I början av 1900-talet fanns ingen allmän arbetslöshetsförsäkring som en ekonomisk trygghet om man blev utan arbete. Det var upp till var och en att spara till eventuella framtida händelser. För att motverka den växande arbetslösheten i Sverige instiftades Statens Arbetslöshetskommission under första världskriget. Vid krigsslutet 1918 var arbetslösheten 4,6 % men efter fyra år hade den snabbt ökat till 34,3 %. Därför infördes nödhjälpsarbete, så kallade AK-arbeten. Arbetslöshetskrisen i början av 1920-talet satte sina spår även i Hässelby villastad. Handelsföreningen sökte därför liksom alla andra folkliga organisationer att hjälpa de arbetslösa. I Stockholms Förstadsblad kunde man den 11 mars 1922 läsa: ”Lövsta handelsförening höll i söndags årsmöte i Hässelby folkets hus. Till de arbetslösa anslogs då 200 kr.” Stockholms Förstadsblad kunde den 12 mars 1924 meddela att ”på grund av att arbetet med den nya begravningsplatsen i Hässelby ej har utbjudits på entreprenad utan utförts av arbetslösa hade kostnaderna stigit.” Hässelby kommunalfullmäktige beslöt vid sammanträde mars 1928 att anslå 2,000 kr till fortsatta nödhjälpsarbeten.

Gunnar Sträng, som sedan blev Sveriges finansminister, jobbade som ung på renhållningsverket i Lövsta och var där fram till vintern 1923-24, då många blev avskedade på grund av arbetsbrist. Sträng fick då under vintern ett nödhjälpsarbete, att skotta snö inne i Stockholm. Man beräknar att närmare 35,000 hade tilldelats AK-arbeten 1922. De var oftast sysselsatta med vägbyggen, dikning av våtmarker och skogsarbete. Lönen var ungefär 75 % av den normala för grovarbete. Man bodde i baracker, ofta långt från hemorten och den som vägrade ta ett nödhjälpsarbete blev utan all ersättning.

I början av 1930-talet var det en svår depression i Sverige, och som ett nödhjälpsarbete lät Arbetslöshetskommissionen ett hundratal vägarbetare jobba på Bergslagsvägen från innerstan ut mot Hässelby. Det blev till att börja med en förenklad väg utan vägrenar, gångbanor, cykelbanor eller ordentliga rondeller. Denna väg byggdes i stort sätt med bara handkraft. Man använde hackor, skottkärror, spadar och borrar. Dessa så kallade AK-vägar känns ofta igen på sin rakhet och sina ofta tvära kurvor. Baracker och smedjor restes utmed den sträcka som skulle bli den nya vägen ut till Hässelby slott och vidare till villastaden. Lars-Erik Widell berättade: ”Jag var under min uppväxt mycket förvånad över att Bergslagsvägen (som Lövstavägen då hette) var utbyggd med gatsten i fyrfiligt format från Islandstorget ända fram till dåvarande Café Eden. Min pappa sade att vägen byggdes som "nödhjälpsarbete för eventuellt framtida behov". Som 6-åring hade man svårt att tro honom, men nu ser man ju hur förutseende man kunde vara på 1940-talet.”

Flygbild över Norra Ängby mot öster på 1930-talet. Uppifrån höger kommer Bergslagsvägen, slingrar sig genom bilden och försvinner ner till vänster i riktning mot Hässelby. Stockholm stad frågade om AB Hem på landet ville medverka till bygget av Bergslagsvägen. Företaget skulle utföras som ett arbetslöshetsarbete. Vägen gick här till största delen gå över mark som ägdes av Hem på landet. Bolagets direktör Österdahl påpekade att vägdistriktet måste räkna med att upprätta en ny styckningsplan för de områden som vägen skulle komma att beskära. Det blev ett 100-tal fastställda styckningsdelar som berördes. Bolaget hade i övrigt inget att invända mot själva vägbygget. Man var glad över att Hässelbys handelsträdgårdsmästare fick ny väg att fara in till stan på med sina trädgårdsalster men man ville inte medverka till bygget, då företaget skulle medföra en ökning av vägskatten. Allt enligt en artikel i Stockholms Förstadsblad 1933. Foto Oscar Bladh 1933.

AK-vägarna var den sista generationens vägar som i det närmaste byggdes med handkraft. Bergslagsvägen, som i trakten kallades "arbetslöshetsvägen", fick under 1939 en beläggning av små fyrkantiga gatstenar. Både de som saknade arbete här i Stockholm och stenhuggarna i Bohuslän som inte heller hade full sysselsättning, fick på det här viset tillfälle till jobb. Det blir ett ganska stort beläggningsarbete, varvid staten från stensättningsanslaget bekostar den del som låg utanför den dåvarande stadsgränsen strax utanför Islandstorget. Härigenom fick man alltså permanetbelagd väg ända fram till Hässelby. Då talades det om en "fullkomligt onödig väg" som aldrig skulle komma till användning. I flera årtionden var det också mycket glest trafikerad – det var ju inte så många bilar igång under 40-talets krigsår. Men i dag är ju Bergslagsvägen närmast underdimensionerad. Foto: Anders Väfors.

På 1930-talet fanns det planer på att bygga en förortsbana från innerstaden ut till förorterna i väster, till att börja med till Ängbyplan men även vidare ut till Hässelby. Nödhjälpsarbetena ersattes på den här tiden successivt av beredskapsarbeten. Egentligen hade bygget av förortsbanan ännu inte kommit igång men för att bereda sysselsättning åt arbetslösa lät man under ett par månader 1933 påbörja arbetena med banvallen till den nya förortsbanan västerut. I december 1941 återupptog man AK-arbetena på banvallen. Man beslöt även att sätta igång med tunnelbanans viadukter genom arbetslöshetskommitténs försorg. Så mycket av tunnelbanan ut mot Hässelby har kommit till med hjälp av arbetslösa. Bilden visar några av dessa män som på 1930-talet fick utföra de så kallade AK-arbetena.

Ute i Hässelbyområdet medgav arbetslöshetskommisionen sommaren 1933 ett statsbidrag med 30 procent till Stockholms stads arbetslöshetskommitté till löner för olika AK-arbeten. Man utförde dikningsarbeten på gården Lundas mark och torpet Nytorp. Dessutom anlade AK-arbetarna en ny utfartsväg från torpet Plaisiren. Herr Nyqvist informerade om dessa AK-arbetare i Hässelby: ”Beträffande arbetena vid Hässelby förhåller det sig så, att arbetslöshetskommissionen har sagt bestämt ifrån att vi där måste tillämpa ortslönerna som gäller för Hässelby. Arbetarna fick då 4 kronor om dagen, under det att ortsbidraget 3 kronor sändes till hustrun för de som var gifta. Det var under den första veckan, innan vi ännu hade hunnit ordna inkvartering, som vi måste transportera arbetarna med buss ifrån Stockholm och till den arbetsplatsen, men kostnaden därför var relativt obetydlig. Vi hade fått löfte om förläggningsplats i Hässelby, men när arbetarna kom dit och vi fört dit sängar och sängkläder, ville vederbörande inte ta emot detta klientel, ty som bekant fanns det många människor som ansåg att nödhjälpsarbetare och dylika inte tillhörde den bästa kategorien av medborgare i samhället, vilket är ett felaktigt betraktelsesätt.” En del av ”AK-gubbarna” kunde till slut inhysas på torpet Johannelund, som låg ungefär där Johannelundstoppen ligger idag. Foto: Henrik Henrikson.

Andra i kommunfullmäktige ansåg en del att dessa bidrag var bortkastade pengar. När Stockholms stad 1933 placerade dessa arbetslösa på arbete i Hässelby fick de enligt arbetslöshetskommissionens direktiv tjäna högst 4 kronor per dag. Det kostade sedan Stockholms stad 1 krona 80 öre att transportera ut dem till Hässelby. Det var alltså respengarna som det kostar per dag för att de skulle kunna få utföra ett arbete, som inbringade dem 4 kronor per dag. Bilden visar arbetslösa som måste utföra dessa nödhjälpsarbeten för att över huvud taget få något bidrag.

I juli 1934 öppnade Stockholms stads ett arbetsläger i Hässelby för ungdomar i åldrarna 16-25 år. Lägret placerade i Hässelby slott. Där deltog 45 ungdomar i en så kallad ”frivillig arbetstjänst”. I början på månade sändes endast en ledare och 8-9 ungdomar dit, medan de övriga fick börja ett par veckor senare. ”De unga arbetslösa i Stockholm ville i allmänhet inte så gärna delta i den frivilliga arbetstjänsten”, berättade folkskollärare Edvin Wide i Stockholms arbetslöskommitté. ”Men några månaders arbete i Hässelby gjorde dem utomordentligt gott, något som de också själva ofta intygade. Arbetslägren liksom kursverksamheten hjälper emellertid de unga över arbetslöshetens värsta svårigheter. Många skulle annars blivit arbetsodugliga och fått sina nervsystem fördärvade av sysslolösheten.” På Hässelby slott fick deltagarna mat och bostad, arbetskläder och tvätt gratis samt 50 öre om dagen i fickpengar. Foto: Harry Grip.

Den australienska dagstidningen The Brisbane Telegraph berättade om de arbetslösa ungdomarna som inkvarterades på Hässelby slott. Man tyckte det var fantastiskt att arbetslösa fick bo på på ett slott: "Slott för arbetslösa. Det ålderdomliga slottet Hässelby vid Stockholm, vilket byggdes då Karl XII var kung, och som lär vara hemsökt av Vita Damen och där Werner von Heidenstam skrev en del av sin berömda bok ”Karolinerna”, som handlade om just denne hjältekung, är för närvarande ett hem för ett antal unga arbetare vilka är arbetslösa. Slottet och marken omkring tillhör Stockholms stad, som köpte upp det för framtida expansion, vilket dock ännu inte utnyttjats. Det är ett stort problem med alla unga arbetslösa i samhället, vilka får bidrag men går helt sysslolösa. Detta oroar de styrande, och de har nu beslutat att göra något av den historiska byggnaden i Hässelby. Slottet har rustats upp , och en grupp unga arbetslösa har nu skickats dit för att leva under ett slags självhushåll. De får sköta sig helt själva, laga mat, städa och utföra diverse andra hushållsgöromål. De har fått ett strikt schema att strikt hålla sig till. De bor bekvämt och de får mat. Dessutom har de utrymmen för sport och idrott. På dagarna får de syssla med diverse uppgifter, som trädgårdsarbete och snickeri. För detta får de lite fickpengar. Deras dagliga rutiner inkluderar dessutom lektioner i matematik, svenska och andra ämnen. Åldern på de inhysta är mellan 16 och 25 år, och man anser att när arbetsmarknaden återgår till det normala, så kommer dessa ungdomar vara mer förberedda att åter inlemmas i samhället, än om de bara gått sysslolösa."

Valfrid Brodd var inte bara lärare på skolan i Hässelby villastad, han var också aktiv kommunman i Hässelby. Bland annat var han ordförande i Hässelby arbetslöshetskommitté. Hans lite hårdföra metoder resulterade dock i att han hösten 1934 blev avsatt och ersatt av en okänd och oerfaren kvinnlig partikollega. I Svenska Dagbladet kunde man läsa om den stundtals hätska politiska kampen i Hässelby där Valfrid Brodd var inblandad: “Med styrelsens i Hässelby arbetarkommun goda minne har den mångårige socialdemokratiske landstingsmannen folkskolläraren J. W. Brodd ratats och ersatts med en helt obekant kvinnlig partivän. Det är inte minsta tvivel om, att det är Brodds självständighet och rakrygghet, som nu kostat honom hans landstingsmannamandat. Och de närmare omständigheterna härvid är sådana, att de i hög grad upprört inte bara talrika partivänner till den ratade utan även många borgerlig. Saken är nämligen den, att det är Brodds sätt att sköta posten som ordförande i Hässelby arbetslöshetskommitté som ådragit honom silkessnöret. Som Arbetslöshetskommissionens ordförande har han visserligen visat sig förstå de arbetslösas bekymmer men har heller inte tvekat att gå till rätta med de arbetslösa, som överallt framträtt vid reservarbetena och noga tillsett att riksdagens direktiv för dessa arbeten följts. Då Bromstens strejkande reservarbetare i månader toppredo hela Spånga kommun och även mullvadade i Hässelby, var det Brodd som genom ett bestämt uppträdande förmådde de arbetslösa att påbörja reservarbetet i Hässelby i rätt tid enligt Arbetskommisionens direktiv. Genom växling av arbetskrafter, så att alla arbetslösa åtminstone någon tid haft arbete och lön, har Hässelby helt kunnat undvika all kontantunderstödsverksamhet, medan Spånga kommun, till följd av en svag ledning för arbetslöshetskommittén nödgats giva ut hundratusentals kronor i understöd. Härigenom har han emellertid länge varit förföljd av kommunisterna, och dessa ha så småningom nu även fått socialdemokraterna inom arbetarkommunen med sig. En klok, ansvarskännande och självständig man körs bort till förmån för ett enkelt partifår men "med rätter ull".”

Vid Hässelby slott fanns en logbyggnad som stod i vägen för den nya trafikleden ut mot Hässelby villastad (nuvarande Lövstavägen). Man ansåg att den måste rivas och 1935 bestämdes att Arbetslöshetskommissionen skulle bekosta en ny loge vid slottet. Stadskollegiet föreslog att arbetet med rivningen av den gamla och uppförande av en ny loge skulle utföras av AK-arbetare. Logen fick emellertid stå kvar ett antal år och revs först 1953, och då ansåg man inte att slottet behövde någon ny loge, eftersom gårdens jordbruk då höll på att avvecklas.

Ett annat AK-arbete var insamling av vass. Under andra världskriget fick arbetslösa hjälpa till med att skörda vass vid Mälarstranden nedanför Hässelby slott tillsammans med hemvärnsfolk och scouter. Barfota var något som man bara var första dagen. Männen lärde sig snabbt att man inte kunde gå i vattnet barfota och med bara simbyxor. Man fick i så fall snart känna på vad avskurna vasspipor kunde ställa till. Det var bättre att gå i vattnet med långbyxorna på och med ett par gamla skor. Då skyddade man benen. Vassen användes sedan som nödfoder till nötkreatur i trakten.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.