Melongatan
Text och foto: Henrik Henrikson
skrivet april 2015


Denna 340 meter långa gata skapades 1954. Namnet anknyter till de exotiska odlingarna i orangeriet på Hässelby gods på 1700-talet.
För mig den viktigaste gatan i Hässelby, eftersom det var här som jag växte upp.
Vår familj flyttade in i Melongatan 21 vid luciatid 1955, när huset inte ens var riktigt färdigbyggt.
Bebyggelsen utmed Melongatan bestod på den tiden bara av dessa två åtta våningars lamellhus. De byggdes 1955. Året efter hade alla lägenheterna i de två husen blivit inflyttade.

På bilden står jag med lillebror och vår mor framför vårt hus.

Husen är faktiskt ganska välbevarade än idag efter 60 år. Portarna är fortfarande kvar i original med regntak i numera ärggrön koppar. I många av trappuppgångarna finns till och med orginalringklockorna på dörrarna kvar - en konstruktion som man snurrar likt en cykelringklocka.
Styvfarsan jobbade på Vin & Spritcentralen på Reimersholme. För att komma dit måste han ta bussen från Melongatan till Vällingby och därifrån ta tunnelbanan, som slutade vid Kungsgatan. Där blev det spårvagn till Slussen och byte till ny spårvagn till Hornstull och därifrån fick han gå ner till Reimersholme. Det tog flera timmar.

Därför köpte han en begagnad motorcykel, för att enklare kunna ta sig till sitt jobb. Här visar han sin motorcykel uppe på Melongats-viadukten med min mor sittande därbak.

Denna bild är från den tid då vi hade vänstertrafik.Till skillnad från bussarna i innerstan, vilka alltid hade en konduktör baktill som tog upp betalningen, så var de nya bussarna ute i Hässelby vid den här tiden av amerikansk modell där passagerarna steg på framtill och betalade till chauffören. Det var någonting alldeles nytt.

Till höger på bilden syns en Metropolbuss. Denna modell hade samma chassi som bussarna i New York på den tiden, med delade rutor, såväl fram som bak. De små smala fönstren upptill, på amerikanska "standee windows", var till för att stående bättre skulle se ut.

Efter den 22 juni 2009 går det inga bussar på Melongatan. Buss 119 som alltid gått utmed Melongatan går från denna dag från Hässelby strands centrum utmed Fyrspannsgatan och sedan vidare bort genom Hässelby villastad.

På taken fanns piskbalkongerna, där man varje lördagsmorgon fick hjälpa till med att piskade mattorna.
Inget roligt uppdrag, som man gärna smet ifrån.
Där på piskbalkongerna satt ibland ungdomar på kvällarna och tjuvrökte och kollade utsikten.

Från piskbalkongerna hade man fin utsikt över omgivningarna och man kunde se ända bort över Mälaren och öarna på andra sidan.

Från det skrivbord som jag gjorde mina läxor vid, kunde jag se ut över Melongatan och kiosken, som låg på andra sidan gatan.
Till höger på skrivbordet står min skrivmaskin under sitt dammskydd.
1962 fann man att det behövdes fler parkeringsplatser på Melongatan. Man skyfflade bort gräsmattorna framför husen, man sprängde bort bergknallarna och man jämnade ut marken.

Lägg märke till den tidstypiska klädseln. Ingen skyddsväst, och inga hörselskydd. Men det var viktigt med hatt i alla fall.

Sprängstenen ligger och väntar på att bli bortforslad. Det som tidigare varit gräsmattor och små stenknallar fylldes ut med grus, som sedan skulle asfalteras och bli parkeringsplatser.
Bilden är från 1962 och en Metropolbuss är på väg nerför Melongatan i riktning mot Backlura.

Det obebyggda området mellan Melongatan och Friherregatan var vattensjuk mark, speciellt på våren.

Denna bild är från 1962. Hässelby Västra Bollplan kallades då för Melongårdens Idrottsplats.
På vintrarna spolades bollplanen så att man kunde åka skridskor där.
Under bollplanen löper en fjärrvärmeledning från söder mot norr. Ledningen som var belägen från det södra hörnet och norrut finns fortfarande kvar men är numera tagen ur bruk.

Med åren växte barnen i området upp och bollplanen användes allt mindre, och den började förfalla.
År 2001 letade man efter lämplig mark för bostadsbyggande. Man beslutade då att denna bollplan skulle försvinna till förmån för nya bostäder. Bollplanen skulle ersättas med en anläggning vid Beata Sparres gränd.

Under sommaren 2007 började man gräva upp bollplanen och de stora sprängstenar som vi lekte bland som barn kom fram. Det var då på 1950-talet en ganska farlig lekplats för små barn. Vi kravlade in under stenarna, som många gånger vickade till när någon klättrade på dem, för att leta efter stubintråd. Det var ett ställe med mycket buskar där vi lekte cowboys och indianer på. Vi byggde kojor i träden med bräder och plank från byggen.

I november 2010 började man ställa upp byggfuttarna och snart var bygget av de nya husen igång.

På en blogg skrev en man 2010: 

"Vaknade just - som jag brukar göra på nätterna - och gick ut på balkongen och rökte.
Tyckte nog det ar litet märkligt att bygget är igång vid 01-tiden på natten.
Fast - ändå inte.
Bygget har varit stillastående under sommaren - pga semestrar antar jag.
Men nu är man igång. Inte bara på heltid utan mer än så... eftersom man är igång även mitt i natten!
Fast - några stora bullrande maskiner var inte igång - men att det är aktivitet därnere var det i alla fall ingen tvekan om.
Men jag fick mig litet - luft - haha.
Och nu är det dags att återigen gå till sängs."

I Början av mars 2012 var det dags för den första inflyttningen i dessa nya hus på Melongatan.
Kiosken på Melongatan byggdes 1955 och ägdes i många år av Eric Dahlbergh, även kallad Tackar-Tackar, eftersom det var det som han sade till kunden när han sålt något. 1983 byggdes kiosken om och fick en ny fasad av rosa locklistpanel. Bilden är från 2006. Två år senare blev kiosken så skadad att man fick riva den.

Den kompletta historien om kisken har jag skrivit på annat ställe under "Hässelby strand".

Till höger om kiosken kan man på bilden se den förskola som låg där på den tiden.
Sommaren 2007 brann denna förskola och polisen misstänkte redan från början att branden var anlagd. Efter en vecka hade man fått tag i de fyra ungdomar som orsakat branden. De erkände men sade att det inte var meningen att huset skulle ta eld. Det hela hade gått över styr, och när de inte kunnat stoppa branden, så hade de sprungit därifrån.

Förskolan fick omfattande brandskador och många av barnens saker förstördes.
Nästa vår ersattes den brandskadade förskolan med en förskolepaviljong som tidigare legat vid Söderberga skola i Råcksta. Lastbilar gick i skytteltrafik och volymelementen sattes snabbt på plats.

År 2011 byttes alla fönster ut i husen på Melongatan. Nu fick alla lägenheterna fönster av insticksmodell med isolerglas, nya persienner samt ventiler. Även de franska balkongräckerna, som finns i de mindre lägenheterna, ersattes med nya i aluminium.


Sommaren 2012 var det dags för stambyte. Stammarna och alla rörledningar var ju gamla från 1955 då husen byggdes.
En arbetare berättade att han kunde inte förstå att någon orkade bo kvar under stambytet, sånt oväsen som det innebar.

Jag avslutar min historik över Melongatan med en färggrann höstbild.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.