Gården Fornboda, som låg i Fresta socken och Vallentuna härad, tillhörde Hässelby 1692-1737. Ibland stavades gården Forneboda. Fornboda låg 15 km från Hässelby, fågelvägen. Sträckan var avsevärt längre när man på den tiden åkte utmed de krokiga och dammiga vägarna mellan de två platserna. En verkligen avlägsen del av Hässelby med andra ord.
Ändå tillhörde gården Hässelby under hela 45 år. Egendomen var av storleken ¼ mantal. Fornboda omnämns första gången 1447 i Vadstena klosters äldsta bevarade jordebok där det räknas upp som ett av de avgärda torp som låg under Skällnora.
Detta är två pompösa män, båda med krigiska erfarenheter, som 1692 gjorde affärer med varandra. Till vänster generalmajor Fromhold Fägerschiöld, som av konung Karl XI upphöjts till friherre. Han hade krigat i Polen och bland annat varit med i tåget över stora och lilla Bält och krigat mot danskarna i Skåne. Han bosatte sig sedan i Örebro.
Bilden till höger visar Carl Bonde. Han vistades på 1670-talet i Frankrike, och deltog då i Ludvig XIV:s fälttåg. Hans mor bodde på Hässelby slott fram till sin död 1691. Först då kunde Carl Bonde överta Hässelby till fullo, och han kunde för första gången helt disponera godset efter eget behag.
Året efter, 1692, träffades dessa två män, och Carl Bonde bytte till sig Fornboda av generalmajoren. Fornboda tillhörde sedan, som sagt, Hässelby i 45 år. Fägerschiöld hade då i utbyte fått augementshemmanet Solvalla, som ägdes av Bonde, men inte tillhörde Hässelby.
Det var den 6 oktober 1692 som friherre Carl Bonde erhöll kronohemmanet Fornboda i Vallentuna härad och Fresta socken. Text ur boken ”Hesselby, arkivalier rörande egendomen och dess egare” av Carl Trolle-Bonde 1894.
När Österbottens infanteri 1716 befann sig i trakten så inkvarterades manskapet på Fornboda gård. Någon av militärerna var ovarsam med elden och förorsakade en kraftig brand, som spred sig och brände ner hela gården. Bonden Johan Danielsson förlorade då alla sina hus och alla ägodelar. Det inbärgade råget och höet brann upp, Även familjens kläder, husgeråd och annan redskap förstördes i eldsvådan. Alla gårdens byggnader brann upp med undantag av den avsides liggande bastun.
Johan Danielsson begärde att få ersättning av militären, och hans ersättningsanspråk behandlades vid tinget i Vallentuna den 17 september 1716, en månad efter det att olyckan hade skett.
Bilden visar infanteriets klädsel, så som den såg ut några år senare.
Gustaf Bonde hade problem med sin arrendator på Fornboda. Eftersom arrendatorn, fältnotarien Jacob Staffenborg, vanvårdade hemmanet, försökte Gustaf Bonde vräka honom år 1723 men han vägrade att flytta. Gustaf Bonde klagade då hos kammarkollegium, att trots Staffenborg blivit lagligen uppsagd och en annan arrendator hade blivit antagen, kunde han inte förmås flytta. Dessutom betalade han inte sin arrende.
I augusti 1733 ville greve Gustaf Bonde åter igen vräka notarien Jacob Staffenborg, vilken fortfarande vägrade att flytta från Fornboda. Gustaf Bonde skrev igen till kammarkollegium med begäran att bli kvitt Staffenborg. Bonde skrev att Jacob Staffenborg hade blivit lagligen uppsagd, men hade sedan den senaste ”Midfastotid icke kunnat förmås godwilligt at afflytta, honom åtskilliga terminer förelagde blifwit at sig därifrån begifwa.”
Gustaf Bonde skrev att egentligen kunde det väl kvitta vem det var som bodde på Fornboda så länge som arrendet blev betald i tid, men notarien Staffenborg hade inte betalat inte arrendet på en lång tid.
Samma klagomål upprepas år 1735.
En karta från 1700-talet, som visar det långa avståndet mellan Fornboda och huvudgården Hässelby. I Gustaf Bondes skrivelse till kammarkollegium 1735 kan man läsa att när han kom hem efter en vistelse i Finland så hade fältnotarien Jacob Staffenborg kommit och berättat att han var den nya arrendatorn på Fornboda. Det hade varit landshövdingen som hade antagit honom. Landshövdingen hade alltså avsatt den förre arrendatorn, och tillsatt en ny utan att meddela Bonde om detta. Bonde sade emellertid till Jacob Staffenborg att det skulle väl gå bra. Han litade på landshövdingens goda omdöme, och utgick från att Staffenborg skulle vara en god arrendator.
När det nu visade sig att han inte var det så fann sig Bonde till slut tvingad att säga upp honom som arrendator. Carl Bonde visste ju att det inte fanns någon lagligare orsak till en arrendators uppsägande än när denne inte längre betalade sitt arrende.
Dessutom tyckte Gustaf Bonde att det var underligt när Staffenborg sagt att arrendeavgiften var så låg att den kunde man lätt betala ”med paar ducater”. Gustaf Bonde undrade varför han då inte hade gjort det, i synnerhet sedan han i stället lagt ut ansenliga kostnader för ombyggnad av gårdshuset. Enligt senaste husesyn så hade Staffenborg haft stora omkostnader på hus och loge.
Gustaf Bonde frågade sig då: ”Men hwad gagnar det mig om h:r Staffenborg till sitt nöije der på wille bygga de kostbaraste lustbyggnader, och derför räntan eij uthbetahla.”År efter år hade Bonde gång på gång förgäves skickat bud till Staffenborg, såväl på landet som i staden, med påminnelse om att skulle betala arrendet.
På något sätt blev man i alla fall till slut av med den trilskande arrendatorn Staffenborg, för år 1758 övertogs rätten att bruka Fornboda av handelsmannen William Totte, som två år därefter köpte hemmanet av Carl Bonde.
Spånga Fornminnes- och hembygdsgille beslöt 1935 att grunda ett bildarkiv av fotografier, vykort och teckningar som skulle visa socknens utveckling. Detta samlande förutsatte en bygdegård. Många förslag behandlades under åren, bland annat Fornboda, men tyvärr ansågs den för liten. Fornboda är idag en gård i sydöstra delen av Upplands Väsby kommun i Stockholms län, där man numera driver en ridanläggning.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.