KORT HISTORIK 

Under 1500-talet ägdes gårdarna i Hässelby av bland andra Nils Nilsson Natt och Dag samt Ivar Ivarsson Liljeörn - han som sedan mördades av Erik XIV i Uppsala. 1636 fick riksrådet Carl Bonde en av gårdarna i Hässelby som en donation av kronan. Han tyckte om landskapet och bestämde sig för att bygga en större ståndsmässig gård på platsen. Därför köpte han under de närmaste åren upp resten av gårdarna i byn. När han dog 1652 tog sonen, riksskattemästaren Gustaf Bonde, över byggnadsplanerna och 1657 började Hässelby slott byggas.

Sedan ägdes Hässelby av släkten Bonde ända fram till 1855 då greve Gustaf Trolle-Bonde dog barnlös och det inte fanns någon arvinge som kunde överta gården. Den såldes då till bankiren Carl Gustaf Cervin. Han moderniserade gården och det var han som byggde bland annat den stora stenladugården som ännu står i närheten av slottet. Han rustade upp gårdens alla byggnader, skaffade en mängd kor och införde en mjölproduktion i stor skala.

Han ville ha ett riktigt fint gammalt minnesmärke till sin upprustade gård. Därför hämtade han en runsten från Skesta backe, en plats som ligger ungefär tre kilometer bort. Stenen placerades på en gravkulle och nu pryder den uppfarten till slottet. 1876 köptes slottet tillbaka till Bonde-släkten av greve Gustaf Trolle-Bonde. Han var brorson till den exellensen som dog barnlös. Godset bestod då även av bland annat Vinsta, Lunda, Nälsta och Vällingby. Många av torpen från den tiden har givit namn till dagens gator med mera i området, till exempel Björnboda, Daltorp, Ivarkärr, Johannelund, Loviselund, Markvik, Sandvik, Smedshagen och Trollboda.

De flesta transporterna till och från Hässelby skedde förr mest med båt, speciellt på sommaren, och därför ledde en väg från slottet ner till stranden där båtarna från staden lade till. Här vid stranden fanns under åren olika gårdar, som Hässelby Krog, Karlshäll och Sjöträdgården.

1887 byggde Stockholms stad ett stort renhållningsverk ute i Lövsta och man anlade en järnväg dit för alla soptågen. Den rikliga tillgången till gödsel vid sopstationen lockade många trädgårdsmästare. De kom från hela landet och bosatte sig på Hässelbys mark. År 1900 avsöndrades från Hässelby omkring 1000 tunnland till tomter och snart växte Hässelby villastad upp med sina trädgårdsodlingar, drivbänkar och växthus.

Vid den här tiden hade invånarna i Stockholms stad blivit så pass många att man behövde köpa in mer mark för att kunna bygga fler bostäder. 1932 köpte staden upp Hässelby med omgivning. Den dåvarande ägaren, Christer Bonde, förhandlade in i det sista om att åtminstone få behålla själva slottet och parken runtom men förgäves. Han fick i alla fall stanna kvar på godset som arrendator fram till år 1949 då hela Hässelby och Spånga inkorporerades med Stockholm.

Så snart Hässelby hade blivit en del av Stockholm satte man igång med att planera de nya stadsdelarna i området. Hässelby gård började bebyggas 1953 och Hässelby strand 1954. Redan från början var det bestämt att det skulle placeras ett kraftvärmeverk i Hässelby strand vid Mälarstranden. Den anläggningen började bebyggas 1955 och har under åren förstärkts och byggts om från oljedrift och koldrift till att i dag drivas med miljövänligare pellets.

Själva slottet i Hässelby stod efter inkorporeringen tom i många år och förföll, innan det i början av 1960-talet restaurerades och fungerade sedan mellan 1963 och 2000 som nordiskt kulturcentrum. Slottet används numera som ett konferenscentrum. I november 1956 var tunnelbanans förlängning från Vällingby via Johannelund klar fram till Hässelby gård och i november 1958 invigdes stationen i Hässelby strand.

Hässelby var färdigbyggt i slutet av 1950-talet och stadsdelarna blev redan från början kompletta och fungerande. De fyllde den tidens alla behov. Det förekom sedan knappast någon byggnadsverksamhet i området på många år. När sedan tjugohundratalet närmade sig började man "förtäta" kvarteren med att bygga nya hus mellan de äldre bostäderna. Även Hässelby villastad har förtätats med nya bostadsområden, och idag är där inte kvar några av alla de växthus som i början av 1900-talet försörjde stora delar av Stockholms invånare med grönsaker.