I början fanns det endast en enda skorsten vid kraftvärmeverket vid Hässelby strand. Det var den bruna, byggd i tegel. Den började byggas sommaren 1957. Först var det tänkt att den skulle bli 150 meter hög, men militär- och luftfartsmyndigheterna gjorde invändningar. Man ansåg att det fanns risk för att flygplan i mörker och dimma skulle krocka med en så hög skorsten, så den fick bara bli 83 meter hög. I november 1957 var den färdigmurad. Foto: Henrik Henrikson 1962.

För att hindra att röken skulle besvära grannskapet försågs skorstenen med ett ultramodernt filteraggregat för rening av rökgaserna. Reningen av röken ut ur den höga skorstenen skedde genom ett elektrofilter vilket utsattes för 55.000 volts spänning. De fasta partiklarna i röken fastnade på filtret, och när spänningen släppte lossnade partiklarna och föll ner i ett förvaringskärl från vilket det sedan transporteras bort. Foto: Henrik Henrikson 1965.

Kraftvärmeverket byggdes alldeles intill Hässelby strandbad. Därmed försvann mycket av tjusningen med badet med sin dansbana och restaurang. Det var nog en bidragande orsak till att badets popularitet minskade och att badet till slut fick stänga. (Bild från Hässelby museum)

I januari 1959 gick verket igång på prov och så gott som samtliga fastigheter i stadsdelen Hässelby strand anslöts till verket, utan att någon hyresgäst märkt någon skillnad i temperaturen. Tills vidare provkörde man med bara en elektriskt driven panna. Måndagen 2 februari 1959 testade man den 83 meter höga skorstenen för första gången. Provröken var vit och luktfri. Men efter ett år började det låta från Hässelbyverket. Alla som bodde i området fick vänja sig vid de väsande läten som den höga skorstenen emellanåt lät strömma över nejden. Foto: Henrik Henrikson 1966.

Under 1966 började man att bygga ytterligare en skorsten. Ju högre en skorsten är, desto mindre är risken för att omgivningen skall irriteras men många kanske inte tänker på att den utströmmande gasen i en hög skorsten når mycket större hastighet än i en låg. Rökens hastighet i översta delen av den nya och den äldre, förlängda skorstenen var 20 meter per sekund. Varför byggde man inte den nya Hässelbyskorstenen på gammaldags manér – alltså av tegelsten? Man hade konstaterat att rökgaserna hade en viss benägenhet att angripa murbruket mellan tegelstenarna. Därför valde man att bygga en betongskorsten, i vilken man dessutom placerar en innerskorsten av plåt. Dessutom förseddes skorstenen med trappor mellan plåten och betongen. Gjutningen gjordes med en form, som långsamt ”klättrade” uppåt på den betong den själv gjutit. Man slapp på det viset bygga några ställningar. På bilden ser man glidformen på den nya skorstenen, och hur man byggde på den gamla skorstenen, som förr var 83 meter upp till samma höjd som den nya. Foto: Henrik Henrikson 1966.

När första skorstenen byggdes hade ju luftfartsmyndigheterna sagt nej till alltför hög skorsten – riskerna för att flygplan på väg till från Bromma skulle krocka med skorstenen var för stora. Men då långdistansflyget flyttats över till Arlanda hade situationen förändrats, och luftfartsverket gick nu med på att skorstenen fick byggas till ytterligare cirka 30 meter. Även skorsten nummer två skulle få samma höjd. Foto: Henrik Henrikson 1966

Två bilder jag tagit från samma ställe, i korsningen Melongatan – Fyrspannsgatan. På den första bilden från 1965 finns bara en skorsten. Den andra bilden är från 1968 och då har det blivit två skorstenar.

Under åren har de två skorstenarna blivit välkända riktmärken. Tommy Kihlman berättade: ”Skorstenarna i Hässelby var ett bra riktmärke när man har varit ute och flugit och gjort lite övningar över mälaren eller varit ner i Vängsö och skulle hem till Bromma, när man såg dessa, ja då visste man att man var på rätt väg och inte hade lång kvar till landning på Bromma.” Hillevi Palmcrantz berättade: ”Som barn hade jag dom som riktmärke för att hitta hem”. Lillemor Larsson: ”Ja, det är ju Hässelbys landmärke som syns långt”. Foto: Henrik Henrikson 2007.

För att ta sig upp till toppen av den vita skorstenen får man klättra uppför en spiralvriden plåttrappa med 700 steg. Utsikten från skorstenstoppen är magnifik. De byggjobbare som uppförde den vita skorstenen sade sig ha skymtat både Uppsala och Västerås där uppifrån under mycket klara dagar. Henrik Prüzelius berättade: ”Skorstenarna är båda 135 m höga. Den här bilden tog jag från den nya skorstenen augusti 1978. För att komma upp fick man gå i en spiraltrappa på insidan av skorstenen.”

Vid sidan av de två höga skorstenarna står den lilla ”juniorskorstenen”, som är sammankopplad med värmeverkets reservanläggning. Den lilla skorstenen är ett 50-tal meter hög. Den betjänar en reservanläggning, helt insprängd i berget och är avsedd att komma till användning i eventuella orostider. Men detta B-verk kan också i fredstid komplettera huvudverket, om behovet av värme och kraft skulle bli exceptionellt stort. Sammantaget blir det hela en prydlig skorstensfamilj, som borde ha fått ett passligt smeknamn – precis som tyskarna döpte en serie jätteskorstenar i det rökdisiga Ruhr till ”De sju jungfruna”… Kanske kan Hässelbyskorstenarna heta ”De tre drakarna”... Foto: Henrik Henrikson 2009.

I oktober 1968 hade ett nytt aggregat tagits i drift. Man hade emellertid uppmärksammat ett störande ljud från det vita aggregatet som tycktes spridas och förstärkas i den höga skorstenen. Ljudnivån var inte särskilt hög, men det entoniga ljudet var irriterande. Särskilt nattetid var ljudet störande. Rökgasfläktarna alstrade ett irriterande väsande ljud, som vidarebefordras ut i fria luften genom skorstenen. Hälsovårdsnämnden mätte upp 30 decibel i kvarteren intill, och Hässelbyborna klagade högljutt över bullerstörningar. Man experimenterade med olika isoleringsmetoder, men problemet var svårlöst. Dessutom besväras omgivningen av sotregn, som smutsar ned fönster, balkonger och bilar. Efter något halvår lyckades man dämpa det irriterande ljudet avsevärt. Rökgaskanalen hade rivits ned och försetts med ljuddämpare, som nedbringade oväsendets styrka utomhus från 45 decibel (A) till under 30. Foto av den gamla skorstenen: Henrik Henrikson 2014.

I februari 1969 var ljudet nästan borta men stoftnedfallet fortsatte att störa Hässelbyborna. Ingenjör Bengt Söderström på Strandliden 60 polisanmälde Stockholms elverk för nedsmutsning och skadegörelse. Sotnedfallet från Hässelbyverkets äldsta skorsten hade missfärgat leckeringen på båda hans bilar och frätt hål på förkromade ytor. Bertil Sandberg, Aprikosgatan 7, berättade: ”Ofta måste jag tvätta gallerinsatsen i vårt vädringsfönster. Den blir snabbt nedsmutsad av sotflagorna. När jag skall ta ut mattorna på piskbalkongen måste jag först städa undan stora sjok av sot. Att hänga ut mattor till vädring, som man alltid gjorde tidigare, går nu inte alls för sig. De blir snart nedsmutsade.” Arne ”Kotten” Åkerlind berättade: "Minns vad min mor gormade över dom där.. "Varje gång jag tvättar vita lakan, så spyr drakarna rök och sot" Vi bodde ju på Friherregatan i radhusen och när vinden låg på från Mälaren så fick hon tvätta om byket." Under sommaren hade man gjort flera olika insatser för att till slut få bort nedfallet av sot. Foto: Henrik Henrikson 2012.

2013 klättrade Sofie Tranblom upp till toppen av den vita skorstenen, och tog denna selfie.

En effektfull bild av skorstenarna i ett oväder. Bilden är från en privat blogg 2010, utan angivande av fotograf.

Pia Hällhagen berättade‎: På väg hem ikväll när jag ser dessa skorstenar så vet jag att jag snart är hemma. Hur blir det om dom river värmeverket? Dom är ju liksom hemma för oss gamla Hässelby bor. Adi IrnBru berättade: Jag ser de från min balkong varje dag...så himla tråkigt att de ska rivas. Eveliina Kokko skrev på Facebook: Dom ska väl behålla skorstenarna som jag förstått det? Yvonne Fröberg: Ja, annars blir det svårt att hitta hem... Carina Lithav: Det är ett riktmärke. En kult. Det är Hässelby. Sagan om dom två tornen Christina Ljungvall: Vad jag har hört ska skorstenarna flyttas, tyvärr, om det nu blir ett bygge i Lövsta. När jag var 8-10 år klättrade kompisen o jag upp i tegeltornet! Ner vågade vi inte, utan det kom upp en "farbror" och hjälpte oss. Väl nere fick vi varsin rejäl hurring!!! Foto: Henrik Henrikson 2014.

Den vita skorstenen är unik i Sverige eftersom den är landets enda koniska betongskorsten som byggts med glidform. Diametern är nedtill 11 meter och upptill mindre än hälften, 5,3 meter. Hela klumpen väger 1.800 ton och har en höjd av 145 meter över havsytan vilket i det här fallet betyder c:a 115 meter över marken. Den vita skorstenen är konisk, vilket givetvis innebär att glidformen måste minskas i diameter allteftersom den arbetar uppåt. Väggtjockleken varierar från 50 cm vid basen till 20 cm högst upp. Skorstenen är för flygsäkerhetens skull försedd med fyra dubbla röda ljus vid toppen och 45 meter nedanför. Högst upp blir det dessutom två vita blinkfyrar. Foto: Henrik Henrikson 2015.

Våren 2015 började man tala om att riva hela kraftvärmeverket i Hässelby strand, och bygga bostäder på platsen. Anledningen är att anläggningen har hunnit bli omodern och uttjänt. Att renovera och modernisera verket är ingen lösning, eftersom man även då skulle vara tvungen att under ombyggnadstiden stänga verket flera år. Foto: Henrik Henrikson 2017.

En härlig vinterbild av de tre drakarna. Den långa exponeringstiden gör att röken ser ut som en vit plym. Fotograf är Ola Harström.

Så avslutar jag med denna fina kvällsbild av skorstenarnas siluetter, tagen av Thomas Seaton den 13 juni 2017.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.