I början av juni 1955 började man att gräva för det nya kraftverket i Hässelby strand. När sprängningarna ett par månader senare inleddes så tippade man sprängstenarna i sjön, och det började bildas en konstgjord halvö utanför stranden.
Byggnadsnämnden sade att halvön var olaglig och beordrade omedelbart stopp av dumpningen av sprängsten i vattnet. Men elverket opponerade sig: Om vi tvingas att transportera bort all sten, så kommer bygget försenas och Stockholms elförsörjning kommer äventyras i framtiden.
Bild DN.
För att vinna tid började man tippa en hel del sprängsten längre ut i sjön. Truckarna körde i skift på en pontonbro, provisoriskt byggd över till det gamla pansarskeppet Göta, som syns längst upp i bilden. Utfyllningarna som bildade den olagliga udden fortsatte att växa. På bilden kan man dessutom skönja stenmassor under vattnet. Ännu trodde man att det skulle gå att tippa stenen på sjöbotten så att det inte skulle bli någon synlig halvö. Stadsträdgårdsmästare Holger Blom funderade däremot på om man inte skulle kunna göra något fint av stenmassorna.
Bild Aftonbladet.
HMS Göta var på sin tid ett pansarskepp i den svenska flottan. Hon byggdes på Lindholmens mekaniska verkstad åren 1888–1889 och var 79 meter lång. Fartyget hade 11 kanoner av olika storlekar. Besättningen bestod av inte mindre än 237 personer. Pansarskeppet Göta utrangerades 1938. Skrovet såldes 1944 till hamnstyrelsen. Där plockade man bort de övre delarna av skeppet och använde det sedan som ponton, bland annat vid bygget av kraftvärmeverket i Hässelby.
Sprängmassorna i berget blev av betydligt större volym än man räknat med, så man fortsatte att vräka ut stenarna i vattnet. Byggnadsnämnden framhärdade och krävde ett omedelbart stopp. På denna bild från 1956 ser man att pansarskeppet Göta flyttats till halvön, så att en lång brygga bildats långt ut i vattnet. Nu skulle man kunna dumpa sprängstenarna allt längre ut i de djupare delarna av fjärden. Väldiga truckar med last av sprängsten körde ut på den konstgjorda ön och tömde via pansarbåten sin last i Lambarfjärden. Minst åtta meters djup måste det vara, ingenjörer stod och mätte med särskilda redskap.
Under tiden fortsatte stadsträdgårdsmästare Holger Blom att propagera för att stenmassorna skulle kunna förvandlas till en fin halvö.
Bild från Oscar Bladh.
I nybyggariver tippades i flera år dessutom sprängsten och muddermassor vid Lambarön.
Femton uppretade sommarstugeägare på ön fick hösten 1956 frågan prövad inför Österbygdens vattendomstol. Om tippningen fortsatte ville öborna att tippningen utfördes så att man kunde använda utfyllnaden för broförbindelse med ön som gottgörelse för intrång i bad och fiske och för försämrad vattenförsörjning. Vattendomstolen beslutade att tippningen skulle upphöra, så någon bro fick Lambaröborna inte.
Foto: Anders Eriksson.
Året är 1957 och hela kraftvärmeverket är en enda stor byggarbetsplats. Piren, längst ner till vänster på bilden, är full med förråd och upplag.
Man ser också pansarskeppet Göta förtöjd lite grand på snedden.Vid den här tiden hade man äntligen beslutat att halvön skulle få finnas kvar och anläggas med växtlighet. Det utfyllda området skulle bli park och få en lämplig och så trivsam utformning som möjligt.
Bild från Oscar Bladh.
Detta är ett år senare, 1958. Man har ännu inte påbörjat anläggandet av småbåtshamnen eller promenadvägen utmed strandkanten. I ett inlägg i stadsfullmäktige framfördes följande:
”Det visar sig att den provisoriska halvön trots allt inte blir ett så otrevligt inslag när det hela är färdigt. Man tänker sig att jämna till den och runda av den litet i konturerna, belägga den med matjord, så gräsmattor och plantera trevliga träd.
Den kommer då att kunna bilda en mycket bra småbåtshamn, och det hela blir kanske ett stämningsfyllt område där Hässelby strands ungdomar kan ströva och till och med titta på månen, när väder och andra omständigheter det medger!”
Bild från Oscar Bladh.
En hässelbyfamilj har varit ute och tillbringat en solig sommardag 1959 på Hässelbyholme. Här är de på väg tillbaka in i den alldeles nya småbåtshamnen innanför halvöns skydd.
Bilden är inskickad av Annette Strand.
En bild av mig och min lillebror. Året är 1960 och vi står längst ut på udden, invid ett av de alldeles nyplanterade träden. I bakgrunden syns bebyggelsen på Strandliden.
Under 1960 blev strandpromenaden färdigställd. Samtidigt fick Strandlidens båtklubb sin lilla hamn. På industrirotelns bekostnad anlade man granitvärn som vindskydd med soffor ute på den konstgjorda halvön.
Bild SvD.
Denna bild tog jag 1963. Växtligheten börjar ta sig på halvön. Man kan notera att kraftvärmeverket i bakgrunden ännu bara har en skorsten.
År 1964 hade halvön blivit en grönskande oas, ett populärt promenadmål för Hässelbystrandborna.
Foto: Gustaf Persson.
1977 klättrade Henrik Prüzelius upp kraftvärmeverkets höga skorsten och tog denna fantastiska bild av piren, som nu hunnit bli en riktigt lummig halvö.
Vi är nu inne i 2000-talet. Denna bild, som jag tog 2005, visar det nu fullvuxna träd, som bara var en spinkig planta på bilden av mig och min lillebror här ovan.
En man står längst ut på piren och rensar kopparrör, som han säger sig ha köpt från skroten. Sedan skulle han sälja det. ”Så du köper från skroten, och sen säljer tillbaka till skroten”, frågade jag. ”Javisst”, sade han. ”Det är en bra affär.” Måntro det. Foto: Henrik Henrikson 2016.
Strandlidens båtklubb ligger 2017 i lummigt skydd av halvön. Foto: Henrik Henrikson.
En bild från 2018 visar halvön efter att man gallrat ut all sly. Ser lite ödsligt ut, men det växer nog snart upp ny lummighet. Foto: Henrik Henrikson.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.