 |
 |
När konstnärsbostäderna på Strandliden utmed stranden byggdes 1956 så lade man in ett kafé i en av byggnaderna. Längst ut till vänster av huset på bilden, invid gaveln, gjordes en av tvåvåningslägenheterna till en servering.
Foto: Rolf Hintze. |
|
På denna ritning från 1956 kan man se hur det skulle se ut i kafélokalen. Kaféet öppnade 1958 med Henry Wiberg som föreståndare.
Utanför byggdes en liten terrass, där man kunde sitta när det var fint väder, och se ut över Lambarfjärden, som låg precis nedanför.
Dörren ut till gavelsidan förverkligades aldrig. |
|
Marie-Louise Svärdman berättade:
”Jag jobbade där när det var nyöppnat. Det var bara en liten uteplats med några bord och litet utrymme inne. Jag var bara där första månaden för att de inte hade någon personal som var van. Vi serverade kaffe, choklad, drickor och kaffebröd.
Jag hade tidigare jobbat på Vipsbaren på Vattugatan och min chef där kände de som öppnade på Strandliden. Husen var alldeles nybyggda och det var stora jordhögar utanför.” |
|
En bild av Strandliden 1958, när kaféet var alldeles nyöppnat. På fasaden, uppe i hörnet till husgaveln, hade man arrangerat en neonljusskylt som visade till serveringen nere vid strandpromenaden.
Foto: Sune Sundahl. |
|
Promenadvägen precis utanför kaféet nere vid stranden. Själva serveringen skymtar bakom tallen till vänster.
Efter några år började man hyra ut små roddbåtar. Åtminstone 1969 var den uthyrningen i full verksamhet.
Kjell Bävergren berättade:
”Henrys café hyrde ut enkla segeljollar. De kallades av oss för "badkar", då de både såg ut som sådana, och hade motsvarande segelegenskaper. Ägaren hette Henry, och hade som en fånig ide att STÅ upp i sin båt utan att hålla i utombordsmotorn, när båten kördes.
Lotta Rosenlind berättade:
”På det fiket kunde man hyra roddbåtar. Vi rodde över till Lambarön där det var fest på skolavslutningen. Ingen hade flytväst på sig och det var ingen koll på alkoholintag innan man fick hyra båten. Att folk kom hem oskadda är ett under.”
Mats Ekelund sade:
”Jag kommer ihåg Henrys vita båtar med blå reling. Man gick nedför långa trappan från strandliden. Fiket låg då till vänster med flipperspel. Det fanns en liten kioskliknande byggnad precis vid trappan där de förvarade båtprylar.”
Martin Bävergren berättade:
”Båtuthyrare Henrys båtar var just helt osegelbara badkar! Vid flertal tillfällen fick Henry eller andra hjälpare, rädda hem folk tillbaka i hamn, som var nödställda på nåt sätt, i ett badkar ute på Mälarens vågor.”
|
|
| En målning av Gunnar Persson. Bilden är inskickad av barnbarnet Marita Persson.
Kjell Bävergren berättade 2021:
”OBS! Det är en LÅNG, LÅNG, BRANT trappa som ledde ned från Strandliden till caféet. När bilen med läskedrycker kom, så tog föraren en "pirra" (lastkärra), och gick mödosamt med den utför alla trappstegen ned till markplanet. Då var det ett gyllene tillfälle för läskedryckssugna slynglar att lyfta undan presenningen på bilen, och plocka på sig några flaskor...”
|
|
| En vinterbild från 1962. Henrik Henrikson står på isen, tillsammans med sin mor och lillebror. I bakgrunden syns kaféserveringen. Foto Valdemar Henriksson. |
|
Han som drev kaféet hette Henry Wiberg och han bodde själv i en av ateljévåningarna i samma hus, adress Strandliden 49. Han bodde där tillsammans med sin hustru Ellen Ullabritt, sonen Marcus (född 1961) och dottern Janina (född 1963). Han bodde kvar där till sin död 1983.
Teckningen är gjord av Lundström. |
|
| Ett par annonser från början av 1970-talet.
Mikael Öqvist:
”Mitt första arbete var på det lilla kaféet. Som då drevs av Henry Wiberg och hans fru. Jag minns att jag fick 50 öre i timmen av honom. Och man fick jobba häcken av sig!! Sälja, koka kaffe och grädda deras berömda våfflor, diska, städa och hyra ut roddbåtarna. Men vi var inte rädda att arbeta då på 1960-talet.
Henry var egentligen ingen kaféägare. Utan bilförsäljare! Om jag nu minns rätt på Sveavägen!”
|
|
|
Mats Monrin berättade:
”Mycket tid tillbringade man där på kaféet. Man kunde spela flipper där också. Fast Henry som drev det, var inte den trevligaste. Han var en butter människa. Men vi var ändå där ganska ofta.”
Foto: Rolf Hintze.
|
|
|
På denna bild tar jag en läsk på Café Strandliden en solig sommardag 1962. På skyltarna kan man se att det bland annat serverades glass och Sibyllas varmkorv.
Foto: Anders Eriksson.
|
|
|
Ibland kan det bli lite problematiskt när man inte kommer överens vad mötesplatsen heter. Detta är ett klipp ur en annons om en vårstädning 1974 som Stockholm stad arrangerade. Här visas de föreningar som skulle ha sin städning den 11 maj. Maltesholmsskolan hade tydligen anmält sig två gånger. Mötesplatsen blev både Café Strandliden och Strandlidens konditori.
|
|
|
En bild från 1988. Längst ut till vänster syns det ljusa plasttaket ovanför kaféets terrass. Hans Deiving berättade att ibland fikade ungdomarna från Strandlidens båtklubb där efter seglingarna.
Foto: Lennart Milde.
|
|
En fin bild av Café Strandliden 1999. Jag tycker det ser ut som att det har stått "Kafé" på väggen omvanför terrassen.
Troligtvis blev lönsamheten med tiden alltför dålig, för något senare lades kaféet ned.
|
|
År 2003 byggdes lokalen om till en lägenhet i två plan, liknande de andra i husen utmed strandpromenaden.
”Befintlig lokal” avser kafélokalen som skulle byggas om till lägenhet. Här ses souterrängvåningens nedre plan.
|
|
|
I övervåningen ligger kök och badrum samt lägenhetens entré från trapphuset.
|
|
|
I samband med denna ombyggnad lade man in två nya små fönster till köket och badrummet. Att man inte satte in två lite mer rejäla fönster, som alla de andra lägenheterna har, förstår jag inte. Dessutom fick den nya lägenheten nytt räcke till sin uteplats.
|
|
|
Kaféet existerar inte längre, i lokalerna finns nu en fin lägenhet, men firmanamnet ”Café Strandliden” finns fortfarande kvar registrerat på Strandliden 65.
Foto: Henrik Henrikson 2005.
|
|