Nu ska vi titta lite närmare på den person som byggde Hässelby slott - riksskattmästaren Gustaf Bonde, med tiden även kallad Gustaf Bonde den äldre. Det var hans far som började köpa in mark i Hässelby, och initierade idén att bygga ett gods där, intill den gamla byn och just i kanten av ett antikt gravfält.
Gustaf Bonde föddes den 4 februari 1620 i Esplunda i Örebro län. Hans far var Carl Bonde (1581-1652) och hans mor friherrinnan Beata Oxenstierna (1591-1621). Modern dog redan när Gustaf var 1½ år gammal och fadern gifte fyra år senare om sig med Beata Sparre.
Mycket hände i Sverige under den här tiden:
När Gustaf Bonde var åtta år blev regalskeppet Vasa färdigbyggt och seglade ut på Stockholms ström. Där kantrade det genast och sjönk snabbt inför alla de åskådare som stod utmed stränderna för att fira det pampiga fartygets triumferande utfärd. Kanske stod Gustaf Bonde där med sin far och såg denna historiska händelse.
Två år senare går Sverige med i Trettioåriga kriget.
När Gustaf var 12 år stupade kungen Gustaf II Adolf vid Lützen.
I augusti 1633 tog Gustaf studenten i Uppsala.
Svenska postverket grundas 1636.
Svenska fartyg tog sig över till Nordamerika och man grundar där kolonin Nya Sverige. Då var Gustaf ännu bara 16 år.
1643 inledde Sverige ett krig mot Danmark, vilket två år senare slutade med freden i Brömsebro.
Gustaf blev friherre till Laihela i Finland, herre till Esplunda, Hässelby, Toftaholm, Grävsten, Arnöberg och Vinstorp. På den här tiden var Finland en del av Sverige och kallades för den östra rikshalvan. När man skulle tilltala Gustaf Bonde, så användes tilltalsformen Högvälborne Herr Friherre Eller lite enklare Ers Nåd.
Kartan visar Hässelbyområdet som det såg ut när Gustaf var i trettioårsåldern. Till höger syns Hässelby slotts två flyglar, som då var färdiga, markerade med rött. Huvudbyggnaden hade då ännu inte blivit helt färdig. Till vänster syns Mälarens vatten och vid stranden låg redan då Hässelby krog och några andra byggnader.
Gustaf Bonde jobbade med rikets finanser i hela sitt liv. Han hade varit anställd i finansförvaltningen redan under drottning Kristinas tid och fått inblick i oredan i finanserna under hennes sista år. Efter att Karl X Gustaf blev kung fick han uppdraget att göra en noggrann översikt över hur mycket av statens inkomster som lämnats bort som donationer. Han motsatte sig alla fortsatta försäljningar eller donationer av kronans gods.
Gustaf Bonde blev vid 25 års ålder kammarråd 1645-48 och 1653-60. Vid 33 års ålder upphöjdes han till riksråd av drottning Kristina, och han blev ledamot av Reduktionskollegium 1655-60.
Drygt ett år senare, den 24 september 1647 gifte Gustaf sig med Anna Kristina Natt och Dag, som syns på bilden ovan.
De fick tio barn:
Carl (1648-1699)
Peder (1649-1651) (han levde bara 2 år)
Maria Elisabet (1651-1651) (dog vid födseln)
Gustaf (1652-1652) (dog vid födseln)
Sofia (1653-1687)
Maria Elisabet (1654-1736)
Axel (1655-1675)
Peder (1658-1658) (enda barnet som föddes på Hässelby, dog efter fyra månader)
Beata (1659-1732)
Catharina Margareta (1664-1705)
Hässelby bestod av ett par mindre gårdar när Gustaf fick överta området efter sin far. 1657 började han bygga en mer ståndsmässig bostad, det som skulle bli Hässelby slott. Under tider lediga från ämbetsvärv vistades han sedan gärna på Hässelby. Han hade anlitat sin tids främste arkitekt, kungliga majestäts och kronans arkitekt Jean de la Vallée.
Bilden visar en skiss från den tiden där man ser hur slottet skulle ligga. Man ser huvudbyggnaden längst till höger och de två flyglarna. Till vänster ser man de byggnaderna som fanns på platsen tidigare, och som sedan skulle rivas. Vid horisonten har man markerat Spånga fyra kilometer bort.
1657 flyttade familjen Bonde in i slottet trots att det ännu inte var riktigt färdigbyggt. Gustaf Bonde ansåg att Hässelby blev hans förnämsta gård. Detta skedde under en orolig tid. Sverige befann sig mitt i brinnande krig med Polen. Året efter, den 18 juli 1658, fick Gustaf en son - Peder Bonde. Det var det enda av hans barn som föddes på Hässelby. Pojken döptes den 3 september 1658 men han dog tragiskt nog i november, endast fyra månader gammal.
Gustaf Bonde skapade en parkanläggning intill slottet, en park som var starkt inspirerad av kontinentala förebilder.
”Örtegården” bestod av tre avdelningar: kryddgården, medicinalväxtgården och prydnadsväxtgården. Greve Bonde importerade stora mängder lökar och frön från kontinenten – i synnerhet från de stora handelshusen i Amsterdam, med vilka han i egenskap av rikets finansminister hade goda förbindelser.
Gustaf Bonde skrev i sitt testamente att Hässelby, ”den bästa sätesgård som jag kunnat ärvt”, efter hustruns död skall tillfalla en av sönerna i sitt andra gifte.
Jean de la Vallée, som precis blivit kunglig arkitekt i Stockholm, fick efter sin far Simon de la Vallée överta projekteringen av Hässelbybygget. Han övertog faderns ritningar, men gjorde tydligen en del ändringar. Bland annat har jag hittat denna översiktsplan som lär vara ett alternativt förslag på hur Hässelby slott skulle kunna se ut. Huvudbyggnaden skulle då få en tjockare kontur och slottet skulle få fyra flyglar, två på rad på vardera sidan. Det ser mer pompöst ut, och skulle säkert ha blivit mycket dyrare.
Gustaf Bonde köpte ivrigt in flera gårdar och fastigheter i omgivningarna för att bygga upp sitt Hässelbygods. Här är en lista på några inköp:
1653-55 Två gårdar i Nälsta köptes av kapten David Seaton
1655-07 Eggeby
1660 torpet ”Granskough”
1661 Hansta köptes av riksrådet friherre Claes Stiernskiöld. Detta hemman byttes sedan 1684 mot Spånga by och en fjärdedelsgård i Lilla Ursvik
1661 Ursvik utjord
1662 Grimsta och Vällingby, då Eggeby lämnades bort i byte
1662 Utjord i Ervinge
Teckning: Henrik Henrikson.
1666 köpte Gustaf Bonde in Lunda och Skesta av Magnus Gabriel De la Gardie. På Skesta gård stod från början den runsten som många år senare flyttades till Hässelby slott. Den vänstra bilden är ett träsnitt föreställande denna runsten av Bureus 1624. Dessutom ingick i Hässelby under Gustaf Bondes tid Äggelunda, Vinsta, Kålkärr och något som kallades Erftta Donationshemman.
Bonde var starkt emot kriget med Polen. Han mening avvek verkligen från konungens och flertalets av riksrådets övriga ledamöter. Och han lyckades inte förhindra det. Det polska kriget tog med övriga rådets och riksdagens bifall sin början 1655, och det blev nu Bondes uppgift att få loss pengar så att konungen fick de behövliga medlen till detta krig. I Polen kallades detta femåriga krig Den Svenska Syndafloden.
Detta krig fortsatte sedan med Sveriges krig mot Ryssland 1656-1661 och mot Danmark 1657-1660 (då Sverige erövrade bland annat Skåne). Sedan dör Karl X Gustaf 1660 i Göteborg, och det blev lite lugnare i Sverige några år.
Denna gravyrbild av Gustaf Bonde är gjord av den holländske gravören Pieter van Schuppen.
Efter kung Karl X Gustafs död 1660 valdes Gustaf Bonde till en av förmyndarna för den nye kungen, den minderårige Karl XI. På bilden till vänster ser man hur Stockholms slott såg ut det året. Dessa gamla och slitna byggnader, med sina kalla och dragiga rum, skulle totalförstöras i den stora branden 37 år senare.
Till höger en bild av den unge kungen, som fick bland andra Gustaf Bonde som förmyndare.Gustaf Bonde blev dessutom riksskattmästare, vilket motsvarar ungefär vad som i dag kallas finansminister. Som ansvarig för ekonomin införde han 1661 de första sedlarna i Sverige. De hade valören Stockholm Banco.
Så Hässelby har haft två legendariska finansministrar - Gunnar Sträng och Gustaf Bonde.
Slottet Versailles utanför Paris började byggas 1661 och året efter började Gustaf Bonde bygga Bondeska palatset inne i Stockholm. Det var ju praktiskt att ha en bostad centralt nära sin arbetsplats.
Tomten där Gustaf Bonde uppförde sitt palats låg i nuvarande kvarteret Nemesis, förnämligt mellan Riddarhustorget och Norrström. Bygget påbörjades 1662 och pågick i etapper fram till mitten av 1670-talet.
Det var praktiskt att ha en bostad centralt nära sin arbetsplats inne i Stockholm, men på sommaren, när värmen kunde göra den dåliga sophanteringen och de nästan obefintliga avloppssystemen att stanken blev mer besvärlig än vanligt i innerstan, då kunde det vara skönt att ha huset ute i Hässelby att flytta till.
Gustaf Bonde lär ha varit en ovanligt duglig man. Med framsynt skicklighet ägnade han sina krafter åt att bringa reda i rikets finanser, som efter drottning Christinas slöseri med statens tillgångar och Carl X Gustafs krig befann sig i ett bedrövligt skick. Han motarbetades emellertid i sina strävanden av ett flertal inom förmyndareregeringen och framför allt av dess främste man Magnus Gabriel De la Gardie, som ogillade Bondes fredliga och försiktiga politik. Bland annat var Gustaf Bonde emot alla de krig som Sverige deltog i vilket de andra var för. Som riksskattmästare förespråkade Bonde en sparsam och fredlig politik.
Utan Gustaf kanske det hade gått riktigt illa för Sverige. Det var nämligen så att Magnus Gabriel De la Gardie hade en våldsam böjelse för krigiska extravaganser. Han led av villfarelsen att krig lönade sig och att Sveriges fälttåg inte hade kostat kronan något. "Minst 100 000 daler om året, plus kronogods för en halv miljon", replikerade Gustaf Bonde då syrligt.
Dessutom blev Sverige fattigare ju flera landskap som erövrades, eftersom dessa inte kunde hålla sig själva med militär. Nu ska ingen tro att Gustaf Bonde var en ekonomisk oskuld för egen del. Även han kunde roffa åt sig: han var stenrik när han gick ur tiden år 1667.
Texten till vänster på bilden är från en gammal skrift av greve Gustaf Bonde; Oförgripeliga Tankar öfwer då warande Myntets ostadighet från 28 oktober 1664. Han skrev att det var viktigt att ett mynt hade ett visst värde, samma för den som lämnar ut ett mynt som för den som tar emot det. Det var ingen självklarhet på den här tiden.
”Härutaf och mycket mera kan man pröfwa och aftaga dess nödwändighet, at Myntet i alla Konunga-Riken måste hafwa en wiss valeur och därwid maintineras, så wida man wil undwika sina undersåtares undergång, den fattigas förtryck, som för sin nöd och stora trångmål måste emottaga det honom gifwes, och utgifwa det igen, för det den rika det emottaga wil.”
Till höger syns det praktfulla huvudbanéret för Gustaf Bonde.
Gustafs dåliga hälsa gjorde att han sökte bot i de varma bad som var så populära nere i Europa. De skulle vara så hälsosamma, men de kunde tyvärr inte hjälpa honom. Vid resan hem avled Gustaf Bonde i Hamburg den 25 maj 1667. Han fördes upp till Stockholm och begravdes den 21 juli 1668 i Spånga kyrka. Arvingarna efter Gustaf Bonde beslöt att, enligt den tidens sed, bygga ett gravkor i Spånga kyrka som minne. I gravkoret är Gustaf Bonde och hans maka samt deras efterkommande begravda. Gravkoret i rött tegel bryter helt i stil mot kyrkan i övrigt.
Foto: Henrik Henrikson.
Gravkoret har beskrivits som ”en renässansvision av den ideala byggnaden, en i miniatyrformat utförd helgjuten centralkyrka i tre våningar”. Den latinska texten i gravkoret lyder i översättning:
Hans Kungliga Majestäts och Sveriges Rikes råd, riksskattmästare, lagman i Östergötland, kansler över Dorpats akademi, högvälborne herren herr Gustaf Bonde, friherre till Laihela, herre till Espelund, Hesselby, Toftaholm, Arnöberg och Vinstorp. Född å mödernegården Espelund den 4 febr. år 1620, död i Hamburg den 25 maj 1667.
Foto: Henrik Henrikson.
Efter Gustaf Bondes död 1667 tillföll Hässelby hans son Carl. Men hans änka Anna Christina Persdotter Natt och Dag hade ju rätten att bo kvar på godset så länge hon levde, och det blev länge. Anna Christina blev 61 år och kunde bo på Hässelby i 25 år. Hon avled 5 maj 1692. Först då kunde sonen Carl Bonde ta över Hässelby. Bilden visar riksskattmästarens epitafium i Spånga kyrka. Epitafium är en tavla eller byst som, speciellt under 1600-talet, sattes upp vid graven.
Foto: Henrik Henrikson.
När man kommer in i en kyrka ser man i vanliga fall längst fram ett kor med altaret och en altartavla. Här i Spånga kyrka hade man på 1660-talet helt sonika tagit bort altartavlan och ersatt den med en stor öppning in till Gustaf Bondes gravkor. Och där inne placerades Gustafs byst så att det var den som kom i kyrkobesökarnas blickfång under gudstjänsterna. Kanske oavsiktligt, men det måste ha fått många att bli fundersamma. Numera har man placerat ett stort krucifix så att det skymmer sikten in i gravkoret.
Foto: Henrik Henrikson.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.