 |
 |
|
Text: Henrik Henrikson december 2023
|
Torpet Glädjen ligger i det område som idag är Backlura, i slutet av Blomkronegränd. Glädjen är ett av de få av torpen i Hässelby som finns kvar.
Teckning av Henrik Henrikson.
|
|
Området kring torpet Glädjen var för flera hundra år sedan ett nästan helt obebyggt område. Marken tillhörde Hässelby.
På den här sockenkartan kan man se att intill Glädjen låg ytterligare ett torp, Skogstorp, som redan på 1680-talet förekom i handlingarna. I en husförhörslängd från 1692 nämns "Johan i Skogstorp" och 1704 kan man läsa i ett sockenstämmoprotokoll:
"Emedan förre spögubben eller kyrkoväktaren var med döden avgången, utvaldes i dess ställe Mats Bengtsson i Skogstorpet".
1711 och under ett 30-tal år framåt hette torparen på Skogstorp Samuel Jansson. Vid 1700-talets mitt hittar vi många torpare på Skogstorpet som i tur och ordning försöker sig på en dräglig tillvaro. Bland andra fanns här Matts Mattsson (f 1726). Han verkade här med hustru och tre döttrar mellan åren 1764-1773.
|
|
På 1790-talet bosatte sig Pehr Nilsson (f 1759) på Skogstorpet tillsammans med hustrun Anna-Lisa (f 1763).
De uppnådde båda en hög ålder och bodde kvar på torpet till sin död. Omkring 1845 kom den siste torparen på Skogstorpet, nämligen Peter Adolf Boman (f 1804). Hans hustru hette Anna Sofia Abrahamsdotter (f 1804) och de hade tillsammans flera barn.
Skogstorpet blev mer och mer förfallet och 1855 står det i husförhörslängden:
"Brukas af Torparen i Glädjen".
Det var bara några hundra meter mellan de två torpen. De sista åren bor bara "inhyses" på Skogstorp och på 1860-talet tycks torpet tidvis stå öde. Men man hade också extrainkomster genom att hyra ut till "arbetarfamiljer", förmodligen till lövstajobbare med familjer.
Skogsområdet söder om de två torpen kallades på den här kartan för Lilla Skogen. På 1930-talet kallades samma område för Glädje Storskog.
Husen som tillhörde Skogstorp revs i slutet av 1800-talet och inga spår finns i dag kvar av det torpet. Men torpet Glädjen levde kvar.
|
|
Torpet Glädjen uppfördes omkring 1708. Det ligger på mark som på den tiden tillhörde Lunda och Skesta utmark och ägdes därmed av Hässelby.
Torpet Glädjen hade en areal av 88 tunnland: 47 tunnland åker, 40 tunnland hagmark och 1 tunnland övrigt. Det var alltså ett av de större torpen i Hässelby. Fotot är från 1892.
|
|
År 1725 heter torparen på Glädjen Sven Ersson och efter ytterligare många torpare hittar vi här år 1779 Erik Olsson (f 1729). Han innehade arrendet i ett 30-tal år och överlämnade år 1810 det hela till mågen Per Ersson Sundell (f 1774) som var gift med Eriks dotter Anna Stina (f 1773). Erik Olsson blev nästan 86 år och det står om honom att han "njuter fattigdel".
Anna Stina dog redan 1818 och efterlämnade utom Per även fyra barn.
På 1830-talet övertog sonen Per Persson (f 1804) torparskapet. Fadern Per och styvmodern Cajsa Ersdotter finner vi senare som inhyses på det närbelägna Skogstorp, vilket på den här tiden blivit starkt förfallet.
Vänster bild: Foto Stig Forsslund. Höger: Foto H Andersson.
|
|
|
År 1863 arrenderades Glädjen av Carl Magnus Andersson och vid den tiden var husen brandförsäkrade för 6.380 Riksdaler Riksmynt. Arrendekontraktet med honom förlängdes år 1872. Då bestämdes att arrendeavgiften skulle uppgå till 500 Riksdaler Riksmynt.
Vid en inspektion 1868 av ladugården på Glädjen bestämdes att det gamla halmtaket skulle bytas ut mot spån på bräder.
Under 1880-talet var verksamheten på Glädjen fortfarande stor. Arrendator var då Anders Gustaf Jansson (f 1856) med sin hustru Anna Sofia (f 1860), och deras tre barn Karl Gustaf (f 1884), Johan August (f 1887) och Anna Josefina (f 1889). Anders arrenderade torpet på 20 år mot ett årligt arrende av 550 kronor.
Dessutom bodde här drängarna August Björk och Isak Olsson samt pigan Gustava Lilja. I ett eget hushåll bodde renhållningsarbetaren Erik Gustaf Andersson med hustru Selma och barnen Gertrud, Frans, Bror och Elna. Det verkar ha varit något trångbott i det lilla torpet.
1894 avlider Anders Gustaf Jansson, men drängen Johan Edvard Levén övertar arrendet och gifter sig dessutom efter ett par år med änkan.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Edvard Levén är sedan arrendator på Glädjen i 25 år, tillsammans med sin hustru Anna Sofia Jansson. De fick två barn: Elsa och Edvard. Dessutom bodde två av Anna Sofias tidigare barn Johan och Anna också kvar på torpet.
I mars 1920 flyttar familjen från Glädjen, och hela bohaget auktionerades bort. Man kunde hitta följande annons i Svenska Dagbladet:
"Auktion vid Glädjen i Spånga socken.
Genom auktion vid Glädjen, 2 km. från Riddersviks järnvägsstation.
Tisdagen den 9 Mars, med början kl. tolv (12) på dagen, låter herr E. Levén på grund av upphörande med arrende försälja alla gårdens levande och döda inventarier, bestående av
5 goda arbetshästar, bland dem en vacker, treårig valack,
10 mjölkkor,
1 tjur,
3 tackor med lamm,
30 skånska smågrisar,
ny fotogenmotor om 5 hkr,
nytt halvrensande tröskverk,
äldre tröskverk,
gröpkvarn,
slåttermaskin,
radsåningsmaskin för enbett,
hjulräfsa,
arbetsvagnar med och utan fjädrar för par och enbett,
vinkelaxelkärra,
skrovkärra,
ny kälkrack,
kälkar,
kultivator samt åkerbruksredskap av förekommande slag,
selar, krakstör, smidesverktyg, fältässja, hyvelbänk, grundpump och andra pumpar,
tidig sättpotatis, stensärter, timotejfrö samt handredskap och något husgeråd."
AB Hässelby Egendom blev ägare av torpet. Under en period hyrde man ut till arbetare som var anställda på Lövsta sopstation. Ny arrendator på Glädjen blev Gustaf Larsson.
|
|
Den 5 oktober 1921 härjades Glädjens uthus av en häftig eldsvåda. Den stora uthusbyggnaden ödelades helt, men mangårdsbyggnaden skonades.
I Stockholms förstadsblad kunde man läsa om den häftiga branden:
"Man höll på att tröska i det i uthusbyggnaden befintliga tröskverket då elden utbröt. I samma byggnad som var av timmer och ca 60 meter lång och 10 meter bred, var inrymt stall, ladugård, vagnslider och loge.
Elden kom tydligen från fotogenmotorn till tröskverket, som av någon anledning gav ifrån sig gnistor och antände taket.
Då detta är av halm voro möjligheterna att släcka för gårdsfolket ganska små, varför Hässelby brandkår tillkallades. Den anlände med motorsprutan och andra brandredskap.
Men som vattentillgången var ytterst minimal, måste man inrikta sig på att skydda mangårdsbyggnaden, vilken var starkt hotad på grund av vindstyrkan. I sista stund lyckades man få ut kreaturen utom tvenne hästar, som blevo lågornas rov.
Efter ett par timmar var huset nedbrunnet."
Släckningsarbetet hade en tragikomisk poäng; vägarna var så dåliga att proppen hoppade ur "tankvagnens" trätunna med följd att allt mödosamt anskaffat vatten rann ut på vägen!
Kring 1920 började marken kring Glädjen styckas upp och säljas till inflyttande arbetare vid handelsträdgårdarna och sopanläggningen vid Lövsta.
|
|
I samband med att man på 1950-talet installerade vattentoalett i huset, gjordes denna ritning av Glädjen.
|
|
En teckning med Olof Dunér, som 1928 startade en hönsgård på torpet Glädjen.
Han började i liten skala med tio höns, men med åren växte verksamheten. I början av 1950-talet var Glädjen en av de största hönsgårdarna i Stockholms västra förorter. Kring det gamla torpet byggdes flera hönshus.
I detta torp bodde Olof Dunér med hustru, son och dotter. 1.100 vita leghornshöns gav varje vecka upp till 5.000 ägg. Man producerade också "provrörskycklingar", d.v.s. maskinkläckta, duniga, pipande små kycklingar, som alstrades i 38 graders värme under 21 dagars vistelse i kläckningsmaskinen.
Värmen måste hållas konstant hela tiden i skåpet och blev det strömavbrott var det brått att tända en fotogenkamin under kläckningsapparaten.
Bild: Svenska Dagbladet.
|
|
Till påsken såldes stora mängder med ägg på Hötorget. 1957 hade Glädjens hönseri vuxit till 1.200 värphöns. En höna i toppklass levererade ungefär 300 ägg per år och genomsnittet bortåt 200 vilket betyder cirka 12 ton ägg per år för Glädjens hönseri.
Gott och väl 14.000 kycklingar kläcktes under året, men gallringen var mycket sträng och en god portion gick till slakt. Kosthållet drog stora slantar. Olof Dunér i Hässelby brukade kalkylera med 45.000 kronor om året, ibland ännu mer.
"Första värpåret är det finaste, sedan blir produktiviteten mindre", berättade Olof Dunér. "Under normala förhållanden räknar jag med ungefär 700 ägg om dagen med den här besättningen – inklusive avelsäggen – och den siffran gäller året runt. Till 70 procent är det vit leghorn, den rasen har visat sig vara bäst för svenska förhållanden, men naturligtvis kan man försöka med annat. En gång om året blodprovas hela besättningen, och glädjande nog är hönstyfus allt mindre förekommande. Det är varmt och gott i kycklingavdelningen och än så länge är det fyr i värmepannan, ty nätterna är frostiga och vinden vass ute på gärdet." –
|
|
Framåt påsken 1959 var Glädjens hönseri det enda kvarvarande hönseriet i hela Storstockholm. Affärerna gick bra och hönsen värpte friskt, men det är inte utan att Olof Dunér önskade att värphönorna kunde förmås att värpa flerdubbelt upp till påsk!
"Våra höns lägger cirka 500 ägg i veckan och vi har omkring 3.000 kycklingar", berättade Olof Dunér. God hjälp fick han av sonen Lennart och dottern Sylvia Ek. Av veckans 500 nykläckta kycklingar gick 200-250 till slaktning. Just kring påsktiderna var efterfrågan livligare naturligtvis.
På bilden håller sonen Lennart upp en av alla kycklingar.
Inger EkDahl skrev på Facebook:
"Min morfar Olle drev hönseriet tillsammans med min mamma Sylvia och min morbror Lennart. Finns många fina minnen från Glädjen."
Foto: Svenska Dagbladet.
|
|
1970 blev Stockholm stad ägare till Glädjen i samband med att man köpte mark för bostadsbebyggelse i Hässelby villastad. Efter att hönsgården avvecklades användes torpet Glädjen bland annat som förskola på 1970-talet.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
|
Här ser man hur det röda torpet numera ligger inne bland alla nya villor och radhus. Bild från Google.
|
|
2001 beslutade Stockholms stad att sälja torpet. Köparen, Conny Rosén, bjöd 1,5 miljoner kr för torpet. Han tänkte använda det som bostad.
"Jag tycker det är ett vackert hus, robust och hållbart med stora ytor. Det är charmigt byggt eftersom det inte finns en enda vägg som är rak".
|
|
Glädjen är ett 1 1/2 vånings hus med faluröd locklistpanel och gråstensgrund. Det har vita snickerier och 2-kupigt rött taktegel.
|
|
Sommaren 2013 köptes huset av Anna och Thomas Nilsson. De var mycket ivriga att återställa och bevara torpets ursprungliga karaktär. Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Torpet genomgick då en omfattande restaurering. Man fick 2015 hjälp av en duktig timmerman, som kunde renovera enligt traditionella metoder.
Man fyllde i med gamla stockar där det behövdes och reparerade grund och väggar med sten och lerbruk.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Året efter var man klar med husets utsida, ändring av det yttre, omläggning av tak, byte av takpannor, fasadrenovering med mera.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Den gamla fina vedspisen i köket. På spisens vänstra sida ser man en vattentank i koppar. Där förvarade man vatten, som hettades upp av värmen från spisen.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
Anna Lindeborg Nilsson var en av hobbybagarna som tävlade i TV-programmet Hela Sverige bakar på kanal Sju. Helst bakar hon bröd, men sedan hon kom med i programmet har hon mer och mer börjat med söta bakverk.
Anna växte upp i ett litet samhälle utanför Vimmerby i Småland. När hon var liten bakade hon mycket med sin mamma och farmor. Känslan hon hade som barn har hon fått tillbaka i torpet med det stora bondköket som blivit husets hjärta. I ett hörn står ett stort bakbord, en exakt kopia av Annas farmors gamla bakbord.
Bild från TV4.
|
|
Torpet Glädjen har under flera år rustats upp på alla de vis. 2017 lade man ut dessa bilder på Instagram och Anna skrev:
"Så var vi äntligen klara med årets semesterbeting, huset målat och klart! Nu är det bara sista finliret kvar med fönsterfodren. Det var en fröjd att måla med färg från Falu rödfärg! Vi funderade på ljusröd men valde till slut vanlig röd (eftersom det var det som vi hade bygglov för)."
|
|
Torpet Glädjen fick Hässelby hembygdsförenings byggnadsvårdspris för 2019.
Här har jag saxat lite ur Hässelby Hembygdsblad nummer 127 2020:
"Priset skulle ha delats ut i samband med hembygdsföreningens årsmöte 2020. I år har vi dock fått frångå principen med utdelningen på årsmötet, eftersom det blev inställt p.g.a. spridningen av coronaviruset och restriktioner utfärdade av myndigheterna. Det har därför delats ut vid själva torpet."
|
|
|
En detaljbild som jag tog när jag besökte torpet 2015.
|
|
|
Slutligen en vinterbild av torpet Glädjen nedanför det stora lekträd som växer alldeles i närheten. Foto: Henrik Henrikson.
|
|
