Under perioden 1876 – 1890 låg Stockholms läns landstings lantbruksskola förlagd vid Hässelby. Lantbruksskoledirektör Ferdinand Leissner arrenderade då Hässelby och han var föreståndare för denna lantbruksskola. Här skulle unga män utbilda sig till rättare och förmän till större jordbruk i Sverige.
Bankiren C. G. Cervin (till vänster), vilken på den tiden ägde Hässelby, hade tecknat ett avtal med Ferdinand Leissner (till höger) om utarrendering av godset för tillträde den 14 mars 1876. Kontraktstiden var fem år och arrendet 12 000 kronor per år. Här öppnade Leissner länets lantbruksskola, som han tidigare drivit i Djursholm.
Ferdinand Leissner flyttade in på Hässelby slott och började förbereda sin lantbruksskola. C. G. Cervin var då slottets ägare, men redan den 29 mars 1876, alltså endast två veckor efter Leissners tillträde, sålde Cervin hela Hässelby till Gustaf Trolle-Bonde. Så nu var helt plötsligt godset tillbaka i Bondesläktens ägo.
Gustaf Trolle-Bonde hade under de gångna 20 åren genom arv samlat på sig en avsevärd förmögenhet och kunde nu återföra Hässelby till Bondeätten. Köpeskillingen var 530 000 kronor, varav 30 000 kronor var för inventarierna.
Priset hade, trots en rätt obetydlig inflation under de gångna 20 åren (sammanlagt ca 5 %), ökat avsevärt. För fastigheterna blev prisökningen ca 60 % och för inventarierna en tredubbling. Detta indikerar storleken av de förbättringar som gjorts av Cervin på byggnader och mark och inte minst moderniseringen av jordbruksinventarierna.
Hässelby hade nu blivit ett modernt utrustat jordbruk, och var därför mycket lämpligt för en lantbruksskola.
Carl Wilhelm Ferdinand Leissner var född 1828. Han tog studenten i Lund och verkade sedan som informator och lantbruksinspektor. Han genomgick Ultuna Lantbruksinstitut och stannade kvar där en tid som lärare och inspektor. Därefter arrenderade han Djursholm. Fadern hade där länets lärlingsskola för blivande rättare och befallningsmän. Då Djursholm såldes, flyttades skolan till Hesselby. I Danderyd hade Ferdinand Leissner varit kommunalordförande. Han fick samma förtroende i Spånga, då han kom till Hässelby. Han var ledamot av Lantbruksakademien och fick guldmedalj från Hushållningssällskapet.
Ferdinand Leissner tilldelades medalj av första klassen av Kungliga Wasaorden (högra bilden).
Han gifte sig med Agnes Bertha Fredrika Grabow 1872 (vänstra bilden).När Gustaf Trolle-Bonde köpt Hässelby skrev han om Leissners avtal så att arrenderingen förlängdes med tio år från 1881. Samtidigt sänktes arrendeavgiften till 10 000 kronor.
Foto: Henrik Henrikson.
Paret Leissners ende son dog 1881 på Hässelby bara sju år gammal. Han var döpt till Harald men kallades alltid Harry. Året efter föddes en ny son, och för att hedra den bortgångna Harald fick det nya barnet överta namnet Harry.
Carl Gustaf Cervin som på den här tiden ägde Hässelby rustade upp gården, införde en ny arbetsorganisation och nya brukningsmetoder samt specialiserade sig på mjölkproduktion i stor skala. Han lät 1863 bygga den imposanta stenladugården för de extra prima mjölkdjuren. Här ser vi en ritning över den stora ladugården, och hur oxarna och korna hade sina bås. Oxarna användes som dragdjur och korna var för mjölkens skull.
Våren 1878 annonserade Ferdinand Leissner efter en ny rättare för lantbruksskolan vid Hässelby. Ferdinand Leissners bror Henrik, som var lite av en äventyrsman, sökte platsen och han fick den.
På Hässelby kallades han inspektor och kontrollerade mjölk, mejeri och magasin. Lärlingarna på lantbruksskolan gav honom öknamnet "Löparen" på grund av hans långa och snabba promenader.
Han hade som tidsfördriv att snida käppar, som stod i hundratal i ett hörn av hans rum.
På bilden syns en av Hässelbys lastvagnar stående utanför gårdens stall.
Villkoren för att få en plats vid skolan var att sökande hade fyllt 18 år; att han hade goda referenser och ordentliga kunskaper i kristendom, en sund och stark kroppsbyggnad, erforderlig styrka för lantmannaarbetets utförande, att han tidigare under minst ett år praktiskt utövat lantbruk, att han kunde läsa väl och redigt innantill, skriva läslig handstil, och slutligen att han hade tillräcklig förståndsutveckling för att fatta den undervisning som skolan presenterade. Det var önskvärt att sökande personligen lämnade sina ansökningar till skolans föreståndare. Sökande som tidigare gått i skogsskola och fått en examen hade företräde. Lärlingarna erhöll kostnadsfri undervisning, mat och logi.
En ettårig kurs hade andra antagningsskrav. Den sökande skulle nu ha fyllt minst 22 år. Eleverna skulle erhålla kostnadsfri bostad, kost och undervisning i skrivning och räkning samt allt om boskapens uppfödning, utfodring, ryktning och skötsel i övrigt samt om hur djuren behandlas vid mera vanliga sjukdomstillfällen; och om slakt, styckning m.m. I årlig lön skulle eleverna erhålla 100 kronor. Lärotiden omfattade ett år.
Här ser vi en ritning av den nybyggda ladugården.
I huvudstadens dagstidningar kunde man i slutet av oktober 1877 läsa om det årets examen på länets lantbruksskola i Hässelby. Bland de prominenta besökarna kunde man se landshövding Stråle och skolans inspektör, greve Björnstjerna. Man ansåg att skolans utrustning var i bästa skick. Antalet elever var 13 stycken. De tre som hade de bästa betygen fick premier om 50, 30 och 20 kronor. Samtliga elever hade redan innan examensdagen fått anställning som rättare på olika gårdar runt om i Sverige.
1884 avled greve Gustaf Trolle-Bonde, ägaren till Hässelby på den här tiden. Godset övertogs av hans son, greve Carl Trolle-Bonde. Men han flyttade inte in på Hässelby utan bodde kvar på sitt gods Trolleholm i Malmöhus län. På lantbruksskolan på Hässelby märktes inga större ändringar när gården bytte ägare. Undervisningen fortsatte som vanligt.
Lantbruksskolans direktör Ferdinand Leissner vann flera priser: Delat andra pris för unghästar och andra pris för ston med föl. Dessutom andra pris för "flockar av avelsdugliga djur".
Ferdinand Leissners yngste son, Harry, berättade på 1960-talet om sin barndom i Hässelby: "Från tiden på Hässelby har jag min första minnesbild. Det var lantbruksutställning just på min födelsedag 1885. Det skulle bli parad till slottet och pappa gick i spetsen framför musiken. Min barnjungfru och jag gick för att möta den och jag sprang rakt på pappa, som tog upp mig på armen. Ännu kan jag peka ut platsen där det hände."
Lantbruksmötet avslutades med en auktion på nio unga tjurar som hade köpts in av sällskapet.
När landshövding Wilhelm Stråle efter mötet skulle ta sig ner till båten som väntade vid bryggan kördes en vagn fram med ett par unghästar. Det var mycket folk i rörelse och i bakgrunden hördes musik från orkestern. Hästarna blev oroliga i den ovana miljön och rörde sig fram och tillbaka. Stråle hade glömt sin överrock och en man skickades för att leta rätt på den. Hästarna hann bli än mer oroliga av den vimlande folkmassan. Berusade män trängdes och knuffade till vagnen. Hästarna blev alltmer skärrade.
Passagerarna som satt på vagnen sade att de inte trodde att kusken skulle klara av att styra hästarna, så befallningsman Hedström fick ta över tömmarna. Hedström måste ha sett att de oroliga unghästarna knappast var lämpliga att dra sällskapet med äldre män, men han måste samtidigt insett att det inte var tid till ett byte av hästar. Han försökte göra det bästa av situationen.
En man återvände med den eftersökta överrocken och ekipaget kunde äntligen bege sig mot bryggan nere vid Mälarstranden. Genom den gamla allén fick man tränga sig fram mellan folk som också var på väg till ångbåtsbryggan. Landshövding Stråle kände igen en vän på vägen och ropade till kusken att stoppa så att vännen skulle kunna ta sig upp på vagnen. De till ytterlighet skrämda hästarna strök nu tillbaka och vagnens ena bakhjul gled över vägkanten och vagnen hasade från vägen ner i diket och välte med ett brak. Passagerarna kastades av den skadade vagnen.
Stråle klarade sig utan några skador, och professor Lindqvist fick bara några lättare skador, men resten av vägen till båten fick man ta sig till fots.
Väl ombord på ångbåten in till Stockholm upptäckte landshövding Stråle att han hade fått med sig fel överrock.
Några dagar senare kunde man läsa följande notis i Dagens Nyheter: "Den person som fredagen den 10 juli på lantbruksmötet vid Hesselby, af misstag tog en annans öfverrock i stället för sin egen torde göra ombyte hos Backman, Åberg & Komp. Mälartorget." Om de två förväxlade rockarna kom till rätta vet jag inte.
Sommaren 1890 bestämdes att Stockholms läns lantbruksskola i Hässelby efter 14 år skulle avvecklas, och nästkommande höst förläggas till egendomen Husby i Munsö socken. Man tog inte in några nya elever och i oktober 1890 avslutades undervisningen för de sista kvarvarande eleverna.
Listan på det som auktionerades bort var lång:
18 st. goda arbetshästar,
6 par dragoxar,
10 får med lamm,
90 st. kor av blandad ras, varibland 12 kvigor,
2 tjurar, av vilka en av ren ostfrisras,
flera kalvar,
kör- och åkerbruksredskap av god beskaffenhet,
vagnar med skrindor och gödselrad,
kärror, skogskälkar, plogar och harvar av alla slag
järn- och trävältar, vagns- och arbetsselar,
bättre åkdon och slädar,
slåttermaskiner, hästräfsor,
såningsmaskiner för säd- och gräsfrö
sädesrensare från olika tillverkare,
en excelsiorkvarn,
möbler efter den upphörda lantbruksskolan,
laggkärl, mejeriinventarier, smidesredskap och slipstenar m. m.I en annons meddelades dessutom:
"Redskapen, maskiner och dragare säljas första dagen samt smidesverktyg, mjölkkärl och kobesättningen å den andra. Tillåten matservering kommer att finnas och foder för främmande hästar tillhandahålles; och meddelas därjämte, att Hesselby är beläget inom ½ mil från Spånga och Riddersviks järnvägsstationer."
Ferdinand Leissner dog i juli 1914 efter en tids sjukdom. Han begrovs samma dag som första världskriget bröt ut.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.