Grimstaskogen. Ett bildspel av Henrik Henrikson.

Denna bild av Grimstaskogen tog jag 2007.
Man ser närheten till Hässelby strands bebyggelse.
Grimstaskogen har fått sitt namn efter en gård, Grimsta,
vilken sedan 1500-talet tillhört Hässelby.

Författarinnan Gerd Ribbing berättar i sina minnen från 1890-talet:

"Grimstaskogen! Någonting omtalat, sett på långt avstånd, mörkt, ogenomträngligt, okänt, det blandade sig med sagor och med visor som jungfrurna hade sjungit i köket:
i Grimstaskogen den svarta satt nog ett litet naket barn och då kom vargen!"

Redan i regionplanen för Stockholm med omnejd från 1936 upptas Grimstaskogen som naturreservat.
Denna karta visar hur långt man hade kommit i planerna 1967.

Grimstaskogen är ett flitigt utnyttjat friluftsområde med gammal hällmarkstallskog och öppna gräsmarker.
Naturreservatet inrättades 2004. Arealen är 320 ha varav 55 ha är vatten.
Området ligger vid Mälarens strand och avgränsas av Hässelby i nordväst,
Bergslagsvägen och Grimsta bostadsområde i nordost samt av Blackeberg och Södra Ängby i sydost.

En Therese skriver 2007:

"Grimstaspåret är verkligen fint att springa. Mjuka kuperade stigar som slingrar sig fram längs Mälarens strand.
April är den bästa tiden, när träden blommar och marken täcks av vitsippor."

Denna bild tog jag 1964. Grimstaskogen bestod av vida hällmarksplatåer som avslutades med dramatiska förkastningsbranter ut mot Mälaren.
Min kompis Anders förlorade fästet på den branta stenhällen och kanade ner i vattnet.
Givetvis var jag framme och tog en bild.

På denna bild från 1964 står Anders vid Grimstaskogens strand. I fjärran kan man se Hässelby kraftvärmeverks enda skorsten, som då inte var så hög, som den senare skulle bli.
På 50- och 60-talen sågs vid flera tillfällen lodjur i Grimstaskogen. Det hade varit häftigt om man hade kunnat fånga en sådan på bild... En inventering som gjordes 2010 visade att det då även fanns tre eller fyra vildsvin i Grimstaskogen. Man lade ner mycket jobb på att få bort dem från området. Det var på vintern som vildsvinen lyckades ta sig till Grimstaskogen från Ekerö över den tjocka is som fanns på Mälaren då.

Denna bild tog jag 1969. Polisen hade hittat en övergiven moppe i Grimstaskogen.

Robert i Hässelby minns gäng med grabbar som höll till i Grimstaskogen på 1960-talet:

"Där fanns blodligan som var mycket skickliga kojbyggare. Jag har aldrig sett så stora kojor någon gång efter det.

Blodligan spöade både barn och vuxna som kom i närheten av deras stora kojbyggen. Men varifrån kom alla grabbarna? Det talades om ett gäng på 50 till 75 ungar i 10-14 årsåldern, troligen från Grimsta.

Sedan pratade man om Repslagarligan omkring 1967-1968. De kan ha varit en del av Blodsligan. De spände upp tjocka rep som sannolikt kom från sjöfarten. De piskade ovälkomna besökare med smårep, därav namnet på gänget. De var inte så många enligt vittnen - högst 30 ungar.

Kojbyggandet upphörde 1968, vill jag minnas. År 1969 stod dessa gängläger helt tomma och övergivna. Barnen från Hässelby strand vågade sig fram till jättekojorna, och Repslagarligans rep använde de som lianer och gungade i."

Sommaren 2007 var det torrt och hett i Stockholmstrakten och eldningsförbud rådde.
Ändå började det brinna på flera ställen i Grimstaskogen en lördag i juni 2007.
Någon trodde det varit ovarsamma grillare, andra att man slarvat med cigaretter.

Och det var inte små ytor som brann. Det var två områden inne i skogen på ungefär 300 x 100 meter vardera.
Det var under söndagen dock inte längre några öppna lågor, men det pyrde, rök och sprakade i marken.
Det kallas för att det ligger och kolar, så man fick hela söndagen spruta med vatten för att få marken genomsur.

Therese skriver om branden:

"Branden bröt ut i lördags och i går kväll hade den fortfarande inte kunnat släckas helt.
I förmiddags kände jag mig tvungen att gå dit för att inspektera läget. Jag började gå längs strandkanten mellan Maltesholm och Kanan. Det luktade bränt men fanns inga synliga tecken på skogsbrand.
Tillbaka gick jag istället längs löpspåret som går en bit upp i skogen. Där blev till att kliva över brandslangar och kryssa mellan avspärrningar. Det var verkligen inte någon vacker syn... Jävla förödelse var va det va."

Hösten 1952 beslöt Spångarådet att anlägga en skidbacke i närheten av torpet Karlshamn som låg nere vid Hässelby strand.
Den byggnaden användes på den här tiden som Spånga Fritidsgård.
Skidfrämjandets medlemmar började bränna ris, baxa sten och röja upp i den sluttning som skulle bli den nya skidbacken.
Sedan kom hemvärnet och lade sina sprängningsövningar till backen och kapade av stora stenar och bergknallar.
Vintern 1954 smygöppnades backen lite provisoriskt för instruktion i skidteknik,
och i december 1955 blev backen helt färdig, lagom till den första snön.
På denna bild från 2007 ser man var backen låg.

Denna bild från 2014 visar att det i dag inte finns mycket kvar av skidbacken.
Men då, på 1950-talet, var det en populär och flitigt använd backe.
Smågrabbarna tyckte att det var en stor och brant backe.
De som bodde i närheten av skidbacken kallade detta skidparadis för Dalen.
Den kallades ibland för benknäckarbacken.

Thomas Nilsson skriver 2007 på Facebook:

"Grimstaskogen, denna mardröm för alla oss som tvingades till skolorientering där...
Eller alla kalla kvällar som någon nitisk HSK-tränare tvingade oss att träna intervallträning i backen på Grimstaspåret..."

Jocke svarar på det inlägget:

"Ja, Grimstaskogen, det var intervallträning för mig också. Hemskt! Så hugg ner hela skogen så vi kan radera dessa hemska minnen!"

En man minns sin vilda ungdom i skidbacken:

"Omkring 1955 åkte jag i den backen. Jag var ganska bra på att åka över hoppguppen. En gång tog jag i och åkte i hög fart över guppet. Aldrig trodde jag att jag skulle flyga så långt. Jag slog i ett träd och ena benet hamnade runt stammen. Jag tuppade av och flera vuxna som befann sig i närheten kom och hjälpte mig upp. Jag fick linka hem."

År 1939 planerade man att bygga en storflygplats i Skå, och då tänkte man sig att bygga en motorväg över Lambarudde, Hässelby holme och genom Grimstaskogen. Då var stadsdelarna Vällingby och Hässelby ännu inte påtänkta. Nu hamnade ju storflygplatsen i Arlanda i stället, så det behövdes ingen motorväg genom Grimstaskogen.

År 1971 var åter dags för en motorväg.
Kungshattsleden, som sedan döptes om till Förbifart Stockholm, skulle gå genom Grimstaskogen och tätt förbi Hässelby slott.
På denna bild syns Hässelbygårdsskolans protest mot tilltaget. Numera är även det hotet mot skogen undanröjt – motorvägen ska visserligen byggas, men den kommer att hamna under jord i en tunnel under hela Grimstaskogen.

1960 beslutades att det skulle byggas en idrottsplats i kanten av Grimstaskogen.
Bilden visar entrén till idrottsplatsen som den ser ut i dag.

Hösten 2016 uppfördes den stora sittläktaren vid Grimsta IP.

Här ser man den nya läktaren ett år senare när den blivit färdigbyggd.
I förgrunden syns en av de gamla ståläktarna - en lite torftigare konstruktion.

Man planerade redan 1957 att bygga ett ridhus i skogsbrynet invid det öppna dalstråket från slottet ned till Mälarstranden.
1960 började man anlägga det stora ridhuset vid Grimsta IP.
Bilden visar hur ridhusanläggningen ser ut i dag.

Här finns nu ett modernt ridhus med gott om plats för hästarna.

Ridstallet ligger i ett lugnt område i kanten av Grimstaskogen, och hästarna verkar ha det bra där.

I skuggan av den nya sittläktaren ligger idylliska kolonilotter.

En bild av Grimstaskogen som jag tog 2007. I fjärran skymtar Hässelby strand.

Tomas, 21 år, skrev 2015:

”Vi hade läst lite om Grimsta naturreservat tidigare, men varken jag eller min fru Amanda hade någon aning om vad det var för ställe.
Igår när vi lämnat Benjamin på dagis så tog vi oss i alla fall ut på en liten rekognosering just i Grimsta, och Gud vad vi blev glatt överraskade. Det var så jäkla mysigt. Så vacker skog. Så perfekta promenadvägar längs strandkanten.
Vi var så lyckliga över att vi nu hade hittat något att göra på helgerna; promenera loss i skogen. Framförallt fanns det flertalet mysiga badplatser också. Perfekt, helt enkelt.
Idag jobbar tyvärr Amanda, men imorgon ska vi ta-mig-tusan dra med oss barnen, Mormor Lena, picknickkorg och badkläder, och slå oss ner i solen vid någon av dessa badplatser.
Can’t wait, azzå.”

Denna artikel om Grimstaskogen skrevs 2018. Text och bilder (utom tidningsklippen): Henrik Henrikson.

Till huvudmenyn