Denna gård kallades 1354 »Naerthastaff». Det fornsvenska –staf har i allmänhet tolkats som gränsmärke, gränspåle, rågångsmärke. På ganska svaga grunder har man i namnet tyckt sig skönja ett samband med hedniska riter, och namnet därför skulle vara av förkristet ursprung och betyda ”Njords stav”. Då Njord var en fruktbarhetsgud, skulle man med lite livlig fantasi kunna räkna ut vad ”stav” i så fall betydde.

Nälsta köptes av Carl Bonde 1642 – 1646 och blev en del av Hässelby säteri.

I slutet av 1690-talet drabbades hela Mälardalen av svår missväxt, och på Nälstas åkrar växte inget som gick att skörda. Husen och gärdesgårdarna förföll. Grevinnan Gustava Gyllenstierna, maka till Carl Bonde på Hässelby, blev tvungen att hos Kungl. Maj:t anhålla om att få Nälsta skattebefriat. Samtidigt avstod hon själv från sina egna frälseräntor.

1724 drunknade bonden på Nälsta och gården låg obrukad under två års tid. Och den 18 mars 1725 skriver presidenten Gustaf Bonde till länsstyrelsen:
”Sedan min frälsebonde Erik Ersson under Hässelby i Spånga socken och Sollentuna härad förlidet år drunknade och nu dess änka sig hemmanet ifrånsagt och sedan jultiden alldeles övergivit, haver gästgivaren i Barkarby lika fullt obligerat mig från herrgården hållskjutsen för bemälda hemman att uppehålla; - eftersom jag kommer att vidkännas den utsådda lilla säden samt något av dess lilla kvarlåtenskap, som mycket litet förslår i avbetalning på de många års utlagor, som bemälde bonde mig skyldig blivit, samt vad jag sedan dess död till kronan, prästen, båtsman och andra oundgängliga utgifter nödvändigt måst betala, men som sådant är alldeles mot förordningarna, att frälsemannen skall förpliktigas skjutsen att underhålla för ett hemman, som är utan åbo och för öde uppfört, ty beder jag tjänsteligen, att herr landshövdingen täcktes sådant genom ordres till vederbörande rätta och mig för hållskjutsen befria, till dess den nye åbon, som hemmanet nästkommande år vid midfasto tillträder, därföre kommer att svara.”
Bondes framställning blev också bifallen, och Nälsta befrias från skjutsskyldigheten, så länge gården var utan arrendator.

Eldstaden bestod av en tvärställd bakugn, med vinkelformig härd och två kakelugnar i kammaren och stora rummet.

Man kan i eldstadens utformning spåra ett tydligt herrgårdsinflytande. Att man inte stått främmande för byggnadsvanorna i staden kan även denna utformning av eldstaden tyda på. Vatten och avlopp saknades. Vatten fanns att hämta i en intilliggande brunn och i köket förvarades vattnet i en stor koppartunna.

Axel Wahlgren övertog 1913 arrendet för Nälsta gård. Han flyttade in i den nya manbyggnaden med sin hustru Elfrida och barnen Greta, Sten och Olle och Stig.

Axel Wahlgrens son Stig har i Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille i februari 1986 berättat om hur det var att som sjuåring bo på Nälsta omkring 1930:
Detta hus i vit puts var mangårdsbyggnaden på den här tiden. Elektricitet drogs in först 1927, men då endast för belysning. Tidigare användes fotogenlampor. För att under sommaren kunna förvara färskvaror användes isskåp. Detta var konstruerat så, att det upptill fanns ett fack för is, nedanför detta ett förvaringsutrymme och underst ett tråg för smältvattnet. Isen sågades varje vinter upp ur Mälaren och lades i stora block i en s k isstack. Blocken täcktes med tjocka lager av sågspån som isolering.

Toalett inomhus hörde inte till den tidens bekvämligheter. Nej , ett "utedass" c:a 50 meter från huset gjorde att man kanske en mörk vinternatt med snöstorm tänkte sig för flera gånger: Ska? - Ska inte? - Kanske måste!"

Ett av husen har en vällingklocka med sin stapel. I den ringde gårdens rättare varje morgon, förkunnande arbetets början, även vid middagsrast och arbetsdagens slut. Rättaren hette Wig, en trotjänare och kraftkarl av den gamla stammen. Han hade stålblå blick och örnnäsa. Hans namn lever kvar genom namnet på Rättar Vigs Väg.

Det gick åt mängder med hö under vintern för att utfodra 25-30 nötkreatur och dessutom 7 hästar.

På 1890-talet skrev rättaren Karl Rehn i ett brev till sin chef, Carl Trolle-Bonde: ”Alla Nälstas statdrängar behöva användas i stallarna för kreaturens ans. Vid städjande skola de gå in på att vara i arbete kl. 5 f. m. eller tiden för kreaturens skötsel, morgnar och aftnar året om. Där finnes alltid en stalldräng och en kodräng som hava ansvaret för djuren och som måste vara i stallarna ändå tidigare för fodring, mjölkning, utrustande av mjölkhästen etc. De övriga biträda från kl. 5.”

Sonen Stig fortsätter sin berättelse om hur det var på Nälsta omkring 1930, då han var sju år:
”Det yttersta ansvaret för all den verksamhet på gamla Nählsta gård hade naturligtvis min far. Men han hade också många andra strängar på sin lyra. Otaliga var de uppdrag han hade i nämnder och inrättningar av olika slag. Kommunalpolitik var hans stora intresse och han var under många år Spånga kommunalnämnds ordförande och hade ständigt kommunens bästa för sina ögon På en av sina jämna årsdagar omnämndes han i en artikel i Stockholms Förstadsblad som "Spångas finansminister".
Spänstig var han också. Varje morgon året om promenerade han från Nählsta gård till posten i Solhem för att hämta post och tidningar. Skulle man följa med fick man halvspringa!”

På den vänstra bilden syns ett intressant fynd, en 16 cm lång flintdolk. Den kommer från hällkisttiden, som inföll för ungefär 4 000 år sedan. Flintdolkar är ganska sällsynta i Uppland, eftersom det inte finns någon flintsten i detta område.

Enligt uppgift ska på 1920-talet en privatperson som dikade ur sin tomt strax norr om Nälsta gård ha påträffat en stor ansamling stockar. 4x5 stycken i bredd som ska ha legat på 0,5 – 1 á 2 meters djup. Stockarna var 30-40 cm i diameter, några var av ek och en av stockarna var cirka tre meter lång. Tyvärr togs det fyndet inte tillvara, och inga mer noteringar finns. Någon har lagt fram teorin att detta skulle ha kunnat vara en kultplats, där man utförde vissa ritualer. (ur en kandidatuppsats av Philip Bergström 2012).

Kartan från 1928 visar hur egnahemsbebyggelsen växer upp runt Nälsta gård. Samtidigt är trakterna kring Hässelby slott fortfarande en lantlig idyll.

Numera (2021) sköts Nälsta gård av Spånga Fornminnes- och hembygdsgille. Anneli Ronneberg tog denna bild av Nälsta gård 2012.