BASTUN I VILLASTADEN

(text: Henrik Henrikson)

Denna bastu fanns förr på Brändövägen 15 intill brandstationen i Hässelby villastad, inte långt från kyrkan Tabernaklet. Brandstationen finns kvar, ombyggd till privatbostad, och kyrkan finns kvar, men bastun är riven sedan länge.

I början av 1900-talet var det inte så vanligt med bad i bostäderna. De flesta husen hade inte ens vatten indraget. På den tiden fanns det därför en allmän önskan om att man skulle få ett varmbadhus i Hässelby. I Hässelby kommunalfullmäktige kom man dock fram till att det skulle bli en ganska så dyr affär.

För att i alla fall göra något beviljade man 1935 pengar till byggandet av en enkel bastu. Ingenjör Sven Olsson från Hässelby ritade själva huset. Den skulle ligga på brandstationstomten, och man startade bygget av den lilla envåningsbyggnaden hösten 1935.

I entrén fanns en bänk och ett skoskåp. Så kom man in i en förstuga. Därifrån sköttes eldningen till uppvärmning av bastun. Till vänster låg omklädningsrummet. Sedan kom man till tvättrummet med badkar och dusch. Innanför detta låg själva varmbastun med sina lavar. Ångbildningen i bastun skedde genom att vatten fick strila på en het sten.

Premiär för den efterlängtade bastun blev den tredje maj 1936. Bastun skulle vara tillgänglig för damer torsdagar 16-19:30 och för herrar fredagar samma tid. Avgiften var i början 50 öre per person inklusive tvål och handduk.

Så kallade slutna sällskap skulle kunna få abonnera bastun en timme innan ordinarie öppnande för 3 kronor. Denna möjlighet att få abonnera bastun utnyttjades tydligen inte av folk, för 1938 införde man i stället särskilda badtimmar för barn på just de timmarna, mellan 15-16 på torsdagar och fredagar. Barn betalade 35 öre per bad.

Någon i kommunfullmäktige föreslog att man samtidigt skulle sätta in ytterligare ett badkar, men detta avslog, då det badkar som redan fanns inte användes speciellt mycket. I stället togs även det karet bort.

(Foto Hans EB Andersson 1995)

Öppettiderna förlängdes, och man hade öppet tre dagar i veckan. Det var öppet för damer torsdagar 14-19 och för herrar fredagar 16-19:30 och lördagar 13-19.

Dessutom användes bastun av skolbarnen i Hässelbyskolan. Barnen fick en gång i veckan ställa upp sig på rad och skrubba varandra på ryggen. Även sportklubbens medlemmar kom för göra sig rena efter sina gymnastikaftnar.

Trots de höjda avgifterna användes bastun flitigt under kriget. 1943 beräknade man att cirka 4.000 personer besökte bastun. 1944 besöktes bastun av 4.800 och under året 1945 besöktes bastun av 5.500 badande. För 1946 var siffrorna 5.800 badande. I alla dessa siffror ingick 900 skolbarn.

På 1950-talet drevs anläggningen av Stockholms stad och bastun rustades upp. Man snyggade till utrymmena och beklädde golvet med kakelplattor. Besöksfrekvensen låg de här åren stadigt på ungefär 4.800 besökare per år.

En flicka på Hässelbyvillastadsskolan minns hur det var på den tiden i bastun: ”Man fick två små baljor. En att stå i på golvet för att tvätta fötter och ben i, och en att ha på bänken framför sig för övriga kroppen. Kalldusch och in i bastun, ut ur bastun och ny kalldusch. Det var ingen idé att klaga på det kalla vattnet. Här gjorde man som man blev tillsagd.”

Även på 1960-talet användes bastun, till och med av skolbarnen i Backlura, som fick komma och bada bastu en timme en gång i veckan. Men då allt fler fick egna badmöjligheter i hemmen, minskade behovet av en allmän tvättinrättning. 1978 upphörde verksamheten helt.

Denna bild av Lasse Carlsson visar Vera Andersson, som var den sista kassörskan på bastun. Här ser vi henne den sista arbetsdagen på bastun. Fotografen Lasse minns att Vera var mycket olycklig över beslutet. Hon hade som kompensation blivit erbjuden ett arbete i Vällingby simhall.
"Det är alldeles för opersonligt, och jag känner inte en människa där", sade Vera och gick i stället i pension.

Bilden är från en kommande bok med Lasse Carlssons bilder.