Torpet Stenhagen kom till någon gång på 1600-talet. På denna karta från 1690 kan man se ”SteenhagsTorpet”. Ett par år senare, 1692, finns en notis om ”Johan i Stenhagen”.
Stenhagen låg på Nälsta ägor, vilka i sin tur ägdes av Hässelby. 1894 var torpets areal 37 tunnland, fördelade på 31 åker, 1 äng, 5 hagmark.
Stenhagen låg precis på gränsen till Riddersvik, så under långa perioder hyrdes torpet av Riddersviks ägare.
Foto: Harry Grip.
Gränsen mellan Riddersvik och Hässelby var i detta område utstakad som en rät linje från Mälarstranden och inåt landet. Sommaren 1758, när Riddersvik fortfarande hette Flottvik, kunde man konstatera att en liten åkerlapp på Hässelbysidan tillhörde Flottvik och ett annat markområde på Flottviks sida av gränsen tillhörde torpet Stenhagen. Det är de två ytorna Db och aC på kartan som det gällde. Man kan till och med se att två av Stenhagens uthus låg på fel sida av gränslinjen.
Greve Bonde ville få dessa misstag tillrättalagda och landshövdingen gav i uppdrag åt lantmätare Braun att rätta till rågången efter de faktiska förhållandena. Nu hann Braun avlida innan utmätningarna blev klara så det tog 35 år innan de riktiga gränserna blev utstakade, så som den ovanstående kartan från 1758 visar.
Rågången mellan Riddersvik och Hässelby blev senare åter utlagd som en rät linje.
Den 25 juli 1817 ritades en karta över Trolleboda och Stenhagen, två av de torp som tillhörde Hässelby. Här visar jag den del som beskriver Stenhagen. Själva bostadsbyggnaden syns strax söder om gränsen till Riddersviks marker. Riddersviks huvudbyggnad syns i överkanten av bilden. De gula linjerna markerar Stenhagens mark.
Siffrorna beskrivs på kartan:
8. Torpet Stenhagen den västra täppan av lös sandjord, på Nählstas ägor.
9. Dito östras dito, grund sandjord, nu igenlagd.
10. Bättre och sämre slotterbackar med lövskog uti västra täppan.
11. Dito dito uti den östra.
12. Större delen ängsmarken av sidvall med någon hård vall samt lövskog, har två bergkullar.
13. En liten hage, något bergig, beväxt med äldre och yngre barr- samt någon lövskog, jämnt bete.
14. En större dito, består av mycket berg och stenig mark, beväxt med äldre och yngre barrskog, tjänligt till såg- och byggnadsvirke, samt gärdsel och stör, har klent bete.
15. Härförutan utstakades en skogstrakt, av mindre bergig beskaffenhet emellan åkertäppan nr 9 och ängen nr 12.
Vilken trakt, befinnes vara beväxt med varjehandas tjänligt byggnadsvirke jämte gärdsel och stör, jämte vedbrand, för desse torps framtida behov, innehåller efter den uppstakade linjen...
Torpet Stenhagen, fordom varit inhägnat, och ifrån nr 30 över ledaren nr 46 till 47, vad som blivit till detta torp tillagt.
Den 31 maj 1710 noteras att Erich Larsson begravdes i Spånga kyrka. Han hade bott i Stenhagen. Han hade jobbat uppe på taket på Hässelby slott, ramlat ner och skadat sig svårt. Efter några dagar avled han av skadorna. Han blev drygt 30 år gammal.
År 1711 bor torparen Erik Eriksson på Stenhagen med sin hustru Anna Olofsdotter.
1756 bor mycket folk på Stenhagen. Flera kallas ”inhyses” och ”backstugusittare” och man kan därför tro att ingen arrendator finns här.
Beträffande de många beslut om årliga och sporadiska fattigunderstöd som sockenstämmoprotokollen innehåller kan följande tas som exempel: 1759 den andra söndagen efter påsk ”anmältes till medlidande och fattigmedels åtnjutande den sjuklige Nils Svensson i Hesselby Stenhagen”.
Mellan åren 1796 och 1853 arrenderades Stenhagen och även Trollboda av ägarna till Riddersvik. I flera kyrkböcker fram till sekelskiftet mot 1800-talet är inte ens Stenhagen nämnt. Vid ett tillfälle är namnet struket och ändrat till Trollboda. 1796 utarrenderade Wiveka Trolle torpen Trollboda och Stenhagen till von Langenberg. Kontraktet förlängdes under Riddersviks följande ägare, men 1853 uppstod en tvist med rättegång, då Riddersviks ägare Julius Wener (1821-1894) vägrade betala arrendet. Rättegång uppstod och fullföljdes till hovrätten. ”Utgången är obekant emedan handlingarna förkommit”.
På denna karta från 1840-talet har jag markerat byggnaderna på Stenhagens torp med rött. 1805 bor torparen Jan Bengtsson (f 1741) med hustru på Stenhagen.
1811 kommer torparen Anders Larsson (f 1770) från Berghamn hit. Han åtföljs av hustrun Brita Stina Andersdotter (f 1770) och två döttrar.
Efter Anders död 1813 bor här torparen Anders Sigfridsson (f 1773) med hustrun Maria Larsdotter (f 1777) och fem barn. Den familjen flyttar till Bromma 1817.
Torpet uppmättes år 1817 samtidigt med Trollboda av C. Graff och innehöll då 3 tunnland åker, 3 backar, 5 äng samt 25 skogsmark, mest lövskog.
Sedan är antecknat att Stenhagen är obebott.
Man hittar dock tidvis boende här - skomakaren Anders Broman (f 1803), trädgårdsmästaren Johan Adolf Probe (f 1779) och inspektoren Håkan Sandberg.
En karta från 1850. Då fanns en anteckning: ”Brukas av Torparen i Granskog” 1855 får tydligen Stenhagen en ”egen” torpare igen. Det är Carl Jacob Jansson (f 1826) med hustrun Brita Ulrica Jansdotter (f 1825) och sex barn som flyttar hit. Detta arrende varade i många år. 1880 dör hustrun, men två år senare kommer en ny fru in i huset, nämligen Clara Josefina Jansdotter (f 1839). Hon föder snart en dotter.
När husesyn hålls år 1860, innehades torpet Stenhagen av Carl Jansson. Denne erhåller nytt kontrakt år 1871, enligt vilket han ska betala 175 riksdaler om året.
Senare samma år tillträder sonen Anders Gustaf Silén (f 1865) torpet. Han var då bara 22 år gammal. Hans mor, änkan Karolina Silén, fick bo kvar.
Anders Gustaf Silén fick ett kontrakt att han skulle få arrendera Stenhagen på 15 år från och med 1891. Samtidigt lades 22 tunnland åker till torpet. Arrendeavgiften var då 700 kronor.
Hans lillebror Carl Silén tar så småningom över arrendet. Carl var gift med Georgina Josefina. Två pigor och två drängar var också inhysta på torpet.
Foto: Rune Melander.
Carl Silén försöker driva torpet under knappa förhållanden. Han rekvirerade gödsel från Lövsta renhållningsverk, som inte låg långt därifrån. Där kunde man köpa avföring som torkats och behandlats till ett luktfritt gödselpulver, så kallad pudrett. Men Carl får det inte att löna sig ekonomiskt, och han kunde inte betala de 75 kronor och 36 öre som han var skyldig för gödsel han köpt från Lövsta.
Året efter, 1902, hade han stora skulder och lyckades endast få ett lass obehandlade sopor från Lövsta för fem kronor, och det försökte han använda som gödsel till sina odlingar. Skulderna växte och hösten 1902 blev han dömd till utmätning. Han var nu helt utfattig.
1904 kom trädgårdsmästaren Karl Johan Andersson (f 1859) med hustrun Augusta Lindberg (f 1849) och tre barn. 1907 hade han friköpt stället och stod som ”egare”. Augustas yngre syster Agnes bodde då också på Stenhagen. Samtidigt bodde på Stenhagen gödningsämnestillverkningsarbetare Per Erik Andersson (f 1867) tillsammans med sin hustru Edla.
Karl Johan Andersson gjorde om torpet till en handelsträdgård, och verkade sedan här i många år. 1923 stod han fortfarande som ägare till Stenhagen.
Stenhagen hade år 1910 adressen ”Hesselby villastad N:o 73”. Stenhagen anges som handelsträdgård nr 51 i boken ”Bland blomsterkungar och växthus”.
1904 började området kring Stenhagen kartläggas och delades upp i tomter om en halv tunnland, cirka 105 stycken, för 4-6 öre per kvadratfot, 4% ränta och tre frihetsår.
Här kan vi se att kvinnorna på torpet Stenhagen ställde upp och ville ha sina namn på listan för kvinnlig rösträtt. Först skriver den 23-åriga fröken Elsa Hagström. Sedan verkar det som, av handstilen att döma, att Elsa lägger till sin mors namn, fru Sofia Hagström, och fru Edla Anderssons namn.
Kjell Melander berättar: "Min mamma Brita Melander står till höger. Det är Rune Melander som har tagit bilden."
Högra bilden visar en del av Stenhagsbrinken i slutet av 1960-talet. Man ser Stenhagsbrinken sett nerifrån Fagerstrand. Till vänster ligger idag radhus. Bilden är tagen av Alenius.
På bilden till höger, som jag hämtat från Google, ser man samma trevägskorsning och det hus som idag finns på den plats där torpet Stenhagen låg.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.