Är det någon som minns den kalla och bistra vintern 1966. Då uppmättes i Hässelbytrakten den lägsta köldnoteringen sedan 1871, -25,5 grader. Vi hade tjocka tröjor och raggsockor på oss inomhus, och alla el-element var slutsålda i Stockholm.

Jag tänkte att jag skulle fotografera vinterkylan så jag gick ut en bitande kall februarikväll och tog den här bild av våra hus på Melongatan. Idrottsplatsen bakom det höga stängslet, Melongårdens IP eller Hässelby västra BP, är numera bebyggd med bostadshus.

Den andra februari det här året uppmättes för övrigt den lägsta lufttemperaturen någonsin i Sverige, -52,6 °C, i Vuoggatjålme.
Foto: Henrik Henrikson.

Några tidningsurklipp från Dagens Nyheter i början av 1966. Värmekraftverket i Hässelby strand eldade på för fulla muggar dygnet om, och tunnelbanan hade problem med isbildning på strömskenorna.

På den här tiden hade man inte dörrarna på tunnelbanevagnarna stängda vid ändstationen i Hässelby strand för att spara på värmen, utan de kunde stå öppna hela tiden tills avgång, så att vagnarna hann bli rejält utkylda.

Parkeringsplatsen utanför vårt hus på Melongatan i januari 1966. Snöhögar tornade upp sig överallt. Någon har kastat ut sin julgran.

Robert T. minns också den vintern: ”Jag kommer ihåg de stora snöhögarna som plogats ihop. Jag minns också lastbilar med öppna flak som hade en snöplog därfram. Vi barn grävde gångar i de stora snöhögarna samtidigt som andra barn stod på snöhögens topp och hoppade nedåt. Vi i snögångarna kunde ha blivit kvävda om snöhögen hade rasat.”
Foto: Henrik Henrikson.

Tunnelbanan hade många gånger svårt att hålla tiden denna vinter. En måndag till exempel i början av februari 1966 kunde man läsa följande notis:
”Tunnelbanan från Hässelby strand hade förseningar varierande mellan 8 och 10 minuter fram till kl. 15. Under rusningstrafiken på eftermiddagen hade spårvägen på grund av kyla, snö och isbildning på strömskenan förseningar på varierande 10—20 minuter och mellan Vällingby och Hässelby under en kortare tid upp till 30 minuter.”

Flera bussar fick ställas in, då man inte kunde öppna dörrarna, som frusit fast. Post och tidningsleveranser fungerade inte heller i området, när det var som kallast.
Foto: Henrik Henrikson.

På Fyrspannsgatan 111 – 121 höll man detta år på att bygga ett nytt bostadshus. Det skulle bli 42 lägenheter för i första hand personal vid kraftvärmeverket i Hässelby strand. Kraftvärmeverket hade haft svårt att få erforderlig personal, därför att man inte kunnat ställa bostäder till förfogande. De skiftesarbetande bland de anställda var speciellt beroende av att bo nära verket – de slutar ibland sin tjänst mitt i natten när de allmänna kommunikationerna inte fungerade. På bilden ser man nybygget uppe på höjden.

Jag praktiserade ett tag på detta bygge. Jag var då 17 år och skrev en dag i min dagbok:
”Arbetarna är tuffa och ger mig de skitigaste jobben. Jag får stå på baksidan av bygget och dra spik ur de bräder som de kastade ner till mig, eller så får jag skrapa bort betong från gjutformarna. När det var dags för mat vid niotiden på förmiddagen tar vi ut våra matlådor ur värmeskåpet som hänger på väggen i en av futtarna. Då är maten brännhet efter att stått där i flera timmar.”

Min dagbok den 14 januari 1966:
”Det är mycket kallt ute och det snöar. Man undviker att vara utomhus. Min skor är blöta och tårna fryser. Förut värmde och torkade jag skorna på ett element på rasterna inne i en av byggvagnarna, men nu har elementet gått sönder. När jag sitter i kontorsfutten hör och känner jag att det drar genom dörren och fönstren. Konstigt att jag inte blir mer förkyld än jag är.”

En annan dag:
”När jag stod och hackade loss is på en betongplatta kom en elvaårig pojke fram och ville hjälpa till. Han fick tag i en skyffel och började skyffla. När det blev rast stannade han kvar och lovade att allt skulle vara renskyfflat när jag kom tillbaka. Gärna för mig. Men så tröttnade han och kom in på kontoret där jag satt. Han var otroligt nyfiken på allting. Plötsligt frågade han om vi hade några plåster. Han ville ha några med sig hem. Han fick ett par decimeter. Jag frågade om han inte gick i skolan, men han svarade inte utan ville bara sitta där hos mig. Jag hade inte så mycket tid över till honom så till slut tröttnade han och sade hej då och gick.”
Foto: Henrik Henrikson.

Kylan höll i sig och det var ovanligt kallt den här vintern i hela Stockholmstrakten. Två stenar från en sprängning slog vid en sprängolycka sönder en värmepump i Vällingby, och värmecentralen där klappade ihop den 18 januari 1966.

Min mor som var anställd på grönsaksavdelningen på Kvickly i Vällingby fick jobba i de utkylda lokalerna och hon frös när all värmen försvann i hela varuhuset (Hon står till höger på bilden).

I tidningen skrev man om de utkylda affärerna i Vällingby, och det stod bland annat att på Kvickly hade man ställt in en varmluftsfläkt vid entrén. När mamma kom hem på kvällen, trött och genomfrusen, frågade jag om inte den fläkten hade hjälp något. "Hjälpt! Vad då hjälpt! Jag har då inte märkt någon jäkla varmluftsfläkt. Där jag jobbar är det bara en pappvägg i stället för ytterväggen, för de håller ju på och bygger om, så inte har det varit varmt inte! Nej, nu måste jag få något varmt att dricka. Jag har frusit hela dagen."
Foto: Henrik Henrikson.

Maskinmästare Egon Gustavsson visar leende upp stenarna som slagit sönder värmepumpen i Vällingbys värmecentral.

På den vänstra bilden ser vi expediterna Margit Örnelius, Gerd Pettersson och Majlis Cronström på Pallas Konditori i Vällingby. De fick arbeta med ytterkläderna på i 8 plusgrader, och värmde sig vid ett elektriskt element. Men de var så glada ändå, nu när de skulle få komma med i tidningen. Omkring 15 000 personer och en mängd affärs- och kontorslokaler i Vällingby, Råcksta och Grimsta var i flera dygn utan värme. Vällingbyborna rekommenderades av direktör Gösta von Schmalensee att tända gasspisarna för att hålla någorlunda varmt.
Bilder från Svenska Dagbladet.

Kvickly kopplade in ett stort värmeaggregat som blåste varmluft in i lokalen. Den enklaste värmekällan var annars vanliga stearinljus som brann hela dagen i åtskilliga kontor, butiker och lägenheter.

I Vällingby läkarhus var det också kallt. På en vårdavdelning låg sex patienter. Värmen på avdelningen klarades med elektriska värmeelement.

Nya pumpar beställdes från Jönköping. De flögs upp med chartrat plan. Montörer följde med planet och de monterade under tisdagen snabbt in de nya pumparna, så att värmen skulle kunna komma ut till de 4 000 lägenheterna, där man huttrat i den 7-gradiga lägenhetskylan. Efter mycket arbete och besvär kom pumparna äntligen igång, och efter ett tag kunde man höra de första välkomna kluckandena från värmeelementen ute i lägenheterna.

Först efter ytterligare ett dygn kunde man släppa på varmvattnet till lägenheterna, precis lagom till att temperaturen ute sjönk ytterligare flera grader i en ny köldknäpp över Stockholm under onsdagen.
Bild från Svenska Dagbladet.

Vad jag kan se så borde haveriet i Vällingby värmecentral aldrig ha behövt inträffa. Värmecentralen i Vällingby var 14 år gammal och sliten. Den ägdes av Svenska Bostäder och borde för länge sedan ersatts med att Vällingby anslutits till Hässelby kraftvärmeverk. Där försökte man lösa in och överta centralen, men Stockholms Energi och Svenska Bostäder kunde inte enas om priset och förhandlingarna strandade varje gång. Först sedan värmecentralens cirkulationspumpar hade havererat den där kalla vintern 1966 och 15 000 personer blivit utan värme i tre dygn gav Svenska Bostäder upp sina tidigare förhandlingspositioner och en uppgörelse träffades. Vällingby centrum anslöts äntligen till Hässelbyverket och har sedan dess förblivit Stockholm Energis största abonnemang.
Foto: Dynesius.

Bortom den halvt sjunkna ångbåtsbryggan i förgrunden syns kajen och kranen till Hässelby kraftvärmeverk. Genom en tillbyggnad av Hässelbyverket som påbörjades vid denna tiden skulle verket sedan kunna producera 160 megawatt, dubbelt mot vad verket hittills kunnat prestera. Ångpannan i den nya enheten skulle framställa 500 ton ånga per timme mot de 480 ton som de tre vilka tidigare var i drift gav tillsammans.
Foto: Henrik Henrikson.