Gustaf Bonde föddes den 28 mars 1773 på Vibyholm i mellersta Södermanland, och han dog 3 januari 1855. Han blev i 50-årsåldern blind, och kallades ”den blinde excellensen”, I nästan 50 år var han ägare till Hässelby slott, men han bodde aldrig där. Under de sista åren av sin levnad gjorde han dock några kortare besök där under vintrarna, och han brukade dessutom tillbringa påsken på Hässelby.
Fadern var Carl Gustafsson Bonde af Björnö (1741-1791) och modern Ebba Margareta Bonde af Säfstaholm (1746-1784). Gustafs föräldrar flyttade till Åbo när fadern fått tjänst som president i Vasa hovrätt. Den då åttaårige Gustav fick då, tillsammans med yngre brodern Fredrik vara hos sin farmor, grevinnan Viveka Bonde, som bodde på Trolleholm i Skåne. Under större delen av barndom bodde Gustaf där på Trolleholm.
En karta över Hässelby med omnejd från 1785. Gustaf Bonde var då 12 år och hade aldrig besökt Hässelby. Ännu mindre visste han att han en dag skulle komma att ärva Hässelbygodset.
Det stavades då som synes Heßelby.
En laverad pennteckning av Otto Henrik Wallgren, som visar hur Hässelby slott då såg ut. I en inventering räknas rummen i slottet upp:
Stora stenhusets första våning: Förstuga, lilla förstugan, förmaket, sängkammaren, ”en liten kammare”, pigkammare, bokkammaren, matsalen, kammaren innanför matsalen, kammaren innanför, porslinsköket.
I andra våningen kunde man finna: förstugan, gästsalen, gästkammaren nr 1, kungssalen, kammaren inom kungssalen, ”en kammare härifrån införe”, gästkammare nr 2, 3 och 4.
Trädårdsflygeln: hörnkammaren, bondsalen, åtta små kammare.
Köksflygeln: köket samt 7 mindre rum.
Bröderna fick en mycket sträng uppfostran och 1789 började de två bröderna studera vid Uppsala universitet. Fadern dog 1791 och då fick bröderna riksdrotsen Carl Axel Wachtmeister till förmyndare.
1794 skickades de två bröderna av sin förmyndare i sällskap med kungliga sekreteraren Carl L. Kämpe på en utrikesresa som enligt tidens sed var en viktig del i utbildningen av unga adelsmän. Europaresan påbörjades i augusti 1794 och gick genom Danmark, Tyskland, Holland, England och Frankrike. Resan avslutades först i oktober 1796. De unga grevarna färdades i egen vagn med guvernör Kämpe och en betjänt. Man reste långsamt, stannade länge i de större städerna, skrev in sig vid universitet för studier i olika ämnen. Uppvaktningar hos framstående personer och presentation vid de många hoven ingick också i planerna.
Under färden studerade Gustaf särskilt konst och konstverk. Det var ämnen som Gustaf redan tidigt hyste livligt intresse. I London, där uppehållet varade ett år, blev han bekant med åtskilliga såväl engelska som svenska konstnärer, bl. a. den berömde porträttmålaren Carl Fredrik von Breda, som målade av den unge greven. Det är den vänstra bilden.
Under hela vistelsen i London umgicks Gustaf ständigt med denne porträttmålare Carl Fredrik von Breda. Han tyckte mycket om de två unga bröderna, och var gärna deras ciceron i London. Han målade även detta porträtt av Gustaf. Ur Gustafs anteckningar för den 17 november 1794 märkes denna passus: ”Gick jag till Herr Breda som skulle måla mitt portrait, det var första gången.” Sedan återkommer ideligen uppgiften: ”var jag hos Herr Breda”, tills författaren den 16 maj 1795 skriver: ”til Herr v. Breda, som i dag slutade mitt portrait, hvilket var rätt väl gjordt”.
Även i fortsättningen var Gustaf Bonde ofta hos Breda eller bjöd ut denne på middag eller hem på thé. Någon retuschering tycks konstnären ha gjort på porträttet, ty i anteckningarna för den 20 augusti 1795 säger Bonde: ”Förmiddag hos Breda, som arbetade på mitt portrait”, och den 26 augusti: ”Jag var hos Mr Breda, hvilken fulländade mitt portrait,” varefter herrarna med bror Fredrik åt middag ”på Northumberland Coffe House i Charing-Cross.” Bredas porträtt omtalas ej mer och i Kämpes räkenskaper får man veta, att Breda den 30 maj 1795 fick 25 guineas för ”Grefe Gustafs Portrait”.
Gustaf Bonde hade nu under denna tid blivit en mycket god och nära vän med Breda, som även kom över till Paris och hälsade på, när Gustaf vistades där 1796.
Efter den långa resan runt i Europa tjänstgjorde Gustaf Bonde kortare perioder vid det svenska hovet. Vid den här tiden var Gustaf IV Adolf kung i Sverige.
Gustaf Bonde blev 1798 kammarherre hos drottning Fredrika.
Under tiden gick livet sin gilla gång på Hässelby. Huvudbyggnaden stod långa tider obebodd. Jordbruket sköttes av förvaltare som övervakades av majoren och friherren Wilhelm Reinhold Leuhusen, en ingift släkting till Gustaf Bonde. I den västra flygeln bodde inspektorn och trädgårdsmästaren. I östra flygeln fanns bagarstuga och mältkammare, där man tillverkade gårdens öl.
Hösten 1803 tog Gustaf Bonde över förvaltningen av Hässelby såsom arrendator. Han sålde alla får och svin, och köpte in kor istället, vilket hans mor inte gillade. På Hässelby fanns då tre hästar, 16 oxar, 20 kor och en tjur.
Kartan visar hur Hässelbygodset såg ut 1813. Huvudbyggnaden i gult syns i mitten. De röda byggnaderna är loge, fähus med mera som breder ut sig framför själva slottet. Fyra stycken ruddammar har markerats med siffran 7.
Det hände mycket i Sverige de här åren. Vi förlorade 1809 Finland till Ryssland. Sverige tvingade sedan fram en union med Norge 1814. Gustaf Bonde avancerade inom hovet och blev 1823 överstekammarjunkare. År 1826 utnämndes han till ”En av rikets män” – en titel som Gustav III införde och som gav Trolle-Bonde rätten att kallas Excellens.
”Vous êtes un vrai noble, mon cousin”, ”Du är en sann adelsman, min kusin” såsom Karl XIV Johan en gång yttrat till Gustaf Trolle-Bonde. Vid ett annat tillfälle sade Karl XIV Johan: ”I det här satans landet finns inga, som förstår konst och vill uppmuntra dess idkare, mer än jag, min son och Trolle-Bonde.”
Vid lämplig ålder skulle varje rekorderlig karl skaffa sig en hustru, men Gustaf Trolle-Bonde verkade aldrig visa något större intresse för kvinnor. När han fyllt 33 år och omgivningen tyckte att det var hög tid att han gifte sig, så ansågs av omgivningen kusinen Charlotte Bonde vara ett perfekt parti. Hon var endast 16 år. Hon var ung och söt. Hon borde attrahera Gustaf, tyckte man. Hon var dotter till excellensen Carl Göran Bonde på Ericsberg.
Motvilligt gifte sig Gustaf med sin kusin. Han gjorde det bara för att omgivningen krävde så. De gifte sig den 9 februari 1806, men det blev ett olyckligt äktenskap från allra första början. Det fanns inga som helst känslor mellan de två.
Efter två år havererade äktenskapet. Charlotte hade blivit kär i en av sin mans bästa vänner, Carl Henrik Ankarsvärd. Så hon skilde sig från Gustaf och lämnade Säfstaholm med sin nya kärlek. Gustaf lär enligt uppgift varit helt förkrossad, men även om han egentligen tyckte det var lika så gott, så kunde han ju inte visa det utåt.
När Gustafs farmor, Viveka Trolle, dog 1806 så ärvde han ett antal gårdar och gods efter henne: Säfstaholm, som han gjorde till sitt huvudresidens, Björnö och Hässelby i Uppland, Bordsjö, Katrineholm och Askeryd i Småland. I början av 1800-talet var greve Trolle-Bonde en av Sveriges främsta konstsamlare. Han kände och umgicks med flera av de största konstnärerna. Förutom konst var han även mycket intresserad av musik och litteratur.
Greven var ekonomiskt oberoende och behövde inte utföra något kroppsarbete. Det syntes i hans klädsel. Till skillnad från de andra på gården kunde han ha opraktiska och dyrbara kläder.
Gustaf Trolle-Bonde bjöd nu ofta hem vetenskapens och konstens stormän; sådana som J. J. Berzelius och E. M. Fries, F. M. Franzén och E. G. Geijer, Fogelberg och Byström, Fahlcrantz och J. G. Sandberg, B. H. Crusell och J. Kr. Karsten med flera. Detta blev hans närmaste krets, vilken ersatte den egna familjen, som han aldrig fick.
Han omgav sig med ortens ungdom, som han samlade till glada fester på Säfstaholm. Han bodde där på Säfstaholm resten av sitt liv. Dessutom fick han som morsarv 1808 det väldiga godset Trolleholm i Skåne; som innehavare av detta fick han uppta namnet Trolle-Bonde.
På Trolleholm fanns flera föremål som kommit från Hässelby. I vestibulen hängde den gamla begravningsklockan med årtalet 1667 och namnen Gustaf Bonde, Anna Christina Natt och Dag. Klockan stammade ursprungligen från Hässelby och har använts vid riksskattmästaren Bondes begravning detta år. I ett förmak på Trolleholm fanns en äkta gyllenläderstapet från 1600-talets barockepok. Den utgjordes av små ark, som satts samman till ett trädgårdsmotiv. Den tapeten kom från Hässelby. Även en vacker öppen spis hade hämtats från Hässelby.
Gustaf Bonde faktiskt gjorde några få korta besök på Hässelby. Han var knappast imponerad av det han såg. Godset hade ett stort och fungerande jordbruk, men huvudbyggnaden hade inte den pompa och elegans som Gustaf Bonde var van vid. För att öka godsets tillgänglighet så hade man precis anlagt en väg från Hässelby slott till Riddersviks gård genom Hässelby skog. Den anlades omkring 1792.
En pastellmålning av Hässelby slott från den tiden av en okänd konstnär. På det hus som ser ut att vara smedjan kan man se gårdens vällingklocka monterat i sitt torn. Klockan införskaffades av Gustaf Trolle-Bonde, och göts av klockgjutarmästare Samuel Grönvall på Norra Rörstrandsgatan år 1826. Priset var tre riksdaler Banco, i dagens penningvärde cirka 3 000 kronor. Klockan placerades sedan på gårdens stallbyggnad.
När stallbyggnaden där klockan satt revs 1957 för att ge plats för Maltesholmsvägen var ingen intresserad av den gamla klockan. Den togs till vara av byggnadsingenjör Arne Gidén, som sedan under alla år sökt ett lämpligt tillfälle att återbörda den. Det tillfället kom 1987 när konferensutbyggnaden på Hässelby slott var färdigbyggd och klar för invigning. Man uppförde då stapeln där klockan hängdes i sin gamla stock och med samma hängslen och repstång som på stallet en gång.
Foto: Henrik Henrikson 2004 och 2015.
Sedan bodde här bland andra kanslirådet Jonas Hallenberg och professorn vid konstakademien Otto Wallgren, som från Hässelby utfört teckningar för excellensens räkning. Det är han som gjort dessa teckningar från Hässelby. På den ena teckningen ser vi en grind vid Hässelbys hästhage, och på den andra en spång över ett vattendrag på Hässelbys ägor.
Oxar var ett vanligt inslag i jordbruket på den här tiden. De användes till att vara dragdjur i det dagliga arbetet på gården. Den 15 augusti 1771 kunde man i Daglig Allehanda läsa följande annons: ”Uppå Hesselby Sätesgård i Spånga socken finns nyss slagen äng som kan bortarrenderas till bete för 20 stycken oxar. Om villkoren och priset lämnas underrättelse hos ägaren på gården”.
1828 började Gustaf Trolle-Bondes syn bli försvagad och efter att förgäves ha sökt bot under flera utlandsvistelser förlorade han fullständigt synen 1831, då han var 58 år. Detta porträtt av greven med slutna ögon är målat av friherren Anders Koskull. Det är enligt uppgift en kopia av en annan oljemålning.
När Gustafs syn avtog så blev det givetvis svårare för honom att skriva sin namnteckning. Här ser man skillnaden på hans namnteckning från hans ungdom och från hans senare år.
Gustaf Trolle-Bonde blev efter några år helt blind. Omgivningen ansåg att det var hans olyckliga äktenskap med kusinen Charlotte Bonde som var orsaken till synskadan. Men det äktenskapet, som bara varade ett par år, kan knappast ha orsakat blindheten. Han ansåg själv att det var på grund av sina sena läsvanor han förstört sin syn; han hade läst i sängen i ljuset av en talgdank.
När han började se så dåligt att han inte kunde läsa texten i dagstidningar anställde han en lektör som hette Hans Johan Falkman. Han började sin tjänst hos greve Gustaf Trolle-Bonde 1836. Hans uppgift var att högläsa alla tidningar, både inhemska och engelska, franska och tyska. Detta skedde på förmiddagen. Senare på dagen var det fråga om böcker, oftast historia, memoarer, naturvetenskap, jordbruk och ekonomi. Läsningen kunde ibland fortgå hela dagen endast med avbrott för middag.
Det omtalas att de brukade sitta tillsammans på balkongen till Lektyrrummet. Falkman läste då högt ur tidningen och greven lyssnade med slutna ögon och välbehag. Balkongdörrarna öppnade sig för vårsolen och i bakgrunden såg man en skymt av kyrktornet. Både konstsamlingen och biblioteket blev de största som fanns i privat ägo.
Gustaf Trolle-Bonde umgicks ständigt med de gäster som kom på besök på Säfstaholm. Efter ”den blinde excellensens” död stannade Hans Johan Falkman kvar hos dennes efterträdare och bodde kvar på Säfstaholm resten av sitt liv.
En karta som visar Hässelbys omgivningar 1850. Det året anställde Gustaf Trolle-Bonde en ny inspektor till godset i Hässelby. Denne inspektor hette Pehr Hampus Hydbom och, skulle det visa sig, var en brutal man som ofta gick lös på sina underlydande. Denne myndige herres tjänst på Hässelby slott började med att han redan någon av de första dagarna utan orsak slog och misshandlade drängen Lindström på Lunda. Sedan blev även andra, utan orsak, överfallna och misshandlade, däribland Carl Pettersson på Bergstorp, och drängen Johan vid Dalkarlstorp.
Inspektorn blev anmäld och av Häradsrätten dömd till betydliga böter. Detta hindrade inte honom från att fortsätta misshandla gårdens tjänare. Den ålderstigne mångårige statsdrängen Pehr Ersson fick utstå inspektorns slag, och de två bröderna Johan och Carl Eric Gustafsson på Nytorp blev åtskilliga gånger misshandlade. De som vågade klaga för godsets ägare Gustaf Trolle-Bonde, och önskade sig en någorlunda mänskligare, rättvisare och mildare behandling, blev hotade med mer misshandel.
Detta kunde man läsa i tidningen Fäderneslandet 1855. När dessa uppgifter blev kända, så fick Pehr Hampus Hydbom inte längre vara kvar på Hässelby som inspektor.
Några bilder av Gustaf Trolle-Bonde på sin ålders höst. ”Den blinde excellensen” som han nu kallades fortsatte livet ut att hålla hov och understödja de sköna konsterna med den trogne lektören Falkman vid sin sida. Hans mest personliga insats var nog skapandet av Säfstaholms, numera upplösta konstsamling, en av de dyrbaraste vårt land ägt.
Både kamrer Lundgren och lektören Falkman har efterlämnat dagböcker om sin tid hos Gustaf Trolle-Bonde. Båda stannade hos excellensen tills han dog. På hans dödsbädd höll Falkman honom i handen.
Efter Gustaf Trolle-Bondes död 1855 såldes Hässelby till protokollsekreteraren C.G. Cervin. Hässelby hade under de 50 år som Gustaf Trolle-Bonde ägde det inte rustats upp och var under dessa år mestadels obebott, med undantag av några korta besök av Gustaf Trolle-Bonde.
Och nu, för första gången sedan slottet byggdes 224 år tidigare, fick Hässelby en ny ägare som inte tillhörde släkten Bonde.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.