Text: Henrik Henrikson juni 2024


När det nya affärscentrumet i Vällingby planerades i början av 1950-talet skulle en restaurang av klass placeras på en dominerande plats. Fasaden ritades, precis som hela centrumbyggnaden, av Backström och Reinius.

När man skissade på denna restaurang 1952 hade namnet ännu inte fastställts. Här tänker sig arkitekterna att restaurangen skulle kunna heta Vällingbyttan.




Det skulle bli en stor anläggning, med restaurang, grill, salonger och festvåning vilket framgår av planritningen. Här ser man hur de omfattande lokalerna gestaltade sig i början.



När centrumet öppnades fanns det knappast några restauranger i det nybyggda Vällingby. Om man undantar fyra bord och åtta stolar i wienerbrödsbaren vid tunnelbanestationen fanns det inte ens ett kafé i centrumet.

Förseningar i bygget gjorde att Vällingehus inte kunde öppna förrän den 31 mars 1955, mer än fyra månader efter att Vällingby centrum invigdes.
Fotograf: Evert Ekdahl.




Innan invigningen hade man täckt entrén till restaurangen med några pampiga granar.
Foto: Gunnar Lantz.



Vällingehus kom att bli en av de sena 1950-talets mest omtalade restauranger. Mat och service höll hög klass och etablissemanget blev genast en stor framgång. Curt Sjöstedt var källarmästare för nya restaurang Vällingehus.
Fotograf: Jan Björsell.



Källarmästare Curt Sjöstedt och hans fru Aimée Brandt-Ovenfors vid fågelburen i vinterträdgården.



Det moderna och välutrustade köket.



Restaurangen figurerade i många evenemang och modevisningar. Här annonserades för en presentation av barnkläder.
Barn från en balettskola medverkade, men om det var de som visade upp kläderna framgår inte. Dessutom var barn under 7 år inte välkomna.



Mot torget, i komplexets hörn och med teak och glas i fasaden, ligger huvudrestaurangen. Därifrån hade man även utgång till en altan.



Personalen i köket: Källarmästare Curt Sjöstedt, fru Sylva Siggessen, Knut Elsing, fröken Edith Grönqvist och fröken Tyra Söderström.
Två fat med plockmat på pinne står framställda. En stor hink med humrar syns också.



Restaurangavdelningen bestod av en större vinkelbyggd matsal med plats for orkester och omgärdat dansutrymme. Matsalen erbjöd plats för cirka 175 sittande gäster och var inredd med mjuk matta, stoppade möbler och gav ett för övrigt traditionellt dansrestaurangintryck.
Matsedeln kan sägas ha varit av god standard, omkring 15 skilda beställningsrätter erbjöds förutom en speciell dansmeny.



I anslutning till garderoben, som även gav plats för ett antal spelautomater, låg en drinkbar med plats för cirka 50 gäster. Bilden visar en av restaurangens lokaler med utsikt till vinterträdgården.



Spiraltrappan inne i entrén. På den här tiden var inte speciellt mycket handikappanpassat i Vällingby centrum. Det fanns ingen hiss upp till restaurangen.
Höger bild visar vinterträdgården sedd genom de stora glasfönstren.



Matsalen och vinterträdgården.



Restaurang Vällingehus målsättning var att erbjuda mat och dansunderhållning till allmänheten. Den skulle i första hand vända sig till boende i de västra och norra förorterna där utbudet av restauranger med möjlighet till underhållning kunde betecknas som litet.
Men Vällingby växte inte in i sin stora restaurang. Till större delen bestod förortens invånare av unga familjer. De hade inte råd att gå på restaurang. Men så började restaurangen i stället bli populär bland innerstadsborna. De betraktade den som ett exotiskt värdshus i stadens utkant.



Restaurangens vinterträdgård bakom glas. Runt denna grönskande gård grupperade sig salong, grill och festsal samt bankettsalen. Det var en klassiskt borgerlig 1950-talsmiljö som snabbt blev populär bland Stockholms restaurangbesökare.



Den stora matsalen.



Vällingehus råkade ut för en olycka 1956. En dag i juni inträffade plötsligt och oväntat en kraftig explosion i stora matsalen. Ett rullade gaskök hade fattat eld och exploderat. Alla taklamporna brändes bort och en dörram av stål slungades ut ur entrén.

Omkring 20 gäster befann sig i lokalen vid explosionen. Hovmästaren Egon Larsson, som stod några meter från gasköket, kastades tio meter bort. En servitris, som gått fram till bardisken, kastades sex meter bort från den. Varken hon eller hovmästaren skadades.

Väggar trycktes ut och 14 fönsterrutor mot balkongen krossades. En vägg i matsalen försköts åtta centimeter och måste rivas senare. I matsalsgolvet, där det rullande gasköket stått, var två stora hål svedda.

Gasköket var av en alldeles nyinköpt konstruktion, avsett att hålla maten varm. Man fick hålla lokalen stängd i 14 dagar för reparation, men restaurangen kunde under tiden ändå hålla öppet i de andra lokalerna. Gasköket användes inte mer efter olyckan.




I oktober 1957 öppnade man en ny bar i restaurangens hall, där man kunde beställa smårätter från grillen.



Ett urklipp från 1958. Efter Solvalla var det för traventusiaster Vällingehus som gällde.

Birgitta Juhnestam hittade ett kvitto från Vällingehus, daterat 18 september 1959. Hon berättade att det var hennes svärfar som varit där med ett sällskap på sju personer - mat 115,50, varitéavgift 35 kr osv.




Källarmästare Curt Sjöstedt ansökte 1959 om att få ha en nattklubb även vintertid, och inte bara under sommartid, som den tidens föreskrifter tillät. Det var så att från och med 1962 fick man under så kallad ”turisttid” från 1 maj till 31 augusti servera sprit till 23.30. Dessutom fick man servera vin och starköl lite längre än vad som var vanligt, alltså ända till klockan 3 på natten.

Det var först under hösten 1973 som Restaurang Vällingehus fick tillstånd att utskänka sprit, vin och starköl, dagligen till klockan 01.00.




Man hade en självservering, en enklare grillbar, i gatuplanet på 1960-talet. Den matsalen var alltså också en del av restaurang Vällingehus.

Kenneth Gustafsson minns:
”Det är Baren intill Rickards Skivbar. En söndag kväll strax före stängning var jag och kompisen där och beställde varsin tallrik med enbart pommes frites. 1,25 tror jag det kostade. Medan vi väntade tog jag tag i ketchupflaskan och skakade rejält. Problemet var att kapsylen ej var skruvad, bara pålagd. Ketchup flög överallt, i håret på kassörskan, på mazarinerna och över kassaapparaten. Som tur var så tog personalen det med humor. Mazarinerna var redan gamla, så jag behövde inte betala för dem. Det var mitt värsta minne därifrån.”

Foto: COGG. Bild ur Stockholms Allmänna Restaurang AB (SARA)s arkiv i Föreningen Stockholms Företagsminnens deposition hos Centrum för Näringslivshistoria.




Den 13 februari 1962 blev Vällingehus utsatt för en kassaskåpskupp. Tjuvarna hade tagit sig in genom att bryta upp ytterdörren. I kontorslokalerna som låg på nedre botten sprängde de två kassaskåp som innehöll sammanlagt över 20 000 kronor i kontanter. En stor förödelse uppstod.
När källarmästaren hade lämnat restaurangen efter tre på morgonen innan hade allt varit i sin ordning. Inbrottet upptäcktes på morgonen när personalen på nytt kom till arbetet.



Våren 1967 skulle hela Vällingby centrum anslutas till det nya kraftvärmeverket i Hässelby strand, och i samband med det uppstod stora svårigheter så att centrumet blev utan värme i flera veckor.
Detta orsakade givetvis problem också för restaurang Vällingehus. Diskmaskinerna kunde inte användas. I stället fick man värma vatten till disken på spisen i stora kastruller. Lokalerna hade blivit nedkylda så att gästerna många gånger vände i dörren. Men några lär ha trotsat kylan och de satt då och åt med rockarna på.



Robert Thonander berättade:
”Vällingehus var träffpunkten för butikscheferna och företagsdirektörerna i början. På det tidiga 1970-talet hade Vällingehus mekaniska spelautomater, enarmade banditer. Det gick berättelser om pensionärer som spelade bort sina pengar och sedan bönade och bad att åtminstone få tillbaka lite pengar till mat. Då fick polisen traska över från polishuset.”

Av någon anledning blev det allt färre gäster som besökte restaurangen, lönsamheten försvann och den forna lyxkrogen Vällingehus tvingades till slut att stänga i början av 1970-talet. Denna annons om att restaurangens lokaler står lediga är från oktober 1972.




Under åren 1973-1976 används lokalerna sporadiskt till auktioner, danstävling och föredrag. Någon slags restaurangverksamhet tycks även ha arrangerats vid enstaka tillfällen. All utrustning fanns ju kvar.

Den sociala centralnämnden granskade den så kallade ”Nya Vällingehus” i april 1975. Då hade avsevärda förbättringar vad avser ordningen kommit till stånd. Genom de inspektionsbesök som företogs från förvaltningens sida kunde man konstatera att Restaurang Vällingehus då fyllde de krav som normalt kunde ställas på en rusdrycks restaurang med sen utskänkningstid.
Miljö- och hälsovårdsförvaltningen hade i ett skriftligt yttrande tillstyrkt ett öppethållande till klockan 03.00.
Polismyndigheten hade i ett skriftligt yttrande meddelat att chefen för sjätte vaktdistriktet inte hade någon erinran mot bifall till framställningen.
Polisstyrelsen anförde vidare att några väsentliga anmärkningar mot skötseln av själva restaurangen inte framkommit och fann vidare att några invändningar ur ordnings- och säkerhetssynpunkt ”ej fanns att andraga mot ifrågavarande restaurangverksamhet”. Med hänsyn därtill tillstyrkes restaurangens ansökan om utsträckt tid för årsutskänkning av rusdrycker.




Men verksamheten missköttes och ”Nya Vällingehus” fick sin ansökan om spriträttigheter indragen.

Då stängde ägaren restaurangen helt någon månad och öppnade upp igen omkring 1976, nu som nattklubben Papillon.
Ägaren ansökte på nytt om sprittillstånd, men kommunfullmäktige var nu inte nådiga i sin bedömning. Ägarna till den nya nattklubben bedömdes inte som seriösa. De hade bland mycket annat inga fackliga avtal med de anställda, och nattklubben blev ganska kortlivad.

Inredningen revs ut och under 1980- och 90-talet användes byggnaden som företags- och lagerlokaler. Den stora matsalen blev ett tag kontorslandskap, och när lokalen användes som lager satte man upp ogenomskinlig solskyddsfilm över fönstren för att det inte skulle synas utifrån.

Men Svenska Bostäder hoppades 2001 att Vällingehus skulle kunna återuppstå, så de sökte någon namnkunnig krögare som kunde få igång den legendariska restaurangen.




2005 öppnade Restaurangtorget i de gamla lokalerna, som restaurerats och i möjligaste mån återställts i ursprunglig färg och material. Det blev ett food court, där ett flertal mindre restauranger samsas om en gemensam serveringsyta.
Denna idé höll i tolv år. Sedan öppnade man nöjesrestaurangen Gnarly market 2017 med amerikansk och italiensk mat och bowling.
Det gick bra i tre år innan man åter stängde lokalerna. Delar av restaurangen togs då över av intilliggande O´learys Vällingby i samma konsern.
De senaste åren har det varit något slags kontorshotell innanför de stora fönstren.



Under våren 2024 rustades Vällingehus klassiska fasad upp utvändigt.
Det passar ju bra till att centrumet fyller 70 år till hösten 2024. Byggnaden bär Stadsmuseets blå klassificering (den högsta klassificeringen i Stockholm) som omfattar miljöer som bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden. Byggnaden får därför inte förvanskas.
Foto: Henrik Henrikson.



Under årens lopp har Vällingehus karakteristiska fasad figurerat i många teckningar och illustrationer, och även som frimärke.



Under årens lopp har många souvenirer från Vällingby tillverkats. På dessa porslinssouvenirer kan man se Vällingehus.



I maj 2024 blev man färdig med fasadrenoveringen och byggnaden har återfått sin forna glans. Man har slipat träet (teak) och sedan behandlat det med en UV-beständig olja. Eftersom byggnaden är blåklassad behövde man ansöka om bygglov för att påbörja restaureringen och under processen var en antikvarie med och övervakade arbetet.
Bild från hemsidan vällingbycentrum.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.