Eggelunda var ett av alla de torp som genom tiderna tillhört Hässelby. Det räknades som 1 mantal frälse. Det betydde att gårdens storlek skulle kunna försörja en familj, och frälse betydde i det här fallet att gården betalade till Hässelby för att få bruka marken. Eggelunda låg en bra bit från själva Hässelbygodset. Torpet låg i Järfälla socken. Detta är en karta över Eggelunda av M P Orrheim från år 1831. Kartan är orienterad norr-söder. Originalet finns i Lantmäteristyrelsens arkiv. Gårdsplatsen ligger ungefär mitt i bilden omkring siffran 1. Siffran 16 betecknar ängsmarken ned mot Bällstaån. De övriga mer eller mindre rektangulära områdena är åkrar. Omedelbart nedanför siffran 31 går den med dubbeldragna linjen betecknande vägen från Barkarby upp mot Eggelunda. Vägen tecknas sedan med en heldragen och en streckad linje.

Redan i början av 1500-talet omnämns torpet Eggelunda. Själva torpet Eggelunda omfattade år 1538 en mark av 11 öresland. Man har funnit lämningar av tidiga byggnader från 1600-talet, däribland rester efter ett syllstenhus med källare samt ekonomibyggnader. Flera av byggnaderna verkar ha brunnit. När Gustaf Bonde dog 1667 ärvdes Hässelby av hans son Carl, som fick sin arvslott genom lottkastning: ”Häsleby sätesgård med underliggande gods av 596 daler 2 öre 72/5 penningar ränta”. Hässelby egendom bestod då av följande hemman: ”Hässelby een gammal frällsegårdh, Grimsta, Eggelunda, Wällingeby, Nälesta, Hanestad, Skiesta, Erfwinge, Huswijk, Winsta, Kolkiär plus 10 frälsehemman och cronohemman...” Det är det tidigaste verifierade datumet som visade att Eggelunda tillhört Hässelby, men torpet verkar ha ägts av Hässelby tidigare än så.

Här ser man att Eggelunda låg långt från det egentliga Hässelby. År 1680 infördes i Sverige en reduktion, vilket innebar att gårdar och mark drogs in till kronan, det vill säga att kungen med tvång tog över ägandeskapet av torp eller gårdar. Bondeättens hässelbygods utgjordes vid inledningen av reduktionen år 1680 av själva säteriet Hässelby och ett antal torp och gårdar, bland andra Eggelunda. På drygt hälften av dessa hemman ställde reduktionsmyndighetema krav om indragning till kronan. Carl Bonde tillbakavisade anspråken i en ”insinuation” till kommissionen i december 1692, tydligen med framgång eftersom bland annat Eggelunda, som en tid ”stått under lösen”, fick behållas.

På Järfälla kyrkogård kunde man hitta denna gravsten. Den stod vid Anders Olofsons familjegrav. Han föddes på Eggelunda gård i juli 1655 och dog 1720. I graven finns också hans hustru Kerstin Jansdotter. Inskriften lyder: HÄR UNDER LIGER ANDERS OLOF SON OCH HANS: K HUSTRO KIERSTIN JANSDATTER OCH HWILLAR TILL DES HERREN WÄCKER DEM UP IGEN Anders Olsson tillhörde en gammal järfällasläkt, som ägde Eggelunda gård åtminstone sedan 1600-talets början. Han brukade Eggelunda gård 1689-96.

Riksrådet Gustaf Bonde överlät den 21 juni 1711 räntan av hemmanet Eggelunda till handelsmannen David Kammecker mot 150 daler kopparmynt. Kammecker var, förutom brukspatron, verksam som handelsman i Stockholm. Han var gift med Christina MacKey och han avled 1715. Den 30 oktober 1730 hölls husesyn på Eggelunda, då Anders Andersson fick avträda gården, och alla lösören togs i beslag. Han hade tydligen inte betalt sitt arrende i tid. Sedan bodde bonden Anders Olsson på Eggelunda. Han var skicklig i snickeriarbeten. Han förfärdigade 1753 bänkarna i Järfälla kyrka. Vid husesyn den 29 oktober 1779 överlämnades hemmanet från Jacob Andersson, som ärvt rätten till att bruka Eggelunda i 13 år, till frälsebefallningsmannen Nils Lundgren. Den senares lösören, värderade till 2995 daler silvermynt, togs i beslag 1784, eftersom han hade underlåtit att betala arrendeavgiften. Lundgren avstod den 25 september 1786 hemmanet till Mats Larsson. År 1796 avled Mats. Då övertogs Eggelunda av hans son Jan Matsson. Jan skrev på ett kontrakt den 16 april 1807 att få bruka Eggelunda under 25 år mot ett årligt arrende av 100 riksdaler banco specie. På detta foto från 1925 står torparen med sin hustru på farstutrappan. Vid gaveln av huset står en runsten lutad mot väggen.

När Jan Matsson avled 1817 gifte hans änka Beata Matsdotter om sig med Carl Larsson, vilken alltså blev ny arrendator och behöll hemmanet till sin död 1833. Nästa arrendator blev trädgårdsmästare Johan Petter Wänström från Säfstaholm. Arrendeavgiften för honom var de första tio åren 18 tunnor och de sista 15 åren 30 tunnor om året, hälften råg och hälften korn. Wänströms kontrakt överläts 1848 på Magnus Magnusson Hultqvist, som innehade hemmanet då Hässelby såldes 1856. Hela Hässelbygodset försåldes av Bondesläkten till C G Cervin 1856, och då ingick Eggelunda, men det fanns inte kvar då godset återköptes av Bondesläkten 1876. Under de år som Cervin ägt Hässelby hade alltså Eggelunda sålts. Eggelunda tillhörde Hässelby från 1600-talets mitt till någon gång under 1800-talets mitt, alltså under 200 år. Det verkar som att Eggelunda såldes till Veddesta, och där på Eggelunda bodde sedan mjölkarrendatorer, stat- och tjänstefolk fram till 1940-talet, då sista byggnaden nedrevs. Den här kartan, som visar Eggelunda, är från 1901.

Runstenen, som har benämningen U84, kallas även Äggelundastenen ”...står utmed Veddestavägen, ca 100 m S om platsen för Äggelunda mangårdsbyggnad” enligt en uppgift från mitten på 1800-talet. Stenen hade då gått sönder och var i två delar när den hittades av folkminnesforskaren Richard Dybeck år 1855. De båda delarna utgjorde varsin trappsten till ett boningshus och ett uthus vid Eggelunda gård. År 1902 kunde runkännaren Erik Brate bara hitta den större undre halvan, som fortfarande tjänstgjorde som trappsten, och år 1925 restes denna på en plats nära torpet Eggelunda. På 1940-talet föll stenen omkull men blev på nytt rest 1947 på samma plats av Gillis Olsson. Dessa två bilder från 1925 visar hur nära Eggelundas bostadsbyggnad som runstenen stod.

Denna teckning från 1855 är ritad av Richard Dybeck. Den visar de två runstensdelarna som tidvis användes som trappstenar på Eggelunda. Den stora stenen som består av grå granit har ett ojämnt ytskikt och slitna runor. Den är 110 cm hög, 40–70 cm bred och cirka 35 cm tjock. Runornas höjd varierar mellan fem och sju cm. Det är okänt vem som ristat stenen men den är daterad till någon gång i perioden 1060–1100 e.Kr. Inskriften Runor: × -(ᛋ)ᚴᛅᚢᛏᚱ × ᛚᛁᛏ × ᚱᛅᛁ[ᛋᛅ × ᛋᛏᛅᛁ- -]... ᛒᚢᚽᚾᛏᛅ -... Translitterering: × -(s)kautr × lit × rai[sa × stai- -]... buenta -... Runsvenska: [Á]sgautr lét reisa stei[n] ... bónda ... Nusvenska: "Åsgöt lät resa stenen…(efter sin) make…" Namnet Åsgöt, eller Asgautr är sammansatt av ett ord motsvarande fornvästnordiska áss ’hednisk gud, ås’ och en folk av folknamnet ’göter’. Namnet är belagt ca 35 gånger i de svenska runinskrifterna och var ett vanligt namn under vikingatiden.

Stenen förflyttades 2014 från en industritomt i närheten till järnåldersgravfältet Fruns backe i Veddesta och målades samtidigt om. I boken Stockholm genom tiderna beskrevs 1937 ett besök på Eggelunda för att där beskåda runstenen: "Från Järfälla kyrka tages vägen över Barkarby lilla torg, som på sista tiden tyvärr förlorat en del av sina karakteristiska byggnader. Sedan man passerat järnvägen, tages vägen till höger fram till Eggelunda lilla gård på backkrönet. Författaren reste framför Eggelunda gård det ännu bevarade partiet av en runsten, som omtalas av Dybeck. Det skulle funnits två stycken av en runsten, vilka lågo som trappstenar vid gården. Inskriften lyder: ”... (?Å)sgöt lät resa sten... husbonde...” Från Barkarby station kan man taga tåget tillbaka till Stockholm eller från Barkarby torp buss..."

År 2009 gjordes en arkeologisk undersökning på Äggelunda bytomt, bland annat med förhoppningar om att finna den saknade biten, dock med negativt resultat. Kartan visar var stenen är placerad idag, nära Barkarby järnvägsstation.

1980 gjordes utgrävningar vid Äggelunda gamla tomt. ”Arbetsområdet var 150x60 meter, och där fann man resterna av minst två husgrunder, övervuxna av brännässlor, några enstaka fruktträd och syrenbuskar. Det större huset var 18x7 meter, nu övervuxen med delvis synlig cementerad stenfot. Troligtvis finns flera grunder, bland annat ska det eventuellt finnas en grund till en under 1620-30-talen omnämnd väderkvarn. De betydande kulturlagren och övriga bebyggelsespår bör indikera Eggelunda gamla tomt. Eggelunda omnämns tidigast 1534.” Vid en arkeologisk utgrävning år 2011 undersöktes gårdstomten för en sista gång. Efteråt bearbetades marken för att bli bebyggd med industribyggnader. Nu finns inga som helst spår kvar av torpet Eggelunda.

Slutligen en karta från 1886. Järnvägen från Stockholm mot Västerås är utritad, och även spåret från Spånga över Hässelby till Lövsta finns med. Här ser man verkligen hur långt det var mellan Hässelby och Eggelunda. Det var drygt 4,5 kilometer mellan de två platserna.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.