 |
 |
Detta är det äldsta fotot jag hittat på Önskeeken i Hässelby strand. När de nyinflyttade i den nybyggda stadsdelen tog sina söndagspromenader utmed stranden, så upptäckte de den gamla ihåliga eken som växte på slänten strax intill Mälaren. Då var det kul att fotografera varandra inne i det ihåliga trädet.
Foto 1956: Arne Eriksson
|
|
Ett flygfoto från 1950-talet över området vid Sparrisbacken i Hässelby strand. Pilen visar var Önskeeken står, nedanför bostadshusen vid Maltesholmsvägen.
Den vita lilla stugan som syns intill är den så kallade Lillstugan som hörde till sommarvillan Karlshamn. |
|
| Man säger att en ek växer i 200 år, lever i 200 år och dör i 200 år. Eken är ett träd som växer i nästan hela Europa, men sällan norr om Uppland. Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan, eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till örlogsfartyg för den svenska flottan.
Eken är trädens konung. Eken är med sin styrka, skönhet och långa levnad kanske det mäktigaste trädet i vår skog. Man tror att den ihåliga eken i Hässelby strand skulle kunna vara från 1600-talet.
Foto Henrik Henrikson.
|
|
| Här står Ann Sandell inne i Önskeeken tillsammans med sin mor. Bilden togs den 1 maj 1958. |
|
En vacker bild av Önskeeken 1972.
Fotografen Kjell Bävergren berättar: ”På bilden av den välkända ihåliga eken kan man till vänster skymta det förhatliga trästaket som man efter några år satte upp för att hindra oss att från backen uppe till höger i bild -bakom eken - åkte ända ned ut på isen.” |
|
Under åren har Önskeeken förlorat många grenar och delar av stammen. Detta är ett sådant tillfälle. En stor gren som hade sträckt sig ut mot gångvägen bröts av våren 2007.
Foto: Henrik Henrikson. |
|
|
En skolklass passerar den ihåliga eken en solig försommardag 2009.
Foto Henrik Henrikson.
|
|
| Våren 2007 ville ett byggföretag bygga tolv radhus i slänten intill Sparrisbacken. Men grannarna protesterade. I april 2007 startade man en namninsamling mot byggplanerna vilket i juni 2009 hade gett 1750 namnunderskrifter.
I februari 2010 tog Stadsbyggnadskontoret åter upp förslaget att området skulle bebyggas med radhus i en våning plus suterrängvåning. Man försökte lugna opinionen med att påpeka att tillgängligheten till ”Önskeeken” inte skulle påverkas av exploateringen. Byggnation och schaktarbeten i nära anslutning till de skyddsvärda träden skulle ske med stor försiktighet, då träden är känsliga och små förändringar i deras livsmiljöer kan få stora konsekvenser för fortlevnaden. Vid exploateringen skulle en kunnig person (arborist) finns på plats för att sköta om avgrävda rötter (göra rena snitt) och styra åtgärder för att bevara så mycket av rotzonen som möjligt, och därmed hoppas på att träden kanske skulle överleva. Men riktigt säker kunde man ju inte vara...
I flera år kämpade de boende i omgivningarna för att rädda dessa ekarna i sluttningen, och 2011 bestämde länsstyrelsen att strandskyddslagen gällde och ekarna skulle få stå kvar. Därmed var Önskeeken räddad. Bakom uppropet för att bevara ekarna stod bland andra Stockholms Naturskyddsförening och Maltesholms Bostadsrättsförening.
Foto: Henrik Henrikson.
|
|
| Några kommentarer på Facebook beträffande Önskeeken:
Christer Nordlund:
"Hugg ner skiten sa en kompis, han är inte en kompis mer!"
Netti Hägglund:
"Jag lekte i den för en sisådär 40 år sen."
Henrik Henrikson:
"Eftersom man inte kan räkna årsringarna av uppenbara skäl, så får det bli yviga gissningar beträffande trädets ålder. De som är duktiga på att uppskatta sådant, säger att trädets diameter tyder på att det kan vara minst 300 år, och kanske ända upp till 500 år. Häftigt va!"
Netti Hägglund:
"Verkligen!! Går inte ens att föreställa sig hur omgivningen runt trädet såg ut då!"
Foto Henrik Henrikson 2009.
|
|
Britt Forsén:
"Tyvärr har trädet skadats av det järnband som är fäst en bit upp på stammen. Bandet stryper cirkulationen i kärlen, vilket leder till att områdena ovanför bandet dör gradvis, s k strangulering (strypning). Ändå är ekar mycket seglivade! I detta fall kan man heller inte ta bort bandet, då skulle trädet falla isär och dö ännu fortare."
Hans-Erik Johansson:
"Synd att järnringarna inte var en hållbar lösning dock.. precis som en del man lagade med kopparplåt eller fyllde med betong... alla är dåliga lösningar. Så det blir intressant å se hur man ska restaurera en sån där ek."
Foto Henrik Henrikson 2014.
|
|
Att trädet kallas för Önskeeken är för att barn kan gå in i det och önska sig något. Det händer att förskolebarn står på kö för att en och en gå in i trädet och tyst önska sig något. Då är det viktigt att inte yppa vad man önskat, för då slår inte önskningen in.
Hans Johansson berättade om eken på en av hembygdsföreningens vandringar:
”Det finns inte ett barn i Hässelby strand som inte någon gång stått inne i Önskeeken och önskat sig något. Det är en mäktig syn när man får se när dagisbarnen gör en utflykt till trädet och alla barnen, som annars springer omkring och skriker, tysta stå där på rad för att en och en gå in i trädet, och i lugn och ro önska sig något. De tar det på största allvar.”
Foto Henrik Henrikson 2015.
|
|
|
Britta Johansson-Norén berättade:
”Jag var på 1970-talet anställd på lekskolan Ekorren vid Maltesholmsvägen. En strålande vacker dag på vårterminen föreslog jag att alla barnen skulle möta våren då alla vårblommor nyss slagit ut. Vi gick den slingrande vägen ner mot sjön, tog av till höger utmed strandpromenaden till husen med de fina planteringarna framför varje lägenhet.
Blommorna prunkade i alla färger. Där fanns vintergäck, pärlhyacint, crocus, scilla tulpan och snödroppe. Barnen frågade: fröken, när kommer han”. ”Vilken” frågade jag. ”Våren”, skrek alla barnen. De hade tydligen väntat sig en person komma oss till mötes. ”Det här är våren” sade jag och pekade på de olika sorters blommorna och talade om deras namn.
Då vi vände tillbaka till lekskolan ropade alla ”Nu går vi till Önskeeken, fröken”. Jag hade bott i området sedan 1957 och passerat den gamla eken och beundrat den, men visste inte att den kallades Önskeeken. Barnen lärde mig varför den fått namnet. Barnen berättade att man skall gå in en och en i eken och önska sig något och det är viktigt att inte yppa vad man önskat, för då slår inte önskningen in. Barnen stod alldeles tysta på led och väntade på sin tur. De gick in en och en. Det tog en god stund innan alla varit inne i det underbara ihåliga trädet och önskat.”
Foto Henrik Henrikson 2015.
|
|
Vänster bild är fotogeraferad av Anders Löfqvist 2015. Man ser hur trädets knotiga grenar sträcker sig långt upp mot himlen.
Höger bild har Robert Thonander fotograferat 2016. En stor del av stammen har under åren brutits av. Även många grenar har brustit under årens lopp.
|
|
|
En vintrig bild tagen för några år sedan. Man kan ana spåren i snön av barn som gått fram till eken.
Foto Henrik Henrikson 2019.
|
|
Till vänster syns en teckning som bifogades ett medborgarförslag, vilket 2017 inkom till stadsdelsförvaltningen om att restaurera Önskeeken. Trädet är ett hålträd som man kan gå in i och på trädet finns i dag spår av en äldre restaurering i form av en järnring kring övre delen av trädet.
Som svar 1 september 2017 på detta medborgarförslag om att restaurera Önskeeken vid Sparrisbacken i Hässelby strand kontaktade stadsdelsförvaltningen trafikkontorets trädspecialister, som kollade om trädet mådde tillräckligt bra. Enligt förvaltningen var trädet vid god vigör med gröna blad och få döda grenar. Man fastställde att eken är klassad som ett särskilt skyddsvärt träd som i dag ger ett friskt och vitalt intryck.
Höger bild visar en målning av Önskeeken som Ing-Marie Bergström gjorde 2017.
|
|
|
En vintrig bild av Önskeeken. Foto Henrik Henrikson 2020.
|
|
Önskeeken är inte den enda ihåliga eken i området.
Utmed Mälarstranden finns det flera andra spännande och knotiga ekar. Vid Strandliden står ett gammalt träd som förfallit mycket den senaste tiden. Dessa två bilder på samma träd är tagna med 60 års mellanrum. Vänster bild tog Rolf Hintze på 1950-talet. Och bilden till höger är tagen av Henrik Henrikson 2019. Man kan se att efter dessa år är det inte mycket kvar av denna gamla ek.
|
|
En annan gammal ek som stod bortom koloniområdet vid Riddersviks gård brann den 21 juni 1987. Den vänstra bilden är från en artikel i Svenska Dagbladet:
"En uråldrig ek brann upp i Hässelby på midsommardagen. Någon hade tänt eld på det gamla trädet, och brandkåren kunde inte rädda det. Eken stod nedanför Riddersviks gård vid motionsslingan och var bortåt tre meter i omkrets. Det var ett av de allra vackraste träden, sade grannarna som sörjde när det föll, sedan brandmännen fått ta till motorsågen.
”Vi har varit här tre, fyra gånger tidigare och släckt” berättade brandmäster Lars Andersson vid Vällingby brandstation. ”Ungdomarna har använt den som grillplats. Vi höll på att släcka en hel vecka en gång. Det brinner inuti trädet ända upp till toppen och då är det svårt att släcka."
När brandmännen tvingats fälla den brinnande eken hittade Kjell Danneman ett fågelbo med äggen utspridda en bit ifrån. Hade det fallit från eken? Bakom Kjell på bilden syns brandmannen Micke Rosberg. (Foto Stefan Gustavsson)
Höger bild visar ytterligare en ihålig ek i området. Denna ek kan man finna vid Maltesholmsbadet.
Foto Henrik Henrikson 2019.
|
|
|
Och nu tillbaka till vår önskeek. Vi ser här en skolklass på väg till Önskeeken. Man har bara stannat upp en liten stund för att vänta in några eftersläntrare.
Foto Henrik Henrikson 2009.
|
|
|
Så avslutar jag med en ganska ny bild av vår kära Önskeek. Man ser att stammen är ihålig hela vägen upp, och trädet nu i stora delar liksom bara består av den yttre barken. Men när det blir vår igen kommer trädet skjuta nya skott. Var så säker.
Foto Henrik Henrikson 2020.
|
|