Stället kallades från början Bergtorps Hamn. Den förste brukaren hette Jonas Broberg (f 1696) och fanns här 1756, men dog redan efter fem år.

Torpets areal var bara något över två tunnland och det var troligen mycket arbetsamt att finna sin bärgning på denna plats. Betecknande är att nästan alla torpare här flyttar vidare eller avlider bara efter några år.

Berghamn och Bergtorp (som låg längre inåt land, i närheten av där Hässelby villastads kyrka ligger i dag) hade alltid nära kontakter med varandra. 1831 blev Olof Olsson torpare på Bergtorp. Han hade två drängar som var bröder. De var Anders Gustafsson, och han blev sedan torpare på Berghamn, och Carl Erik Gustafsson, som sedermera gifte sig med Olofs dotter Lovisa Charlotta och sedan också blev torpare på Bergtorp.



Här kallades torpet för Hamnen. Den 4 maj 1881 gick Anders Gustafsson bort. Han var den siste torparen på Berghamn och några år senare var också all bebyggelse borta.
Torparen på Bergtorp, brodern Carl Erik Gustafsson, övertog då arrendet av den mark som tillhört Berghamn.


Carl Trolle-Bonde skrev i sin bok Hesselby, Arkivalier rörande egendomen och dess egare:
”Berghamn är en obebyggd lägenhet vid Mälaren på Vinsta ägor, innehållande 1,4 tunnland åker, 0,15 tunnland ängsmark, 0,26 tunnland hagmark tillsammans cirka 2 tunnland. På lägenheten, som för närvarande arrenderas av Carl Erik Gustafsson, skulle lämpligen kunna uppföras en sommarbostad eller en industriell anläggning göras.”


Tomten närmast stranden vid Berghamnsvägen överlät greve Carl Trolle-Bonde till Carl Lindau genom ett gåvobrev den 10 september 1903. Det var Bondes tack till den nitiske affärsmannen Lindau som lyckades sälja stora delar av Hässelbygodsets mark så att Hässelby villastad snabbt bildades i början av 1900-talet.

Den här tomten var en del av det forna torpet Berghamns mark, så när Lindau omkring 1905 lät bygga ett par villor på tomten så fick huset närmast vattnet namnet Villa Berghamn. Det är den villan som syns mitt i bilden. Carl Lindau bodde själv där i början av 1930-talet. Sedan bodde där några nära släktingar till Lindau.




Villa Berghamn ligger nära bryggan. Bilden är en sammanslagning av två bilder så att man ser villans närhet till bryggan.


En stadsplanekarta från 1926. Jag har markerat villa Berghamn med rött. Det ursprungliga torpet Berghamn låg lite närmare badet och en bit upp från vattnet.


Den stora tomten som Lindau fick som gåva, blev med tiden uppdelad i tre fastigheter, varav den närmast vattnet är villa Berghamn.


Några flygfoton från 1930-talet.
Nedanför villa Berghamn syns ett kallbadhus.


Villa Berghamn kallades i början Lindaugården nedre, men tomten avskiljdes 1941 från Lindaugården och fick sitt namn efter det gamla torpet Berghamn. Gatuadressen blev Berghamnsvägen 72.
Lägg märke till den gamla personbilen, som står parkerad invid staketet.


Villa Berghamn med tillhörande tomt inköptes 1968 av Stockholms stad, som sedan dess hyrt ut fastigheten. Bilden är inskickad av Casimir Messner.


En av hyresgästerna i villa Berghamn var konstnären Kazimir Duric. Han bodde där på 1970-talet. Han skapade bland annat konsten på Vällingby tunnelbanestation. Han förvandlade plattformarnas pelare till fyrkantiga betongträd med infällda inskrifter.


Dessa bilder av villa Berghamn är från 1980. Stadsäga nr 837 i kvarteret Renfanan. Fotograf: Stig Forslund.


På 1980-talet bodde här tonsättaren, organisten, pianisten och artisten Karl-Erik Welin. På bilden, som är från sommarfesten i villa Berghamn den 4 juli 1981, syns värden Karl-Erik Welin med två av gästerna, Per Ahlmark till vänster och Staffan Scheja till höger.

På den tiden var Moderna museet mittpunkten för mycket mer än bildkonst. Karl-Erik Welin från skånska Genarp, ”kantorn” kallad i sin ungdom, var alltid ung och gay. Det verkligt kuriösa var hur välkänd Karl-Erik Welin blev, den första bögen som varmt välkomnades i folkhemmet. Han kunde vara elitistisk när han spelade Bach eller Ligeti. Samtidigt så folkkär att han engagerades som ”Sommarpratare” på radio hela nio gånger.



Samma party i Berghamns trädgård med flera kändisar, en del med en drink i sin hand, andra, som Per Ahlmark, med en kaffekopp.

Karl-Erik Welin var i första hand organist, därtill pianist och kompositör. Men han var den mediale, spektakuläre provokatören – lika hemtam i ”Hylands hörna” som på Hulténs moderna museum. Det var ju där som han, när han skulle såga av ett pianoben, sågade sig i sitt eget ben. Blödande slutförde han den konserten.
Bilden är inskickad av Hasse Ekman.



En sida ur Karl-Erik Welins gästbok i villa Berghamn.
Överst syns kompositören György Ligetis autograf.
Seth Nilsson skriver: ”Dom vuxna förstod aldrig.”
Sedan miljonären Pierre Hagströmers autograf.
Örjan Rignér fyller i: ”Än va de livat, än va de glatt, än va det blommor i morsans hatt.”
Alla verkar ha skrivit ut sina telefonnummer.



1981 flyttade Karl-Erik Welin från Hässelby. Han bosatte sig i Bunyola på Mallorca.
Visserligen hade han spelat som upphöjd stjärna på många av världens stora scener, men han kände också av den rastlösa själanöd hans homosexualitet orsakade honom i en intolerant tid. Brodern George Welin berättade:
"Ett tidvis ohälsosamt alkoholbruk bidrog till återkommande disharmonier. Han upplevde det fram till sin död på Mallorca 1992. Jag fick veta av en journalist att han var död. Dödsattesten visade på hjärnblödning. Strax innan hade Monica Zetterlund hälsat på honom på därnere."
Foto: Lennart Romberg.



Villa Berghamn ligger nära vattnet där man kan se ett badhus vid strandkanten, ett hus som numera är ombyggt till bastu. I denna villa har förutom flera kändisar även bott bland annat en läkarfamilj. Huset är i dag värderat till över 13 miljoner kronor.
Foto: Henrik Henrikson.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.