 - 1957.
Bild från DN 1956.
Några år senare tjänstgjorde Sigismund Bergelt som vikarierade föreståndare.
En eftermiddag cyklade han till Hässelby strands centrum för att handla i Konsumbutiken. När han återvände stod Björkahemmet helt tomt. Alla intagna, sju personer, hade rymt. Radion var borta och den nyinköpta teven. Handkassan med frimärken var uppbruten.
”Jag kände mig medskyldig eftersom jag varit borta och visste inte vad jag skulle göra. Jag ringde Helmer Eriksson som sa: "Ta det lugnt bara, jag kommer ut direkt."
Efter ett tag kom de sju rymlingarna givetvis lommande tillbaka, en aning ångerfulla. Någon polisanmälan gjordes inte. Det var första, och enda gången som Björkahemmet stod helt tomt.
1968 flyttade hela verksamheten på Björkahemmet till ny byggnad i Bromma.
De två villorna i Hässelby fick nya hyresgäster, inte helt olika de gamla. Socialförvaltningen använde stället som natthärbärge, som ett annex till natthärbärgeverksamheten på Krukmakargatan.
Foto Henrik Henrikson.
Bilder från en inventering av Hässelbys bebyggelse 1980.
Vid inventeringen 1980 beskrevs husen som 1½ vånings hus med gul liggande fasspontpanel, och gråvita snickerier. Taken täcktes av 2-kupigt rött taktegel.
1968 började man använda Björkahemmet som övergångsbostäder för hemlösa män i Stockholm.
För att sköta anläggningen hade man anställt en föreståndare, en sköterska, ett ekonomibiträde och en kokerska.Sedan var här behandlingshem för alkoholmissbrukare. Bland andra satt då sångaren Jan Sparring här för att få hjälp med sina alkoholproblem. Jan Sparring hade växt upp med en styvfar som slog honom, och Jan hamnade på ungdomshem efter missbruk av sprit och narkotika och småkriminalitet. Han genomgick senare en religiös omvändelse och anslöt sig till Pingströrelsen, där pingstledaren Lewi Pethrus snabbt introducerade honom som kyrkosångare.
Omkring 1985, när den verksamheten på Björkahemmet skulle avvecklas togs denna bild av personalen, som givetvis var missnöjda med den planerade nedläggningen.
Manne Eriksson, 66, var den som bott längst på Hässelbyhemmet. I tio år hade det rum han betalar 1050 kr/månaden varit hans hem. Han trivdes mycket bra. Aldrig några bråk och personalen var toppen.
”Jag har bott i egen lägenhet och på ungkarlshotell. Och det säger jag: jag vill inte tillbaka till något ungkarlshotell igen. Där blir det bara fylla och bråk.”
2004 övertogs byggnaderna av Micasa, som där har träffpunkten Lovisa. Därifrån sköter man äldreomsorg och sjukvård i hemmen.
Foto Henrik Henrikson 2019.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.