Torpet Plaisiren - ett bildspel av Henrik Henrikson

Plaisiren, ett av alla de torp som tillhörde Hässelby.
Redan i en redovisning från 1692 över Hässelbygodsets gårdar och torp står uppräknat bl.a. Micel, som då bodde i Plaisiren. I 1758 års förteckning över Hässelbys torp är Plaisiren upptaget som "oskattelagt dagswärkstorp under Hässelby Säterij i Spånga socken".

Torparen Anders Jansson, som bodde på torpet Plaisiren med sin hustru Cajsa fick en dotter den 14 januari 1786. De döpte henne till Maria. 1788 flyttade familjen till Smedshagen i Spånga.

På bilden, som är från Hässelby hembygdsförenings vykortsserie, ser man två pojkar som sitter i gräset och pysslar med några träbitar. Och nedanför gavelfönstret står en kaninbur. Ytterdörren står öppen och hela bilden är som en stilla och rofylld idyll.
Foto: Harry Grip

Torpet Plaisiren låg på Hässelbys ägor ungefär där man sedan på 1960-talet byggde Johannelunds industriområde. Nära korsningen Krossgatan och Skattegårdsvägen. Jag har markerat torpets ungefärliga läge med rött på denna Googles flygbild.

En karta från 1861 där torpet benämnes Plasen. Under årens lopp har man haft vissa problem med stavningen, det har förutom Plaisiren blivit Plasir, Plasén, Pläsiren, Plaisir, Plösen eller Pläsen. Ordet plaisir kommer från franskan och betyder nöje.

Till höger syns ett kort ur ett register som upprättades 1929 av B. Pettersson för institutet för språk och folkminnen. Man har noterat hur namnet uttalades på den tiden.

År 1790, då husesyn hölls, avflyttade Anders Isaksson, som utan syn mottagit torpet, och tillträddes detta af bonden Erik Eriksson från Winsta.

1790 redovisades ett fähus, som bestod av ett fähusrum, ett foderrum och en ”svala” emellan. Till detta var fogat ett ”redskapslider”, det vill säga ett förvaringskjul. Plaisiren hade då även en bastu, så kallad ”pörte”.

Vid husesyn år 1809 bodde Erik Eriksson på torpet och istället för att betala hyra fick han lov att utföra 3 dagsverken i veckan på sommaren och 2 på vintern.

1851 års husesynsinstrument omnämner att Jan Persson brukat torpet sedan år 1826 och att åkerjorden var synnerligen väl skött.

Sedan år 1860 var G. Carlsson torpare till år 1874.

I 1868 års husesynsinstrument omtalas, att logen nybyggts och att Carlsson uppfört nytt svinhus och ny källare.

År 1874 tillträddes torpet af Carl Nilsson, som skulle svara för 260 mans- och 50 kvinnsdagsverken om året.

Vid husesyn 1892 finns antecknat, att torpet arrenderades av A. Westman mot 260 mans- och 52 kvinnsdagsverken utan ersättning samt 50 mandagsverken för vilka betalning erlades.

År 1900 bodde här torparen Karl Petter Karlsson med hustru Ida och barnen Axel och Gerda. Dessutom bodde i eget hushåll Robert Johansson, som jobbade som renhållningsarbetare på Lövsta sopstation.
Foto: G. Selling 1946.

Torpets sista ladugårdslänga byggdes 1868. Foto: G. Selling 1946

Åsa Wandegren, född Hast, berättade sina minnen från den tid då hon växte upp på Johannelund på 1930-talet:
”På Plaisiren bodde familjen Westerlund (Einar och Hedvig med tre barn). De flyttade 1936. Sedan bodde en familj Wahlén på Plaisiren. Fritz och Hilda med dottern Doris. De bodde kvar till hösten 1951, då de flyttade med sina djur till Björnboda.
Efter inkorporeringen 1949 blev det gatubelysning utefter "Wahlens väg" och vägen döptes till Plaisirvägen. Även Wahléns fick elektricitet i både boningshus och ladugård.”

På den här tiden bodde också några nödarbetare i torpet. På bilden syns jordkällaren och boningshuset som det såg ut 1964. Foto: G. Fogde.

En notis ur Stockholms Förstadsblad 1927:
”Jordbruksarbetaren Einar Westerlund, vid torpet Plaisiren, Hässelby, som redan förut gjort jordfynd av antikvarisk betydelse, har åter fått belöning av statens historiska museum för fynd av uråldrig fiskredskap.”

Det Einar funnit var ett 23 cm långt ål-ljuster som troligen är från senmedeltiden. Evert fick tre kronor för sitt fynd.

Hösten 1958 renoverades torpet Plaisirens förfallna byggnader. Där skulle det bli en stor motorungdomsgård. Även raggarbilar skulle vara välkomna. Gården drevs sedan i samarbete med stadens barnavårdsnämnd. Men det blev inte så lyckat. Raggarna visade sig inte alls vara intresserade av att besöka Plaisiren. På bilderna ser man ett av Plaisirens uthus och ladan.
Foto: G. Fogde.

Denna stuga hörde också till Plaisiren. Den lilla vitrappade stugan blev 1959 klubbhus för Vällingbys folkdansgille. Det blev snabbt ett omtyckt centrum för folkdansarna i Vällingby.
Man lade ner tusentals semestertimmar för att få torpet i gott skick. Medlemmarna spenderade många frivilliga arbetstimmar med att snygga upp inne och ute.
Men våren 1962 bestämdes det plötsligt att huset skulle rivas. Beskedet om att fastigheten måste bort kom som en kalldusch för ungdomarna. De hade ju av staden fått veta att området var mer eller mindre fridlyst av kulturhistoriska skäl. Men nu låg huset i vägen för stadens etablering av det planerade industriområdet i Vinsta.

Stadsplanekarta från 1930 över området kring Hässelby slott och Vinsta gård. Torpet Plaisiren syns vid pilen. Man kan se att man med streckade linjer redan då ritat ut de blivande gatorna i det planerade industriområdet i Vinsta.

Torpet Plaisirens ladugård från nordväst. I bakgrunden syns ett av de första nybyggda kontorshusen i Vinstas industriområde.
Foto: G. Fogde 1964.

Samma industrihus som på ovanstående bild. Husets adress är Krossgatan 40, och bilden visar hur det ser ut idag, enligt Googles.

Våren 1962 började man gräva ut ett 40-tal forngravar i skogsområdet kring torpet Plaisiren. Här blottlade man ett gravfält med ett 70-tal stensättningar i varierande storlek. Man hittade brända ben, keramik, en bronssten och en genombruten, hjulformig skiva av brons. På bilden syns en härd med brända stenar på boplatsområdet vid Plaisiren.

Gravfältet är intressant därför att gravarna troligen härrör från epoken mellan Kristi födelse och 200-talet, alltså romersk järnålder. Gravarna från dessa århundraden är inte så vanliga i Stockholmstrakten.
Foto: Jonas Ferenius 1964.

Invid gravfältet kunde man skönja spåren efter en hel by. Man hade funnit lämningar från ett tiotal hyddor. Bl.a. hade man hittat klumpar av den lera, med vilken invånarna tätade springor i sina hyddor. Väggarna till hyddorna har varit tätade med lera, som kletats fast på ett flätverk av grenar och vidjor. Genom eldens inverkan har bitar av dessa lerväggar blivit beständiga och på så vis motstått tidens tand. Vissa bitar är hårt slaggade av eld. Man kan säkert utgå från att elden kommit lös av våda.

På boplatsen vid Plaisiren har man också hittat pilspetsar och avslag av flinta, några stenyxefragment samt keramik. I ett större röse med en väldig jordfast sten i centrum anträffades en vackert formad rakkniv av brons.

Antikvarien fil. Lic. Henrik Ahnlund vid Stadsmuseet berättade 1962 om Plaisiren:
”Den nuvarande torpbyggnaden, nu motorgård, har knappast så stort kulturhistoriskt värde att det är motiverat att det flyttas till annan plats”.

Plaisiren revs därför omkring 1965. Namnet lever vidare i en gata i området som fått namnet Plaisirvägen. Dessutom övertogs namnet av den spannmålsbod som idag blivit konsthallen Plaisiren invid Hässelby slott.

Till huvudmenyn