Stadsfullmäktige beslöt 1931 att en kraftigt dimensionerad bro skulle byggas mellan Kungsholmen och Alvik - Tranebergsbron. Den var under något år världens största betongbågbro med sin segelfria höjd av 26 meter. Att den blev så hög berodde på att man planerade att anlägga en hamn i Ulvsundasjön där internationella fartyg skulle kunna lastas om till järnvägen. Det blev sedan aldrig av.

På denna privatbild från 1933 kan man se Tranebergsbron under byggnad i bakgrunden. Då var oppositionen faktiskt både i dåvarande stadsfullmäktige och ute bland så kallat vanligt folk mycket stark mot denna trafikled. Det ansågs vara helt bortkastat att bygga en så överdimensionerad bro ut till de glest bebyggda områdena i Brommatrakten.

I Dagens Nyheter fanns följande artikel den 1 september 1934 av Barbro Bang Alving:
"Det var svart av folk från Alvik och till Essingevägen, regnet smattrade mot de höga hattarna, flaggorna fladdrade och kronprinsen log och hela skådespelet var precis så ståtligt som invigningen av världens finaste bro bör vara. Stockholm har fått sitt Champs Elysées! Den breda nya asfaltvägen upp till brofästet, där folk myllrade på sidorna och bilarna syntes som små punkter längst upp på körbanan – det var bra nära den hisnande känsla man erfar inför Paris stolta stråk.
I Kristinebergshusens fönster hängde hurrande ungar och viftade med småflaggor och vimpelprydda båtar gled i många upplagor fram under jättebron för att till sist lägga sig stilla andäktig när högtalarna började dåna.
Spårvägens orkester, som med sann stilkänsla placerat sig ute bland spårvägsspåren på brokanten, klämde i med en marsch, och honoratiores tågade fram. Kronprinsen med van Tranebergsbroinvigarmin, kronprinsessan med skära nejlikor i famnen, prinsessan Ingrid i stor brun hatt och så prins Gustav Adolf. Kronprinsen höll invigningstalet. Och så var det lyckönskan till staden och tack till alla dem som medverkat vid brobygget och en förhoppning att den nya förbindelsen skall bli till avsedd nytta.
En kvart senare började den första bilfilen susa i väg över asfalten, men länge efter den stora paraden stod folk packade längs broräcket och tittade ned på vågorna, som gingo blygrå långt nedanför. Och i dag börjar stora samfärdseln över denna vår nyaste trafik- och turistbro mellan Stockholm och det storbelåtna Bromma."

Ewa Carleman-Andreason berättade:
"Jag drar mig till minnes, att bron såg vi hemifrån Stora Essingen och när det hölls tyst minut 1961 för att hedra Dag Hammarsköld, då tystnade ju tom fåglarna. Mitt på Tranebergsbron stod två tunnelbanetåg, ett åt vardera hållet, under den minuten! Det var nästan lite kusligt att bevittna på såpass långt avstånd."

Inger Lagerman berättade:
"Trädgårdsstaden - det var ju Hässelby det! Som liten kom jag ihåg de gröna små lastbilarna från Hässelby som tidigt i ottan åkte över Tranebergsbron för att sälja sina varor inne i Gamla stan. Morgontidiga jag såg dem komma tuffande från mitt fönster i Kristineberg."
Bild från Nordiska museet.

Bilden till vänster: 1934, Tranebergsbron under byggnad ur boken Den nya Tranebergsbron.
Bilden till höger: Trafiken över bron på 1960-talet.

Det var under 1931 som man påbörjade bygget av Drottningholmsvägen genom Bromma, en sträcka av ungefär 8 km. Vid Alvik byggdes en viadukt för spårvagnarna på den blivande Ängbybanan över den nybyggda trafikleden. Man hade planerat att låta vägen få en bredd av 46 m.

Avsikten var dessutom redan från början att förlänga vägen till Hässelby, en sträcka av ytterligare 5 km. Utbyggnaden gick dock i mycket långsam takt och vägen blev bara provisoriskt byggd. Vid busshållplatserna fick passagerarna stiga av och på bussarna i cykelbanan. Det kom röster om att särskilda hållplatsrefuger borde anordnas. Men för att hålla skatterna i Stockholm nere beslutades att anordnande av hållplatsrefuger vid Bergslagsvägen tills vidare fick anstå.

Samma viadukt som den ser ut idag. Viadukten som syns bakom har kommit till senare.
Foto: Henrik Henrikson.

I Stockholms Förstadsblad kunde man läsa 30 juni 1920:
"Hässelby kommunalfullmäktige vill ha nya vägen i ordning i motsats till syndikalisterna, som blockerade den därför att de tyckte 24 kr. om da´n var för litet. Så den är inte klar ännu. Det fattas bara att pressa ner makadammen och hyfsa till den litet och ta bort en lada, som står mitt i, så är allt klart. Biltrafiken kan börja. Ty trädgårdsmästarna ska bila in sina blommor. Det blir 5 kr. billigare per 100 kr. än på tåget."

Bergslagsvägen började byggas i början av 1930-talet efter det att Brommas nya huvudvägnät hade fastställts. Fram till 1939 byggdes vägen från Brommaplan genom Åkeshov och Ängby ut till den dåvarande stadsgränsen norr om Blackeberg.

Trafikleden fick fyra körfält, två per riktning åtskilda av en mittremsa. Till att börja med fick vägen bara en grusbeläggning. Åren gick och till slut hade leden fått förfalla så att den var gropig och guppig och farlig för motortrafikanterna. Det var nästan livsfarligt att befara den med bil eller annat fordon. Klagomål hade också framställts från olika håll men grusvägen fortsatte att bli sämre och mer sönderkörd.

Den hade vid den här tiden inte heller delade körbanor med mittremsa. Vägen, som provisoriskt kallats Ängbyvägen döptes på hösten 1938 officiellt till Bergslagsvägen då denna väg skulle bli huvudinfarten för trafik från Bergslagen genom södra Västmanland och södra Uppland. Foto: G Rosenberg.

Brommaplan planerades redan från början att bli en trafikplats av första ordningen. Utfarten från Stockholm västerut över Tranebergsbron grenade sig här i tre vägar, en till Drottningholm, en till Hässelby samt en till Bromma kyrka och Flysta.

Full utbyggd skulle vägen mot Hässelby bli 46 meter bred men i början blev den betydligt smalare. Vägen var vid första utbyggnaden endast 9 meter. Detta berodde på att marken här var upptagen av en massa kolonistugor. Så snart dessa blev frigjorda så kunde vägen breddas till 15 meter.

Denna 15-metersbana utgjorde sedan den planerade 46-metersvägens mittparti, autostradan. Utanför denna blev det på vardera sidan en cykelbana av 3½ meters bredd, en 7 meter bred körbana för lokaltrafiken samt en gångbana på 5 meter.

En del av dessa vägarbeten ända ut till Hässelby utfördes som reservarbete. Beläggningen blev till en början inte av permanent beskaffenhet. Man väntade med att asfaltera tills fyllningen hade satt sig och vägbanorna nått den erforderliga stadgan.

Här ser man Bergslagsvägen sträcka sig tvärs över bilden med de nyplanterade träden. Åkeshovs slott syns med sina två ljusa flygelbyggnader till vänster om mitten av bilden. På det stora öppna gräsfältet på andra sidan Bergslagsvägen skulle senare byggas den stora skolan som idag heter Nya Elementar.

Denna del av Bergslagsvägen byggdes till fulla bredden, 46 meter, men fortsättningen från Ängby ut till Hässelby begränsades tills vidare till mittpartiet, den 15 meter breda autostradan.
Foto: Oscar Bladh.

Flygbild över Norra Ängby mot öster på 1930-talet. Uppifrån höger kommer Bergslagsvägen, slingrar sig genom bilden och försvinner ned till vänster i riktning mot Hässelby.

Närmast syns vägkorsningen mellan Bergslagsvägen och Bällstavägen /Blackebergsvägen, där idag Islandstorget ligger.

Bosse Beijer berättade:
"Jag minns hur det var här i slutet av 1940-talet. Vi cyklade då till Råcksta träsk för att fånga grodyngel. Bergslagsvägen slutade på den tiden vid Islandstorget. Resten av vägen ut mot Hässelby var då bara någon grusväg som man kunde cykla på."

Bergslagsvägen var inte färdigbyggd härifrån Islandstorget ut mot Hässelby, och någon biltrafik kunde man knappast se. De enda som höll till där var folk som var ute och övningskörde. Vägsträckan var på den tiden ett eldorado för dåtidens körkortsaspiranter.

Stockholm stad frågade om AB Hem på landet ville medverka till bygget av Bergslagsvägen. Företaget skulle i så fall utföras som ett arbetslöshetsarbete. Vägen skulle ju här till största delen gå över mark som ägdes av Hem på landet. Bolagets direktör Österdahl påpekade att vägdistriktet måste räkna med att upprätta en ny styckningsplan för de områden som vägen skulle komma att beskära. Det blev ett 100-tal fastställda styckningsdelar som berördes. Bolaget hade i övrigt inget att invända mot själva vägbygget. Man var glad över att Hässelbys handelsträdgårdsmästare skulle få ny väg att fara in till stan på med sina trädgårdsalster men ville inte medverka till bygget, då företaget skulle medföra en ökning av vägskatten. Allt enligt en artikel i Stockholms Förstadsblad 1933.
Foto Oscar Bladh 1933

På denna ritning ser man vändslingan för den så kallade Ängbybanan som gick parallellt med Bergslagsvägen. Avstigning skedde ungefär där tunnelbaneperrongens mittersta del nu är. Sedan gjorde spårvagnen en stor sväng och mitt ute på den nuvarande infartsparkeringen fanns en perrong för väntande stadsresenärer.

På bilden ser man förväntansfulla trafikanter på Ängbybananas ändstation Islandstorget på själva invigningsdagen 1944. Detta var under andra världskriget och utmed Bergslagsvägen hade man lagt upp vedförråd. När spårvägen invigdes, satt barnen på vedtravarna utmed Bergslagsvägen med sina hemgjorda flaggor och vinkade till kungen och övriga resenärer.

Här ser vi Islandstorget där Ängbybanan hade sin slutstation. Tåget står vid påstigningsplattformen där man steg på tåget för färd in mot stan. Där fanns givetvis också en pressbyråkiosk. En gångväg ledde tvärs igenom området, på Norra Ängbysidan med en undergång under spåren och på Södra Ängbysidan med en vanlig övergång.

Ängbybanan skulle senare göras om till tunnelbana och förlängas till Hässelby, men det skulle ske först 20 år senare.

Från Ängby gick buss nr 82 ut till Hässelby villastad mellan 1950-1952. Dessa tunga Metropolbussar slet hårt på Bergslagsvägen. Gatan bågnade under trycket och beläggningen sprack och gick i vågor. Vägen var verkligen inte byggd för det hjultryck på 5 ton som dessa moderna bussar hade.

En artikel ur Svenska Dagbladet 19 juli 1950. En lastbil full med grus hade vält vid Ängbyplan, när föraren gjorde en plötslig gir för att inte köra ihjäl en cyklist.
Alla klarade sig, men det klagades mycket på alla de lastbilar som med hög fart var på väg utmed Bergslagsvägen till alla byggen i området.

Samma lastbilsolycka vid Ängbyplan. Många barn och ungdomar står nyfikna runt den kvaddade lastbilen.
Många transporter till byggena i Vällingby och Hässelby gick utmed Bergslagsvägen med lastbilar som oftast höll hög fart. Det fanns dessutom på den här tiden problem med ett frikostigt pilsnerdrickande i berusningssyfte på många arbetsplatser. Exempelvis Järfälla nykterhetsnämnd anmärkte, att vid vägbyggnaderna i det här området konsumerades pilsner i oanade mängder.
Foto: Vimar Eriksson.

På 1960-talet beräknades Bergslagsvägen få en kraftigt ökad trafikbelastning det närmaste årtiondet. Både Hässelby villastad och södra Järfälla skulle ju byggas ut kraftigt. Gatukontoret ville därför förbättra gatan på sträckan från Brommaplan ut till Hässelby gård. Bland annat skulle det bli planskilda korsningar vid Åkeshov, Islandstorget och Bergslagsplan invid Hässelby slott. Detta är en plankarta från 1955 över Islandstorget, och man ser en av de planerade planskilda korsningarna. Man skulle åka som på en motorväg ut mot Hässelby och slippa all korsande trafik. Det hade kanske varit trevligt, men blev aldrig förverkligat.

Detta är en karta från 1934 och visar Bergslagsvägens sträckning mellan Alvik och Råcksta.
1. Tranebergsbron är inte färdig på denna karta. Trafiken går fortfarande på den gamla pontonbron.
2. Här svänger spårvägen inifrån stan mot Ulvsunda. Den framtida Ängbybanan, som sedan förlängdes till Hässelby, är på denna del av kartan inte markerad.
3. Här ska Abrahamsbergs tunnelbanestation ligga. Det finns det ännu ingen bebyggelse utmed den planerade Drottningholmsvägen.
4. Här ska Brommaplan byggas. Enligt kartan skulle vägen här byta namn till Ängbyvägen.
5. I höjd med Åkeshovs slott är tydligen kartan tecknad senare, för därifrån och utåt finns den blivande Ängbybanan inritad som planerad.
6. Mellan nuvarande tunnelbanestationen Ängbyplan och tunnelbanestationen Islandstorget är villorna byggda.
7. Därefter passerar den blivande vägen stadsgränsen för att fortsätta ut mot Hässelby (utanför kartan). Det som idag heter Islandstorget har namnet Ängbyplan på kartan.

En bild av Bergslagsvägen i höjd med Råcksta från tiden för andra världskriget. Vägen har fått en stenbeläggning. Bakom flickan på sin trehjuling skymtar Islandstorget.
Foto: Nils Erik Åzelius.

Samma sträcka av Bergslagsvägen idag. Foto: Henrik Henrikson.

Ur en tidningsartikel från Svenska Dagbladet den 19 juli 1950:
”Ett egendomligt ras inträffade vid 5.30-tiden på tisdagen i Ängby, då ett avsnitt av Bergslagsvägen plötsligt sjönk fyra meter. En av gatukontorets tio tons kranbilar följde med i raset och blev hängande med framhjulen över gropens kant.
Bergslagsvägen blev genom missödet helt ofarbar, och trafiken fick dirigeras över Hedeby - Bällstavägen fram till Vällingtorget. Orsaken till raset antas vara en förskjutning i blåleran under gatan när man tog bort en spontvägg för att kunna dra fram en avloppsledning under gatan. Reparationen av vägbanan var klar på tisdagskvällen.”
Foto: Lars Herman Ronninger.

I höjd med Råcksta gård stod en ladugård precis där Bergslagsvägen skulle gå fram. På denna plankarta har jag markerat den med rött. Så man fick dra fram en tillfällig förbifart runt om (markerat med gult). Den planerade tunnelbanan över Bergslagsvägen har jag markerat med ljusblått.

Här ser man tydligt hur ladugården står tvärs över vägen
och hur man fått bygga en tillfällig väg runt.

I december 1938 tog man bort mittpartiet av ladugården så att Bergslagsvägen kunde dras fram. Nu fick man en raksträcka på närmare ett par kilometer. Den här sträckan av vägen hade färdigbyggts ett par år tidigare som reservarbete, men vägstyrelsen hade inte velat överta underhållet så länge man inte rätat slingan vid Råckstas ladugård. Därför hade vägen fått förfalla ett par år tills man nu äntligen rivit mittpartiet av ladugården, och staden kunde överta ansvaret för vägens underhåll.
Foto: A. Nordström.

Under andra världskriget hade denna del av vägen kommit i så pass bra ordning att handelsträdgårdsmästarna i Hässelby villastad kunde ta sina morgontidiga transporter av blommor och grönsaker på den nya stensatta vägen in till staden.

Lars Brynielsson berättade:
"Jag kommer ihåg Råcksta gård från 1950-talet. Jag bodde i Norra Ängby. För mig startade Bergslagsvägen från Islandstorget och gick västerut. Passerade Råcksta gård där ladugården stack ut i vägbanan norr om vägen och sedan fortsatte vägen ut i oändligheten. När jag var gammal nog cyklade jag ända till Lövsta soptipp. Vägen hade hala gatstenar beklädd med längre cykelvänligare plattor på kanterna. Och det fanns vedtravar längs vägen. Råckstas kor fyllde hela vägen när de skulle till ladugården. Det fanns en uppfart till ladugårdens övervåning som startade vid stallets gavel. Och ovanpå stallet fanns en höskulle där mycket kunde hända."
Foto: Åke Blomberg.

En bild av Bergslagsvägen från 1955. All bebyggelse kring Råcksta gård finns kvar och även det gamla vägnätet ligger orört. Till höger syns den gamla ladugården som Bergslagsvägen skär rakt igenom.

På detta flygfoto från 1958 ser man hur den sista delen av ladugården rivs. Till vänster går tunnelbanan över Bergslagsvägen vid Råcksta station.

Redan 1951 byggdes denna viadukt för tunnelbanan över Bergslagsvägen. Det ser ut som om det var högertrafik, men det är nog så att halva vägen är avstängd på grund av brobygget, så att all trafik fick gå genom samma öppning under bron.

Idag ser det ut så här på samma plats, när tunnelbanan passerar över Bergslagsvägen intill Råcksta station.
Foto: Henrik Henrikson.

På en dispositionsplan för Spånga-Hässelby från 1946 ser man att Bergslagsvägen från början skulle svänga av mot Vinsta i höjd med Hässelby slott, och vägen mot Lövsta skulle få heta Hässelbyvägen.

Den planerade tunnelbanan, som jag markerat med rött, skulle gå i en sydligare bana än vad som sedan blev verklighet, och Vällingby med sitt stora centrum var inte ens med i planen.

Nödhjälpsarbetena på Bergslagsvägen som pågått under andra världskriget avvecklades efter krigsslutet, men arbetet på vägen fortsatte och i början av juli 1955 öppnades båda filerna på sträckan mellan Råcksta och Vällingby. Hässelby hade äntligen fått en fullvärdig vägförbindelse med innerstaden.

Det var redan1914 som Statens Arbetslöshetskommission instiftades och man startade de så kallade AK-arbetena, en statlig insats för att motverka arbetslösheten.

Arbetslösheten som 1918 var 4,6 % hade 1922 ökat till 34,3 %. Så kallade AK-vägar kan man idag finna i stora delar av Sverige, de känns ofta igen på sin rakhet och sina ofta tvära kurvor. AK-vägarna var den sista generationens vägar som i det närmaste byggdes med handkraft. Den vanligaste utrustningen var hackor, skottkärror, spadar och borrar.

I början av 1930-talet var det en svår depression i Sverige, och som ett nödhjälpsarbete lät Arbetslöshetskommisionen ett hundratal vägarbetare jobba på Bergslagsvägen. Baracker och smedjor restes utmed den sträcka som skulle bli den nya vägen ut till Hässelby slott och vidare till villastaden.

När Stockholms stad hade rivit mittendelen av ladugården i Råcksta, så att vägen kunde få en rak sträckning, var Västra vägdistriktet villig att överta skötseln av vägen.
"Sedan ska vi naturligtvis sköta vägen liksom alla andra vägar i distriktet", sade Västra vägdistriktets ordförande N. S. Hansson i en intervju i Stockholms Förstadsblad 1939. "Med denna väg förhåller det sig dessutom så, att den skall stensättas. Saken är nämligen den att Väg- och vatten skall bidraga både med sten och utförandet av stensättningen. Byggandet kostar alltså inte vägdistriktet ett öre."
"När beräknar man att vägen skall ordnas?"
"Vi hoppas att detta skall bli redan i vår eller på försommaren. Mitt i den 15 meter breda körbanan anordnas en gräsremsa, varigenom körbanan uppdelas i två körbanor om vardera 6 m, vilket med för en större trafiksäkerhet, då det ju blir enkelriktad trafik."
"Men hur är det med anslutningen ute i Hässelby villastad?"
"Här kräves en stadsplaneändring. Till vidare får vi emellertid nöja oss med det nuvarande provisoriet med anslutningen till gamla Hässelbyvägen."

Bergslagsvägen, som i trakten kallades "arbetslöshetsvägen", fick alltså under 1939 en beläggning av små fyrkantiga gatstenar. Både de som saknade arbete här i Stockholm och stenhuggarna i Bohuslän som inte heller hade full sysselsättning, fick här tillfälle till jobb. Det blir ett ganska stort beläggningsarbete, varvid staten från stensättningsanslaget bekostar den del som låg utanför stadsgränsen strax utanför Islandstorget. Härigenom fick man alltså permanetbelagd väg ända fram till Hässelby.

Då talades det också om en "fullkomligt onödig väg" som aldrig skulle komma till användning. I flera årtionden var det också mycket glest trafikerad – det var ju inte så många bilar igång under 40-talets krigsår. Men i dag är ju Bergslagsvägen närmast underdimensionerad.
Foto: Anders Väfors.

Efter Spångas inkorporering 1949, när exploateringen fortsatte västerut till Råcksta, Vällingby och Hässelby, byggdes under 1950-talet yttre delen av Bergslagsvägen. Trafikplatserna på denna del utformades som rondeller. Bergslagsvägen fick en extra stor trafikdelningsplats öster om Hässelby slott. Den skulle blivit planskild, men man tyckte det räckte med att den fick bli ovanligt stor. Vägen leddes därifrån upp i rent nordlig riktning till Enköpingsvägen.

Norr om trafikdelningsplatsen hade man reserverat mark för en helikopterlandningsplats.

Bergslagsvägen, som nu blivit utdragen från Islandstorget till Hässelbyvägen, ansåg nu vara områdets ryggrad.

Mellan Brommaplan och Islandstorget fanns till in på 1950-talet bara grusade cykelbanor. För att inte cyklisterna skulle använda den stenlagda körbanorna så fick Gatukontoret även förse cykelbanorna med asfaltbeläggning.

Hösten 1952 bestämdes att vägen norrut från Bergslagsplan skulle få namnet Bergslagsvägen, eftersom det var ju den vägen som ledde i riktning mot Bergslagen. Då måste man ju döpa om den gamla Bergslagsvägen mellan Hässelby slott och Hässelby villastad. Den fick namnet Lövstavägen, och så heter den än idag.

En artikel i Spånga Nyheter från 5 november 1953:
"Olidligt på Bergslagsvägen, barnvagnar bland lastbilarna! Bergslagsvägen är en av Bromma-Spångas mest bedrövliga vägar just nu", sade gatukontorschefen i Bromma-Spånga, ingenjör Nils Ola Bengtsson."Vägbanan är dålig. Inte ens när vägen var ny var den riktigt lyckad och nu har den tunga och starkt ökade trafiken på Vällingby-Råcksta försämrat standarden ytterligare. På en och samma vägbana finns bilister, cyklister och fotgängare i en skön och ur trafiksäkerhetssynpunkt olycklig blandning. I den värsta lastbilstrafiken promenerar mödrar omkring med småttingar i barnvagn. Det är olidliga förhållanden på en stor väg, som skall vara genomfartsväg och snabbled."

Nu skulle Bergslagsvägen i alla händelser förbättras. Vägbanan skulle planas ut och beläggas, cykel- och gångbanor skulle permanentas.

Gatukontoret permanentade den gamla stensatta körbanan på Bergslagsvägen under 1950-talet, men detta medförde endast en obetydlig förbättring – de många svackorna kunde man inte skyla över. Vägbanans underlag hade under årens lopp skadats till följd av den hårda trafiken, och kringboende villaägare klagade över skakningar och sprickbildningar i fastigheterna.

På 1960-talet fick man bygga om hela Bergslagsvägen, helt från grunden och den nya vägen fick rejäla vägrenar, där bilar som fått motorfel kunde köra undan. Bilden visar ett par män som byter ut vägskyltar vid Bergslagsplan.
Foto: Henrik Henrikson.

Denna logbyggnad som fanns intill Hässelby slott låg för nära när den nya Bergslagsvägen och måste rivas. Huset revs 1936, och en ny loge bekostades av Arbetslöshetskommisionen, som ansvarade för bygget av denna del av vägbygget.

Vägsträckan från Islandstorget ut till Hässelby villastad började anläggas redan 1935. Längst ut i villastaden slutade vägen lite snöpligt med en provisorisk anslutning till den gamla vägen mellan Hässelby villastad och Spånga, då staden inte ägde all behövlig mark. På detta flygfoto ser man längst ut till vänster hur Bergslagsvägen slutade med en tvär sväng så att den kunde ansluta till Hässelbyvägen vid gränsen till villastaden. Hässelby slott har jag markerat med gult.

Stadskollegiet föreslog i oktober 1953 att stadsfullmäktige skulle köpa in stadsägan 1329 i Hässelby av ägaren fru Maria Wuokko för 125.000 kr. Det var den tomten som behövdes för att Bergslagsvägen skulle kunna gå rakt fram och på ett snyggt sätt ansluta till Hässelbyvägen. Den mycket dåliga anslutningen med den alltför skarpa kurvan var en stor svårighet för trafiken, speciellt för busstrafiken. Egentligen var det endast en del av den 10.100 kvm. stora tomten som behövdes, men ägaren ville inte gå med på en delförsäljning. Hon ville bara sälja hela tomten som var bebyggd med ett mindre boningshus och tre växthus. Staden kom överens om summan på den aktuella tomten och sommaren 1954 började man utföra de schaktningsarbeten som möjliggjorde att Bergslagsvägen kunde byggas rakt fram och man blev av med den besvärliga kurvan.
Bild från Spånga Hembygdsgille 1950.

Till sist en bild av Bergslagsvägen av idag.
Så här ter sig vägen i höjd med Råcksta.
Foto: Henrik Henrikson.