Familjen Dunberg kom till Hässelby 1918. De hade tagit sig från från Småland för att söka jobb på Hässelbygodset. Fadern och sönerna blev anställda och familjen fick en bostad i den statarlänga som på den tiden låg mellan slottet och ladugården. Statarbostaden syns på denna bild, bortom slottets ena flygel.
Foto från kungliga konsthögskolan.
Familjens far hette Carl Johan och han beskrevs som ett original. Han syns längst till höger på denna bild från 1919. Han var vid ankomsten till Hässelby ingen ungdom precis, 62 år fyllda, och hade långt och tovigt rött hår. Men han var alltid glad, trots fattigdomen, och han fick jobb som oxskötare på Hässelbygodset. Det lär ha varit en stor konst att kunna köra med oxar. Man måste känna sina oxar ordentligt och man styrde genom att dra i öronen.
Carl Johan hade tre söner, varav två syns på bilden. Otto står längst upp till vänster. Han var 25 år, stor och stark och hade också fått tjänst på Hässelby. Så Robert, som sitter på marken framför sin storebror.
Bild från Bromma Nyheter.
Robert Dunberg var 15 år på denna bild och yngst i syskonskaran. När hans familj kom och bosatte sig i Hässelby, fann han sig snabbt till rätta. Han hade gått färdigt i skolan, och fick börja jobba på gården. På fritiden umgicks han ibland med arrendatorn Christer Bondes son Gösta. Robert började jobba på gården, och där stannade han sedan i många år.
Gösta Bonde berättade: ”Mina bästa lekkamrater var Evert Vesterlund och Robert Dunberg. Vi lekte väl som alla andra barn. Mest var vi ute i skog och mark och det roligaste vi visste var att bygga kojor.”
Här ser vi Robert Dunbergs mor – Valborg Dunberg, längst till höger.
Kvinnorna har plockat krusbär utmed ”Grevinnans gång” – en 100 meter lång grusgång mellan Hässelby slott och de arbetarbostäder som idag kallas Annexet.
Där växte det perenna växter utmed gången.Kvinnorna hette, från vänster: Elin Hall, Edvin Öhlin, Elsa Dunberg (Roberts storesyster), Hildur Öhlin, två okända kvinnor och Valborg Dunberg (Roberts mor).
Bilden är från Vällingbys Hembygds-nytt 1994.
Han fortsatte att vara anställd på Hässelby år efter år och blev med tiden en riktig arbetarveteran på gården. Han hade ju arbetat där sedan sitt fjortonde år, så han hade sett åtta inspektorer komma och gå. Som högste chef hade han hela tiden arrendatorn, greve Christer Bonde.
Robert Dunberg blev slutligen arbetsförman, så kallad rättare, på Hässelby, och var då förman för dels ett antal statare som med sina familjer bodde i statarlängorna året om, dels ett antal säsongsarbetare som jobbade på gården under vår, sommar och höst.
På denna karta från 1930 ser man Hässelby upptill och nere vid stranden är Hässelbys egen brygga markerad med ”Br.”
Robert Dumberg berättade:
”Båten var nästan det snabbaste kommunikationsmedlet med Stockholm i min barndom. Varje morgon stannade båten vid Hässelby slotts egen brygga och på eftermiddagen kom den tillbaka. Landvägen in mot stan var både smal och krokig och ganska svårframkomlig i dåligt väglag.
När jag var barn gick Hässelbys ägor ända ner till Missionskyrkan i Hässelby och sedan har de krympt år från år.
Dåligt betalt har lantarbetarna alltid haft, men särskilt svårt var det i början av 1930 – depressionsdecenniet – då min lön utgjorde 750 kronor per år i kontanter. Visserligen fick jag också mjölk, husrum och några naturaförmåner till men det var sannerligen svårt att få pengarna att räcka till.”Hässelby ansågs tillsammans med den intilliggande Råcksta gård haft den allra bästa åkerjorden i hela Mälardalen. Speciellt Hässelby var känt för sina goda veteskördar.
Bilden visar en stadsplanekarta från 1930.
Den mittersta byggnaden på bilden var stallet på Hässelbygodset, och där satt den så kallade vällingklockan uppe på taket. Bertel Hast var på den här tiden en liten pojke som bodde på torpet Johannelund. Han mindes sin barndom i Hässelby på 1930-talet, och berättade:
”Att Hässelby med omnejd var en utpräglad jordbruksbygd under 1930- och 40-talen märktes givetvis mest under vår, sommar och höst. På våren vaknade bygden upp och sjöd av liv. Då skulle grunden läggas för höstens skördar. Många arbetade från tidig morgon till sena kväll.
Rättaren, Robert Dunberg, kallade samman manskapet genom att ringa i vällingklockan, en kyrkklocka i miniatyr, som var upphängd i en ställning i stalltaket. I klockan fanns ett rep fastknutet som hängde ner utefter stallväggen. När rättaren drog i repet och klockan klämtade började dagens arbete.”
Foto: L. af Petersens.
Bertel Hast, som mindes sin barndom på 1930-talet, bodde då i Hässelbytorpet Johannelund. Här hjälper han sin far Axel Hast med att sänka ner några flaskor för kylning i brunnen.
Bertel Hast berättade vidare:
”De flesta ungarna som gick i Vällingby folkskola kom från Hässelby.
Där gick rättaren Robert Dunbergs dotter Elsa. Men där gick också trädgårdsmästarens Olle, Marianne (Lalla) och Sune (Sumpas) Öhlin, ladugårdsförmannens Alvar (Avve), George (Jojje) och Roland (Rolle) Johansson, stataren Halls spelgalna söner George, Gösta, Gunnar och dottersonen Stig (de spelade poker i tid och otid), Stig (Stickan) Svensson också han son till en av statarna på gården. Och så var det mina två systrar Ulla och Åsa.”Gösta Bonde berättade: ”Av flickorna minns jag Elsa Dunberg. Hon hjälpte till på gården, både inom- och utomhus och hon var alltid glad och trevlig.”
Bilden visar eleverna utanför Vällingby skola. Kanske finns Elsa Dunberg med bland barnen.
På den listan fanns Robert Dunbergs far Carl Johan medräknad. Han fick bo kvar i sin statarlägenhet tills han dog 1944. Hans hustru Anna hade avlidit redan 1926.
Christer Bonde arrenderade ena flygeln till slottet och själva jordbruket. De två bröderna Robert och Otto Dunberg arbetade kvar ända till slutet 1951.
Fotot visar Hässelby från väderkvarnsberget.
På bilden ser vi bröderna Robert och Otto Dunberg hjälpa till vid själva slutauktionen.Robert Dunberg fick en nybyggd lägenhet på Aprikosgatan 34, sju trappor upp. Han skolade om sig och blev flygmekaniker på Bromma och var dessutom en stor travfantast. Han bodde på Aprikosgatan till sin död 1977, och hans hustru bodde kvar tills hon dog 1988. De är båda begravda i samma grav på Hässelby begravningsplats.
Storebror Otto Dunberg fick en lägenhet på Enspännargatan 23, där han bodde tillsammans med systern Elsa.
Till huvudmenyn
Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.