Torpet Ivarskärr låg en bit norr om Vinsta gård. Ivarskärr, torpet i Ivarskärrsskogen, nämndes i texter redan 1692. På denna handritade sockenkartan från 1850 ser man Vinsta gård och några av de torp som tillhörde Vinsta, bland andra Ivarskärr.

I detta utdrag från folkräkningen 1880 ser man att Ivarskärr då beboddes av torparen Clas Göran Andersson, född 1845. Han bodde där tillsammans med sin hustru Johanna Matilda Gustafsdotter, och deras elvaåriga dotter Matilda Vilhelmina.

Torpet lämnades år 1887 över till Nils Nilsson på 5 år mot 156 mansdagsverken, och han efterträddes år 1889 av Johan Morling i Nytorp.

Och år l891 blev Carl Petter Jansson torpare på Ivarskärr mot 156 mans- och 20 kvinnsdagsverken om året. Det var hans hustru Lovisa som fick utföra kvinnsdagsverken. Hon var 58 år. Dagsverken utfördes troligen på Hässelby gods. Vanliga jobb där för kvinnor var att mjölka kor och hjälpa till vid höskörd. De hade en son, som också bodde på Ivarskärr. Han hette Karl Fredrik och var döv. Men han var i alla fall 34 år när familjen flyttade till Ivarskärr, så han hjälpte säkert till på torpets marker.

I dagstidningen ”Gamla och nya hemlandet” som gavs ut i svenskbygderna i USA kunde man läsa den 11 november 1903: ”En gumma Jansson från Ivarskär i Spånga socken fanns den 20 oktober 1903 liggande död å landsvägen nära Hässelby torp. Den gamla hade nyss förut varit inne på sistnämnda ställe, där hon lånat en potatisqvarn, som hon bar med sig.”

Detta är den Lovisa Jansson som vi kan läsa om härovan. Hon var 70 år när hon så plötsligt segnat ner och dött på väg hem till Ivarskärr. I tidningsartikeln kallas hon för gumma, en benämning som kanske inte skulle kännas så lämplig idag.

En metkrok av ben utan hullingar hittades år 1901 vid torpet Ivarskärr. Den är från den yngre stenåldern (ca 2500-1500 f. Kr.).

Om det på den tiden fanns någon fast bosättning i denna del av landet är svårt att säga. Men det här fynden visar tydligt, att området i alla fall fick tillfälliga besök av människor. Den här kroken har troligtvis tappats av någon man, som tillfälligt besökt platsen, på en fiskefärd.

Metkroken är av ben, saknar hullingar, men har två fästehak upptill. Den är 3,9 cm lång och förvarades under många år av kammarherre Christoffer Pau på Herrestad i Södermanland. Numera finns kroken på Historiska Museet i Stockholm.

I fastighetsboken finns noterat om Ivarskärrs olika ägare under 1900-talet.

Om en utlänning i början av 1900-talet önskade att tillfälligt få vistas i landet, men saknade giltigt pass, så fick man ansöka om uppehållstillstånd.

Detta gjorde Felix Rätzer från Tyskland. Han skrev den 10 februari 1923 till polismyndigheten i Stockholm. Felix Rätzer var motormekaniker och kom från Lunzenau. Han var 27 år och hade arbetat lite på olika platser i Sverige.

Nu skulle han hjälpa till på ett villabygge i Spånga. Under tiden fick han hyra ett rum och kök på torpet Ivarskärr. På frågan om varför han inte hade något pass svarade han: ”Tyska konsulatet vägrar utfärda pass på grund av att jag är statslös.” Han fick senare svenskt medborgarskap och bosatte sig i Stockholms innerstad.

I ett arealbevis från 1931 kan man se att småhusbyggena i området har påbörjats och delar av Ivarskärrs mark har delats upp till tomter åt nybyggare.