Kiosken på Melongatan under 50 år

Första bilden visar hur kiosken på Melongatan såg ut 1958, när den var alldeles nybyggd. Kiosken hette då Dahlbergh Tobaks- och tidningskiosk. Den var uppbyggd i rejält timmer, aluminiumväggar och koppartak. Kioskens yta var 16 kvadratmeter. Under kiosken fanns en rymlig källare - också på 16 kvadratmeter.

Den första tiden, innan gata och trottoar asfalterats och allt var blött och lerigt, fanns en träpall på marken framför luckan så att kunderna kunde stå torrt. Det trägallret lyfte traktens smågrabbar efter att kiosken stängt för kvällen med lite möda och besvär för att se om det fanns några tappade mynt där under.

Reklamskylten var för GB glass, med lite speciell stavning.

Innehavaren Eric Dahlbergh hade tidigare haft en kiosk i Hammarby. Denna lite diffusa bild visar hans kiosk i Hammarby, där Lidköpingsvägen mynnar i Hamnsvägen, någon gång i början av 1950-talet.

Jag och min sju år yngre lillebror växte upp på Melongatan, och vi såg därför den vita kiosken på andra sidan gatan varje dag från vårt rum en trappa upp på Melongatan 21.

Ibland på kvällarna, när vi hade ätit och det började skymma ute, satt mamma, min lillebror och jag vid fönstret i köket. Mamma undrade om vi ville ha lite godis, och så fick en av oss lite pengar och kunde kila över till kiosken för att handla något gott, kanske några femöres hallonkola eller tablettaskar med violpastiller, lite lakritsremmar, ett par 25-öres päronglass, eller rentutav en enkronas chokladkaka.

Eric hade ett enormt tålamod när alla
vi ungar kom med våra mynt,
tvekade och valde mellan godiset.

Han avslutade alltid en affär med ett "tackar-tackar".

Denna unika bild av kioskinnehavaren Eric Dahlbergh
har Lars-Olof Anfelter bidragit med.

På 1960-talet var försäljningen i Melongatans kiosk intensiv på söndageftermiddagarna.

Det var då alltid lång kö, eftersom alla andra affärer i trakten var stängda.

På denna tid hade man monterat en GB-glass-skylt på taket. Dahlbergh parkerade sin Mercedes mellan kiosken och den fristående cigarettautomaten.

Varubilarna med bland annat glass, läsk och frukt står på rad utanför kiosken för att lasta av de beställda varorna. Kommersen går strålande och året är 1967.

En kvinna som bott på Melongatan 11 mellan 1963 och 1965, numera bosatt i Montreal, Kanada, berättade:

"En kväll tog jag en promenad till kiosken med min man och vi började prata med expediten, en äldre distingerad man som sålde choklad och glass. Han berättade att under kiosken fanns ett skyddsrum, byggt under tiden för det kalla kriget. Han bjöd in oss för att se det. Det låg djupt ner i marken, nersprängt i graniten, sparsamt möblerat. Han berättade att han hyrde kiosken. Han sålde choklad och glass bara som tidsfördriv, eftersom han var pensionerad.

Jag tänkte: Så typiskt svenskt! Han var en välbärgad man men ändå så opretensiös, och här hade han en enkel sysselsättning bara för att fördriva tiden.

Dessutom skyddsrummet, också så typiskt Sverige – ett neutralt land som tillhandahåller skyddsrum för sina medborgare, ifall det skulle komma en atombombsattack." (Utrymmet under kiosken var faktiskt inget skyddsrum, utan bara ett lager, men historien är ju charmig ändå...)

Åren gick, kiosken såldes, och den nya ägaren klädde in kiosken i trä och målade om kiosken i rosa.

Denna bild är från år 2000. Kiosken hette då Melonkiosken.

Den 19 maj 2000 skedde ett rån vid kiosken. En ung individ höll i något som liknade en pistol och kom över ett antal sedlar. Flydde på en moped, men blev snabbt gripen av polis. Ett år senare försökte någon åter råna kiosken. Han hade maskerat sig, men kioskinnehavaren låste snabbt kiosken och rånaren fick snöpligt lomma iväg.

Kommentarer till denna bild:
- Så kommer jag ihåg kiosken.
- Jag med. Saknar!
- Gubben som jobbade där var as-schysst!
- Det var härligt, när man varit på badet och slank förbi och köpte en glass.

Denna bild är också från 2000. Här ser man kioskens närmaste granne - Melongårdens förskola - som brann ner i juli 2007.

Omkring 2001 fick Melonkiosken en ny ägare.

Omsättningen 2006 var 6.000 kronor per dag. Hyran var 3.125 kronor per månad.

När man inte längre hade möjligheter att lämna in tipset i kiosken, så minskade lönsamheten. Detta år bjöds kiosken ut för omkring en halv miljon kronor.

På denna bild kommer Jeppe med kompis efter att ha handlat i Rosa kiosken.

Kiosken började se mer än tillåtet förfallen ut - trasiga lysrör och helt demolerad takskylt. Klotter på väggarna. År 2006 började kiosken vara stängd även mitt på dagarna. Ett par grabbar berättade att kiosken brukar vara öppen lite då och då ”när han har lust att öppna”. En äldre man undrade hur kiosken över huvud taget kunde gå ihop, ”man brukar ju aldrig se någon handla där…”

Kioskägaren beställde några grafittiskyltar. På jalusiet framtill stod "Melon", eftersom kiosken hette Melonkiosken.

På sidan stod "Glass, Godis, Tobak, Tidningar, Läsk, Lotter mm"

En ny ägare övertog kiosken i november 2006. Han rustade upp kiosken utvändigt och invändigt. Det monterades ett ståbord utanför. GB-skylten, som alltid suttit på taket, togs bort, då det bara fanns ”ett skelett” kvar av den. Ägaren berättade att den gamla kiosken från 1960-talet, hade byggts på bakåt. Kiosken hade nu fått namnet Rosa Kiosken.

(Bilden har jag fått av Björn Brounéus).

En man hade på söndagsmorgonen den 30 mars 2008 tagit sig in i en röd hjullastare som stod uppställd på en byggarbetsplats vid Melongatan. Han fick igång den och mejade ner lyktstolpar, krossade ett elskåp, körde ner en tall och demolerade därefter den gamla kiosken på Melongatan.

Färden med det tunga fordonet slutade sedan mot en husvägg. Mannen flydde mot Hässelbygårdsskolan. Där blev han upphunnen av polisen och fick slåss mot ett par polishundar.

Om den här killen har några föräldrar eller syskon, så vet de nu att han har gjort många människor i området sorgsna, genom att han så meningslöst förstört en mer än 50 år gammalt byggnad, som ”Rosa Kiosken” var.

(Fotograf: Bengt Johnsson)

Kommentarer:
- Den sista stunden innan kiosken är borta för alltid.
- Jävla åsna, han som gjorde det... Bästa kiosken som fanns.
- Jag får tårar i ögonen när man ser detta kioskmord.

Jag åkte ut senare på eftermiddagen för att hinna ta några bilder, men då var kiosken redan helt borta. Bara källaren fanns kvar som en rektangulär betonglåda nedsänkt i marken. Ungdomar flockades runt det vattenfyllda hålet där cigarettpaket flöt omkring.

Ägaren berättade att det skulle bli en ny kiosk så snart som möjligt på samma plats - en modernare kiosk. När han såg ut över den tomma plats där kiosken stått, sade han för sig själv: ”Tänk, i går vid den här tiden så stod jag där i kiosken och sålde för fullt….

En man från skadesaneringsfirman, som snabbt rivit det som var kvar av kiosken, och dumpat allt i en blå kontainer berättade: ” Det var ju per telefon vi fick det här uppdraget. Försäkringsbolaget som anlitar oss hade ju inte varit här och sett hur förstörd kiosken var. De visste bara att det var en skadad kiosk. Vi trodde först att det bara var att laga någon dörr med en masonitskiva eller så. Vi åkte ju först till firman för att hämta reglar, sågar, skruvar och spik. Så vi hade lite byggprylar med oss när vi kom. När vi väl kom fram hit, då såg vi att det inte fanns någon chans att rädda kiosken.”

Det värdefulla koppartaket, som var originaltaket från 1958, sparades undan för återvinning.

”Hade folk varit inne i den demolerade kiosken och plockat åt sig saker”, frågade jag killen från skadesaneringsfirman.

”Nej, faktiskt inte. Men kiosken var i ett fasligt dåligt skick. Killen hade kört på kiosken så att den flyttat sig cirka tre och en halv meter. Huset stod inte längre kvar på grunden. Det var den där björken som tog emot, annars hade kiosken åkt ännu längre ut. Så vi kunde inte göra så mycket åt det – rasrisken var alldeles för stor. Det var bara att riva alltihop.”

Tillägg augusti 2009:
Det blev aldrig någon ny kiosk. Ägaren ville inte bygga nytt, och han lyckades inte sälja rättigheterna till någon annan hugad spekulant. Hålet i marken fylldes igen, och det växer nu ogräs på den plätt där vår älskade kiosk stod i 50 år.

Fotograf: Henrik Henrikson
Jag har tagit alla bilder (om inte annat står angivet). Jag har sett mina bilder dyka upp i andra sammanhang, bland annat i en "minnesvideo" av Rosa kiosken på Youtube., och det är väl något man får räkna med...