Brevkorrespondens mellan
Olof Palme och en Hässelbybo

Irma Eriksson var en underbar kvinna, godhjärtad och hon brydde sig alltid om sina närmaste på alla vis. Hon hade ett starkt sinne för vad som var rätt, men hade samtidigt en härlig humoristisk glimt i ögonvrån. Hon bodde med sin familj i Hässelby strand från 1956 och framåt.

Här har hon den 12 maj 1971 skrivit ett blev till statsministern beträffande den så kallade preliminära hyran som dagen innan tagits upp i ett TV-program.

Vad var en preliminär hyra?

Jag visste inte själv, utan kollade upp hur det var på 1970-talet. En grundtanke på den tiden var att en preliminär hyra skulle, vid jämförelse med liknande bostadshus, befinna sig vara rimlig och övergå till fast hyra, eller så skulle man finna att den preliminära hyran var för högt satt och den skulle sänkas till rimlig nivå. Den skulle aldrig kunna höjas.

Nu var det så att hyresvärdar nästan utan undantag ändå alltid ville höja den preliminära hyran, och det skulle kunna gälla retroaktivt också. Det kunde bli dyrt för en hyresgäst.

Dessutom kunde nybyggda lägenheter vara svåra att hyras ut, och då satte man en avsiktligt för låg ”lockhyra”, som man senare skulle kunna höja retroaktivt när hyresgästerna flyttat in.

Hyresgäster hade en så kallad ettårsfrist, vilket innebar att han måste klaga på sin förstgångshyra inom ett år. Därför kunde en hyresvärd vänta över ett år med att fastställa den slutliga hyran, så att hyresgästerna inte längre hade rätt att klaga.

Dessa problem skulle inte finnas i de allmännyttiga bostadsbolagen. Där skulle man aldrig kunna ta ut en retroaktiv hyra, utan den nya hyran gällde från den dag det nya avtalet skrivits.

Den 3 juli 1971 skrev Irma ett nytt brev till Olof Palme:

Irma fick ett svar från Olof Palme som medgav att Irma hade rätt i sina påpekanden. Han gav en strimma av hopp när han meddelade att ett arbete pågick där man skulle se över eventuella felaktigheter i hyreslagen: